_DSC9211-2.Mobilen

Herren kallar!

Senare delen av 2019 upplevde jag så starkt att jag skulle trycka upp handaffischer och två stora plakat att hänga över mig och ställa mig i korsningen Gamlabrogatan/Drottningatan. Jag har skrivit om det tidigare. Då hade vi inte en aning om den pandemi som redan tagit fart i Kina under all hemlighet. Det är ett mycket märkligt tillbakablickande att se hur rätt det var. Jag vill påstå att tiotusentals ofrånkomligt och överraskandes fick möta namnet Jesus och bli påminda om att han är vår räddning i livet. Jag minns också att jag redan då skrev om hur hårda fyrtio och femtiotalisterna var inför budskapet. Åtminstone på ytan. Den åldersgrupp som viruset drabbade mest och som talade allvar med en hel generation på väg till förtappelse.

Men jag upplever som sjömannen som inte kan få ro på land, att jag måste iväg igen med budskapet om Jesus! Något driver mig. Jag har fått rådet att inte stå på stan varken iförd munskydd och engångshandskar. Jag har att ta hänsyn. Risken är alldeles för överhängande att bli kontaminerad av covid-19.

Så det får bli att åter igen nyttja bilrutorna på varuhusparkeringarna nu när det blir bättre väder. Jag ska tapetsera hela Stockholm med påminnelsen om Jesus Kristus! Jag längtar ditut och jag förnimmer att detta är en kallelse från Gud. Ingen gör så här idag. Det är så mycket annat man kan göra.

Det brinner en eld och jag ska gå med den dit Gud sänder mig.

Guds ord bär inte bojor!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln