Det var länge sedan jag stod i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan. Det har gjort mig ont att inte ha varit där på länge. Jag har varit mer än påtagligt förhindrad. 

Men imorgon bär det iväg ut igen. Jag är så glad för det! Till Jesus ära. Helt och hållet.

Och du som kommer att få ett flygblad av mig imorgon, du ska veta att det är kärlekens Gud som kallar på dig. Jesus kom och betalade det högsta priset för att återföra oss till Gud. Tro på Jesus! Vänd dig till honom i bön. Han hjälper dig.

Vi går en svår tid till mötes. Krig, energikris, bränslekris och inflation, räntehöjningar och försämrade levnadsförhållanden. I förlängningen av det mindre konsumtion och arbetslöshet. Det kan slå hårt mot våra liv och gå hårt åt vårt mod. Men Jesus följer oss i alla händelser och han bevarar dem som hör honom till!

Ta emot honom i ditt liv så skall du bli förvandlad. Han älskar dig villkorslöst.

Gud välsigne dig.

 

"Och David stod upp och flydde samma dag för Saul och kom till Akis, konungen i Gat. Men Akis' tjänare sade till honom: »Detta är ju David, landets konung! Det är ju till dennes ära man sjunger så under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.' David lade märke till dessa ord, och han begynte storligen frukta för Akis, konungen i Gat. Därför ställde han sig vansinnig inför deras ögon och betedde sig såsom en ursinnig, när de ville fasthålla honom, och ritade på dörrarna i porten och lät spotten rinna ned i sitt skägg. Då sade Akis till sina tjänare: »I sen ju huru vanvettigt mannen beter sig. Varför fören I honom till mig? Har jag då sådan brist på vanvettiga människor, att I behövden föra denne hit, för att han skulle bete sig vanvettigt inför mig? Skulle en sådan få komma in i mitt hus?»" ( 1 Samuelsboken 21 )

Fruktan är verkligen en makt. Den fick Elia att fly ut i öknen. För en enda kvinna skull! Isebel. Han som med hjältekraft hade raljerat med fyrahundra baalsprofeter på berget Karmel. 

Här är det kung David som beter sig under fruktans välde. Och så han beter sig. Det står att han "storligen begynte frukta " för kungen i Gat.

Vad ska vi med dessa berättelser till där utsattheten ses så pinsamt plåga? De är till för vår egen orienterings skull. Då vi drabbas av livets avigsidor. Vi kan då se att Guds högt stående tjänare genomgick samma svårigheter som vi, men på en skala.

Det står att David betedde sig vansinnig. Och ursinnig. Han spottade och ritade på dörrarna i porten. Så ovärdigt! Förvisso kan vi tänka att David gjorde det av taktiska skäl. För att undkomma situationen. Visst! Men det står faktiskt att han "storligen fruktade." Han var helt enkelt livrädd. Behövde han vara det egentligen? Han som hade slagit tiotusen och var smord av Gud. Gud som vakade över honom.

Visst är det ändå en tröst i det att Guds namnkunnigaste tjänare var så beskaffade att de kunde röra sig på ett plan där också vi kan hamna och känna igen oss. 

Men Gud finner en utväg! Låt oss hålla fast vid det - även om vi som mest behöver den uppmaningen själva och då någon annan borde säga det till oss.

Hur gick Vallfartsången i Psaltaren, nu igen? "Varifrån ska min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren som skapat himmel och jord! " 

Vi får hålla fast vid den bekännelsen.

 

Idag deklareras det att Sverige och Finland kommer att söka om Nato inträde. Så kan ske redan om en månad.

Mina vänner! Gotland och Åland är utsatta. De är de öar som är de mest strategiska i Östersjön och mest oskyddade. Det är ofrånkomligt så.

Jag är övertygad om att händelser av större format kommer att ske som vi aldrig hade kunnat föreställa oss.

Dominansen över Östersjön kommer att bli den stora stridsfrågan framöver.

Vi går in i en farlig tid!

 

"Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, se, Israels hus säger: »Den syn som han skådar gäller dagar som icke komma så snart; han profeterar om tider som ännu äro långt borta.» Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall längre fördröjas; vad jag talar, det skall ske, säger Herren, HERREN." ( Hesekiel 12 )

Det är så intressant med Guds handlande. I detta fall är det från Hesekiels liv. "Herrens ord kom till mig ", skriver han. Sedan berättar Gud för honom om vad folket pratade om eller hur de uppfattade Hesekiels tidigare tal. Ett tal som var vidare förmedlat med ursprung från Gud. Eller varför krångla till det; Gud hade talat till honom!

Likt ett inneboende konstitutionsutskott lämnar Gud sitt slutbetänkande på hur folket hade reagerat på det Hesekiel tidigare hade talat. Gud genomförde en opinionsundersökning hur väl hans ord hade mottagits bland människorna. Han såg och hörde deras uppfattningar. Herren vakar över sitt ord. Hesekiel får beskedet att "de tror mig visserligen, men tror inte att händelse beskrivningen ligger i närtid." Man trodde delvis.

Profeten var i ett avseende erkänd. Inte sant? Man trodde på de ord som predikades. Det är en fördel. Jesaja har andra erfarenheter. Han blev inte trodd. Låt oss läsa som det står och finna igenkännandets styrka i det. Vi är alltså varken ensamma eller unika i vår ställning. "Herre, vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar? " ( Jesaja 53 ) 

Låt oss också denna dag överlämna oss i Guds händer. Jesus bär oss. Var dag bär han oss. Han som likt Hesekiel kan öppna en dörr - mitt i en vägg. Där det ser stängt ut kan möjligheternas dörr öppna sig. Gud kan öppna dörrar som inte finns. Och där får vi gå ut och in i en ny tjänst.

I ett fruktbärande liv åt Gud.

 

"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord." ( Psaltaren 121 )

David var i nöd. Det är oss trösterikt i sig, att han, kungen, som hade ett hjärta efter Guds sinne kunde vara i nöd. Han behövde uppenbarligen också hjälp och kunde finna sig själv vara hjälplös. En sång av David möjligen.

Är du också i nöd, min vän? Den kan visa sig på många sätt. Också Guds trogna vittnen drabbades av svårigheter i livet. Vägen är inte bara stenig. Den bär på törne och tistel också. Det får vi svårt erfara ibland.

Märk väl att David inte tar sikte på Herren i den inledande satsen. Borde han inte gjort det? Det är så vi instruerar varandra. Nej, också David såg bara bergen för stunden. Berg som betyder hinder på vandringen. Inte ett berg men flera. Men har du tänkt på att när Gud skulle ha samtal med Mose då genomförde han deras umgänge uppe på toppen av ett berg, Sinai berg. För Gud finns inga hinder. Han segrar ovanpå dem! Ja, på Golgata kulle.

Och så kommer det: Varifrån ska min hjälp komma?

Vi brukar ställa frågan till våra närmaste i hopp om en idè på lösning. Men här genskjuter David frågan och svarar själv - av erfarenhet, av en beprövad tro, om en nådig Gud! Tack Jesus! Min hjälp kommer från Herren!

Orden kan formuleras många gånger i den mellan mänskliga samvaron. Och vi kan finna tröst hos varandra. Men David gav sig själv svaret och blev stilla därvid. Min hjälp kommer från Herren! Var kommer din hjälp ifrån?

Min hjälp kommer från Herren... Ohh...framstå o Gud! Stå fram i alla din makt. Låt släpet på din mantel bli synligt så vi blir stilla. Se, ja se, säger Herren, bli stilla och se att jag är Gud. Jag ska strida för dig!

Amen.

 

I dag är det slutgiltigt presidentval i Frankrike. Det finns en risk att den sittande presidenten Emmanuel Macron förlorar valet till högerledaren Marine Le Pen. Le Pen som i många beskrivningar ansetts som Ryssland vänlig. Det har talats om direkt finansiellt stöd men också om vapenhandel med Ryssland.

Vad angår det oss kristna? Mycket. De profetior som ligger där uttalade av människor ur Guds mun, de går inte att komma ifrån. Vårt land kommer att drabbas. Jag skriver det igen och med egen penna. Nöd måste av nödvändighet gå över det svenska folket och inte bara på marginalen. Hur stor är en nöd? Ja, den är inte i motsvarande grad tio procent av vårt välmående. Procentsatsen Gud nöjde sig med som ett offer tillhörande honom... Eller tio procent över ett inflationsmål. Nöden skrapar inte på ytan. Den går djupt. 

Sverige och Finland förhandlar nu med USA och Nato under paniska förhållanden där Ryssland uppvisat en alldeles obegripligt stor våldsamhet under kriget i Ukraina. Storbritanniens premiärminister Boris Johnson har öppet gått ut och deklarerat att Ryssland faktiskt kan vinna kriget i Ukraina - trots att västmakterna pumpar in vapen och samtidigt som de på det viset utrangerar egen gammal militär utrustning. Ryssland har en gigantisk armè, aviserar Johnson. Ja, vi har förstått det. Den autonoma regionen Transnistrien i Moldavien anses vara Rysslands nästa mål. Vad kommer sedan i den ryska visionen om ett nytt större Ryssland? Sverige har några moderna stridsplan. Men Ryssland har en gigantisk armè. Fortfarande. Det handlar om volymerna. 

Vad är dagens tecken i skyn? Vinner Marine Le Pen så kommer både osynliga och kända faktorer att vara de påtryckningar som Ryssland kommer att utöva på Frankrike. Le Pen som vill ta Frankrike ur EU. Om Sverige söker medlemskap i Nato då måste alla Natos medlemsländer godta medlemsansökan. Sånt tar tid. Då förstår vi turgången. Ryssland kommer då att kräva ett utdraget svar från fransk sida som skapar en farlig fördröjning av en anslutning till Nato. Vinner inte Marine Le Pen detta val så finns det ändå stora rörelser i den franska folksjälen som äger ett nationalistiskt synsätt. Begreppet förr eller senare står oroväckande skrivet över denna dag.

Anton Johanssons syner och tilltal kan inte negligeras i denna utveckling. Anton Johansson som såg just Ryssland och Frankrike i ett våldsamt angrepp emot Sverige. Det är nästa år 70 år sedan han angav årtalet för det angreppet. Vad har 70 år med saken att göra? Är det inte bara en spekulation utifrån lösryckta teologiska fragment i ett reflekterande sinne? År 70 som både rymmer talet om befrielse och tal om fångenskap. Gud har i historien använt fångenskap för att sätta ett folk i frihet och frihet från annat. Motsäg mig om jag har fel. Var det inte så det judiska folket fick sitt land tillbaka på 1940-talen? Genom väldiga svårigheter. Så kom också det judiska folket att befrias från babylonisk fångenskapen. Sjuttio år efter att Jeremia hade angivit det. Profeten Daniel fann den noteringen i profetboken och Gud påbörjade ett uttåg. Jesus sa om Jerusalem att här ska inte lämnas sten på sten - allt ska bli nedbrutet. År 70 e.Kr kom Titus och eldhärjade staden. Årtalet 70.

Jag intolkar inget. Och det behöver jag inte. Allt kan vi själva se. Men jag höjer ett varningens finger för nästa år och jag förbereder mig själv. Se upp med det profetiska ordet! Det är ingen Gallup undersökning. Det profetiska ordet står fast och det vilar tryggt i Gud och kan och får prövas.

Vår kultur, vårt samhälle våra levnadsförhållanden kommer att prövas. Och måste så. Guds folk måste också in i lidandets ugn så att den här karismatiska ytligheten blir till renat guld. Mycket måste brinna upp! Det är elden som prövar verket.

Jag gläder mig till den dagen då lovsångskörerna inte längre ser gudstjänsten som en estradernas plats för exponering av talangfullhet. Där interiörerna tappar sin tjusningskraft i både gammal som modern kristenhet. Det finns en bedrövelse efter Guds sinne. Den är nyttig. Den för människan till Gud utan uppblåsthet. Den gör människan ödmjuk och sann. Då ser vi honom som han är och inte som vi tror oss vara utifrån en påklistrad karismatik eller fromhet. 

Den försätter människan i rätta proportioner till honom. Han är Gud.

Inte vi.

 

Du kan få människor att göra nästan vad som helst här i livet - även de kristna. Men att verkligen aktivt - som vi kan läsa om i bibeln - vittna om Jesus för sina samtida är inte lika enkelt. Det handlar ytterst sett om brist på den helige Andes närvaro och inflytande på den enskildes liv. Det handlar ytterst sett om ett försämrad Kristus relation. 

Vi minns berättelsen om kvinnan vid brunnen i Sykar, hon som mötte Jesus och lät krukan stå av uppsluppen glädje över att Jesus hade sagt henne allt. Vart hittar vi hennes motsvarighet idag? Och för att riktigt belysa oss själva med hjälp av hennes historia; Vad pysslade kvinnan i Sykar med några år senare? Svalnade hennes hängivenhet? Var hon fortfarande brinnande? Var hennes översvallande glädje över hennes möte med Jesus lika stor eller hade den blivit till en religiös erfarenhet endast? Så kan vi överföra och självbelysa våra egna liv utifrån hennes. Lever vi livet med Jesus? Alltmera för honom! Äger vi ett överflödsliv i Gud? Överflödsliv som illustrerar att krukan är så full att det spiller över. Spiller över på andra törstiga i överförd mening.

Det finns så mycket vi kan fastna i och som i och för sig är bra. Men tänk om kvinnan vid Sykar och lycklig i Jesus hade tagit med sig krukan och gått hem - då hade inte hela staden kommit rörelse. Tänk om hon hade börjat vårda krukan istället. Tagit ett extrajobb för att köpa en ny finare kruka, laserad också på utsidan. Fint dekorerad så att omgivningen kunde se vilken fin kruka hon hade. En dyrgrip för ändamålet. Förstå min bild. Vi kan alla fastna i så mycket jordiskt intressant, fåfängt, tidsödande och extremt oväsentligt i det stora perspektivet.

Jag har träffat en del människor inför deras dödsbäddar under mitt liv. De troende vet vid det läget vad som är av vikt. Jag såg själv min svårt sjuka pappa hur han drog sig fram på en gigantisk ställning på sjukhuset där han senare avled - för han skulle ta sig in till rummet bredvid dit han gick för att vittna om Jesus för de andra på den palliativa vården. En sista evangelistgärning! Evigheten var då nära. Det mest väsentliga. Då plottrar man inte bort sig i livets oväsentligheter. Jag har sett andra hur de nästan desperat vill göra något sista för Gud i livet. Det är vackert men sätter också spilld tid i kontrast till det. Det är inte döden som får fart på dem. Det är Gudsfruktan. Det är insikten om att veta att man bär på viktig information om vår eviga utgång och man förstår det bättre i den situationen.

Men mitt i livet då cirkulerar intresset kring annat och projekten in absurdum. Förra söndagens torra predikan lockar kanske istället någon troende att bege sig till Cirkus den näst kommande söndag för en intressant show eller konsert, istället. Man räknar med att helgen där efter så kan man gå på gudstjänst... Människor som är troende på söndagar och som passiviseras av kyrkolivet. Man går till kyrkan för samkvämets skull. Socialiseringen. Varannan söndags kristna. Så blir vårt liv alltmer ljumt. Vi blir kluvna istället för helgjutna och hängivna troende. På så sätt kommer ingen stad i rörelse.

