Indraget bistånd




Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige. Hes. 16:49
Sodom och Gomorra. Två av fem självutmärkande städer i området kring Döda havet. Utplånade städer från förr. Man har lokaliserat staden Sodom till platsen vid Döda havets fot. Tänk om det istället hade varit ett Röda hav, då hade vi haft en framtid. Vi kunde då gå torrskodda över. Med HERREN!
Vi är vana vid att läsa om kulturlivet och den fria livstil man levde under i Sodom. Och vi drar olika slutsatser till stadens ödeläggelse. Hesekiel säger om Jerusalem att den hade blivit en systerstad, i likhet. Sodomslik. Vad var det allt igenkännande där, enligt honom? Jo, högmod. Överflöd. Bekymmerslös säkerhet. Och bristen på social hjälp. Brist kontra överflöd. Högmod och bekymmerslös trygghet...fattigdom och nödställdhet. Vilket klyftsamhälle.
För inte så länge sedan drog den svenska regeringen in biståndet till ett land. Man anförde mänskliga rättigheter som skäl. Det må vara rätt beskrivet. Men det finns en sida hos Gud som Hesekiel uppmärksammat. Gud såg inte med välbehag på att man inte delade med sig och fördelade. Man drog in biståndet.
Jag känner mig tagen av texten. Den säger mig att utsikterna framöver inte är goda. Tänk om Gud drar in sitt bistånd till oss!! Sin välsignelse. Då är det ute med oss! På samma sätt som vi drar in biståndet till de behövande. Jag är skakad och tagen. Texten talar med konklusion. Och jag är inte rätt man att uttrycka den.
Det går inte att beröra dessa saker utan att förstå allvaret. Vi får trygga oss till Jesus. Han som kan låta en ulltuss vara blöt på torr mark. Men Han kan också låta marken vara dyngblöt kring en snustorr tuss. Det gjorde Han för Gideon. På samma sätt kan Han rädda den som flyr till honom. Må vi ta fasta på det i alla lägen.
Bed för vårt land! Vilka stora och fromma ord jag tar i min mun. Ja, vilka stora ord.
HERREN är nära!
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sven » Att vinna försoning: ”Dörren till himlarnas rike”
-
Bengt Winroth » Församlingar dör ut: ”En helt otrolig sång, som jag känner igen sedan 75 år tillbaka - jag är84 år ida..”
-
Anne Jakobsson » Att vinna försoning: ”En av dina bästa och tänkvärda texter. ❤️”
-
Sven » "Vem är du när kriget kommer!?": ”Insikt!”
-
Sven » The Spirit of a Prophet - Leonard Ravenhill -: ”Det är vägen…”
Bloggarkiv
- ▼ 2025 (49)
- ► 2024 (162)
- ► 2023 (193)
-
►
2022 (215)
- ► december (16)
- ► november (20)
- ► oktober (14)
- ► september (11)
- ► augusti (18)
- ► juli (13)
- ► juni (11)
- ► maj (23)
- ► april (28)
- ► mars (20)
- ► februari (16)
- ► januari (25)
- ► 2021 (134)
- ► 2020 (140)
- ► 2019 (53)
- ► 2018 (58)
- ► 2017 (86)
-
►
2016 (163)
- ► december (7)
- ► november (8)
- ► oktober (33)
-
►
september (42)
- Ryssland & Sverige
- Bombdåden i New York
- Den fattige gatumusikanten
- Deckarmiljöer
- Under ständigt tryck
- Tidig morgon
- Med en evangelists mod
- Federal Hall
- ► augusti (6)
- ► juli (4)
- ► juni (9)
- ► maj (12)
- ► april (13)
- ► mars (6)
- ► februari (10)
- ► januari (13)
- ► 2015 (84)
- ► 2014 (81)
- ► 2013 (42)
- ► 2012 (59)
- ► 2011 (40)
Jag har faktiskt gått och tänkt på samma sak under en tid. Dock inte kopplat till indragna bidrag utan till hur vi behandlar främlingen den faderlöse och änkan (alltså de svaga och rättslösa) i vårt land.
Även vårt förhållande till Israel kommer att avgöra huruvida vi kommer att leva i och av Guds välsignelser i framtiden i vårt land.
Vi får heller inte glömma att Gud är en Gud som är trofast utifrån sina löften i sitt förbund med oss. I det nya förbundet genom hans blod får vi del av löftena bl.a. genom att hålla det nya budet som Jesus uttryckligen befaller oss att hålla "...ni ska älska varandra!"
Där kan jag också bli orolig, inte för att vi är uppdelade i olika samfund och kyrkor, utan för den hårda tonen och den uppenbara bristen på kärlek oss syskon emellan i Kristi kropp.
Bless you broder!