_DSC7559Thommy4.MOBIL

Sunemitiskan och de sju svältåren

"Elisha sade till kvinnan vars son han hade uppväckt till livet: ”Res dig och dra bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på svält och den ska komma över landet i sju år.” Då bröt kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land i sju år. Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Kungen höll just på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: ”Berätta för mig om alla de storverk som Elisha har gjort.” Just som han höll på att berätta för kungen hur Elisha hade uppväckt en död, kom kvinnan vars son han uppväckt till livet för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Då sade Gehasi: ”Min herre kung! Här är kvinnan, och här är hennes son som Elisha uppväckte.” Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne, och kungen sade: ”Skaffa tillbaka allt som tillhör henne, och dessutom all avkastning på marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu.” 2 Konungaboken 8:1-6.

Berättelsen om Elisha och kvinnan från Sunem är väl dokumenterad i det fjärde kapitlet i samma bibelbok. Där får vi läsa om hur Elisha blev sedd som en helig gudsman. Han hade imponerat på kvinnan från Sunem. Man kan fråga sig; hur mycket i Elisha liv var gudomligt eller mänskligt betingat - vart gick gränsen? När såg hon Gud i honom och när var det bara just han? Det kan man aldrig få veta men det bestående intrycket var sådant att hon upplevde att Gud var med honom. Där av epitetet gudsman. Hon ville därför ge honom ett stadigvarande gästrum där på sitt tak. En verklig profil från ett patriarkaliskt tidevarv där en kvinna tar kommandot i hemmet. En kristinna! Mannen var gammal, står det bara. 

Kvinnans bemötande fyllde profeten med en stor tacksamhetsskuld. Eller var det hos Gud tacksamhetsskulden uppstod, som såg sin tjänare bli så väl omhändertagen? Var gick gränsen? Historien omtalar oavsett att kvinnan skulle få en son - trots att Gud inte hade några särskilda avsikter med gossen. Det brukade han annars ha vid liknande situationer. Och profeten hade inget mandat i sig själv att gå i god för ett sådant under, ty hennes man var gammal, stod det. Inte heller kunde profeten hjälpa till i sig. Otuktiga män bland profeter var då inte så vanliga. Idag är det tvärtom. Profetsyner är istället ytterst ovanliga men allt annat har vi gott om. Likväl blev kvinnan gravid och födde en son som gudsmannen hade sagt.

Men pojken dog. Oförhappandes. Elisha skickar sin tjänare med sin stav. Kanske han likt när Elia for upp till himlen och han själv slog på vattnet med manteln och vattnet delade sig kunnat förmå att via staven medverka till ett under. En trons handling. Men så skedde inte. Elisha går istället in i en verklig kamp för pojken, som kommer tillbaka till livet. Här finns mycket att lära. Vi möter här både den mänskliga sidan hos profeten som så gärna ville hjälpa till och Guds sanktion. Han gör det inte lättvindigt. Gud reste så upp pojken under gudsmannens kamp och vånda för sonen - för vad är en kamp? Den är outhärdlig men jagar efter seger! Ingen seger utan kamp. Kvinnan fick genom sin tro sin son tillbaka.

I detta skede som talat mycket starkt till mig i hela detta sammanhang så uppmanar profeten kvinnan att fly för en kommande hungersnöd. Det hade nu gått en tid. När hon kom tillbaka efter sju år så är hennes egendom tagen i beslag av andra. Men kungen får höra berättelsen om hennes tidiga historia, om hennes verksamma tro och det faktum jag vill framhålla att Gud aldrig blir någon, något skyldig! Kungen beordrade så att hon skulle få tillbaka sin mark. Hon hade varit rik. Dessutom så skulle hon få all avkastning som marken hade frambringat från den dagen då hon lämnade landet. Så välsignat!

Det är så med Guds ord att det upplyser oss. Det har också en enastående förmåga att belysa nya sidor som vi aldrig tidigare sett eller tänkt på. Men denna text ruvar idag på något profetiskt. Det var ett löfte till kvinnan men det är också ett löfte till ett sammanhang. Jag talar i blindo och är inte inriktad på några men jag upplever att löftet i texten bryter sig ut och jag erfar att den kommer att återupplevas. Den kommer att verkställas för ett sammanhang. Detta säger mitt hjärta också amen till. 

Vad säger profeten Joel? "Jag skall ersätta er för de årsgrödor som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot er." Joel 2:25

"Skaffa tillbaka allt som tillhör henne ", sa kungen. En myndig order.

Står det inte också om den idoga hustrun, vilket är en bild på Guds församling, som jobbar dag och natt, att "hon har planer på en åker och hon skaffar sig den". (Ordspråksboken 31:16) Det är i en vidare betydelse! Och har hon fördrivits från sin åker då kommer hon att få tillbaka den och all avkastning för alla förverkade år. Den är hennes!

Så säger skriften och så har den talat till mig. 

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • leibac48@gmail.com » Jesus är uppstånden!:  ”Under Påsken har en gammal läsarsång pockat på uppmärksamhet. Minns den från bar..”

  • Yngve » Jesus är uppstånden!:  ”Ja, Namnet Jesus räcker! Den som åkallar Honom i uppriktighet, bliver frälst!”

  • Siri » Herren kallar!:  ”Gud ska välsigna! "Vet väl vilka tankar jag har för er..”

  • Märta » Herren kallar!:  ”Välsignat! Så vid alla vatten!”

  • Thommy » Jag är gravid!:  ”Anna! Tack! Så underbart. Så underbart. /Thommy”

Bloggarkiv

Etikettmoln