Men staden skall komma i rörelse av honom som sätter den i rörelse. Jesus Kristus!

"Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” De gick ut ur staden för att söka upp honom."    ( Johannes 4 )

 

"Och jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och böcker blevo upplåtna. Och jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok. Och de döda blevo dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna. Och havet gav igen de döda som voro däri, och döden och dödsriket gåvo igen de döda som voro i dem; och dessa blev dömda, var och en efter sina gärningar. Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden. Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön." (Uppenbarelseboken 20)

Många av de samtal jag har i min evangelisation handlar om frågeställningar som " varför stoppar inte Gud ondskan - om han finns ". Jag brukar svara: Det kommer han att göra med besked en dag! Frälsning erbjuds bara här i tiden. Inte sedan. Det råder ingen anarki i frågan. Det är förelagt människan att en gång dö och sedan dömas.

Vi läste i min förra blogg om hur Jesus underkastade sig en djup förnedring för vår skull (skuld). Jesus som inte hade gjort något ont. Han hade bara gjort gott. Opinionen vände sig emot honom av de religiösas skäl. Tänk hur fel saker kan gå! Men Jesus hade sina ögon riktade på målet för sitt uppdrag; att bära bort synden och lösa syndafrågan för evigt. Retroaktivt och proaktivt. Han tog vårt straff på sig. Det handlar påsken om. Tiden för Jesus död och uppståndelse.

Men varför sätter inte Gud ett stopp på det krig vi nu ser i Ukraina, t.ex? Jo, svaret finner vi i denna text som berättar om framtiden. Gud har berett en eldsjö. En brinnande sjö. Outsläcklig. I folkmun kallad för helvetet. Det är alla konsekvensers destination. Människan har en fri vilja. Det gör henne högt stående i skapelsen. Men inte utan konsekvenser. Konsekvenser, det vet vi vad det innebär. Det lär vi oss sedan barnsben. Det vi gör får konsekvenser i livet.

Gud har en bok han skriver in våra namn i. Livets bok. Vi har ett val att göra. Ett förödande val. Det är vårt förhållande till Jesus som avses. Han som kom och lät sig dödas för vår synd. Vi är syndare! Du är en syndare. Det vet du om. Låt oss vara uppriktiga i denna sak.

Om Gud nu sände sin son för att lösa oss från synden och vi inte låter hans blod rena oss, då är vi evigt dömda. Det är ingen mytologisk illustration. Det är fakta. Om Guds kärlek så brutalt pantsätter sig som i Jesu offer - då förstår vi att det är både stor kärlek men också stora värden som står på spel - din och min själ.

Tillbaka till torget och min evangelisation.

Varför väntar Gud med att ingripa när ondskan härskar? Gud ska döma varje människas gärningar som inte låtit Jesu lidande och död få vara ersättningen för synden. Det är den korta förklaringen. Och krasst beskrivet. Den som föraktar Jesus offer, för den finns ingen mer räddning. Då återstår endast en fruktansvärd evig tillvaro i ett helvete. En plats som inte var avsedd för människan utan för djävulen - han som är upphovet till alla krig och som intrigerar i människan. Och mellan människor.

Just denna text jag delat med dig här, läste min kusin Micke Leijnegard för mig när jag var 9 år. Vi är kusiner och årsbarn. Jag ville då genast följa Jesus och bli döpt i vatten. Jag ville bekänna mig till honom. Det har jag aldrig ångrat. Jag blev döpt samtidigt som min kusin. Jag skrämdes inte till efterföljelse som många kan tro. Nej! Det var en rak sakupplysning som lillpojken svarade på och jag kan kritiskt idag säga dig att det var rätt genomfört. Jag fick så lämna mitt liv till Mästarnas mästare - Jesus Kristus!

Gör det du också och gör upp med ditt liv! Jesus kommer snart tillbaka. Och snart kan det vara för sent. Helvetet finns och du avgör hur du ska förhålla dig till din synd.

Jesus erbjuder dig sin befrielse och en bättre evighet!

 

"Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet och samlade hela vaktstyrkan kring honom. De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel, vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!" Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas. På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene. Honom tvingade de att bära hans kors." ( Matteus 27 )

Landshövdingens soldater tog med sig Jesus. Han hade ur den synvinkeln inget val - även om han frivilligt kom för att ge sitt liv för syndare. Den verkliga makthavaren överlät åt vaktstyrkan att göra vad de ville med honom. De var i det avseendet bemyndigade. Så utövas mänsklig makt. Hierarkiskt. Så kamoufleras ansvaret från makthavaren till vaktstyrkan då de ackrediterade får fria händer. Så här uppstår maktmissbruk. Ansvaret faller juridiskt mellan stolarna och en vaktstyrka blev till en pöbel med den lägre graden av jurisdiktion, under omoral och brott mot etik. Ett justitiemord kan bara svårligen upplevas. Och bevittnas på håll.

Låt oss i påskveckan läsa som det står. Och förfasas, krossas och tillintetgöras. Varför? För att kunna erbjudas frälsning och ta emot den.

Jesus blev avklädd inpå bara skinnet, ja han som dog men uppstod. Och han fann sig i det. Man satte på honom en röd mantel och tryckte på honom en törnekrona. Det är mer än symbolik i det. Jesus led för alla onda och plågsamma tankar som kan drabba oss. All intellektuell och mental ondska som kan drabba, tog Jesus på sig. Både utövad och upplevd. Och han erbjuder oss sin frid.

Jesus såg ut som vi när vi är nakna. Här vill jag bara gråta. Så utlämnad... Där står han med föraktets törnekrona på huvudet likt ett ondskans flin mot hans goda intentioner. "Hans utseende kunde inte behaga oss.", skriver Jesaja. " Det var våra krankheter han bar." Jesus led som en människa lider av törnen. De sticks intill svår smärta! Jesus Guds son står där naken i bara en röd mantel... Och i hans högra hand satte de en käpp... Oh Gud! De spottar på honom och hånar honom... De tar tillbaka käppen ifrån honom och slår honom i huvudet med den... Den de först gav till honom... De böjer knä för honom och ärar honom förlöjligandes och under förödmjukelser. " Leve judarnas konung! Han som kom för att dö... för oss!

Det var efter denna händelse Jesus skulle bära sitt fysiska kors till Golgata. Men han mäktade inte med det. En Simon från Cyrene fick hjälpa honom. Och i den andliga världen hånades han säkert; "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig."  Ta sitt kors... Ett praktiskt tillkorta kommande, till synes. Varför? Också tillkorta kommanden är Jesus bekant med, du som erbjudes upprättelse och nåd. Jesus, kan frälsa!

Ohh...det talade så starkt till mig. Det finns inte ett lidandes område Jesus inte är bekant med. Ondskans makter som vill anklaga oss, som vill diskvalificera oss, och döma oss odugliga. Jesus fick erfara detta på alla plan. Också i tankelivet. Där törnekronan smärtade.

Och så kommer kontentan, konklusionen och befrielsen! Lovad vare Gud i all evighet! "Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas." (Hebreerbrevet 2:18 ) Han kan hjälpa!

Jesus kom att exponeras för all mänsklig ondska. På alla områden. På alla plan. Humanismen främsta paroll är att människan är god. Är hon det? När människan får makt - då lever hon själv farligt! Det ser vi idag i Ukraina, om inte annat. Putin, den yttersta mänskliga makten går över lik. Oberörd.

- Tack Jesus att du kom och att du inte bara var en religionsstiftare bland alla andra. En sedlighetens betraktare. Du gick istället in under människans alla villkor och förhållanden. På så vis kan du ha medlidande med oss även när vi skymfas. Ja, inte bara det. Du dog för all vår synds skull.

- Tack, min Jesus! Tack igen och tack igen! Du var ingen dogmvårdare. Du genomled ondskans alla kval. Tack för att du uppstod på tredje dagen! Tredje dagen... som kan synas vara långt borta den första dagen. Och den andra...

 - Och då du kom in i det låsta rummet på uppståndelsens morgon, där lärjungarna satt i fruktan och du hälsade dem med ditt milda du;

- Frid vare med er!  

Då blev vi alla förlösta.

 

I dag blev det över fem timmar med traktaterna på stan. Så underbart! Inte så många samtal då många är upptagna med påsken. Påsken...tänk det var då Jesus slutförde sitt uppdrag och banade den sista delen av vägen åt oss till Gud! 

På väg hem kom jag att stå intill en reslig soldat. Jag gick fram till honom och frågade "om det var dags". Det visade sig att han var en troende, en kristen. Jag fick berätta kortfattat där vid övergångsstället om det profetiska ordet, om Ryssland och Sverige. 

Vill man läsa om Anton Johansson, Birger Claesson är det bara att Googla på de namnen och mitt namn så kommer de bloggarna upp här. De ursprungliga texterna är från 2014 och framåt.

Guds rika välsignelse alla läsare! Vi står inte rådlösa. Guds ord är som en lykta, ett ljus på vår stig.

 

Det är oerhört att följa händelseutvecklingen i världen och i vårt närområde. Kriget i Ukraina inleddes med en skyttel diplomati mellan EU/Västmakterna visavi Vladimir Putin. Ryssland är Vladimir Putin idag. Kriget kom och vi kastades in i jämförelser med kalla krigets dagar, sedan drogs paralleller med 1940-talet. Nu sköljs vi över av ett ryskt synsätt på striderna som inte passar in i vår världsbild. Det finns heller ingen som kan justera bilden. Tillvaron hänger nu på en skör tråd - ska Ryssland använda kemiska vapen i Ukraina? Har de redan gjort bruk av dessa gaser? Hur kommer USA med Nato att reagera?

Finansmannen Bill Browder uppger i dag för Dagens Nyheter att "Ryssarna kommer att knacka på er dörr." Det vill säga den svenska " dörren." Det är hans farhågor.

Det är oerhört att ha varit med om att under flera år peka på denna utveckling, i någon mån. Så fort det har gått! Och overklighetskänslan att vi faktiskt kan vara föremål för krigshandlingar mot Sverige inom kort. Det är det Natofrågan ytterst handlar om. Sverige vill inte gå med i Nato. Så är det bara. Men nu tvingas vi med. Att stå utanför är för farligt idag. Att söka medlemskapet är direkt att utmana Ryssland.

Det finns ett uttryck i Hesekiel som är djupt förknippat med storfursten över Gog. "Locka och sätta krokar i käften." I det ena handlar det om ett tilldragande. I det andra handlar det om att tvingas. En krok i en käft är ett tvång. Så rycks vi med. Ett övernaturligt tvång initierad av Gud själv. Eller har man tagit bort det i de nya bibelöversättningarna? Ordet står kvar.

Parallellt så sker nu också en oanad och en oöverblickbar finansiell kris. Varubristen och stegrade priser löper amok och bryter ner ekonomin på ömse sidor. Energi och bränslepriserna skenar. Inflationen äter upp kapitalet och de stigande räntorna bestraffar det kapital som finns kvar. 

En bedömare uttryckte det så här: "Går bara Finland med i Nato, får Nato svårt med logistiken. Nato behöver ta sig igenom Sverige för att kunna värna Finland." Nato skulle kunna gå vägen via Treriksröset men det är ingen framkomlig väg. Transporter måste gå via Sverige, i så fall. Samtidigt florerar rykten om att ryskt försvar flyttat fram militära enheter mot den finska gränsen. Det är än så länge obekräftat. Men nu är ingenting otänkbart längre!

Mina vänner, jag låter högtidlig när jag säger det. Men det ligger en stor ö mitt i infarten till Östersjön. Den enda farleden. Jag har skrivit om det förr. Det är Gotland. Det står utom varje tvivel att den är extremt i fokus just nu. Östersjön är den farled vilken Nato kan upprätthålla Västs intressen i området. Så långt kommer inte Ryssland att låta det gå. Det förstår var och en. Och Gotland behövs för ett angrepp mot Baltikum. Om så är. Kriget i Ukraina är bara en del i ett stort pussel.

Skulle Nationell samling eller Nationella fronten i Frankrike vinna valet den 24 april då har alla politiska förutsättningar för en axelmakt mellan Ryssland och Frankrike tagit sin början. Frankrike kommer då att få en helt annan hållning till EU. Och orden av Anton Johansson på 70 års dagen blir ofrånkomliga i ett så säger Herren.

Jag tänker på norrmannen och profeten Rein Seehuus som dog 1975. Han sysselsatte sig mycket med EG/EU frågorna i relation till det västliga och östliga Rom. Hur brytpunkten likt en kontinental platta ligger där både historiskt - men också profetiskt. Och skaver. Serbien som det pumpas in vapen till just nu. Det ligger i Rysslands intresse att starta flera bränder i Europa, för att försöka bryta sönder det. Var så säker.

Jag bävar för det jag själv skriver. Vi kan inte hänskjuta freden till någon instans. Vi lever som folk under ett ständigt hot. Men jag ser bortom det! Jag ser hur elden kommer att bränna upp företeelser vi behöver få hjälp med att bli av med. Det är eldens verk. Vilken eld? Lidandets eld. 

I dag ska jag gå ut på stan med mina traktater. Välsignade aktivitet i den sista tiden för att tjäna Gud " i en tid som denna." Jag är så tacksam. Plötsligt finner jag mig själv i en uppgift av profetisk dimension. Det profeter hade talat om. De föraktade. Det är något alldeles oerhört. Det är inte bara ord. Men handling. Där orden gestaltar handlingen. Jag bävar. Finns det någon som kan hjälpa med ett vindskydd? Uppgifter under korsdrag. Det börjar blåsa upp till storm.

Gud välsigna dig som kommer att få en traktat av mig idag! Om du visste hur dyrbart det är att få ge dig den. Jesus är en verklighet. Han älskar dig och söker gemenskap med dig! Han är större än allt tillsammans. Hans kärlek som flödar.

Det kommer att bli skakigt ett tag framöver. Men den som lagt sitt liv i Guds hand kommer att bli bevarad. Det är en väckelse vi ser ta form! Gud ska kalla på många människor. På ett sätt. Och på ett annat sätt.

Gud har allt i sin hand.


 

Min vän, är du klar att följa med när Jesus kommer? Väntar du honom? Då har du ett evigt hopp som bär i alla situationer. Det handlar inte om en verklighetsflykt i svåra tider. Nej, livet med Jesus håller under livets alla skiften. Det är därför väntan på honom blir så mycket större. Förståelsen av vad han betyder ger den insikten. Därför är väntan så påtaglig.

Vare sig jag dör en naturlig död eller får vara med då han kommer tillbaka - mitt under livet, så är jag buren av detta hopp. Och Jesu vittnesbörd i mig som är en kärlekens röst inombords bekräftar den upplevelsen. Den kärleken strömmar emot mig. Det kan den göra också för dig!

Vilken resa det blir, ja, vilken dag det ska bli när min Jesus jag får se. Då betyder det som sker här i tiden så otroligt mycket mindre. Ja, faktiskt inget.

Är inte det en verklighetsflykt? Många tror kanske det. Men så är det inte. Få människor är så vitala mitt i livet som en kristen. Vår frälsare som till skillnad från religionens företrädare inte lägger ritualer och bördor på människor men gör henne fri. Fri inombords.

Ta emot Jesus också du. Han kommer snart. Det är ingen skrämsel i det. 

Bara en vänlig sakupplysning.

 

Mina vänner! Inom överskådlig tid kommer Ryssland att öka sin närvaro i Östersjön och det på ett övertygande sätt. Deras incitament är gasledningen som går utanför Gotland.

Jag hade önskat att jag kunde skriva som Jesaja att ”de ska smida sina svärd till plogbillar. ” Men jag är rädd för att vår framtid mer kommer påvisa hur ”plogbillar istället smides till svärd.” Varför skulle annars våra myndigheter och militära försvar rusta så intensivt som man nu gör? MSB har inte resurser nog. Och vi saknar akut skyddsrum.

Jorden måste luckras upp. Den som blivit en väg - i överförd mening. Sådden kan inte annars slå rot i folksjälen. Jag ber inte om krig. Men det behöver komma en stor nöd över vårt land. Av nödvändighet.

Det går inte att skriva ordet ”nödvändigt” utan att ta med prefixet nöd. Nöden, som är en del av lösningen. Tydligare kan det inte sägas! Då kommer de kristna åter igen att få ge människor evangelium till ett folk i nöd. Här ser jag visionen om en biograf som en plats att komma tillsammans igen . Under stora behov.

Om inte evigheten var så definitiv och livets utgång så allvarligt kunde Gud bara ha låtit allt bero. Men nu gör han inte det. Han som i kärlek är nådig. Kärleken hos honom till oss är så stark. Vem kan besegra den? Guds kärlek genom Jesus Kristus!

Låt mig slutligen få dela med mig av ett ord från Jesaja. Guds ord som går i god för det han vill säga.

"Lyssnen och hören min röst, akten härpå och hören mitt tal. När åkermannen vill så, plöjer han då beständigt och hackar upp och harvar sin mark? Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet, strör han ju där svartkummin och kastar dit kryddkummin och sår vete i rader och korn på dess särskilda plats och spält i kanten. Ty hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet. Man tröskar ju ej heller svartkummin med tröskvagn och låter ej vagnshjul gå över kryddkummin, utan klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med käpp. Och brödsäden, tröskar man sönder den? Nej, man plägar icke oavlåtligt tröska den och driva sina vagnshjul och hästar däröver; man vill ju icke tröska sönder den. Också detta kommer från HERREN Sebaot; han är underbar i råd och stor i vishet." ( Jesaja 28 )

Plöjer åkermannen beständigt? Nej. Hackar han beständigt? Nej. Jämnar han ut marken beständigt? Nej.

Men emellanåt är han av nöd tvungen att göra det. 

 

Om två veckor är det presidentval i Frankrike. Den andra och utslagsgivande valomgången. Det Ryssland vänliga partiet Nationell samling med Marine Le Pen i spetsen har då en stor chans att vinna valet - även om valdeltagandet ser ut att bli rekordlågt. Det inverkar inte på valutgången. Det är valresultatet som räknas och där kan ett parti från yttersta högern få regeringsmakten, som det ser ut nu. Ett parti som är emot sanktionerna mot Vladimir Putin under kriget mot Ukraina och som är avogt inställt till EU. Snabbt kan vi ha ett stark militärt land på fel sida av vår önskade verklighet. Vilka idéer rör sig på den yttersta högern? Fascismens. En ultra nationalism är inte farlig när den förklarar sig. Men däremot när den utövar sin makt och i ett Frankrike där tongångarna alltmer hörs om att bevara ”det franska” franskt. Att bevara det franska har blivit synonymt med att inte blandas upp med migrerande folkslag. Det finns många infallsvinklar. Välståndet - inte minst - som alla söker. Och värnar om. Frihet och välstånd under demokrati. Franska begrepp. En självklarhet för oss i västvärlden som inte vet av något annat och som känner den hotad från många håll. 

Varför skriver jag om detta i en kristens blogg? Därför att Anton Johansson profeterade utifrån sina syner om ett angrepp emot Sverige, där Ryssland och Frankrike var angreppspartner. Jag är inte omdömeslös. Jag läser inte dessa skrifter som man läser Guds ord. Trots allt finns profetorden där och de informerar oss. Vare sig vi vill eller inte. Nästa år är det 70 år sedan angreppet skulle skett mot Sverige. Ett profetiskt årtal. Och verkligheten talar i samma skrämmande riktning! Jag har skrivit om det förr. Förändringarna kan ske snabbt.

2014 var det få som trodde att Ryssland skulle invadera Krim. Och nästan ingen trodde att Ryssland skulle invadera hela Ukraina 2022. Ryssarnas taktik vid annekteringen av Krim var alldeles utomordentligt framgångsrik. Man körde dit mängder av soldater och militära enheter utan nationalitetsbeteckningar. Krimborna glömde att försvara sig. Aningslösheten var för stor. Knappt en kula avfyrades och inkräktarna svarade inte på tilltal. Krim intogs. Västvärlden ingrep inte. Inte EU. Nato ville inte heller göra skadan värre. Så har det fortsatt med understöd av defensiva vapen från väst. Vad är ett defensivt vapen? Ett defensivt vapen blir inte mindre dödligt användbart bara för att det får en snällare benämning. Det är fortfarande avsett att döda. Så är västvärlden de facto i krig med Ryssland, i Ukraina. Var gränsen per definition går för ett världskrig är nu upp till varje bedömare. Kriget måste under alla förhållanden behållas där.

När Ryssland la ner sin gasledning i Östersjön på fritt vatten gjorde man samtidigt den delen av sjöbottnen till sin. På internationellt vatten. Hur långt ifrån gasledningen på ömse sidor tror man att Ryssland kommer att värna om installationen? Gränslöst! Och Gotland ligger alldeles intill. På andra sidan sjön ligger Kaliningrad. Nu talas det mycket om den ryska gasen. Inom kort kommer  också gasledningen att hamna i fokus och inte bara gasen. Den måste säkras. Då är tiden nära!

Jag får mejl från kristna som väntar på den stora karismatiska väckelse. Den kommer inte. Väckelsen kommer under nöd denna gång! Bara under februari månad steg matpriserna här i Sverige med 13 %. Och har inte helt slagit igenom än. Stigande bränslekostnader, elpriser, transportkostnader... Det är bara början! Nu väntar ökad inflation och brant stigande räntor. Konsumtionen avtar och då ökar också arbetslösheten. En självgenererande destruktion med allt fler fattigdoms bevis. Nöden. Den fruktade.

Låt oss gå till Guds ord och där hitta vår illustration. Illustrationen är lagbunden. Och detta är bakgrunden till det som nu sker. Guds ord talar där om utsädet som föll på vägen. Evangelium är utsädet.

”Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det inte hade djup jord, men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det inte hade något rot, torkade det bort. Och somt föll bland törnen, och törnena sköt upp och förkvävde det.

Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, del sextiofalt, dels trettiofalt." (Matt.13)

Vad är en väg? Vi får gå till den agrara tiden innan romarna hade stenlagt gator och Skanska fanns och kommit på att tillverka asfalt för moderna vägar, för att förstå vad som avses. Vägen, i den bibliska illustrationen, visar på upptrampad jord. Inte ens grusvägar är den ursprungliga förståelsen av en biblisk väg. Vägen är och har samma underlag som åkern där man sår säden. Men den hade blivit hård och är inte längre porös, enligt liknelsen. Gångarna mellan åkertegarna och frilandet hade blivit till hårda vägar att vandra på - till och från huset där åkermannen bodde. Bibeln säger att här hamnade en del av sådden. Ytan var för hård. Sådden kom aldrig ner i jorden. Fåglarna kom istället och åt upp säden. Utsädet och skörden omintetgjordes. Det är ett missförhållande och ett stor olycka i sig under hungersnöds år, då säden är unikt värdefull. (Det heter också om Samuel i hans tid; "Herrens ord var sällsynta "... dyrbara.)

