_DSC9211-2.Mobilen

- Väckelse!


Idag blev det tre timmar i korsningen med evangelium. På den tiden hann jag nå 500 människor med påminnelsen om Jesus och de eviga tingen. Inte så få ungdomar heller kom i grupper, så det blev fler än så som fick ta del av budskapet genom en enda traktat. En fantastisk siffra och ett långsiktigt och outtröttligt arbete där det handlar om nå fram till människor med Jesus. En dag kommer det en skörd! Kanske någon annan får skörda. Gud vakar över sådden!

Jag fick sitta ned med en man som haft ett rikt liv men som nu var hemlös. Samhället ger inte våra pensionärer den ersättning de behöver efter ett långt arbetsliv så att man kan leva ett normalt och drägligt liv, i en skenande kostnadsutveckling. Många lever därför som fattigpensionärer. I det tysta. Då är det risk att man till slut tvingas offra sitt boende som tar en stor del av pensionen i anspråk. Det drabbar den enskilde oerhört hårt som blir både utsatt och kan drabbas av ohälsa. Förlorar man bostaden så är det svårt att komma tillbaka till ett värdigt liv igen. Det är mer än beklämmande. Det kan finnas mycket tragik bakom ett smutsigt anlete och bakom en smutsig outfit. Så döm ingen efter spritflaskan. För därinne hittar du en vanlig människa under stora påfrestningar och under stor nöd. - Gode Gud!

Jag fick tala med mannen om vikten av att ta emot Jesus i sitt liv. Annars går man förlorad. Och det är mycket värre än allt annat man kan uppleva här i livet. Jag nitälskade för honom och bad honom vara tyst när vi talades vid där på tu man hand. Det jag ville säga honom var viktigt. Hans repliker fick han hålla inne med, hur givande ett meningsutbyte än kan vara. Jag behövde inte hans kommentarer för egen del. Inte där och då. Han betvingade sig och lyssnade. Hur skulle han annars kunna minnas vad jag hade att säga om han inte lyssnade uppmärksamt och vår träff bara blev till ett minnesvärt samkväm? Det är ju på allvar. - Gode Gud!

Det är obeskrivligt hur viktig denna tjänst är och jag sörjer kristna som inte kommer i arbete för Herren. Jag måste öka på min egen närvaro därute.

En kvinna fick en traktat. Hon gav tillbaka den till mig och sa: "Jag går i kyrkan. Jag är pingstvän." "Gå ut på gatorna och evangelisera! ", sa jag åt henne. Hon tog tillbaka lappen ur min hand och sa lite förnärmad; "Jag behöver den inte men jag kan ge den till någon annan." Och så räckte hon den till en förbipasserande människa som om hon var påkommen. Och så gick hon sin väg. De kristna sover. Härligt frälsta... Men förstår inte livets allvar. Tiden är kort! 

Jag minns min pappas desperation fyra veckor innan han lämnade jordelivet, där på St: Görans sjukhus. Han gick med ett droppställ, en kateter och en rullator i bröstnivå för att överhuvudtaget kunna gå där i korridoren. Han gick in i de intill liggande rummen för att om möjligt få kontakt med medpatienter under deras palliativa vård. Då är evigheten nära och evangelisten i honom gjorde sin sista insats. Ett outplånligt minne. Vad är en troshjälte? En vardagskristen, så klart!

Jag vet inte om det är kriget som ska behöva väcka de kristna. För de är alldeles för upptagna med jordelivet. De som har facit på detta liv vi lever under en kort tid, men ändå uträttar så litet. Herren räknar med dig!

- Välkommen in i en såningstid för Herren! I evangelisationens tjänst.




 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Conny » Gud väntar ibland med svaren.:  ”Mycket bra angående Gud hör bön. Yes så är det som du beskriver. Gud är stor och..”

  • Elena Frödin » Ett under och ett tecken!:  ”Amen! Vilken kraft det är i hans namn. Wow”

  • Thommy Jakobsson » Kvinnan på bussen...:  ”Siri! Det är sant. Har också läst om den berättelsen. Det sägs att Smith W. int..”

  • Siri » Kvinnan på bussen...:  ”Jag läste om Smith Wigglesworth en gång då han bara gick igenom en fabrik där må..”

Bloggarkiv

Etikettmoln