Alla dörrar var inte stängda
Jag läste under min resa till Thailand om nordafrikanen som med sin muslimska bakgrund kom till Sverige på 1970-talet. Boken heter: "Alla dörrar var inte stängda". Den kom ut för något år sedan men finns säkert att få tag på än.
Huvudpersonen hamnade i ett till synes profant sammanhang där de som drev ett hotell och verksamheten han kom till, var kristna. Boken är till sin disposition en nästintill minutiöst dikterad biografi där nordafrikanen berättar om sin muslimska uppväxt och traditionella samhällstillhörighet. Boken ägnar mer än hälften av sidorna åt det innan den når fram till det kristna sammanhang, där han sedan kom att bli en varm och levande kristen. En fantastisk resa måste man säga. Så rent och bitterfritt skriven. Boken håller en fin ton och tar fasta på det väsentliga utan att tappa fotfästet.
Väl i Sverige träffade han helt utblottad på ett par, tre individer, som på ett avgörande sätt tog hand om honom på hotellet han kom till. Och det verkade de ha gjort med en sak för ögonen - han var en främling och hade inte hört om evangelium. En främling utan någonstans att bo. Och utan resurser. Den enkla och okonstlade men alltmer ovanliga medmänskligheten synts ha varit den initiala beröringspunkten. Att värdera en annan människa. Är inte det kristendomens bästa förpackning, så säg?
Under normala omständigheter är det ju helt kontraproduktivt att bedriva hotell och ta hand om gäster som inte kan betala för sig. Det är ju affärsmässigt likställt med att såga av den gren man sitter på, kan tyckas. Men här var det andra värden som stod i centrum. Människan. Den enskilda människan utifrån ett Guds perspektiv. Vilket berömvärt förhållande att ha den människosynen som en kristen! Att se individen som Gud ser henne. Det framkommer så fint i boken.
Boken berättar för övrigt hur de som tog sig ann den i Europa kringresande muslimen, upplevde att mannen skulle bli ett framtida redskap för Gud. Några andra nyckelpersoner på hotellet, i den kristna regin, etablerade personliga relationer i syfte att vinna honom och erbjuda frälsning genom Jesus Kristus. Det lyckades, om jag kan uttrycka det så.
Det är en verkligt fint smakande och närgången upplevelse att läsa om dessa enskilda personligheter som tar sig ann mannen från Afrika och lotsar honom fram till det gudsmöte han fick uppleva genom vardaglig gemenskap och bibelsamtal. Utan deras själavinnande kunde det ha tagit sig helt andra vägar för författaren till boken.
Så enormt betydelsefull var och en kan vara, om man tar tillvara på sina möjligheter att vara en medmänniska med själavinnande som sin främsta uppgift! Vinn en och en.
Jag kan då varmt rekommendera dig att läsa boken.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Robert » Ett inlägg till Daniel Alm: ”Sorg i våra hjärtan när pingstförsamlingen i Tomelilla precis har kallat just Da..”
-
Kristina andreassen » Fler bönedukar skickas ut: ”Vill gärna och önskar böneduk.”
-
Thommy » En man sökt av Gud: ”Tack Anita! Du har så rätt. Vi sjöng en sång när jag var ung: " Där kärlek finns..”
-
Anita » En man sökt av Gud: ”Thommy, den här mannen vet att du tror på Gud. Du har verkligen ansträngt dig fö..”
-
Thommy » Ytterligare 20.000: ”Tack för din respons, Claes! Du är alltid välkommen att vara med mig. Jag gläd..”
Bloggarkiv
- ▼ 2024 (153)
- ► 2023 (193)
-
►
2022 (215)
- ► december (16)
- ► november (20)
- ► oktober (14)
- ► september (11)
- ► augusti (18)
- ► juli (13)
- ► juni (11)
- ► maj (23)
- ► april (28)
- ► mars (20)
- ► februari (16)
- ► januari (25)
- ► 2021 (134)
- ► 2020 (140)
- ► 2019 (53)
- ► 2018 (58)
- ► 2017 (86)
-
►
2016 (163)
- ► december (7)
- ► november (8)
- ► oktober (33)
-
►
september (42)
- Ryssland & Sverige
- Bombdåden i New York
- Den fattige gatumusikanten
- Deckarmiljöer
- Under ständigt tryck
- Tidig morgon
- Med en evangelists mod
- Federal Hall
- ► augusti (6)
- ► juli (4)
- ► juni (9)
- ► maj (12)
- ► april (13)
- ► mars (6)
- ► februari (10)
- ► januari (13)
- ► 2015 (84)
- ► 2014 (81)
- ► 2013 (42)
- ► 2012 (59)
- ► 2011 (40)