_DSC9211-2.Mobilen

Frikyrkan

Idag besökte jag en stor frikyrklig församling här i Stockholm. Ja, att Hillsong är huvudleverantör av gudstjänstlivet också i vårt land är ingen hemlighet för någon. Det handlar om en gudstjänst utövning som passar samtidsmänniskan.

Vid slutet av gudstjänsten bjöd man in till frälsning. Det är ett stort och svårt beslut. Det gamla livet vill gärna hålla den enskilde fast och tillbaka. Och djävulen som är en verklighet! Men när Guds ord har fått verka, när det är som det ska, och den som överlåter sig är mogen för att lämna sitt liv åt Gud - då blir man född på nytt.

Men i denna gudstjänst, som i så många andra, så uppmanade pastorn alla mötesbesökare att böja sina huvuden och blunda av respekt för de som skulle gå fram till förbön. Har det någon betydelse? Är det något att lyfta fram? Ja, det är det! Verkligen!

En gudstjänst har som sitt främsta syfte - frånsett att ära Gud -  att människor ska bli frälsta. Att avgöra sig för Herren. Det handlar om människor som i bästa fall upplevt syndanöd och som tar ett eget beslut att lämna sig åt Jesus. Det är också gudstjänstens klimax.

Men när den största av alla händelser ska ske då ska församlingen blunda... Då ska ingen se på. Guds ord säger följande:

"Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kommer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet."

Är detta då ett rätt förhållningssätt mitt i församlingen med denna vetskap? Det kan aldrig vara rätt. Men så gör kyrkan. 

Att i en kontext uppmana till respekt för de som lämnar sitt liv åt Gud under dessa former, hur uppfattas det av Herren, tror du? Jag tror den helige Ande blir bedrövad. Det är ur ett mänskligt perspektiv att sänka tröskeln för den frälsningssökande - för medlemskapets skull. Varför annars? Verkliga födslar frågar inte efter hur många som är i förlossningssalen. Då är det värkar på liv och död och inte ett anseende man har att vårda! Om det är en riktig födsel. Och om det enbart handlar om proselyt verksamhet, då är det naturligt för proselyten att vilja höra till sammanhanget! Varför då blunda?

På samma sätt finns det frikyrkor som applåderar när syndare kallas fram till estraden för att läsa någon annans frälsningsbön. En bön som ligger utom syndaren. Det kan aldrig vara rätt. Den nyfödde ropar själv med egen röst, med egna ord. Annars överlevde han inte. Det behövs inte något manus för sånt. Vare sig i det naturliga eller i det andliga. Varför applåderar man? För att syndaren tagit ett beslut!? Den glädjen ligger på andra sidan om förlossningen. Ingen gläder sig förrän barnet är förlöst, i överförd mening. Detta är show!

Jag upplevde verkligen att den helige Ande var bedrövad i mig vid detta inslag idag. Att välkomna nya i församlingen som ska bli frälsta och samtidigt blunda när de möter Jesus - är inte det en stor dementi? Hela gudstjänsten handlade ju om att människor ska bli frälsta och så ska vi blunda vid avgörandet. Jag kan inte se något hänsynstagande i det.

Himlen sörjer. Den helige Ande sörjer. Varför? Därför att han förhärligar Jesus i alla lägen och inte vår fåfänga eller någons anseende. Det är på Jesus betoningen ska ligga och inte på oss människor i hänsyn till att det ska bli så många som möjligt anslutna till föreningen, till kyrkan.

Vi behöver fler omvända till Kristus! Inte fler lättvunna proselyter till föreningen.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln