Profetians bildspråk

29 januari 2022 « Tillbaka

"Jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, allasammans i präktig rustning, en stor skara, väpnad med skärmar och sköldar, och allasammans med svärd i hand." Hesekiel 38.

Det finns en illustration i Guds ord som går igen hos profeterna. Det handlar om jägaren och det handlar om fiskaren. De är egentligen båda jägare till sin profession men använder sig av diametralt motsatta metoder. Den ene lockar sitt byte. Den andre stoppar sitt byte. Det är inte naturupplevelsen bibeln vill lyfta fram när den illustrerar detta. Också ett bildspråk kräver sin skärpa av förståelse.

När vi läser i Hesekiel om Gog, han som uppges vara hövding över Ros, Mesek och Tubal - ja, nu använder vi förstås inte begreppet hövding om ledare i nutid, så får vi veta en hel del om vad som ska ske i framtiden. Epitetet hövding kan förstås - för en hövding är väl mer tsarlikt än vad en tvivelaktigt vald president är. Och de som förfäktar att profetian redan uppfyllts i denna sak i förfluten tid, har de möjligen tänkt på att elektronisk störutrustning i framtiden kan tvinga krigsherrar att skicka stora trupprörelser med häst? Hur primitivt det än låter. Är det inte det som är vårt samhälles sårbarhet? Vår elektronik slås så lätt ut av fienden. Flygplanen och stridsvagnar kan då inte navigera. De stannar. Kretskorten får spader och stridsplanen tar unisont okontrollerat mark. Var inte så tvärsäker! Det står klart och tydligt att man ska rida på hästar. Guds ord kommer att gå i uppfyllelse. Å andra sidan: Om nu hästen är en metafor för en övermänsklig kraft som människan begagnar, det förtar inte själva händelseförloppet. Att det ska ske. Vi som fortsatt mäter motorns kraft i hästkrafter. Så föråldrat. Men ingen ifrågasätter det. Det är genomförandet Guds ord är ute efter - väl beskrivet långt innan vi kunde få punktering på våra däck.

Om vi gjorde Herren till kung i våra liv och han gav ut ett mynt. Vad skulle då Herren kunna tänkas ha för valspråk? Den meningen kallas ju så som löper cirkulärt längst med myntkanten. Ja, han kunde haft många fina valspråk! Men om vi skulle utgå ifrån vår egen kungs valspråk - "För Sverige i tiden" - då skulle Herren kunnat myntat: "När tiden var inne". Eller. "När tiden är inne." Medan djävulen å sin sida har en enda rubrik att tillgå. "Hans tid är kort!" Det står så; "Ty han vet att hans tid är kort! " Djävulen som får arbeta under tidspress. Det blir aldrig bra. Att koordinera människors olika viljor under tidspress - ja, det ser vi ju hur illa det går för honom! Han som i slutänden får gå Guds ärenden.

Tillbaka till Gog. Och tillbaka till profetians bildspråk. Herren säger att han skulle "sätta krokar i hans käftar och föra honom ut." Här har vi bilden av en fiskare som lockar med ett fiskedrag. Inte sant? Betet är själva lockelsen till skillnad ifrån om det hade varit en jägare som jagar ut någon. Man fäster inte en patron i en nylonlina och vevar. Så fungerar det inte. Kroken måste döljas. Ingen förståndig låter sig lockas av att svälja en patron. Men de fina färgerna i kombination med ett drags rörelser inbjuder att hugga. Det är brådskan som gör att fisken inte analyserar om det finns en krok i aktern! Hans tid är kort ! Det finns ingen tid för reflektion.

Gud skall locka iväg Gog. Gog är ingen fiskare. Gog är en jägare. Att fiska handlar om att locka på, i profetian. Men att jaga handlar om att fördriva, undertrycka och förtrycka. Eliminera.

Det finns också ett intressant synsätt i det här med att "sätta krokar i käftar." Språkbruket som bibeln använder är naturligtvis väl valt. Vi kunde gott iakttaga att det handlar om flera munnar. Inte sant? Eller käftar i plural. Man talar med kluven tunga brukar vi säga när det handlar om olika versioner av en berättelse. Så uppstår opålitlighet. Om den upptäcks. Här skulle Gud sätta krokar i Gogs käftar. Det finns alltså något stimulerande i att föras åt det hållet lockelsen drar.

Vad är det som mer än allt annat utmärker en statsman idag? Vad är det som mer än annat är en ledares särprägel - frånsett om denne talar med kluven tunga i motsvarighet? Käftar är ju mer än en käft... Jo, det är just talet! Retoriken. Det som sägs. Det är sagt! Och det som är sagt blir till en krok. Den tre-tvinnade krokens fäste i att tvingas genomföra det man prestigefullt sagt.

Profetian målar möjligen upp Gud som den bakomliggande strategen. Bibeln talar också om en fördärvets man. Som måste komma. Men ve den människa om vilken det är! Profetians förutsägbarhet duckar inte för processerna. Men skuldbelägger den som det sker igenom. Människan har alltid ett eget val.

Det är detta som har kommit att bli den stora frågan för Ukraina konflikten just nu - de stora truppernas närvaro vid Ukrainska gränsen till trots. Man kan alltid skylla på eller förklara det med att det handlar om övning ute i fält. Och sedan bara dra tillbaka trupperna. Idag får vi besked om att den ryska militären sänt stora mängder blod till fronten. Det skulle om det är sant vara ett av de tydligaste tecknen på att man menar allvar med invasions hotet. Men retoriken - käftens och den "tre-krokade" prestigen i talet - den är det inte lika lätt att kroka ur. Det som är sagt måste på något sätt få sin skalp. Annars är man ingen hövding. Så sätts en krok i käftarna och man har inget val. Så var det för Herodes som var tvungen att hålla sitt ord. Och Johannes Döparens huvud bars in på ett fat.

Att bli hänförd av sina egna ord. Att vilja få rätt och genomföra den uppdelning som en gång var emellan Västmakterna och Ryssland under kalla kriget och att se den psykologiska brytpunkten för ett sådant förverkligande - det är just nu för Putin en svår frestelse. Varför? "För hans tid är kort!" Begreppet som går igen.

Men för Gud är det aldrig bråttom. Det profetiska ordet ska gå i fullbordan. När då?

När tiden är inne.

Etiketter: gog, ros, mesek, tubal

Kommentera gärna:

Namn E-post (Dold) Hemsida (valfri) Kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Märta » Arbetet i Guds rike: ”Instämmer helt och fullt med Backman "Tack för din klarsyn och tydliga analys!"”
Leif Backman » Arbetet i Guds rike: ”Guds ord är skarpt och klart. Svart är svart och vitt är vitt. Grått blir det nä..”
Märta » Nyhemsveckan: ”Forts. Pingstledaren Alm tycks sakna orientering i Skriften såväl som i den andl..”
Märta » Nyhemsveckan: ”I sin slutplädering skjuter han skarpt, pingstledaren. Det tragikomiska är att h..”
Leif Backman » Nyhemsveckan: ”Bibeln säger; "Hur kan en blind leda en blind?" Ärkebiskopen har under sin ämbet..”

Bloggarkiv

Etikettmoln