Josef, ärans och smärtornas man

"Föreståndaren för fängelset tog sig alls icke av något som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det lät HERREN lyckas väl." 1 Mos. 39:23

Ingen av oss vandrar genom livet utan att kunna mäta sin ställning och sina personliga framgångar inom skilda områden. Det är en mänsklig egenhet och inte primärt en kristens hållning. En del låter livet bara löpa på, som det efter hand liksom ter sig. Andra gör livet till en tävlan i karriär och i framgång. Men våra liv är mätbara och kommer att mätas och vägas.

Dagens textavsnitt är hämtad ur Josefs liv. Han en 17 åring som blev såld till en egyptisk karavan för 20 siklar silver. Ett älskat barn. Ett favoritbarn. Det var inte bara hans far som förlorade honom för en lång tid. Han förlorade också väldigt mycket för sin ålder att bära och under förnedrande former. Summan han såldes för stod möjligen i proportion till en ynglings ålder. Också Jesus fick underställa sig att bli värderad och vara värd bara 30 silverpenningar... I världen blir du bedömd och värderad. Validerad. En gudason är inte mer värd än en pojkspoling från ett föraktat herdefolk bland människor. Så kommer också en kristen få uppleva det i tiden - om än i olika form och på en graderad lidandets skala. "I världen liden i betryck.", sa Jesus. Betryck är betryck och har inte förändrats ifråga om upplevelsen av det eller i ordets innebörd. "Har de förföljt mig ska de också förfölja er.", sa Jesus. "Det är tjänaren nog om det går honom som hans Herre." Vi känner till pålysningarna men har ofta svårt att finna tröst i deklarationerna. Vi vill inte tröstas så. Det legitimerar oss visserligen. Men det tröstar dåligt, upplever vi. Vi vill ha lättnader och framgång. Det hör den mänskliga naturen till.

Det heter om Josef att Herren var alltigenom med honom. Ja, Herren har också lovat vara med oss "alla dagar intill tidens slut ". Hur visar det sig i våra liv på en skala där framgången blir så viktig och inte att Herren var med oss oavsett utgången?

Ja, vi läser om Josef och märker att han blev befordrad där i fängelset. Men vi tänker mindre på att han fick göra allt det arbete som hans föreståndare inte ville göra själv och det i ett fängsligt förvar. Och vi noterar också att "allt vad han gjorde lät Herren lyckas väl." Men hade vi själva varit i Josefs kläder så hade vi inte glömt av att vi var i en fängelsemiljö och att vi inte blev bedömda av att ha lyckats "mycket väl " med våra förehavanden. Det blev nämligen inte Josef heller. Och så missar vi tröstens ord under felaktiga observationer och blir inte styrkta.

Vi kan alltså se i Josefs liv att Gud gav honom så mycket framgång att han blev godkänd. Men likväl kan vi inte jämföra oss i den nåden Gud ger oss! Vi som önskar " lyckas mycket väl " upphöjda - men inte i ett fängelse. Där befann sig Josef.

"Herren var med honom." Det är den trösterika rubriken över Josefs liv. Och det är återkommande vart han än befinner sig i hans livsberättelse. Men vi identifierar oss inte i den upplysningen när vi är i trångmål. Josef anför inte det för egen del heller. Bibeln liksom viskar bredvid mun till alla tiders läsare att så var det. Ingen ängel upplyste honom om "att Herren var med honom." Ingen röst från himlen tröstade Josef i hans belägenhet - han som blev en kåkfarare och oskyldigt dömd. Han som blev kastad i en brunn av sina bröder. Och vi tar än mindre notis i skriftens berättelse om att den brunn han hamnade i "var torrlagd". Än mindre att konsekvensen av det var att han säkert slog sig blå i fallet. Gud tillsåg den ena lindringen av att inte drunkna men vi tar ingen notis av de svårigheter som inte avvärjdes i hans liv. "Herren var med honom " har blivit den dimridå som förblindar oss att se att också Josef fick genomlida många saker, trots att Herren var med honom. Precis som i våra liv! Det är tröst i det. 

