_DSC9211-2.Mobilen

En djupare relation till Jesus!

"Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör. Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!" Inte ens hans bröder trodde på honom." (Johannes 7:3-5)

Livet har många sidor och kan ibland vara svårt. Då vänder vi oss till Herren i bön. Det får vi alltid göra. Men hur är det med den relationen egentligen? Vänder vi oss till Gud endast när vi har det svårt? Vi gör bara en slags felanmälan till honom vid livets olika problem. Vi felanmäler vänner och "fiender" i våra böner. Vi felanmäler våra sjukdomar och arbetslösheter. Vi felanmäler undermålig ekonomi eller bostadsbrist i bön. Men Gud blir bara för oss till en jourhavande felrapporteringscentral. Sedan är han inget mer för oss. Han blir likt en olycksfallförsäkring, fall i fall. Och som i bästa fall löses ut. Vi väntar bara på svaren. Är det inte oftast så? Och vi lägger in påminnelseböner som om han aldrig hör eller tar sig an vår sak. Det kan inte vara en fullödig gudsrelation. 

Det är inte så att Herren inte lyssnar till oss. Vi uppmanas till och med i skriften att göra alla våra önskningar kända inför honom. Önskningar, som inte är av nöd krävd till och med. Gud vill vara vår följeslagare i livet. Vår bäste vän.

Enok vandrade i umgängelse med Gud, står det. Han tog inte farväl av någon. Rätt som det var befanns han bara vara borta. "Ty, Gud tog honom bort." En mycket intressant beskrivning på en innerlig relation, Gud och en människa emellan. Det är som att beskrivningen över Enoks liv lägger en standard dit vi själva kan odla vår gudsgemenskap men utan att veta hur innerligt nära vi kan komma Herren - för hur mycket kan Herren anförtro åt oss var och en och få dela sina tankar och få sina saker uträttade åt honom? Det är ett stort och spännande tema!

Jag tänker också på Jesus i hans människo - tillvaro. Därför valde jag dagens text. Jag ville förmänskliga Jesus. Gud som lät honom födas under många i och för sig oönskade förhållanden. Han var ju både betraktad som oäkting och styvson. Han måste ändå ha växt upp med sina halvbröder och fått en relativt hygglig relation. Men inte ens hans bröder trodde på honom, står det. Betydde det något för Jesus personligen eller hörde det till hans kallelses lidande, lätt som en plätt att bära eller okänsligt genomlevt? Satte inte Jesus värde på när de "tog hans parti" eller upplevde han ingen motvilja till deras antipati? Han var också människa, Jesus. "Inte ens hans bröder trodde på honom"... Varför berättar skriften det för oss? 

Här öppnar sig all mitt hjärtas medkänsla för Jesus. Han som hade mättat fem tusen människor och gått på vattnet timmarna eller dagarna innan. Han som gjorde väl och hjälpte alla. Han borde haft en hel syskondrös runt sig som ville sola sig i hans sällskap under stor förståelse. Ja, jag talar på mänskligt vis. Men nej. De trodde inte på honom. Hur kändes det? Klart det kändes. Annars vore han inte en sann människa. Kanske det var därför Jesus betogs så hårt då Lasarus dog. Lasarus som uppvisar en särställning i relation till Jesus. Det kan vi ändå få säga. Lasarus som aldrig blev en apostel. Men ändå finns där i Jesu vänkrets. Lasarus som aldrig säger något i skriften eller utför något. Han som Jesus väckte upp efter att ha varit död i tre dagar. Ja, det var lättare för Jesus att återuppväcka Lasarus än att få relationerna med sina bröder i harmoni, om vi drar det till sin spets. "De som inte trodde på honom." Och jag kan inte se i skriften att Jesus hade någon annan vän som Lasarus. Är det en tillfällighet? Jag tror inte det. Jesus är de ensammas vän. Inte bara. Men dessutom!

Principen går igen. "En profet blir inte erkänd i sin egen familj eller i sin fädernestad." Med de orden gav Jesus legitimitet åt alla de som upplevt avståndstagandet av nära och kära - för deras tros skull. Under likgiltighet och kalla avståndstaganden. Under tissel och tassel. Under förakt och baktal. 

Här kan vi med stor tillförsikt och förtröstan fortsätta vår vandring med Jesus på ett än mer personligt plan. Jesus är inte bara mottagaren av problem på andra sidan en felrapporteringscentral via sambandscentralen i den helige Ande. Han vet om oss och vi inbjuds att relatera betydligt mer till honom i våra liv. Om vi vill. Och så mycket vi vill. Han som fyller oss med samma längtan.

Tänk ett kristet liv där man bara ber en bön i kyrkan eller som en god kvälls ritual innan man somnar på kvällen. Ett vältrande av problem likt man kuperar avfall i komposten. Det är ju inget kristet liv överhuvudtaget! Jesus måste in mer i vårt liv. Vi kommer bara med problemen till honom. Det är inte ett liv i Gud! Det måste också vara ensidigt att vara Herre under sådana förhållanden, om jag får tala på mänskligt vis. Det måste till en bättre ömsesidighet.

Det är vad Herren vill i våra liv.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Elena » I den Helige Andes tjänst!:  ”Ja, heliga anden behöver oss som redskap ”

  • Thommy » Det finns tre himlar:  ”Hej Mikael Falkenberg, Jag vet inte vad som hänt dig utifrån det du beskriver m..”

  • Mikael Falkenberg » Det finns tre himlar:  ”Hej! Jag gav Gud nästan 8 år av mitt liv och det gav mig absolut ingenting av vä..”

  • Claes Mård » Traktatmissionen!:  ”Ibland är det så att vår Herre tvingar oss till stillhet inte för att vi ska ge ..”

  • mats51 olsson » Traktatmissionen!:  ”Shalom. Blev själv sjuk av statiner. Gammal i förtid. Ont i leder. Onaturligt tr..”

Bloggarkiv

Etikettmoln