Jämna steg med Gud

21 maj 2022 « Tillbaka

"HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg." ( Psaltaren 27 )

Genom hela Psaltaren så ljuder det en bakgrundsmusik likt de lugnande och köpvänliga tonerna i ett varuhus; "Varifrån ska min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren! " Jag kan tänka mig att man sjöng den växelvis när man vandrade fram. Ja, för det är annars lite märkligt att frågeställaren själv ger sig svaret. Är det inte också så att svaret ger man sig själv i den trängda situationen under tillförsikt, på grund av tidigare erfarenhet av Guds ingripande och hjälp? Förtröstan på Gud måste också få tala ibland. Varför ska den alltid tiga stilla och försagd under räddhåga för annars kan det bli värre? Vi ställer annars frågan högt och ljudligt under våra svårigheter och någon annan kommer med de lugnande beskeden. "Herren ska nog hjälpa till sist." Men Herren är verklig. Han är inte ett profylax eller en placebo effekt i det osynliga.

David var en kung för ett litet men brokigt rike och omgiven av starka, trängande fientliga makter. Det fanns problem också i hans liv. Men han framhåller att Herren var hans ljus. Vad gör ljuset? Det upplyser! Vem upplyser? Ja, det var inte ljuset själv - utan Herren. Det var Herren som var hans ljus och frälsning. Det talar om en full tillförsikt. Här utmanar jag mig själv lika mycket. Hur långt räcker vår tillit till Gud? Det är frågan inför varje prövning.

Det är gott att likt i en båt på öppet hav trygga sig till att det är Gud som är vår räddning. Må det då vara en bra båt. Det gjorde profeten Jona i ett avseende då han låg längst ner i båten och sov trots att havet höll på att förgöra dem alla. Ja, vi kunde säga att han sov djupt och därmed inte förstod situationen bättre. Men han bekräftar faktiskt tilliten till Gud en gång till på samma resa då han ber sjömännen kasta i honom i havet för att stilla stormen, för hans skull. Vilket ovett. Men han litade faktiskt på att Gud skulle rädda dem alla - även han. Först räddade Gud sjömännen med lugnt hav. Sedan Jona genom en valfisk. För även om havet lugnar sig så är havet fel element för en människa att vara i. Inte bara för Jona. Gud räddade till och med valfisken till slut. Då en man klädd i hårig gethud måste ha varit alldeles för sträv för valens kamrar. Även en val kan väl sätta i halsen, hosta ihjäl sig och dö. Valen kastar profeten på land. Hur var det möjligt? Vid land är det för grunt för valar. Vad vill jag säga? Vi ser inte allt vad Gud gör i sin tid, i rätt tid och när så sker. Han får ofta ta till exeptionella åtgärder för att vi överhuvudtaget ska se honom bakom det som sker. Därför väntar han ofta. Och många gånger till sista stund. Så vill jag se det. Livet kan te sig olidligt spännande men hur ska vi annars lära oss tillit? Så leker vi med barnen när de är små. Vi hystar upp dem i luften så de kiknar av skräck. De tror att de skall falla hårt men vi fångar dem alltid i sviktande och säkra armar. Varje gång. Till slut är det bara svingandet av kroppen och karusellerna som roar dem. Ända in i vuxenlivet. Då har rädslan gått över i tillförsikt. Med Gud är det så att situationer som går att förklara skymmer alltid Guds under. Han som vet hur man gör sina barn modiga.

På havet blir man i stigande grad sjösjuk. Det är inte bara storm relaterat. Det är också individuellt betingat. Vi människor är känsliga för motgångar. Det är balans sinnet som larmar. Paulus skriver till sina vänner och refererar till att de hade "utkämpat många lidandets kamp." Ja, det står faktiskt skrivet att de hade "ståndaktigt uthärdat många lidandets kamp." Här har du Guds skola. Här danas karaktärer för att bli Jesus lik.

De onda har många trynen och lidanden har många bett. Men sov likt Jona i båten. Kastar man dig överbord så kommer Gud ändå att tillse din fortsatta resa i livet. Och skulle du be dem kasta dig i havet då gör du det för att du har en stor tillit till Gud! Jona var inte suicidal. Inte här. Det var han dock under den förbrända ginstbusken. Tag mitt liv, Gud! Också det var övergående. Men värre var det för Elia. För honom gick det inte ens över. Han ville verkligen dö. Elia som vi aldrig hittade en fläck på.

Man har undrat i alla tider vilken valfisk det var som kunde uppbringa en tredygnslägenhet för en "olydig profet". Jag ser inte Jona olydnad - söndagsskolans lära till trots. Jag ser bara många människor som skulle varit profeter men som inte är det. Det har inte flytt Nineve men sin egen kallelse. Guds ocean som rymmer på okända lösningar skall föra dem tillbaka.

Ska man se Guds räddning och hjälp, ja, då ska man som vi brukar säga "sitta stilla i båten". När tiden är inne sänder Gud en underbar och ryktbar lösning - för att Gud är god.

Det har han alltid varit.

Etiketter: jona, valfisk, david, israel

Kommentera gärna:

Namn E-post (Dold) Hemsida (valfri) Kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Märta » Arbetet i Guds rike: ”Instämmer helt och fullt med Backman "Tack för din klarsyn och tydliga analys!"”
Leif Backman » Arbetet i Guds rike: ”Guds ord är skarpt och klart. Svart är svart och vitt är vitt. Grått blir det nä..”
Märta » Nyhemsveckan: ”Forts. Pingstledaren Alm tycks sakna orientering i Skriften såväl som i den andl..”
Märta » Nyhemsveckan: ”I sin slutplädering skjuter han skarpt, pingstledaren. Det tragikomiska är att h..”
Leif Backman » Nyhemsveckan: ”Bibeln säger; "Hur kan en blind leda en blind?" Ärkebiskopen har under sin ämbet..”

Bloggarkiv

Etikettmoln