Sänd ditt bröd över vattnet

"Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka. Dela det du har i sju delar, ja, åtta, ty du vet inte vilken olycka som kan drabba landet. När molnen är fulla, tömmer de sitt regn över jorden, och om ett träd faller omkull, mot söder eller norr, så ligger det på den plats där det har fallit. Den som spejar efter vind får aldrig så, den som skådar efter moln får ingenting skörda. Liksom du inte vet vart vinden far eller hur benen bildas i moderlivet, så förstår du ej heller Guds verk, hans som gör alltsammans." Predikaren 11:1-5

I dagens text så uppmanas vi att sända något över vattnet. Uppmaningen påtalar att det ska vara bröd. Och sändas över vattnet. Men en kastad limpa överbord skulle aldrig nå fram någonstans utan bara lösas upp i sina beståndsdelar. En till synes meningslös insats. Nej, vi förstår av instruktionen att det handlar om en illustration. Men en sak kan vi ta fasta vid; det är inte andras bröd som ska fördelas. Det är ditt och mitt bröd! "Sänd ditt bröd "... Står det inte så?

Bibeln konkluderar och gör det till ett löfte; - "...med tiden får du det tillbaka." 

Jag tror att Gud är så mycket godare än vi kan tro. Vi ser inte ens en bråkdel av vad han gör eller förmår. Här är bespisningsundret ett utomordentligt bevis för hur Guds mäktiga hand kan åstadkomma ett förmerande. Vi brukar kalla det för välsignelser. Välsignelser som kan ha många klädnader.

Min pappas vän Elon Svan som jag tidigare berättat om, han var en man som var mycket lyhörd för Guds röst. ( Ja, jag måste de facto erkänna att man måste gå till en annan tid och deras tro för att kunna exemplifiera en sådan tillit till Gud. )

Det man först kan konstatera är att den tro han ägde var enfaldig. Den var också konkret. Och den blev åtlydd. Du vet; en pall måste ha tre ben för att man ska kunna sitta på den. Så var också Elons tro buren av dessa tre komponenter. Han tvivlade inte kring små saker. Kanske inte heller i stora ting, vad vet jag. Och det var i konkreta situationer. Därtill kom att han lydde maningen han fick. Han avfärdade den alltså inte som en tankenyck eller som en inbillning. Här kom hans enfald väl till pass!

En dag berättade han för min pappa och jag hörde det själv. Han hade varit till kvartersbutiken och handlat men hade behövt en tvål. Ja, en sån där halvhård enhet i såpa som man hade förr i tiden då det inte fanns flytande tvål. Det här var i efterkrigstid och det saknades mycket i tillvaron som vi idag tar för självklart. Elon gjorde som han brukade, han delade sina små och stora frågor med Gud i bön. Vad ska man annars be för? Det är ju behoven som driver dig! Har du inga behov? Ta dig då an andras behov. Bara du sänder ett bröd över vattnet. Det är Gud beroende av. Och hans välbehag kommer att vila över ditt liv!

När Elon närmade sig sitt hem strax kommen från kvartersbutiken, kom en korp överflygandes och släppte en tvål på gräset mitt framför honom och flög sedan iväg. Inplastat i den tidens Luxförpackning. För oss som har allt i livet blir bönesvaret kanske till och med lite burleskt. Men för Elon som kände till hur Gud en gång hade försett profeten Elia med kött och bröd i öknen så slog det an i hans gudsliv. Han hade behov av tvålen och Gud avhjälpte frågan i realtid.

Vid ett annat tillfälle gick Elon, som jag förstått det, vid kajen i Göteborg. Han hade sin bibel med sig, vilken dåtidens kristna ömmade mer för. De konkreta bibelböckerna. Då säger Gud åt honom där han gick att kasta sin bibel i vattnet. Det ovannämnda bibelordet kom så starkt till honom. Vad gjorde Elon? Han släppte sin bibel ned för kajkanten! Är det en stor sak för oss som aldrig läser bibeln ens? Ja, det vill jag påstå. Det är nog större än om vi hade tappat vår mobiltelefon överbord. Den gamla tidens kristna vördade och höll av sin bibel där de hade en uppsjö av anteckningar i marginalen, ivrigt nedtecknade under förkunnares tal. Här medverkade han till och med frivilligt till att förlora den.

Det gick en tid därefter. Elon kom till Sjömanskyrkan i Göteborg och till en annonserad gudstjänst där. En man kommer upp i talarstolen och berättade hur han mött Jesus efter att han långt ute på sjön fiskat upp en bibel som låg och flöt i vattnet. Mannen var ju sjöman och låg ute långa tider till havs och nåddes aldrig av budskapet om Jesus. Han hade därefter torkat upp bibeln och börjat läsa i den. Tro hade skapats i mannens hjärta och han hade på egen hand börjat be till Jesus som påtaglig mötte hans inre människa. Han blev som förvandlad! Nu stod han och vittnade och hade bibeln med sig i talarstolen.

Elon kände igen sin bibel, gav sig till känna och berättade förhistorien om hur bibeln hamnat i vattnet. - "Det var jag som kastade i bibeln." De sammanstrålade och himlen var över dem.

Ohh...vi behöver en pall att sitta på! Vi behöver en enfaldig tro för konkreta ting och vi behöver mod att lyda. Gud kommer att gå med oss! Gud verkar i de stora sammanhangen men går du ner på mikronivå så ska du se att han också är där i det naturliga och gör stora under. Det handlar om att bli vägledd av Herren!

Har du tro på Gud men saknar konkretion i ditt liv? Då kan du inte heller lyda. Vad ska du följa om du inte har ett uppslag?

Bibeln uppmanar den enskilde att sända sitt bröd över vattnet. Det du skulle haft. Det kan vara vad som helst och behöver inte vara ordagrant ett bröd som förklarats här. Att Guds ande använt sig av den bilden om vattnet pekar på att det du sänder hamnar dit du själv inte når. Så har många missionärer sänts ut till andra länder som i en annan tid återevangeliserat världsdelar som senare blivit avkristnade. Det finns det många exempel på. Brödet återvänder! 

Jag är Livets bröd, sa Jesus! Sänd ut honom. Tala om honom. Gör något för honom. Bli lyhörd för den helige Andes maning i ditt liv. Bli följsam och var rädd om din enfald. 

Med den har många utan att veta om det blivit till änglar, andra till hjälp.