_DSC9211-2.Mobilen

Ditt största val i livet

"Och någon frågade honom: »Herre, är det allenast få som bliva frälsta?» Då svarade han dem: »Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det. Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: 'Herre, låt upp för oss', så skall han svara och säga till eder: 'Jag vet icke varifrån I ären.' Och I skolen då säga: 'Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.' Men han skall svara: 'Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.' Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade." (Lukas 13)

Jesus var en gatu evangelist. Han var ständigt ledd av Gud. Han visste vad som fanns i människornas tankevärld, hur de tänkte och resonerade. Också där man inte alltid var ärlig mot sig själv och det stämde med vad man sa.  Jesus hade på så vis förmågan att rätt kunna bemöta människor. Ja, det vore katastrofalt om Jesus - som vi - ofta felade i ord och gärning. Men nu var han inte full av brist. Han var full av nåd och sanning. Därför bör vi lyssna på vad han säger. Han vill oss väl.

Det står här i texten att någon frågade Jesus om bara "få blir frälsta eller räddade för evigheten". En uppseendeväckande mening som kanske borde redigerats bort, vilket kastar en skugga över Jesus evangelistgärning att alla inte heller blev frälsta genom hans verksamhet. Om inte Jesus lyckades röra och tilltala alla människor med lyckad utgång - vem är då duglig till samma verksamhet? Denne "någon" i texten som får stå representant för alla tiders verksamheter där resultatet till synes inte alltid står i proportion till insatsen. Jesus fortsatte ändå sitt uppdrag och gav oss sitt exempel. Människor har en fri vilja och Gud kör inte över den. Varje människa väljer själv om hon vill få sin synd och liv försonad med Gud. Det är bara han som kan förlåta och upprätta oss.

Jesus jämför den kommande himlen med ett hus, i texten. Alla har inte tillträde till alla hus. Det handlar egentligen inte om ett hus i konkret mening utan om ett utanförskap eller ett legitimt inträde och tillträde till huset. Himlen - vår eviga boning. 

Huset har en trång dörr, står det. Herren är husbonden som en dag skall stänga den trånga dörren på insidan. Vad är en trång dörr? Ja, den kan vara låg eller med höga dörrtrösklar.

 Jag bodde i ett torp en gång där dörren bara mätte 120 centimeter. Men det var en riktig dörr som skiljde innanför från utanför. Innanför hade vi vårt sovrum. En natt väckte min fru mig mitt i natten då hon befarade att vi hade inbrott i undervåningen. Yrvaket kastade jag mig upp ur sängen och störtade rätt igenom dörröppningen som var så låg. Jag missbedömde min egen hållning och körde huvudet rätt in i dörrposten. Ja, man måste anpassa sig efter dörrens mått oavsett när. Är dörren trång då kan man inte själv villkora inträdet. Man måste böja sig. 

Jesus säger att en dag ska husbonden stänga dörren för gott. Då uppstår ett tillträde eller ett utanförskap. De som inte ville böja sig för villkoren, villkoren att ge upp sitt "styvnackade" liv under synden, förblir utanför. "Där ska vara gråt och tandagnisslan.", säger skriften.

I evighetens värld finns också förmågan till sorg. Sorg är inte bara en salthalt i tårar. Sorgen sitter i själen och uttrycks under gråt. Själen är vår person och unika personlighet. Den kommer alltid att var vi, individuellt. Den kommer vi aldrig att lämna, om jag får uttrycka det så tekniskt. Vi kommer alltid att kunna känna. Vi kommer alltid att finnas i en evig tillvaro. Men är utgången av vårt eviga tillstånd utanför Guds himmel kommer den omgivande tillvaron att fylla oss med sorg. Det säger sig själv, egentligen. Det stora utanförskapet! 

Här står det att de där utanför skulle vara präglade av gråt och tandagnisslan. Vad betyder det att gnissla tänder? Är det verkligen något att upplysa om ur detta katastrofala tillstånd som många människor kommer att tillbringa sin evighet under? Gråten till skillnad från tandagnisslan går olika djupt i själen. Smärtan som sitter i själen. Den själ som Jesus kom för att rädda. Gud har ordnat med en bättre tillvaro för den som vill. Men han vill inte ha in synden dit. Då får vi samma missförhållande igen, om jag får uttrycka mig så enkelt. Därför måste själen befrias från synden här i tiden. Vi måste bli befriade här på jorden. En befrielse vi alla innerst inne letar efter. 

Jag tror att de som gråter i evigheten är de som inte tog tillvara på frälsnings erbjudandet i tiden. Men som hade möjligheten men sa nej. Jag tror att de som tandagnisslar är en värre grupp. Det är de som en gång lämnat sitt liv till Jesus men som fångades upp av världen, föll i synd, hamnade i bitterhet av tusen olika orsaker och som förlorade sin Guds kontakt och inte tog vara på sin frälsning. De handlade med sitt liv emot ett bättre vetande - drivna av inomvärldsliga förklaringsmodeller som då inte kommer att hjälpa dem. Den förlusten gör sig där påmind och det blir för dem värre, på så vis. De blev berusade av sina besvikelser och till synes legitima ursäkter. Grämelsens djupa eftertanke kan då inte överklagas eller avhjälpas. Då är det för sent. Det är därför Jesus säger; "Låt ingen gå miste om nåden! " Nåden som har sin verksamhet och sitt ackreditiv här på jorden och tiden. Inte sedan.

Min vän, sök att komma in genom den trånga porten, säger Jesus. Många ska försöka men inte lyckas. Jesus säger på två skriftställen; "Jag är dörren. Den som kommer till mig honom ska jag sannerligen inte kasta ut." Det är vår räddning!

Kom som du är till Jesus. Han känner dig utan och innan. Han tar emot dig som du är och han tar emot dig när du kommer oförställd. Han vill vara din pappa av stort format. Din Herre och Gud. Bekänn din synd. Upphör med den. Och överlåt ditt liv till honom i bön. Då kommer han att lyfta av dig din syndabörda och fylla dig med sin frid!

Det är att böja sig under den låga dörrposten. Att ödmjuka sig utan förbehåll.

Där inne ska det vara fest och glädje i all evighet.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Siri » På flyget hem från Thailand:  ”Halleluja lovad vare Jesus Kristus vår frälsare och Herre! " Gå därför ut ich gö..”

  • Märta » Gud börjar om!:  ”Thommy! Tack för ett ord från Herren i nödens tid! Ett tydligt budskap om Guds f..”

  • Stina » Gud börjar om!:  ”Tack käre broder Thommy för denna mäktiga predikan! En mycket nyttig påminnelse ..”

  • Siri » Håll ut!:  ”AMEN!”

  • Annika » Vid misströstan:  ”Tack för tröstens ord. Önskar dig Ett Välsignat o Segerrikt nytt år!”

Bloggarkiv

Etikettmoln