Vi vet av bibelns skriftspråk att människans hjärta är som en åker. Ett hjärta som kan vara hårt. Eller mjukt. Det kan vara mottagligt för evangelium eller så avvisar man det. Guds ord slår inte rot och en gudsrelation uteblir - trots att evigheten ropar varnade från andra sidan: låt er försonas med Gud! Sedan kommer alla andra läror och tar bort fröet. Det tar dess plats. Vi som så lätt sätter tilltro till annat. Yoga, meditation, religioner. New Age, stenar och pinnar. Ja, dumheten har ingen gräns. Fåglarna i bildspråket är de främmande läror som omintetgör ett Guds verk i människorna.

När ett land, ett lands folk, har hört Guds ord så mycket att hjärtats jordmån blivit hård, har det svårt att gro. Människorna slår dövörat till. Det är en träffande bild på vår tid. På vårt land. På vårt folk! Väckelser i traditionell mening har gått över Sverige under hundra år i olika omgångar. Men jordmånen har blivit hård. Guds ord får inte fäste! Får inget gehör. Folket är likgiltigt.

Evangelisten David Wilkerson vädjade i Filadelfia i Stockholm till de kristna när han var på sitt sista besök i Sverige: - "Apatin har gripit den svenska kristenheten! " Jag var där och hörde honom. Det var inte med yviga gester han frambar sitt budskap. Men med ett brutet inre.

Vi behöver också gudomlig hjälp att bli av med apatin. 

forts. i del 2.
 

Just nu befinner sig den svenska utrikesministern i Bryssel för konsultation med Nato och andra Europeiska ledare. Nu hörs allt högre röster om en ansökan till Nato. Finland kommer med säkerhet att ansluta sig redan till sommaren. Det blir i samma andetag en säkerhetsstrategisk utsatt position för Sverige. 

Östersjön kommer omöjligt att bli ett innanhav för Natotrupper. Det finns inte på kartan. Inte utan konfrontationer! Det är en historisk omöjlighet.

Jag har inte sett eller hört någon analysera de ryska stridsvagnarna på Ukrainsk mark. Det ser var och en av oss att de är av äldre datum. Det är illavarslande. Man måste ha nyare modeller med den kapprustning Ryssland bedrivit under så många år. Som en parallell så var det också en äldre utgåva av pansarskottet modell 86, Sverige gav bort till Ukraina - trots att vi har modernare och bättre granatkastare. Man förbrukar gammal materiel först. Alla tankar på att Ryssland nu "tömmer sina magasin" i Ukraina är en farlig hållning. Det finns naturligtvis en annan arsenal som nödvändigtvis inte bara handlar om kärnvapen. En modernare.

Är detta en kristen fråga? Ja, krig beröra oss alla! När väckarklockan ljuder då väcks vi. 

Det kommande halvåret blir ett förödande vägval som Sverige inte kan undkomma. Hur skulle det gå till?  Står vi utanför Nato blir vi ett sårbart byte. Ansöker vi om medlemskap i Nato kommer vi ofrånkomligt i kläm. Ryssland kommer aldrig att acceptera att Östersjön blir ett innanhav för västvärlden och Nato. Det säger sig självt.

Och jag säger det igen.


 

Texten här nedan publicerade jag i en serie den 31 mars 2014. Några texter om Anton Johansson och Birger Claesson. Profetiska tilltal och syner.

Idag läser vi att Japan blandar sig in i Ukraina konflikten. Också Japan väcker upp idèn om förlorad mark från andra världskriget. Det handlar om förlorade öar i sitt närområde som Ryssland intog. Tjeckien ämnar sända pansarfordon till Ukraina och den tidigare ryske presidenten Dmitrij Medvedev talar nu om ett framtida Euroasien. 

Håll koll på Frankrike ( även om vi inte kan läsa Anton Johanssons tilltal som vi läser Guds ord ). Det var det land som Anton Johansson pekade ut som medangripare av Sverige. Situationen kan snabbt förändras. Det ser vi dagligen. Vi är per definition redan inne i ett tredje världskrig om än lokalt betingat.

Från den 24 mars 2014 och framåt så skrev jag om dessa profeter. Du hittar texterna här till höger i mitt Bloggarkiv.

En av texterna lägger jag ut här igen under den streckade linjen nedan.

----------------------------------------------------------------------
 

Anton Johansson ser Ryssland och Frankrike anfalla Sverige. Men det är inte Anton som ser. Det är Gud som visar honom. Invasionen skulle med bestämdhet ske 1953 och pågå under sommaren fram till hösten det året. Han såg de franska trupperna inta den svenska Västkusten. Göteborg, Falkenberg, Helsingborg, Malmö och Lund. Städerna blev i stort sett utplånade. De ryska trupperna invaderade norrifrån och drog sig neråt landet. Norrland in mot Norge. Gävle, Torneå och Stockholm. Öland. Gotland blev fullständigt intagen. Ett tvåfronts angrepp. Koordinerat.

Anton Johansson får beskedet om att "handeln i Norska Finnmarkens gränsdistrikt var orsaken till detta krig". Ryssland inledde kriget och Frankrike bistod. På den här tiden var kännedomen om de stora olje och gasfyndigheter som man på senare tid funnit i Barents hav obefintliga. Allra minst för Anton Johansson. Ryssland har i början på 2000 -talet varit och fäst en rysk flagga på havsbotten - allt för att markera tillhörighet. Det är också bekant att Frankrike är en stor militär samarbetspartner med Ryssland när det gäller krigsmateriel. Det är mer än en slagruta för den nyhetstörstige. Det är svåra indikationer. Affärer skapar som bekant förvecklingar.

Gud visar en obetydlig man händelser, platser, namn och årtal - vilka inträffar under flera årtionden. Det är händelser ingen kunnat räkna ut eller förutsäga. Många händelser har kunnat verifieras. Men det är en händelse som sticker ut och som inte inträffat. Det är just anfallet mot Sverige. Var den synen fel eller avvärjdes hotet? Man kan gott säga att det avvärjdes - eftersom den inte blev av. Den är också tidstypiskt beskriven. Den svenska militära expertis som tog del av Anton Johanssons syner talar om ett utomordentligt väl planerat anfall, som han detaljerat pekat ut. Ett militärstrategiskt fulländat anfall till sitt upplägg.

Två år innan det årtal Anton Johansson pekar ut som anfallsåret mot Sverige, får en enkel pingstpastor se syner vilka i än större omfattning drabbade Sverige. Det är varken långsökt eller djärvt att lägga karbonpapper över de båda männens syner och upplevelser och finna stora likheter. Det den ena talar förstärker den andre i en närmre tid. Synerna har en sak gemensamt - påfallande  gemensamt; Sverige blir angripet av en främmande makt. Och de flesta stora städer jämnas med marken. (!) Det ligger nära till hands att se Anton Johanssons profetior gå upp i Birger Claessons syner. De påminner om profeten Jona och gudsmannen Nahums erfarenheter på gamla testamentets tid. Domen är bordlagd. Men inte avvärjd.

De budskap som Birger Claesson framförde på 1950-talen, medverkade till att många kristna kände tidens allvar och sökte Gud. Det uppstod en besökelsetid över hela Sverige, på femtiotalet. Många har med händelserna i backspegeln kunnat konstatera att Gud sköt upp domen, invasionen.

Anton Johansson såg tidigt att båten Titanic skulle gå under. Han såg båten och människorna förlisa i en syn. Gud sa åt honom att det var för Britternas högmods skull. Är inte Gud god? Jo. Men också Gud har en bortre gräns för ondskan. Han är en personlighet och även han sätter gränser. Gör inte vi det som människor? Jo. Det gör Gud också! Han sätter gränser. Vi är på väg mot den bortre gränsen!

Sverige har alltsedan den socialdemokratiska eran på 1950-1990 talen metodiskt avkristnat Sverige. Det skrev Anton Johansson. Han sa att socialismen avskaffat kristendomen. Vad är kristendomskunskap? Det är att odla kunskapen om Gud. Vi har istället fått lära oss att helt ifrågasätta Gudsbegreppet.

I nästa blogg vill jag skriva om Birger Claessons syner. De är strikt inriktade på ett anfall mot Sverige. Om den domen slår in blir det ett värre anfall än det Anton Johansson beskrev. Då har domen tilltagit. Jag är inte säker på att de kristna orkar vända ett sådant hot till något bättre. Vi är alldeles för komfortabla. Vi har tappat det kristna livets innehåll och lever bara privatkristendom under en vag bekännelse. Om ens det.

Vi är i behov av en djupgående förändring. Jag kan inte se annat än att vi behöver hjälp med det. Den hjälpen står i proportion till vår belägenhet. Så har Gud fått komma till genom hela historien. Smärtsamt men nödvändigt.

Bed för Sveriges folk. Stora ord! Ja, stora ord.

"Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?" (Amos: 3:6)

 

Det är fantastiskt att konstatera att sedan årskiftet så har nästa två gånger så fler besök gjorts på bloggen än motsvarande period förra året. Det är stort! Men det är inte en stor sak för mig. Det är inte det fokuset jag har. Att mäta en verksamhet på det viset är naturligtvis ett intressant utslag, men jag ser andra värden.

Var det inte så Johannes döparen förhöll sig till sin tjänst och till sig själv? "Hör rösten av en som ropar " Rösten av en som ropar? Ja, man ropar med rösten och nog hördes han. Men det var det som han ropade som var av vikt. Inte han själv! 

Jag gläder mig! Över åtta tusen sid klick på tre månader.

Om detta forum fått varit med och lotsat en enda själ fram till liv i Gud - då är det värt allt! Det är ett rätt förhållningssätt. Guds ord ska ha framgång. Och arbetet fortsätter i Jesu namn!

Om några dagar måste jag ut igen på stan med flygbladen. Det är så angeläget! Det går aldrig över. Och till sommaren ska vi ha fler dopförrättningar i Sickla sjön. Det har jag tro för. Den helige Andes verksamhet ska öka och tron växa. Guds närvaro ska tillta och Jesus hand bli utsträckt!

Gud välsigne dig som följer det som sker här på bloggen. Tack för de förböner som du bidrager med. Det sätter himlen stort värde på. Det är värdefullare än en gåva via Swish. Sätt istället in din bön i intensiv åkallan och ropa till Gud att hans vilja får ske - såsom i himlen så ock på jorden.

Det ger den bästa av alla avkastningar.


 

Förnyelse är väckelse. Väckelse är förnyelse. Med förnyelse kommer också sången. Med nya toner. Nya texter. Men med samma Kristuscentrering!

Lever du livet med Kristus? Har du gåvan att sjunga, dikta, sångförfatta? Använd din gåva. Bruka den. Så kan du bli ett ovärderligt redskap för Guds verk i framtiden. Hur långt är det till framtiden?

Den är alldeles, alldeles snart här!

- Tack Jesus!!
 

Förnyelse är väckelse. Väckelse är förnyelse. Med förnyelse kommer också sången. Med nya toner. Nya texter. Men med samma Kristuscentrering!

Lever du livet med Kristus? Har du gåvan att sjunga, dikta, sångförfatta? Använd din gåva. Bruka den. Så kan du bli ett ovärderligt redskap för Guds verk i framtiden. Hur långt är det till framtiden?

Den är alldeles, alldeles snart här!

- Tack Jesus!!

 

Det finns troende som aldrig bekänner sin tro. Det är en dementi på ett verkligt Kristusliv. Du måste avgöra dig. Avgör du dig inte så är också det ett aktivt val. Ingen förblir passiv! 

Härligheten från Jesus är så uppfyllande. Den är så livgivande att allt annat tappar sin betydelse i proportion. Den helige Ande som ger kraften gör dig inte försagd. Han hjälper dig! Jesus som vill ta sin gestalt i våra liv. Han har så mycket mer att ge.

Låt mig denna dag få bevinga A.W Tozers ord. En gudsman.

Mönstra dig! Ställ dig till Jesus förfogande. Han har ett underbart arbete för dig att utföra. Gärningar som redan är förberedda. Att vandra i dem är det verkliga livet. 

Gud välsigna dig att ta ett avgörande beslut. Jag utmanar dig! Bekänn Jesus och gör honom närvarande i vår tid.

" If we can trust the sufferings of Christ for our sake then we can trust Christ when we suffer for His sake."    - A. W Tozer -


 

Häromdagen då jag gick till Willys för att handla med sången "Utan din nåd " över Youtube kanalen i mina öronsnäckor, så styrde enheten osökt över till en predikan över Haggai bok. Jag blev så uppmuntrad! En predikan om de återförda från Babel. Då kom Guds ande över mig. Ja, jag kan ju naturligtvis strunta i att berätta om det här. Det gör varken till eller från. Men så var det. Jag började tala i tungor och grät i hemlighet av gripenhet. Eller rättare sagt - du som är mer erfaren i Andens rike; det var inte jag som talade i tungor. Det var starkare än så. Tungotalet tog över och levde sitt eget liv. Under hänryckning. Jag var tvungen att gå några extra förströdda varv därinne i varuhuset av förkrosselse. Jag gick planlöst omkring där bland torrvaror, bananer, toapapper och annat. Ögonen tårades och behövde torka upp innan mötet med kassörskan. 

Där sa Gud till mig; "Det kommer en stor förändring för detta land. Det kommer att komma en stor nöd över Sverige. Och mitt folk kommer att få välja lokal! De kommer att få välja. På den dagen ni kommer att få välja lokal då skall ni få erfara att jag är Gud." Jag blev så glad! 

Ja, ni som följt mig här på bloggen vet att jag är outtröttligt inriktad på att det ska finnas ett offentligt vardagsrum för Guds fria folk i Stockholms City. Och det kommer det att finnas! Men ingen ungdomsklubb från Australien med kristna förtecken. Gud är inte åldersfixerad. Förnyelse handlar inte om att bete sig som en tjugoåring när man är fyrtio-femtio-sextio år. Heligheten ligger inte i stilen. Gud är helig!

Men ska detta realiseras då måste det till stora förändringar i vårt land och i vår huvudstad. Det är nästan omöjligt för en förening, ens, att ta över en biograf. Kostnadsläget gör det omöjligt. För Gud är inget omöjligt!! Det måste också framför allt till en hunger bland människorna. Det kommer. Det kommer!

Ja, visionen går i takt med behoven och med tiden. Jag gläder mig till den dagen och vill gärna delge dig detta hopp! Jag vet vad ett evangeliskt center har för betydelse. Tro mig. Och du kan inte få mig på bättre tankar. Behoven kommer att bli stora. Då räcker det inte att samlas i hemmen. Dessa resignationens domäner. Nej, ned från övre salen till nedre våningen. Där ute rör sig människorna!

När jag står på stan med mina traktater är det många kristna som kommer och vill få mig med i deras sällskap. De har naturligtvis alla goda intentioner. Men jag vill inte förlägga min gudsrelation till en ungdomskultur likt Hillsong. Eller en katolsk pingstkyrka. Hur länge varar trenderna? Jag hungrar efter helig Gud! Jag struntar i karismatik och rökmaskiner. Jag vill känna Herrens närvaro. Den har en mycket högre attraktionsförmåga. Antikrist kommer vara mycket karismatisk. Om vi följder karismatiker kan vi hamna fel. Nej, det duger inte! Herren är inte yta. Han är substans, tyngd. Han är frid med under och övertryck.