En människa ska inte vara på botten av en brunn. "Men Herren var med honom! " , står det återkommande. "En torrlagd brunn"...så räddade Gud honom från att drunkna men beskriver inte hur tungt fallet var eller hur ont det gjorde. Har du tagit notis om detta, du människa, som upplever dig missbedömd i en ond tid och far illa? Så har också vi att sovra i de upplevelser vi gör med Herren såväl i det stora som i det lilla. När Herren var med Josef så var det i en brunn och i ett fängelse. Det var i ett palats och det var på en regents tron. Oaktat var, så var Herren med honom!

I dagens text så förstår vi att versen är hämtad från ett av de tillfällen då Josefs person inte är uppdressad i en fotsid klädnad. Han bär om möjligt en zebrarandig fångdräkt med ett järnklot runt fotleden, om vi överför stereotypen till en annan tid. Fångdräkten som på långt avstånd annonserar tillståndet under livets hårda krav och då allt har gått fel för den enskilde. Så var det här för Josef. Ja, "det händer även den bäste" brukar vi säga när vi vill släta över missöden utan att det kostat oss själva något. Kanske också du upplever dig vara i en oönskad situation, med en hög bekännelse om en allmakts Gud. Min vän! Guds skola är inte som andra. Om Gud låter dig slå i brunnsbotten - om än så hårt - så är det för att du inte ska drunkna. Herren som inte lät dig gå i simskola först utan torrlade brunnen likt en övergång på Röda havets botten. Han som skonat dig från faror du inte ens vet om. 

Josefs livshistoria är på så många sätt likt Jesus livs historia att den i många passage kunde vara en förlaga eller ett utkast till en berättar idè. Josefs historia som återkommande deklarerar: "Men Gud var med honom och han lyckades väl." Ohh... jag vill genskjuta dig som inte tycker dig själv ha lyckats väl med att säga; Det är skillnad på att se till enskildheterna och till sammanhangen i Josefs liv. Varför skulle då våra liv te sig annorlunda under Guds överinseende? Om du betraktar Josefs framgångar så är de knappast önskvärda. Priset är för högt för Guds ännu högre avsikter med hans liv. Han befinner sig än i ett fängelse och där handlar det inte om en yrkeskarriär. Där handlar det om krass överlevnad i en hierarkisk tillvaro under godtyckligt ledarskap. Vi läser heller ingenting om att Josef fröjdade sig över sina framgångar i fängelset. Det är Gud som är författaren till referatet och han säger att Herren lät allt Josef gjorde " lyckas väl ". Men inte "mycket väl ", vill jag trösta dig, du som inte tycker du kommer ens i närheten av Josefs upphöjdhet. "Herren var med honom! " Hur mycket? Hur lite? Han var med. Så är han med dig!

Min vän, vi kan gott förstå av kontexten där Herren lät Josef göra bra ifrån sig, men inte "mycket bra ifrån sig", var i ett riktigt uselt sammanhang. Så glömmer vi att den väg vi själva fått gå har varit betydligt mer skonsam än den Josef fick gå. Så har också Herren varit med oss och tömt "vårt falls brunn" på vatten undan en säker död. Men under en betydligt större komfort!

Josef tappade aldrig Gud ur sikte. Det gjorde att han kunde härda ut. Och i det att han härdade ut så blev han den karaktär som Gud kunde ge nåd och sätta honom över de som hade makten över honom - om än genom lidande. Det finns ett kampmoment som också vi drabbas av där Gud låter sig ses för trons öga. En jordbundenhet "i torrlagda brunnar" och ett rikt material i våra liv för tron att finna tröst i hoppet. Vi som likt Josef hade önskat att vi lyckades "mycket väl " och inte bara "lyckades väl ". Det är Guds goda handlag med oss. 

Hade inte Gud behållit den kommande statsmannen i ödmjuk ställning hela vägen, hade han varit obrukbar för Gud då hans ungdoms drömmar bokstavligen slog in och som var Guds tanke med honom. Hela hans liv blev den fostran som gav drömmen dess förutsättningar.

 I ett rent kärl avskilt för ett hedersamt och ärofullt bruk.