Morton Narrowe

Häromdagen, närmare bestämt i måndags eftermiddag, förbipasserade den förre överrabbinen Morton Narrowe mig på Sveavägen. Det är inget märkvärdigt i sig. Så sker ju ofta här i Stockholm att man känner igen offentliga personer. Det var ju dagen före Förintelsedagen så han hade säkert mycket i görningen.

Men jag blev så ivrig. Jag ville vända om och fråga honom om något. Om något ur hans förmodade rika kunskap i gamla testamentet. Jag tänkte att jag kunde fråga om någon av profilerna i bibeln. Eller annat. Levnadsöden har ju en alldeles särskild plats i livet. Det berikar och är till lärdom. Inte minst gudsmännens liv och gärningar.

Men jag kom mig inte för att vända om och fråga honom om något. Det hade varit alldeles för påfluget och improviserat för övrigt. Narrowe är en äldre man nu och det blåste pina ute. Man får ju också foga sig till ett kultiverat och anständigt uppträdande - även om det kanske kunde ha varit uppmuntrande för honom att få ösa ur sin kunskapsbank och på så vis bli uppskattad. Vad vet jag. 

Imorse tänkte jag på honom igen. Utan anledning. Och det slog mig; varför har jag aldrig läst en bibelkommentar skriven av Narrowe över någon av gudsmännens liv i bibeln? En biografi, helt enkelt. Har han överhuvudtaget skrivit någon? Vet ej. Men han måste ju sitta inne med en alldeles säregen kunskap om alla de gammal testamentliga profilerna och gudsmänniskorna som judisk rabbin. Tänk vad det hade varit givande att få läsa en sådan bok och lyssna in. Jag riktigt saknade det och tänkte att det var en brist. Ja, en verklig brist.

När jag sedan skulle stiga av tåget vid Fridhemsplan denna morgon, så fastnar mina ögon på en annons i tidningen: "Litterära och teologiska perspektiv":  - Kom och lyssna till Morton Narrowe: Om Jeremia. Jag trodde inte mina ögon. Vilket sammanträffande. Eventet är nu inbokat och jag kommer att vara där. Tänk hur det kan vara ändå. Så passande och välsynkat. 

Märkligt, märkligt utan betydelse för någon annan än för mig själv.