- God fortsättning !

Hoppas julen varit fin. Mycket går i samma hjulspår dessa högtider. Minnet av Guds människoblivande skyms många gånger av vår samkväm och gemyt. Eller av brist på en genuin gemenskap. Det är också en tidstypisk aspekt på julen. Jag tror den är större än vi anar.

Ikväll har jag och min hustru varit och sett filmen Exodus 3D. En biofilm om Mose och judarnas uttåg från Egypten. Tycker du det är anmärkningsvärt? Ja, jag håller med dig i sak.

Salongen var fylld av kända ansikten. Offentliga personer. Pingstvänner och med förmodan också annat folk med kristen profil och bakgrund med en stigande nyfikenhet på innehållet. Teologi som förströelse. Men det vi har gemensamt är nog ändå bristen på bröd. Jag menar andlig föda. Varför skulle vi annars vara där? Förr kunde vi gå till kyrkan och få dessa bibelberättelser omtalade, berättade, belysta och vägledande målade för vårt inre öga under en förtätad trons atmosfär. Men biblisk förkunnelse har i mångt och mycket bytts ut mot profana vardagliga berättelser som inte har biblisk förankring i våra kyrkor. Än mindre med andligt innehåll och bärkraft. Jag tror det är hela svaret. Vi söker mindre förströelse då Guds rike manifesteras. Eldgivningen i andens värld är attraktivare än fyrverkerier i den religiösa underhållningsvärlden. Det är min egen erfarenhet. 

Vi gick ut från salongen. Bion var slut. Efter två och en halvtimma kunde vi konstatera att manusförfattaren stulit den bibliska berättelsen och gjort en egen tolkning. Det må vara hänt för besöket handlade inte om att hitta fel i manus. Hänt må också vara att de estetiska och konstnärliga effekterna appellerar till sinnet och var välgjorda. Den tekniska förmågan har aldrig varit större än vad den är idag. Men inte en enda bildsekvens nådde anden i själsdjupet. Det berörde inte. Tomma, lika trötta och hungriga efter andlig mat återvände vi hem. Vi likväl som de andra. Termometern stod på - 6 grader. Och där... där under bussdäck satt det 10-15 tiggare. De höll på att sadla om till uteliggare. De värmde sin kvällsmat på en liten eld under bussdäcket i Vällingby center. Tiggarna? Igen? Ja, nu igen.

Hur skall jag summera dagen? De kristna går uppenbarligen till de profana filmhusen för att höra kristen förkunnelse. Förvandskad och förfalskad. Vi saknar förkunnelse! Vi saknar bröd och vi saknar eldburna förkunnare som bryter bröd vid brödunder så folket blir mättade. Tro kommer av predikan ! Och predikan i kraft av Kristi ord! Kristi ord. Imorgon skall jag och min hustru göra något litet för dessa. Tiggarna. Uteliggarna. Vi kommer inte förbi dem. Vi kommer inte runt dem. Vi kan inte klättra över dem. De gräver sig in i våra medvetanden och vi slipper inte ut. De kommer att göra sig påminda en dag. I evigheten.

Men är det ett gott budskap att bara väcka upp ett dåligt samvete hos sig själv och andra? Samvetet skall väckas sedan är det bättring som krävs - om jag får mästra. Annars kommer apatin smygandes. Vanmakt och apati. Då får man göra vad den goda viljan har för handen. Och göra någonting!

Vi får återkomma i frågan. Jag upplever inte att de är tiggare eller uteliggare i första hand - även om det är där jag får möta dem i respekt. Jag har en stark förnimmelse av att de är personifierade anklagelser över vårt välstånd. Inte välståndet i sig men hur vi förvaltar det. Vi delar inte med oss. Vi bygger bara vår egen välfärd som individer och nation. Om inte vi hör bön varför skall då Gud göra det?! Gud som vi inte sett. Men medmänniskor ser vi!

Gud har tidigare i historien stigit ner för att kolla upp hur det förhåller sig i olika kulturer. Det kan vara så att var och en av dessa är ett par av Guds ögon. Åtminstone kommer de en dag att kunna svara på Guds fråga om hur vi behandlade dem. Det vore oss inte nådigt.

Vi måste göra någonting.