Ja, jag tror att framdeles så kommer hungern efter Herren att vara så stor att begreppet väckelse blir den miljö som vi helt plötsligt står mitt uppe i. Vi kommer inte ens att ha slutat be om väckelse innan tanken slår oss... "Men det är ju väckelse!" Nöden kommer att bana väg för den.

"Men kom då, nordanvind, och blås bort alla trender, all polityr och imagear! Blås rent i din lustgård Herre, så att det kan börja växa på nytt."

 

"Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor. Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad." (Jesaja 5)

Har du hört eller rört dig någon gång med uttrycket, "Det skulle behövas ". Ja, det är mindre utpekande eller konfrontativt att säga så än att uttala det i pronomen i egenskap av han eller hon. "Han skulle behöva det " och så tänker vi i termer av att något negativ borde ske med "denne" honom. Vi kunde uppfattas illasinnade. Vi skulle istället kunna utvidga talesättet och inkludera oss själva för att mildra det sagda och säga: "Vi skulle behöva det." Då har vi helt plötsligt större rätt att få säga det. Vi inkluderar oss själva. Men syftet är detsamma. Det finns en orsak för en verkan.

I den bibliska historien så finns det en vårdande Gud. Omvårdande. Han älskar sitt folk. Han älskar alla människor. Gud är ingen religiös kulturyttring som uppstår när man skaffar sig en egen gudsbild om man är lagd åt det hållet. Nej, Gud är Gud och han har lagfarten till sin skapelse vare sig vi tycker oss mena oss vara mindre religiösa eller mer fanatiska av andra. Gud, uppenbarad genom sin son Jesus Kristus.

I den bibliska historien framstår det judiska folket som Guds egendomsfolk. Men Gud var tvungen att korrigera dem åskilliga gånger. Han sände då profeter till dem som varnade. Men de ville inte lyssna på Guds röst. Då sände han persier, assyrier, babylonier och konflikter med egyptier under konfrontation. De kringliggande folken som alla utgjorde  sin tids stormakter. De blev Israel övermäktiga för en tid. Stormakterna blev Guds redskap.

Det svenska folket är inget egendomsfolk till Gud på samma sätt. Men ett folk kan i samma utsträckning hamna fel med sitt syfte. Guds perspektiv är alltid att rädda människan. För tid. För evigheten.

I alla relationer människor emellan så förekommer det korrigeringar. Rättelser. Eller coachning för ett rätt förfarande. Jag undviker ordet bestraffning då vi ryggar för det och upplever det som mycket otidsenligt - trots att det intill kränkning förekommer överallt. Det ligger något repressivt i att tygla något. Inte sant? Men våra liv kan gå över styr. Vår kultur, som håller på att förgöra oss.

Låt mig få gå till Jesaja i texten som illustrerar Guds folk med en trädgård. En vingård.

Om ett land - för att vara överpedagogisk - utgör en vingård då är Gud vingårdsmannen. Vingårdsmannen vill ha god och mycket frukt. Han gör allt som står i hans makt för att få den maximerad. Är inte det följdriktigt? Kniv och sekatör är hans redskap när det odlade eller kultiverade farit iväg. Då beskär han det. Ingen frågar trädet om det gör ont. Beskärningen måste göras och saven rinner av värk nedför stammen. Vingårdsmannen vet vad han gör och han gör det för framtida avkastning. Men när det gått riktigt illa måste han skövla hela vingården och bygga upp den på nytt, när angreppen på livsförutsättningarna för skörd omintetgjorts.

Tillbaka till vår tid. Innan den ryska presidenten Vladimir Putin invaderade Ukraina och redan hade dragit ihop hundratusentals soldater vid gränsen, höjde den ryska regimen fingret mot Sverige och Finland. Ryssland som aldrig kommer att tillåta Östersjön blir ett innanhav för Natoubåtar och hamnar för fientliga trupper. Aldrig! Varför? Därför att de har två strandtomter i samma hav. St: Petersburg och Kaliningrad. Det är en sak att ha strandtomt. En annan sak att i motsvarande grad köra bil på en annans enskilda väg. Legitimiteten och införandet av ett enskilt hav skulle vem som helst motsätta sig, om man hade strandtomt. Finns ingen anledning för ett land som Ryssland med sin historia att acceptera det. Strandrätter, den hetaste frågan på jorden bland innebyggare.

Sverige var en gång möjligen ett kristet land. Men det finns inga kristna länder. Det finns bara kristna människor. Men vi förstår gott innebörden. På 1960-talen avskaffade svenska myndigheter kristendomsundervisningen i skolan. Skolan som tog barnens uppfostran ifrån föräldrarna och gav dem en gudlös världsbild, har gjort vad de velat med dem. Det var så KDS kom till. Det oigenkännliga partiet som nu går under begreppet KD. Man ville från frikyrkligt håll återinföra kristendomen via politiken i samhället. Det har man ännu inte lyckats med efter så lång tid. Frågan är sedan länge borta från agendan. Nu ser vi frukten av en gudlös generation och vårt land är som en vildvuxen trädgård. Brottsligheten slår världsrekord. Skottlossningar, är bara ett exempel.

Bilden kan vara motbjudande och ensidigt poetiskt illustrerad men mitt syfte är här att fokusera på sekatören och kniven - för det finns ingen mellanmänsklig form där inte det repressiva elementet på en finjusterad skala förekommer. En förälder korrigerar sina barn. En arbetsgivare korrigerar sina anställda. Vi till och med präglar våra husdjur. Rättsväsendet korrigerar medborgarna och de statliga myndigheterna "bär inte sitt svärd förgäves". 

Långt innan Ukraina invaderades pekade Ryssland mot Sverige; "Gå inte med i Nato." Till Ukraina sa man; "Förbli som Sverige." Neutrala och alliansfria. Invasionen av Ukraina som blivit det incitament vi varnades för. Natofrågan har blivit vår fälla. Går vi inte med i Nato står vi oskyddade. Ansöker vi om medlemskap blir vi obönhörligen angripna. Ett övermänskligt skruvstäd. Eller har du provat ringa kommunen där du bor och be dem åtgärda saken? Eller din Statsdelsnämnd som kanske kan sätta några tjänstemän på frågan? Kanske Försäkringskassan kan få mer i anslag. Vi kanske kan undkomma genom en offentligt tillsatt utredning under Teamsmöte... Inget kommer att bita. Den blågula flaggan i Ukraina korresponderar olyckligt med oss. Den saknar korset i sin mitt. Det kors vi för länge sedan tappat förståelsen för i vårt land. Det är inte längre det urgamla korset. Det blir det nygamla med röda stänk.

För över hundra år sedan pekade profeter ut året 1953 som ett angreppsår på Sverige. Det finns dokumenterat. Det angreppet uteblev. Domen avvärjdes.

Jag kan inte se annat än att den geopolitiska och militära intressesfären i Östersjön med den rävsax som Natofrågan och gasledningarna från Ryssland via Gotland till Europa innebär, kommer att leda till en rysk intervention av Sverige. På sikt. Det är numera lika mycket rysk realpolitik som ett profetiskt tal. Mitt framför våra ögon.

Nästa år är det 70 år sedan domen över Sverige avvärjdes. År 2023. Jag säger det igen. Så kom och Titus armèer år 70 e.Kr. in över Jerusalem och skövlade allt. Vem hade förutsagt det? Det var Jesus. När han säger något då sker det så!

Det är en sammansatt bild jag ger. Men med den här utvecklingen så måste det till ett ingripande från Gud om inte hela "vingården" ska behöva jämnas med marken. Kanske är det till och med för sent för det.

Men vi som känner en nådig Gud vet att han finner utvägar. Till honom står vårt hopp! Att gå hans vägar är de bästa och de mest framkomliga - även om vägen är riktigt smal emellanåt.