"Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: "Hur länge varar din resa, och när kommer du tillbaka?" Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända iväg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom. Jag sade till honom: "Om konungen finner för gott, så må man ge mig brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden, så att de låter mig fara igenom sitt land till dess jag kommer till Juda, och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv skall bo." Kungen gav mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig." Neh. 2:6-8

Nehemja i berättelsen var utan att han tänkte på det enormt frimodig. Han bad inte bara om att få de visum han behövde för sin resa - vilket kunde vara nog så anspråksfullt att framföra till en kung. Han bad faktiskt också om resurser. Han bad till och med om virke för det hus han själv ämnade vilja bo i och för egen del. Det var mer än modigt gjort eftersom det kunde framstå som själviskt. Men han inkluderade sig själv i visionen och gjorde ingen åtskillnad där. Så pantsatte han sin egen kreditvärdighet hos kungen för sitt heliga av Gud givna uppdrag.

Detta var en trons handling. Den är alltid avväpnande och den sätter himlen i verksamhet och får tingen i rörelse. "Kungen gav mig detta ", säger Nehemja, och han pekar på att den avgörande saken var att Guds goda hand var över honom.

Så här uttrycker sig tron och trons hjältar. Vi behöver fler sådana. 

Tron banar en väg genom gärningar och på det man tror, med en trofast Gud för sin sak.

"Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar." Jakob 2:17

 

"Att försvara sitt ohelgade levda liv genom att peka på andras så kallade skenhelighet, det är det största av alla självbedrägerier."

- Thommy Jakobsson -


 

En ung man fick en traktat på stan i fredags. Han kom tillbaka och vi samtalade. Han var inte frälst ännu men så pass påtagligt intresserad att han var "väckt", som man sa förr. Han är på väg in i Guds rike. När vi talats vid en stund så sa han;" Jag känner att det är Jesus i dig." 

Här har du det! Vi kan aldrig veta hur människor uppfattar en evangelist gärning. När vi går med Jesus kan han framträda övergripande i all sin härlighet - över och oss förbi. Jag tänker mycket på killen. När han är mogen så kommer han till sin frälsning. Det gäller många där på stan!

Gode Gud! Det är här man ska vara. Mitt i en korsning omgiven av tusentals förbi passerandes. Min tanke är där dagligen. 

- Jesus ska göra ett underbart verk med så många som han kallar!

 

I dag blev det fyra timmar på stan. Väldigt många turister just nu där merparten av dem var italienare. Så det blev både att visa vägen hem till Gud och adresser på stan. 

Två kvinnor från Finland som jag aldrig träffat tidigare sken upp så när de såg att det var evangeliska traktater de fick i händerna. De berättade att de själv evangeliserar på samma sätt i Helsingfors. De tyckte det var uppmuntrande att möta sin motsvarighet här i Stockholm. Nu kan vi på var sitt håll finna styrka i att vi inte är ensamma, utan veta om varandra och att det finns fler som går ut med Jesus till människorna. Det ger kraft att inte ge upp arbetet!

En svensk pastor och missionär bosatt i Valencia, i Spanien, som var hemma på semester träffade jag också, han vill nu följa arbete i Stockholm på distans. Det är också där viktigt att inte känna sig ensam i kampen för evangelium, utan att det finns flera som bär Guds verk vidare. Både hemma och borta.

Men jag har också träffat människor jag inte sett på flera decennier som förlorat sin tro på Gud. Då värdesätter man en sån här dag lite extra. Guds ord återvänder aldrig fåfängt, utan det verkar det som det sänts ut till. Vi vet aldrig när vi fått sista chansen att avgöra oss för himlen.

Nästan varje gång jag står på stan får jag tala med unga killar med muslimsk bakgrund. Det är så givande. De har svårt att förstå hur Gud kunde bli människa och låta sig dödas för vår skull. Det är först när man betonar att det är Guds djupa kärlek till oss som gjorde att Gud ville komma oss så nära - men inte bara det - utan för att frälsa oss för evigheten som människor. Religioner påbjuder så mycket man ska göra själv för att bli accepterad eller uppnå acceptans hos religioners Gud. Men Jesus kom för att göra allt för oss, istället. Det är något helt annat. Vilket kärleksbevis! Det rymmer betydligt mer av kärlek i det - för vem av religionens företrädare har offrat sitt liv för mänskligheten? Ingen utom Jesus, Guds son! Vår verklige frälsare.

Ja, det blev 750 traktater utdelade idag. Arbetet fortsätter med oförminskad styrka och jag förannonserar som vanligt någon dag innan jag går ut nästa gång.

- Guds välsignelse till er alla!

 

När jag ikväll förberedde mig inför morgondagen och bar fram inför Gud morgondagens evangelisation, i enkla böner, påmindes jag om vad Gud visade för några år sedan. Jag fick gå upp istället.

Mina tankar gick nämligen till biografen eller teatersalongen vi ska ha här i Stockholm inom en snar framtid. Ja, arbetsnamnet är "Tabernaklet ". Jag har inte påmint om det på länge.

Jag mindes när vi satt vid köksbordet hemma hos en granne i huset intill, för flera år sedan. Vi hade en allvarlig inbrottsvåg där vi bodde i allmännyttan, som vi hyrde våra bostäder utav. Vi hade startat upp en Grannsamverkan tillsammans, fem-sex hushåll, och vi gick patrull och vaktade husen kvällstid under scheman för vi hade haft fem fullbordade inbrott på kort tid.

Vi satt där vid bordet. "Vi köper husen ! ", sa jag. Det bara kom över mig och jag möttes naturligtvis av skepticism. Ett så okunnigt förslag och så oigenom tänkt. Allmännyttan är ingen fastighetsmäklare. Husen var inte till salu! Och försäljning av allmännyttans fastigheter föregås alltid av ett politiskt beslut. Det kräver också rätt politisk färg och enighet innan, så det handlade inte bara om att önska och vilja. Det fanns vare sig på dagordningen eller på kartan. Allmännyttan förvaltar bara under bolagsform kommunens eller stadsdelsförvaltningens bostadsbestånd. Du kan ha hur mycket finansierade medel som helst. Det hjälper inte.

Men jag och min hustru tog tre helger i rad och knackade dörr för att undersöka intresset bland de boende att försöka köpa husen. Jag ska göra detta mycket detaljerade och utdragna händelseförlopp kort genom att säga; Efter tre år så hade vi köpt husen för 247 miljoner - utan en enda krona på fickan!

Gud lärde mig att han har makt och han gav mig en privatlektion i att han är samme Gud idag som förr!! Också på detta område. Det är denna erfarenhet som gör mig trosviss inför Herren! Jag vet att han kan ordna med ett "Tabernaklet ". Varför just Tabernaklet? Varför inte? Det dyker upp lite då och då i historien och betjänar varje tids människor med Guds upplevelser och Guds möten. Det är gott nog!

Det är mer än märkligt att få erfara så stora saker visionärt där omdömet kan ifrågasättas av omgivningen och där den tysta likgiltigheten talar under skepticism och tvivel. Det bekommer mig inte. Inte alls! Övernaturliga saker kan aldrig förstås i det naturliga. Det säger sig självt. Det är bara att förhålla sig och inse det.

Lovat vare Herren som är en sådan fantastisk manusförfattare och en undrens Gud!

Imorgon ska jag göra det som gläder mig så och som fröjdar mig i Herren. Jag ska bearbeta jorden. Den samlade mängden människor i det profetiska ordet när det gäller människohjärtan, definieras just som jord. Folksjälen är som en stor åker. Hjärtat kan vara hårt. Men jorden kan också vara rik på mull och i överförd mening lätt att så i. Folkrörelser i det profetiska ordet brukar illustreras med vågor. Havsvågor. Vågrörelser i den politiska eller religiösa världen. 

Men imorgon ska jag gräva i jorden med en tesked! Och för varje traktat som delas ut, sås ett frö med evangelium. Lovat vare Gud som går med! Det kommer en skörd.

Och det kommer ett Tabernakel!

 

"Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: "Han tog in hos en syndare." Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen." Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat." (Lukas 19:1-10)

Jesus kom till Jeriko en av världens äldsta städer. Staden som under Josuas tid var ointaglig med sin kraftiga ringmur - likt ett fort på medeltiden, kan vi tänka oss. Herren hade genom ett under den gången fått staden att intas av sin tids gudsfolk med Josua i spetsen. Säkert låg där i utkanten av staden stora murstenar som minde Jesus om intåget i Jeriko. Säkert tänkte han på Josua. Och på Mose. Nu kom Jesus själv på besök för att befria människor - inte till det yttre men till den inre människan. Ryktet om honom hade nått fram till staden och alla ville se vem Jesus var.

Jeriko med sin geografiska position mellan Jerusalem och orienten hade också sin skatt på tullvaror. Tullskatt. Här hade Sackeus i berättelsen en chefsposition inom tullverket. Kanske med en slags lönsam provision. Främmande folk som kom till landet kunde man lura under växlingskurs, för att stoppa i egen ficka, undan den statliga inrättningen av verksamheten. På så sätt motsvarande inte deras lön deras levnadsstandard. De föll i dåligt rykte bland folket i stort.

Sackeus hade uppenbarligen också hört att Jesus från Nasaret var på besök i staden. Kanske hade han sett Johannes döpa där vid Jordan till bättringens dop och en längtan om att få äga det där nya rena livet i Gud. Ett "något" drev honom. Kanske hade han hört att den anspråkslöse Johannes lovordat Jesus. Johannes som själv ägde goodwill och hade fått respekt bland folket. Nu kommer han som var ännu större, proklamerade Johannes. Den ena gav den andre. Det ena gav det andra. Jesus var verkligen en intressant person att få möta.

Sackeus var kort till växten, står det. Sackeus fick idèn att klättra upp i ett mullbärsfikonträd för att se Jesus. Jesus som säkerligen var omgiven av hundratals människor såg på Sackeus. Av alla. Jesus såg något mera än bara en liten man i ett träd driven av samma nyfikenhet som hos alla andra. Nyfikenhet inför kändisar är inte en heltäckande förklaring. Det måste ha funnits något mera som rörde sig inom Sackeus. Jesus upplevde en längtan hos honom. Tveklöst så. Det påvisar berättelsen.

Det är intressant att höra vad Sackeus sa till Jesus. Han ville först ge bort hälften av all sin rikedom till de fattiga. Jesus som inte sagt ett enda ord om tillgångarna till Sackeus i texten. Sedan säger han: "Har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen." Lagen föreskrev att om man hade tagit något av någon, så skulle en femtedel av det samlade värdet läggas på värdet av vad det stulna värderades till. Man skulle alltså återlämna 120 % av det stulna i värde. 

Sackeus var säkert medveten om lagens krav eftersom han sa; "Har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen." Det låter på Sackeus som att han inte riktigt var klar över hur många han hade tagit ut överpriser av. Om ens någon. Var det den gängse och negativa uppfattningen om tullindrivare han ville återupprätta över sitt eget liv genom att bara säga så? Eller att uppfylla en slags förväntan på honom att göra avbön inför sitt eget skrå? Han var å andra sidan chef för verksamheten och kan ha låtit de underställda driva in pengarna och på så sätt ha skott sig via dem med halvt smutsiga händer... Hans minne sviker honom i hans bekännelse. Men jag tror inte han for med osanning inför Jesus. Tvärtom! Hans nu renade samvete i mötet med Jesus upplevde en så stor skillnad i hans väsen, att den han tidigare påminde sig om att vara, kände sig smutsig trots att han kan ha varit rättskaffens i yrket. Han led av sin forna girighet. Den han hade blivit befriad ifrån. Den Jesus löste honom ifrån i mötet med honom!

En sak är säker; Om Sackeus notoriskt hade tagit för mycket av alla så skulle inte halva hans förmögenhet, eftersom han tänkte skänka bort den andra hälften, ha räckt till att ersätta alla de bestulna efter eget förslag med 400 %. En omöjlig ekvation. Det skulle inte hans förmögenhet kunnat räckt till. Tullindrivare på den tiden har å andra sidan alltid levt i så dåligt rykte om att sko sig... Men Sackeus bekännelse friställer honom i denna sak. Hans renade samvete vill inte längre ha med yrkesbelastningen att göra. Han ville inte bara vara fri ifrån girigheten. Han ville också låta den vara besegrad framdeles. Det är syndabefrielsens triumf!

När Jesus möter en människa befriar han henne inifrån. Religionen försöker förbättra henne utifrån med lagar och uppträdande kodex. Men Jesus befriar varje människa där hon befinner sig. Det som tidigare förslavade henne tappar sitt herrevärde över människan i mötet med Jesus. Det är essensen av denna berättelse. Sackeus kan ha varit vid sidan av den korrupta hanteringen vid tullindrivningen och därmed varit fläckfri. Det är varken hans eventuellt dåliga moral eller hans utomordentliga karaktär som skapar relief till hans förvandling. Vi vet inte hur korrumperad han var i sin yrkesutövning eller inte. Han vet inte ens det själv.

Jesus möter och vill möta varje människa där hon är. Han renar henne från all den synd som tagit sitt grepp om henne och människan själv vill sedan fjärma sig från sin personliga synd och hålla sig ren. Det är helgelsens verk hur perfekt eller misslyckad människan än uppfattas av sig själv eller möjligen av andra.

Jesus befriade honom ifrån girigheten och gav honom en frid som inte världens resurser kan ge.

Sackeus bekännelser talar om en verkligt befriad människa.