_DSC9211-2.Mobilen

Asylpolitiken

Enligt Dublinfördraget skall en flykting inom EU söka asyl i det land man först kommer till. Det är där asylärendet skall prövas och avgöras. Ett delikat upplägg eftersom transitländer omöjliggörs i praktiken. Flyktingen måste ta sig direkt till det land dit denne vill söka asyl. Det låter sig inte göras om man inte anländer illegalt. Flygbolagen är i detta fall det otacksamma hindret. Flyktingarna blir hänvisade till sjöss. Resten vet vi.

I veckan har vi sett prov på en häpnadsväckande flyktingpolitik i Danmark. Det har gått så långt att flyktingarna själva inte vill stanna där. Så ser en rotad och regerings sanktionerad främlingsfientlig politik ut. Kom inte hit! Åk någon annanstans. Det är med sorg man tar del av sådana uppgifter. Vad är det för samhälle man bygger upp i vårt grannland, kan man undra.

Den svenska regeringen har istället varit betydligt slugare. Man har gjort frågan om asylrätten till en inrikespolitisk fråga och inbjuder fler flyktingar att komma till Sverige. I samma andetag vinner man också utrikespolitiska poäng. Sverige vill hjälpa till och får samtidigt glänsa internationellt av att vara moraliskt hedervärda. Regeringen har motiverat de kommande pensionsavgångarna som en viktig faktor vid ett ökat flyktingmottagande. Sverige behöver helt plötsligt mer arbetskraft. Det kan se ut som ett egoistiskt synsätt men är också taktiskt betingat. Man tjusar hemma opinionen och eliminera Sverige demokraternas argumentation inför den egna befolkningen. Man försöker i alla fall. Kommunerna får högre anslag och man kraftansamlar. Sverige demokraterna å sin sida vill hjälpa flyktingar i närområdena. En förlegad klyscha. Det finns bara i Turkiet närmare 2, 5 miljoner flyktingar från Syrien och Libanon. Och fler i de andra länder kring mellanöstern. Den turkiska regeringen emotsätter sig säkert inte ett svenskt bistånd. Den Sverige demokratiska retoriken ter sig plötsligt dåligt genomtänkt och än sämre framställd. Verkligheten har dragit undan mattan under deras fötter. En flyktingvänlig folkrörelse har istället temporärt uppstått i hela Sverige.

Men fortfarande har vi de flyktingar av romsk börd som sover på våra gator utomhus. De sitter fortfarande och tigger om dagarna. Men de inkluderas inte.

Jag undrar om inte den danska regeringen varit betydligt ärligare. För var skall vi placera den kategori av tiggare, uteliggare som redan står i ett utanförskap i Sverige? Den bråkdel av utlandsfödda människor som vi tidigare inte hade råd att integrera för en månad sedan. Nu kommer det betydligt fler flyktingar under andra omständigheter. Helt plötsligt blev det lukrativt. Det skorrar betänkligt.

Den danska mentaliteten är ohygglig och rak. Den svenska hållningen är egennyttig och självgod. Än en gång.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv