Idag har jag mött många människor i korsningen. Evangelium har gått ut och människor har blivit påminda om Jesus. Finns det någon viktigare eller större uppgift, du troende som inte vittnat om honom utifrån ditt eget vittnesbörd på lång tid nu? Skynda dig ut! Tiden är kort. Kom och stå med mig om du inte törs! "De fega, ja de fega ska stå utanför", står det i Uppenbarelseboken. Var inte rädd. Du kan få stå med mig på mitt mandat.

Men det är inte min uppgift att skapa dåligt samvete hos någon. Det sköter samvetet självt. Men kan jag förmera mina egna insatser för Guds rike, så gör jag gärna det. - Kom i tjänst!

I dag kom en äldre kvinna från Finland gåendes. Hon var mycket gammal men fullständigt klar i sinnet. Hon berättade om finnarnas svårigheter under kriget och vilka strapatser det medfört. Jag frågade henne om hon trodde på Jesus. "Det är klart jag gör ", utbrast hon. " Om du visste hur mitt liv varit.", tillade hon. "Mitt liv hade inte kunnat fortsätta om inte han varit med hela tiden. Det vet jag.", sa gumman trosfriskt. 

På den bekännelsen ville evangelisten i mig träda närmare henne. "Men har du tagit emot Jesus i ditt hjärta? " Det är annars ett påstående i frågeform jag har svårt med. Den är inte bra formulerad och på fel sida om frälsningen. Vi som är frälsta vet vad den betyder. Men inte den som inte känner Jesus - för hur går det till att bli frälst?

Jag gensköt hennes svar och berättade själv med andra ord. 

" Du förstår att ta emot Jesus i sitt liv kan jämföras, om än på en högre nivå med den kärlek du känner för dina far och morföräldrar, dina föräldrar och eventuella barn och barnbarn. Din make! De har alla ett eget rum inne i hjärtat hos oss var och en. Vi älskar dem! I mitt liv så har Jesus fått flytta in genom en personlig kärlek och relation. Jesus har nu "det största rummet" i min själ. Han bor nog i vardagsrummet som brukar vara det största rummet, sa jag illustrativt - även om han inte bara är en gäst som snart ska gå hem. Han bor där och när han flyttade in - då jag bjöd in honom - då städade han hela huset och jag fick frid och ro i min själ. Han är en medföljare i livet och han lever därinne - mer än vad kärleken till en människa kan uppväcka genom känslor och genom minnet. Han lever inom mig! Och jag samtalar med honom i bön."

Kvinnan tyckte mycket om beskrivningen. Hon förstod då att det är genom kärlek man tar emot Jesus i sitt liv och inte genom några mantra eller genom korstecken eller att bara ta nattvarden och gå därifrån lika deprimerad som innan man tog brödet och vinet. Nej! Jesus måste först in i hjärtat. Det går via kärleken till honom. "Den som åkallar Herren namn ska vara frälst! ", står det i bibeln. När åkallar man någon? När det är på allvar, så klart!

"Kan du utifrån den beskrivning säga att du är beredd att möta Jesus när han kommer och hämtar oss hem till sig? ", sköt jag udden in i henne. "Du vet; även om ditt hjärtas dörr är upplåst på insidan så öppnar inte Jesus dörren. En stängd dörr är en stäng dörr för honom - hur gästvänlig du än är. Du måste själv öppna åt honom! Så öppnar vi i någon mån också för en mänsklig kärlek. Sedan är vi sålda! " Och Jesus gör det bara han kan, han renar från all synd!

Kvinnan fick med sig en handfast förklaring på hur man blir frälst. Det var det viktigaste samtal jag har haft på länge.

Med tanke på kvinnans ålder så kan det vara ett helt avgörande samtal. Och jag är förvissad om att möta henne i himlen hos Gud en dag. 

Så otroligt allvarligt det att vara en evangelist och människa! Du står emellan himmel och helvete och manar människor. 

Låt er försonas med Gud!


 

"Föreståndaren för fängelset tog sig alls icke av något som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det lät HERREN lyckas väl." 1 Mos. 39:23

Ingen av oss vandrar genom livet utan att kunna mäta sin ställning och sina personliga framgångar inom skilda områden. Det är en mänsklig egenhet och inte primärt en kristens hållning. En del låter livet bara löpa på, som det efter hand liksom ter sig. Andra gör livet till en tävlan i karriär och i framgång. Men våra liv är mätbara och kommer att mätas och vägas.

Dagens textavsnitt är hämtad ur Josefs liv. Han en 17 åring som blev såld till en egyptisk karavan för 20 siklar silver. Ett älskat barn. Ett favoritbarn. Det var inte bara hans far som förlorade honom för en lång tid. Han förlorade också väldigt mycket för sin ålder att bära och under förnedrande former. Summan han såldes för stod möjligen i proportion till en ynglings ålder. Också Jesus fick underställa sig att bli värderad och vara värd bara 30 silverpenningar... I världen blir du bedömd och värderad. Validerad. En gudason är inte mer värd än en pojkspoling från ett föraktat herdefolk bland människor. Så kommer också en kristen få uppleva det i tiden - om än i olika form och på en graderad lidandets skala. "I världen liden i betryck.", sa Jesus. Betryck är betryck och har inte förändrats ifråga om upplevelsen av det eller i ordets innebörd. "Har de förföljt mig ska de också förfölja er.", sa Jesus. "Det är tjänaren nog om det går honom som hans Herre." Vi känner till pålysningarna men har ofta svårt att finna tröst i deklarationerna. Vi vill inte tröstas så. Det legitimerar oss visserligen. Men det tröstar dåligt, upplever vi. Vi vill ha lättnader och framgång. Det hör den mänskliga naturen till.

Det heter om Josef att Herren var alltigenom med honom. Ja, Herren har också lovat vara med oss "alla dagar intill tidens slut ". Hur visar det sig i våra liv på en skala där framgången blir så viktig och inte att Herren var med oss oavsett utgången?

Ja, vi läser om Josef och märker att han blev befordrad där i fängelset. Men vi tänker mindre på att han fick göra allt det arbete som hans föreståndare inte ville göra själv och det i ett fängsligt förvar. Och vi noterar också att "allt vad han gjorde lät Herren lyckas väl." Men hade vi själva varit i Josefs kläder så hade vi inte glömt av att vi var i en fängelsemiljö och att vi inte blev bedömda av att ha lyckats "mycket väl " med våra förehavanden. Det blev nämligen inte Josef heller. Och så missar vi tröstens ord under felaktiga observationer och blir inte styrkta.

Vi kan alltså se i Josefs liv att Gud gav honom så mycket framgång att han blev godkänd. Men likväl kan vi inte jämföra oss i den nåden Gud ger oss! Vi som önskar " lyckas mycket väl " upphöjda - men inte i ett fängelse. Där befann sig Josef.

"Herren var med honom." Det är den trösterika rubriken över Josefs liv. Och det är återkommande vart han än befinner sig i hans livsberättelse. Men vi identifierar oss inte i den upplysningen när vi är i trångmål. Josef anför inte det för egen del heller. Bibeln liksom viskar bredvid mun till alla tiders läsare att så var det. Ingen ängel upplyste honom om "att Herren var med honom." Ingen röst från himlen tröstade Josef i hans belägenhet - han som blev en kåkfarare och oskyldigt dömd. Han som blev kastad i en brunn av sina bröder. Och vi tar än mindre notis i skriftens berättelse om att den brunn han hamnade i "var torrlagd". Än mindre att konsekvensen av det var att han säkert slog sig blå i fallet. Gud tillsåg den ena lindringen av att inte drunkna men vi tar ingen notis av de svårigheter som inte avvärjdes i hans liv. "Herren var med honom " har blivit den dimridå som förblindar oss att se att också Josef fick genomlida många saker, trots att Herren var med honom. Precis som i våra liv! Det är tröst i det. 

En människa ska inte vara på botten av en brunn. "Men Herren var med honom! " , står det återkommande. "En torrlagd brunn"...så räddade Gud honom från att drunkna men beskriver inte hur tungt fallet var eller hur ont det gjorde. Har du tagit notis om detta, du människa, som upplever dig missbedömd i en ond tid och far illa? Så har också vi att sovra i de upplevelser vi gör med Herren såväl i det stora som i det lilla. När Herren var med Josef så var det i en brunn och i ett fängelse. Det var i ett palats och det var på en regents tron. Oaktat var, så var Herren med honom!

I dagens text så förstår vi att versen är hämtad från ett av de tillfällen då Josefs person inte är uppdressad i en fotsid klädnad. Han bär om möjligt en zebrarandig fångdräkt med ett järnklot runt fotleden, om vi överför stereotypen till en annan tid. Fångdräkten som på långt avstånd annonserar tillståndet under livets hårda krav och då allt har gått fel för den enskilde. Så var det här för Josef. Ja, "det händer även den bäste" brukar vi säga när vi vill släta över missöden utan att det kostat oss själva något. Kanske också du upplever dig vara i en oönskad situation, med en hög bekännelse om en allmakts Gud. Min vän! Guds skola är inte som andra. Om Gud låter dig slå i brunnsbotten - om än så hårt - så är det för att du inte ska drunkna. Herren som inte lät dig gå i simskola först utan torrlade brunnen likt en övergång på Röda havets botten. Han som skonat dig från faror du inte ens vet om. 

Josefs livshistoria är på så många sätt likt Jesus livs historia att den i många passage kunde vara en förlaga eller ett utkast till en berättar idè. Josefs historia som återkommande deklarerar: "Men Gud var med honom och han lyckades väl." Ohh... jag vill genskjuta dig som inte tycker dig själv ha lyckats väl med att säga; Det är skillnad på att se till enskildheterna och till sammanhangen i Josefs liv. Varför skulle då våra liv te sig annorlunda under Guds överinseende? Om du betraktar Josefs framgångar så är de knappast önskvärda. Priset är för högt för Guds ännu högre avsikter med hans liv. Han befinner sig än i ett fängelse och där handlar det inte om en yrkeskarriär. Där handlar det om krass överlevnad i en hierarkisk tillvaro under godtyckligt ledarskap. Vi läser heller ingenting om att Josef fröjdade sig över sina framgångar i fängelset. Det är Gud som är författaren till referatet och han säger att Herren lät allt Josef gjorde " lyckas väl ". Men inte "mycket väl ", vill jag trösta dig, du som inte tycker du kommer ens i närheten av Josefs upphöjdhet. "Herren var med honom! " Hur mycket? Hur lite? Han var med. Så är han med dig!

Min vän, vi kan gott förstå av kontexten där Herren lät Josef göra bra ifrån sig, men inte "mycket bra ifrån sig", var i ett riktigt uselt sammanhang. Så glömmer vi att den väg vi själva fått gå har varit betydligt mer skonsam än den Josef fick gå. Så har också Herren varit med oss och tömt "vårt falls brunn" på vatten undan en säker död. Men under en betydligt större komfort!

Josef tappade aldrig Gud ur sikte. Det gjorde att han kunde härda ut. Och i det att han härdade ut så blev han den karaktär som Gud kunde ge nåd och sätta honom över de som hade makten över honom - om än genom lidande. Det finns ett kampmoment som också vi drabbas av där Gud låter sig ses för trons öga. En jordbundenhet "i torrlagda brunnar" och ett rikt material i våra liv för tron att finna tröst i hoppet. Vi som likt Josef hade önskat att vi lyckades "mycket väl " och inte bara "lyckades väl ". Det är Guds goda handlag med oss. 

Hade inte Gud behållit den kommande statsmannen i ödmjuk ställning hela vägen, hade han varit obrukbar för Gud då hans ungdoms drömmar bokstavligen slog in och som var Guds tanke med honom. Hela hans liv blev den fostran som gav drömmen dess förutsättningar.

 I ett rent kärl avskilt för ett hedersamt och ärofullt bruk.

 

” Some of you are perplexed with a multitude of anxieties about your life. You do not know what to do. You have tried various ways and methods to escape your present difficulty. But you have been disappointed and are distracted. The currents meet and twist as if you were in a whirlpool. 

My perplexed friend, remember the children of Israel at the Red Sea. The sea before them, rocks were on either side, and the cruel Egyptians roared in the rear. Imitate Israel`s actions. “ Do not be afraid. Stand still, and see the salvation of the Lord, which He will accomplish for you today” (Exodus 14:13)

You reply: “ I cannot be quiet. I am agitated, perturbed, perplexed, tossed and distracted. What shall I do?... Remember, you way is ordered by a higher power than your will and choice. The eternal God has fixed your every steps…He who loved us from before the foundations of the world has immutably determined every step of our pilgrimage. It is a blessed thing, after you have been mudding and meddling with your anxieties, to throw your burdens om the Lord and leave them there.”    

- Charles Haddon Spurgeon -

 

När kalenderåret går mot sitt slut är det dags att summera. Årsredovisningar och i krönikor som pekar på synliga och mätbara resultat. Det är inte möjligt här. Först i evigheten ska ängeln öppna böckerna och berätta vad insatsen betytt. Min ungdoms pastor lärde mig att vara målinriktad och inte resultatstyrd. Så springer också löparna under ett maratonlopp. Ta dig till målet! Fastna inte i omgivningarna.

Den 11 november 2019 annonserade jag här på min blogg om att jag skulle börja evangelisera i Citykärnan. Jag kände en kallelse. Att det blev just på Gamla brogatan var för att jag blev frälst som grabb på den gatan. Jag har starka minnen därifrån om hur man kan vara självutgivande för andra människor åt Gud. Det var och är som om Gud väckt mig ur en permafrost och jag kom livs levande ur min dvala. Jag lever! För Gud.

Nu är min gamla församling där jag blev frälst stängd. Det är annan verksamhet där nu. Men fastigheten finns kvar. Och det är för mig likt att jag är med i en film då jag går in på den gatan. När jag lämnar Vasagatan och ser fastigheten så är det som om tiden stått stilla. Det är som om grabben i en föråldrad kropp inträder i dåtid och kan möta alla de som var ett med huset, men som nu tyvärr är hemma hos Gud. Jag må vara den siste "Mohikanen". Men känner mig inte som den siste. Mellan den förste och den siste står nämligen Jesus! Han är med mig i mitt ensamarbete. Men när jag ser huset gråter jag. Ur ben och märg! Det har jag inte gjort under tidigare år. Det är kallelsen som beter sig så.

Jag tänker på Hesekiel. Han som vandrade omkring bland benpiporna. I dalen. Gud frågade honom: "Kan dessa ben få liv igen? " Herre, du vet det. "Profetera!" Jag profeterade, skriver Hesekiel. Och ett rassel hördes. Men det fanns ingen ande i dem. "Profetera! ", sa Gud. Han profeterade. Och ett gny uppstod. Ett "rassel och ett gny". Det kallas för väckelse! Ett uppvaknande.

När jag tänker på eller slår min handflata i byggnaden där jag blev frälst då tåras jag. Det är visionen jag bär på som äger djupa rötter. "Jag är drabbad av Gud själv." Och jag låter mig inte stoppas. Rötter syns inte men är livsförmedlande. Rötter behöver en källa eller vatten. Har du torkat ut - ja då behöver du förnyelse. Plantan i dig dör om den inte får näring från Jesus. Står du inte i livsförbindelse med honom? Skynda dig till honom! En övervattnad planta blir också sur. Då skapas det salter i jorden som tar död på plantan. Så blir det när man hör ordet men inte gör efter det. Då får man torka ur och börja längta efter andliga realiteter igen.

I slutet på 2019 hade jag ett plakat på min vardera fram och baksida, som täckte hela mig. Där stod det med röd text " JESUS älskar dig! Sök honom till räddning." Men jag fann ut att människor gick längst husfasaderna för att undvika att få mina flyers då jag bar på den. De hade redan läst på plakatet om vad det handlade om. Det jag inte visste då det var att pandemin hade börjat borta i Kina. Många människor fick på så vis en visuell påminnelse om Jesus och vi vet inte hur många som sökte honom i bön innan man hamnade på IVA, i ond bråd död. En kvinna kom fram till mig och sa: "Räddad från vaddå? " Ja, själv upplevde jag att jag hade gått i förutberedda gärningar. Texten var mer än förutseende.

Jag skulle kunna namnge många kända människor jag fått ge traktater till som man annars aldrig kan nå med evangelium. Under pandemins första skede under sommaren 2020 då delade jag ut tusentals handaffischer på bilar. Det var ett bra sätt att nå människor via en "farbar plåtburk" utan att komma i direkt kontakt med människor, för virusrisken skull. "Guds ord bär inte bojor." Jag har på ett ungefär delat ut 25.000 handaffischer hittills men nått långt många fler. Lika många fyller mitt hem och är klara att delas ut.

När pandemin gick ner i lågkonjunktur i somras då ställde jag mig i min korsning Gamla brogatan/Drottninggatan igen. Min kyrkas dörr är stängd men jag har funnit en öppen dörr där ute i korsningen, som ingen kan stänga. Gud har öppnat den och jag kommer stå där tills vi får en biograf. Då är jordmånen bearbetad och människor kommer att vara sökare på ett helt annat sätt än idag. Då är det skördetid! Nu är det tid att så och bearbeta jorden. Det tålmodigaste arbete som finns. Vill du vara med?

Någon vecka innan den 21 augusti 2021 kom en kvinna bakifrån på min vänstra sida. Hon frågade om jag döpte till Kristus. Hon ville bli döpt. Karl-George Rognstad som jag kände till sedan barnsben - som också var med när jag döptes 1973 skulle komma till Stockholm veckan senare. Han bor i Oslo. "Javisst, det ordnar vi" , sa jag till Mimmi. En pastor från Oslo kommer nästa vecka. Jag ska lyssna med honom." Vi växlade telefonnummer och så skildes vi. Den helige Ande sa till mig: "Det är ju du som ska döpa henne. Jag har sänt henne till dig! " Jag ringde upp Mimmi och sa att jag döper dig i Sickla strand. Vi såg ut en bra plats och vi genomförde en träff innan dess för att verkligen också lära känna varandra i tron och i tillit. Hennes syster och min fru Anne var med. Och Herren!

Så kom Karl-George Rognstad på mitt första dop. Han som var med 40 år tidigare då jag själv döptes. Hur kunde det gå till egentligen? Detta sammanträffande mitt i en pandemi?! Och efter så lång tid? Gud hade sammanfört oss likt ett tecken där mänsklig sanktion saknades och heller inte behövdes. Av honom som sänder sina änglar likt eldslågor.

Så har arbetet förflutit. Mycket märkliga möten och samtal som jag inte kan berätta om. Möten, en på miljarden, som visar att Herren sänder människor till korsningen utan att de vet om det. Behövande. Och de får hjälp!

Bed för denna lilla verksamhet. Att göra detta i egen kraft går i tio minuter sedan är du trött av kyla och resultatlöshet. Men för den som är innesluten i en vision är det omöjligt att sluta! Jag kommer att stå där 7-8 timmar varje gång till sommaren. Från det att människor dyker upp på gatan vid 09.30 tiden tills de försvinner hem vid 19.00 tiden. Nu på vintern blir det bara dryga timman i kylan. Men det är viktigt att stå där. Gud behöver en plats dit han kan leda människor! Så ser jag det. 

Mina vänner frågar varför jag trånar efter just en biograf och inte en kyrka. Lokalen är inte viktig i sig. Biografen är bra för att den är färdigställd till sin utformning. Men många kyrkor behöver man reformera. Det är ett arbete i sig som inte jag är kallad till. Jesus står utanför många kyrkor... Javisst! Lämnar över den så kan vi börja om från början med Jesus i centrum. Kyrkor som leasar ut sin lokal till verksamheter som för människor till helvetet. Där kan inte jag var med.

Men när jag kommer in på Gamla brogatan då tåras jag. Och då jag sjunger om min frälsning då sänks vart vingepar, ty änglarna har aldrig känt.

Vad jag i Kristus har.

 

Steg in i bastun. En äldre herre satt där ensam och höjde sin stämma på bred Göteborgska när jag kom in. "Du kan ösa på så mycket vatten du vill. Jag har nyss gjort det. Om de inte blir "änna" för varmt för dig." 

Mannen hade varit en kåkfarare. Han började berätta om sitt liv. En svår historia med tvångsplaceringar i sin ungdom och tidig brottslig bana och en pappa som inte orkade med separationen. Han tog sitt liv. Mannen i bastun ett mellanbarn, så illa klämd av livet.

"Men Gud har varit med mig ", sa han och svor. Fader, sonen och den helige Ande har varit med mig. Annars hade la de inte gått." Du förstår; "Jag har känt Jesu närhet hela tiden. Nu är jag fri från kronofogden, har körkort och en ny bil. Det finns en dörr in till hjärtat men bara med handtag på insidan.", sa mannen. Så det är bara jag som kan släppa in honom i hjärtat. Jag ber på morgonen och på kvällen", bedyrade han.

Jag blev så glad åt hans bekännelse och jag ville så gärna uppmuntra och stödja honom ytterligare där vid vårt möte. Sammanträffanden sker inte alltid utan mening, numera. Men hur skulle jag kunna göra det utan att fastna i språkbruket eller annat som hör till fromhetslivet? Det hjälper inte honom vidare, här och nu.

Jag tog en vända ut ur bastun. Likt en konstpaus. Gick in i bastun igen och sa till mannen: "Vilken fin bild du gav mig om handtaget på insidan av hjärtat. Jag brukar också likna hjärtat vid en bostad. Jag vill så gärna att Jesus får ha det största rummet därinne, i mitt liv. Han får bo i vardagsrummet.", tillade jag. Det är gott att få ha Jesus inneboende i livet."  Jag ville så gärna att han skulle känna styrka i den tro han redan hade och bygga vidare på den. Endast så kan vi bevaras i tron!

Åhh...det är så stort att undanröja hindren för människor så de får syn på Jesus klart och tydligt. Jag är så glad att vi träffades och att jag kunde stödja honom med ord som kunde befrukta hans tro. När Jesus flyttar in i en människa renar han hela hjärtat. Då avtar också svordomarna.

Herren ska vara med honom allt mer.

 

Jag får veta att den donation som adresserades mig var ett bedrägeriförsök. Flera har drabbats. 

Men jag är orubblig i min tro! Ja, jag blir nog mer besviken på nitlotter vid ett möjligt Trisskrap än denna kännedom om förlusten av de miljoner som utlovades igår. Jag är oberörd. Sådan är tron. Den vilar i Gud och låter sig inte påverkas.

Abraham ägde en sådan tro. Han som först var barnlös ända in i ålderdomen och hade anledning att både tappa hoppet och bli besviken på Gud som sagt att han skulle få en avkomma. När han väl fick två söner - till och med - en på eget initiativ och en genom löftet så är han till och med beredd att offra sin son i lydnad till Gud då han ställdes på prov. Det talar om en Gudstillit utöver det vanliga. Tala om en ömsesidig kärlek! Gud och människa emellan. Men en ensidig kärlek är ett lidande. För Gud.

Kan en människa utmana Gud? Jag tror det. Men var gränsen går för vad Gud kan inge en människa och vad människan själv längtar efter, det kan vi aldrig utröna. 

Äran till Gud att jag blev lurad för ett slag. Då ligger det bästa framför! Till veckan ska jag ut igen och gräva i trons åker. Jag gräver med en liten tesked. Och jag planterar med de minsta av publikationer. Det är senapskornets tro. Det kommer en mäktig skörd. Detta är ett väldigt äventyr med små rörelser.

Guds svaghet är starkare än djävulens styrka. Ja, när Jesus dog under svår svaghet besegrade han ondskans andemakter i himlarymderna och banade en väg genom döden hem till Gud. Den vägen får vi följa. 

Idag fick jag också möta många ungdomar i de lägre tonåren på stan. De fick traktater om Jesus. Det är ju helt ovärderligt. Varför har jag inte gjort det förut? Gud förlåt mig!

Ja, "Frukta inte du lilla hjord, ty det har behagat Fadern att giva er riket."  Står det inte så? Det riket har inte gått under.

Det är ett evigt rike och det skall synliggöras också i vår generation.


 

En man kom fram till mig på stan idag. Han frågade vad mina traktater handlade om. "Jag vill göra Jesus känd i vår samtid. Han är inte presenterad för människor i vårt samhälle idag", svarade jag. Jag står här bildligt talat och vänder på jordmånen med en tesked, sa jag. Samtidigt sår jag ett frö med varje given flyers. 

Mannen som var något äldre uppgav för mig att han var präst i Svenska kyrkan. "Ja, då förstår du sammanhanget", svarade jag. Det poetiska bildspråket passade ju faktiskt in i hans begreppsvärld.

"Hjälper insatsen?", frågade han mig. "O Ja! " Men jag har lärt mig att inte vara så mycket resultatstyrd, som att vara målinriktad.", svarade jag honom.

Prästen citerade den gyllene regeln: "Allt vad du vill att andra ska göra för dig, gör det för dem." Och att kristen tro handlade om ett "förhållningssätt" till livet. "Det räcker inte!", motsatte sig skriftordet i mig. "Man måste bli född på nytt! "Ja, det vet du bättre än mig som läst teologi.", fyllde jag i. Mannen gick sin väg. Vi skildes som vänner men med olika förståelse om Guds rikes utövning.

Vårt möte sett ur backspegeln blev likt Nikodemus och Jesu ord i våra skilda roller. Prästen menade att den kristna tanken är ett förhållningssätt till livet. Förhållningssätt... Det räcker inte! Det kyrkliga utövande som tror att man kan komma till Gud och vinna evigt liv genom gott uppförande, nattvard och kristen etik... Det är ett pseudoengagemang som inte har någon realism i Guds rike. Inte ens när det sker i en kyrkobyggnad. Folkterapi med hjälp av teologi, möjligen. Nu är jag hård igen. Det var Jesus också emellanåt.

Människa, hur ska du kunna leda andra till liv i Gud utan att själv vara född på nytt!? Livet i Gud är inte ett förhållningssätt till livet inte heller är teologi ett ämne för yrkesutövning. "Förhållningssätten" är ju bara en frukt av livet i Gud. Är trädet dött kan det inte bli någon frukt. Så basalt och elementärt.

Mannen gick sin väg, som sagt. Men vi skildes som vänner. Det gör jag så långt det på mig beror. Han tyckte det var bra att stå där och försöka förbättra mänskligheten. Det greppet på människan är dömt att misslyckas. Evangelium är Guds kraft till frälsning!

Min vän, om du inte blir född på nytt kan du inte komma in i Guds rike!

I går fick jag ett meddelande från en sjuk och döende kvinna som uppgav sig vilja donera en förmögenhet på 905.700 euro. (!) Gud hade talat till henne om det. Hon trodde att jag var rätt person att få ärva förmögenheten. Hon ville förankra det med mig och med sin bouppteckningsman. Det skulle bli närmare 10 miljoner kronor. Biografen!!, tänkte jag. Och blev mentalt berusad! "Biografen"..."Gode Gud", det var det jag visste hela tiden! Vi kan skaffa biografen. Det kom att ske.

Jag konsulterade min bäste vän och vi kom fram till att om det skulle vara så som det framgick, så skulle ett ytterligare steg behöva tas från kvinnan eller boupptecknaren. Det är just nu ett väldigt tveksamt besked jag fått. Mycket tveksamt. Är det från Gud då kommer kvinnan verkställa det. Är det en bedragare då lägger sig frågan. Men en sak är säker; Jag väntar med orubblig tro till Gud att en biografsalong kommer att öppnas enligt visionen. Däri ligger inget bedrägeri, kan jag säga. Gud är mitt vittne!

Nästa vecka kommer jag garanterat att stå i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan måndag, tisdag mellan kl. 14.00-15.30. Sedan kommer julen obönhörligt. Julen som skapar alltför mycket ensamhet hos många människor. 

Sluta inte be för visionen om en biografsalong i Stockholms City för evangelisation. "Väntan tär på hjärtat ", säger kung Salomo i bibeln. Det hjälps inte! "Tron är en fast övertygelse om ting man inte ser men hoppas på." Biografen ska heller inte hyras under rivningskontrakt. Den ska ägas! "Silvret och guldet är Herrens ", säger skriften. Och för det kan man köpa en salong. Där ska vi ha en cafeteria i entrèn! Sela.

- Evangelium går vidare! Och Guds ord bär inte bojor.

 

 
Vem vi än är och hur vi än är beskaffade så har Gud en tanke med oss människor. Var och en. Det finns inte en enda människa som kommit till bara på måfå. Varken ett planerat eller oplanerat barn. Din och min konstitution låg utom våra föräldrars möjligheter att kunna påverka. Därför att vi alla är planerade skapelser av Gud. Gud har gett oss livet individuellt och han har en plan för var och en av oss.

Jag ringde till evangelisten Frank Mangs ett par år innan han gick ur tiden i början på 90- talen. (Ja, han som finns på bilden här ovan.) Han var då över 90 år gammal. En kvinna svarade i telefonen när jag ringde. Hon var uppenbarligen inte förbjuden att räcka över telefonluren till gudsmannen. Mangs svaga röst lyssnade till varenda stavelse jag formulerade. Jag kunde riktigt höra hur han lyssnade. Mannen som mycket mer än väl kunde ha hemfallit åt pensionsåldern och det med all rätta, tog samtalet på allvar. Vid slutet av vårt samtal så frågade han mig om han fick ta med mig i bön till Gud över telefonen. Så skedde. Han bad med en moders innerliga förtröstan till Gud. Då lyssnade jag.

Jag hittade häromsisten en inspelning på nätet som jag ärligt talat inte tror Frank Mangs skulle vilja att den vidare publiceras. Inte om det gick att fråga honom idag. När vi är hemma hos Gud fullkomnas vi - ja, också utifrån vårt eget betraktelse sätt över oss själva. Det Mangs säger är privat och hör jorden till, man nästan studsar till i mötet med det personliga. Men jag tror det kan vara till nytta för någon. Mangs som var stort använd av Gud! Mångas längtan.

Människor är egentligen som hus. De flesta har också något av sin själs fönster i söderläge. Men inte alla. Och de som kan välja, väljer oftast lägenheter som har sin balkong mot söder. Extroverta, till ytan glada och utåtriktade personligheter. Öster eller västerläge går också bra med ljusinsläpp om morgon eller kväll. Man vill i regel ha in sol i bostaden. Så betingar också bostadsrätter med ett sydligt läge ett högre pris än en i norrläge. Utåtriktade människor som värderas högre. Norrläget det är där man måste dränera kåken först. Det är en byggnads svåra och utsatta sida likt en tillvarons förbannelse. Där "trivs" konstnärer för att måla av sina alster i mjuka, jämna toner. Med fönster i norrläge måste man öka den artificiella värmen i ensamheten och till ljudet av "balkongfolkets fest och glam" i sydläget. I norrläget immar rutorna så lätt igen för den introverte och ett miljöombyte är ibland livsnödvändigt.

Det finns människor som har sin själs fönster vänt mot norr. De får bara in det ljus som är underställt det faktum att solen går upp men skymd i söderläge bakom ens egen tillvaro. Hela huset skymmer om möjligt solen och de får aldrig ljuset rätt in i själens fönster. Förstå min bild. Frank Mangs hade möjligen en sådan personlighet. Han var sammansatt. Vad betyder det att vara sammansatt? Ja, om vi tänker oss ett avancerat verktyg som man inte bara slår med eller vrider ett kvarts varv över en skruv för att nyttja förmågan, så finns det dyrbara verktyg som kan utföra övermänskliga uppgifter - likt ett finkalibrerat verktyg. De består ofta av väldigt många små komponenter, ihopsatta till en enhet och är inte helgjutna i den bemärkelsen. Men sammantaget blir de ett utomordentligt verktyg för Gud. Sådan var Frank Mangs.

Jag vill sända dig, du kristne vän, en hälsning. Du som aldrig kunnat förlikas med din själs beskaffenhet, du som likt Paulus fått beskedet: "min nåd är dig nog, kraften fullkomnas i svaghet ", åhh...du har att veta en sak; Den Gud har kallat skickliggör han. Och han gör också kärl till hedersamt bruk ! Gud danar redskap som han behöver. Men han vill göra som i Frank Mangs liv; han sätter in ett takfönster över ditt liv, in i din själ, som gör Gudskontakten större än de på själens solsida får erfara. De som verkar leva i gassande sol och jagar solkatter av rent nöje och inte av nöd krävd. - Se uppåt, min vän! Det finns ett takfönster som också stod vidöppet för Mangs. När han intog talarstolen då förvandlades han och det enkla budskapet grep folket mangrant. Det finns ett takfönster över din tjänst. Ingen upplever zenit som du, i Herrens tjänst!

Har du läst om Hesekiel? Han som vi betraktar som en profeternas gigant. Han låg orörlig månadsvis. Ett helt år! Ja, visserligen på Guds befallning. Men allt syntes inte utåt i ett jordiskt perspektiv. Men inåt! Profeten med norrutsikten som Gud skickade på andlig resa, än hit, än dit! Åhh, vad han åtrådde templet därhemma i Jerusalem!

Jag har lyssnat på denna inspelning då Frank Mangs var över 80 år. Han som hade sin själs fönster vänt mot norr. Så hade Gud danat honom. Han fick bära på en konstitution som få av oss skulle tycka vara attraktiv för egen del. Men Gud gjorde honom sådan. Tänk så många han vann för Gud. Tänk så många som lyssnade på honom under hans långa levnad. Så många som blev berörda av hans enkla förkunnelse. När Guds sol lyste in genom hans själs takfönster då blev han till ett oratorium på egen hand, han som 90 år gammal tog sig tid att be för en främling. Han som mejslade ut bönen som om det var Gud själv som gav orden. Vilket föredöme i att bära sitt kors!

Jag vet många Herrens tjänare som fått sin själs fönster i norrläge. De kämpar mer än andra. Men när Gud låter solen bryta igenom takfönstret då upplever samtiden Gud genom dem. De upplever att de får bära ett särskilt kors och de vill gärna bli av med det. Men det har sitt syfte! Solljuset från ovan är hemligheten till det. Så hade också Noa det i sin ark med ett eget fönster i taket.

Du som så gärna vill återspegla Kristi återglans, jag är övertygad om det, du har ingen aning om hur mycket ditt offer på ett personligt plan åstadkommit storverk för Gud! Vad står det om Jesus? Vår frälsare och föredöme: "Han som var till i Gudsskepnad men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte ."  Han lät sig för en tid vara underställd omständigheter och mänskliga brister. Vårt största föredöme!

Lyssna till Frank Mangs i detta tal. Det är en ovanlig människas bekännelser inför åldrandet. Det är avklätt och det visar på ett stort pris han fick betala. Han som vann tusentals för Gud. Gud välsigna dig! Misströsta inte! "Det som blir sått i ringhet uppstår i kraft." Gud vet vad han gör med våra liv och han vet att traktera oss som sina instrument. 

- Ja, han vet att traktera oss som sina instrument.  

 

En ung man frågade mig på stan: - "Är du Jesus? " Jag hade samtalat med honom en stund. - "Nej, jag är inte Jesus ", svarade jag lika seriöst och allvarsam som han hade ställt frågan. Det fanns inget raljerande hos honom. Något i den unge mannen berörde honom och han kunde inte finna ut vad det var. En tredje person befann sig där!

Min vän, jag har så mycket teologisk litteratur att falla tillbaka på att evangelisten i mig borde vara ett fullfjädrat proffs i sammanhanget. Jag vet så mycket som jag läst mig till. Men jag har väldigt lite användning av det.

När man går Guds ärenden då får man lämna alla dogmer och teser hemma. Det har jag lärt mig. Ska du nå människor måste du gå " i dina egna skor " - tom och utlämnad. Men i den helige Andes kraft. Allt annat kommer att stå i vägen för Jesu rörelsefrihet bland människorna. Det mannen sa, grep mig.  Jesu närvaro var tydligen påtaglig. 

På helgerna kan jag inte stå i korsningen. Då är jag upptagen. Men Jesu röst inom mig kallar mig ständigt att gå dit ut. I mitt liv har han valt att jag ska gå just dit med honom. Det har på mig en enorm dragningskraft! Och jag säger hela tiden ja till det.

Jag kommer att ta Jesus med mig på måndag, onsdag, torsdag och fredag i veckan som kommer. Regnar det så blir det inget. Det går inte. Traktaterna som är länken mellan människorna och Jesus med min medverkan blir då blöta. Bara så.

Har du hört Jesus manings röst i ditt inre? Följ den! Är du tveksam om det är dina egna impulser eller annat? Var inte orolig. Tystnar rösten kan det vara annat. Men om det är Jesu kallelse så ökar den, snarare. Han kommer igen! Du kommer känna en övertygelse och du kommer att förvandlas på vägen. 

Min ständiga bön med ett rop till den Helige Ande är att han ska öka flödet av Gudsnärvaro - ty när vi så väl kommit ut i Herrens tjänst kan vi gott öka samarbetet och vara till större nytta. Det säger den Helige Ande sitt ja till och han har förfoganderätten. Jag vill inte stå i vägen för den maningen. Det vill jag inte.

Det kan jag inte!

 "Om du älskar mig, verkligen älskar mig: gå, gå, gå... Om du älskar mig, verkligen älskar mig: GÅ, GÅ, GÅ! ... 

Se jag är med eder alla dagar intill tidens slut...

 - Så gå!.. gå:å gå:å



 

"Om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.” Lukas 15:8-10

I vår tid talas det mycket om allas lika värde. Det har kommit att bli den formel som legitimerar vitt skilda livsyttringar. Har vårt värde med vår livsföring att göra? Det är mer sällan man hör talas om ett bibehållet värde eller motsvarande en bevarad identitet. En bevarad karaktär som något värdefullt. Det är istället idag något av en trend att försöka hitta sitt verkliga jag. Det handlar om människans gudslängtan, djupast sett. En irrfärd i ett tröstlöst sökande tills människan finner vila i Gud.

I dagens text liknas människan vid ett mynt. Vilket uppbär ett värde. Ett mynt var borttappat. Vi förstår av texten att dilemmat av att vara borttappad är synonymt med att vara skild från Gud genom synden. Ja, vår natur är genomsyrad av synden. Skild från Gud i evigheten är människan ett förlorat värde och det för alltid. Värd men förlorad! Och på grund av den olösta synden i en människas liv. Valet är ditt och jag vädjar till dig. Lämna ditt liv till Jesus.

Vi vet att på biblisk tid så skedde mycket ”in natura”. Men det fanns områden i livet där byteshandeln inte var möjlig. Där behövdes myntet som en värdeladdad resurs. Myntet som kunde vara livsavgörande på ett helt annat sätt än för oss idag med devalverade värden, uppätna av inflationer och kapad elektronisk valuta.

Kvinnan i berättelsen hade tappat ett mynt. Myntet som likt en människa kan vara både ”smutsigt" och ”missfärgat”. Förstå min bild. Det kan också ha fått märken och repor av livets hårda gång. Men värdet består! Så länge myntets prägling går att skönja så uppbär det dess givna värde. Förlorar myntet sin präglingen är det prisgiven till silvrets dagsaktuella kurs. Ohh, du förödande prisgivning! 

Guds ord säger att människans värde är oersättligt. Det är ett faktum vi får känna av när en kär vän gått ur tiden. Den människan går inte att ersätta hur mycket vi än letar efter en ersättare - och om än så god. Det går inte att ersätta en annan människas egenheter och egenskaper. Där har du varje människas unika identitet. Hennes person och personlighet. Hennes själ och ande för Gud så oersättlig. Nu säger bibeln: ”vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Vad kan en människa ge till lösen för sin själ? ”

Här i liknelsen är det alltså inte en kvinna som står i ägandeförhållande till ett borttappat mynt i egentlig mening. Inte heller en Gud som ytterst sett förlorat en människosjäl, utan människan som förlorat sig själv! Det är det som är att gå förlorad i evigheten. Men också skild från Gud, givetvis. Den största av alla förluster! Du kan förlora dig själv men ändå leva i denna fruktansvärda framtida miljö. Bibeln kallar den platsen för Gehenna eller Helvetet. Språkligt har den sin förebild i det gamla Israel, i Hinnoms dal, där judarna hade sin soptipp. Där brann det dag och natt. Av sopor. En metafor som på intet vis förtar den ohyggliga verkligheten. Syndens soptipp i medtagna människosjälar. "Där skall vara gråt och tandagnisslan ", säger bibeln. Dagens predikanter som avråder ifrån att skapa ångest i dessa framställningar och frågor. Ohh...det är ingenting emot den verkliga ångest det innebär att gå förlorad för evigt! Gör upp med din synd hos Jesus. Den har väl plågat dig nog fram tills nu? Han står med öppen famn och vill befria dig!

Det är en märklig notering att änglar gläds likt kvinnor som kommer tillsammans i grannskapet då en människa blivit frälst och omvänt sig. De som befinner sig i den eviga världen och som vet vad dess utgång kan leda till. De som har facit i hand och vet om den plats av eld och svavel ”där masken inte dör och där elden inte utsläckes ”. Platsen dit deras forna änglakolleger tillsammans med djävulen ska tillbringa evigheten i deras uppror mot Gud. Den plats som Jesus kom att rädda dig ifrån. Men Jesus kör inte över en människas vilja men vädjer till hennes behov och vilja att försona sig med Gud.

Det var därför Jesus kom och lät sig dö för vår skuld. En förnedringsprocess utan motstycke i tiden som understryker allvaret men också visar på en oerhörd gudomlig kärlek till dig och mig!

Människovärdet överträffar allt i världen. Ja, vi är alla lika mycket värda. Men inte allt vi gör är lika mycket värt. Det säger oss brottsbalken om inte annat.

Vad säger Guds ord? 

” Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? ”


 

Ännu en dag i evangelitjänst! Åhh...det är så dyrbart att få möta så många olika människor även om kanske de flesta bara går förbi. Dessa rapporter som börja likna en evangelists dagbok nu. Ja, den kan när som helst gå över i en Apostlagärningarna när Herren verkade mäktigt i urkristen tid. Tro Gud om allt!

En kvinna från Linköping fick jag inspirera att i sin stad göra samma sak, det vill säga att skaffa traktater och gå ut i sin stads centrum. Jag har lovat att hjälpa henne om hon hör av sig. Det är inte min blogg som marknadsförs utan namnet Jesus! Det skapar rörelse i staden.

Erik, vill jag nämna om, som trodde på Jesus och har försökt bli frälst, som han sa. Jag stärkte hans tro och jag vill uttrycka mitt hopp till att han ska bli frälst. Jag fick berätta för honom hur han kan "komma igenom" i sin frälsning och få uppleva frälsningsvisshet. Undret gör Jesus! 

Ja, det var - 12 grader därute. Ingen kyla ingen värme rår på kallelsen. 250 flyers blev utdelade och imorgon går jag ut igen. Vid 15.30 tiden är jag där.

Gud är trofast och vi får ge Herren vår pålitlighet i uppdraget! Det är minst lika viktigt. Känner mig priviligierad som får äga Jesus i mitt liv och vara bevarad. Idag har en böneduk sänts ut till en följare. I Jesu namn!

Nu och framöver ska många få väckas över vem Jesus är! Ta emot honom du också.

 

I dag blev det en och en halv timma med evangelium i city, i kylan. Många äldre och väldigt många ungdomar fick jag ge en traktat. När "Hesa Fredrik" drog igång kl.15.00 likt "en överängels röst och en Guds basun " då stod termometern på - 11 grader. I min ungdom stod vi på marknader i - 25 grader, dagar i sträck. Det var en bra träning. Ja, jag fick nå 250 människor med påminnelsen om Jesus denna dag. 

Vi vet inte vart pandemin tar vägen. En brittisk forskare hävdar att vi bara är i början av den eftersom den rika världen inte hjälper den fattiga delen av världen. På så vis "utrotas" inte covid-19 utan går bara runt vår jord i ständiga mutationer. Att då få påminna människor om evigheten och om att Jesus är Herre över liv och död är viktigt. Ja, döden är kanske den "meste" evangelisten då många ropar till Jesus inför livets slut.

Det är med en enorm glädje jag avslutar varje pass där i korsningen. Himlen sanktionerar det som sker. 

Sök Jesus du som fått en påminnelse om honom idag. Han hör bön och han har makt att frälsa din själ.

I morgon kommer jag att stå där igen ett par timmar. Likaså på onsdag och fredag. Jag är där vid 14.00 - tiden.

- Jesus är med dig alla dagar intill tidens slut!

 

Det finns en helt enastående hjälp för den som går ut med evangelium till människor. Jag vill gärna dela med mig för att visa dig, så du får mod att efterfölja. Jag får erfara det gång på gång. Och det handlar om den helige Andens hjälp till tjänst.

Jag vill ge dig några exempel på det från min evangelisation.

Tre fjortonåringar kom förbi mig och fick var sin traktat. Tar en emot en traktat, tar alla. Om en säger nej, säger alla nej. Men denna gång tog alla en flyers och vi kom i samspråk. Den ena tjejen uppgav att hon var satanist. Den helige Ande sa till mig; ” Hon är ett offer för trender! Vält hennes föreställningar !! ” Jag började med att tala om vem Satan är. Hans ursprung. Att han är en åklagare och att han kommer att föröda ditt liv. Jag berättade att Satan var en ängel en gång, som gjorde uppror och blev utkastad ur himlen. Det är han som står bakom alla krig och all ondska på jorden. ” - Du är ett offer för trender. Trender kommer och går! Men han är ingen bra förebild och än värre att tillbe. ”, sa jag

Flickan tappade allt och jag kan försäkra dig att den tuffa imagen som hon lärt sig av andra, gick ur henne, som luften ur en ballong. Det var den helige Andes överbevisande kraft!

Vid ett annat tillfälle talade jag med en kvinna som trodde på reinkarnation. Hon trodde inte på en Gud och var tveksam till en högre makt men hon var övertygad om att vi byter skepnad i någon form, efter döden. Sedan ifrågasatte hon bibeln. ” Hur kan man veta att det är Gud som skrivit Bibeln när det är så många författare och över så lång tid? ” Kvinnan radade upp bålverk efter bålverk. Hinder efter hinder istället för att tro! Den helige Ande röt till i mitt inre; ” Om du nu varken tror på ett liv efter detta eller på en skapande Gud - trots att du själv är ett bevis på hans existens, kan du åtminstone tro på att han skrivit sin egen bok, om än under pseudonym!! ” Kvinnans tvivelsjuka tog ett abrupt slut. ”Du kan då få till det.”, sa hon. Men hon förstod inte att jag fick inlägget från Herren. Guds Ande näpste henne. Hon slutade sedan att konstra. Sedan kunde hon lyssna.

En annan man var irriterad på, som han sa; att invandrare inte tar vaccinet emot Covid. ” Och de har också alla ett och samma namn. Alla heter Mohammed ”, påstod han. ”Mohammed 1 , Mohammed två och Mohammed tre ” … Mannen hade möjligen ett horn i sidan till utrikesfödda. 

När jag väl hade lyckats styra över vårt samtal på trosfrågor, sa mannen; ” Ja, alla religioner har ju sin Gud men jag tror det är samma Gud med olika namn, bara.”, sa mannen. "Buddha, Mohammed och Jesus, det är nog samma gud ändå”, proklamerade han. Då fångade den helige Ande honom! Jag sa åt honom; ”Så är det verkligen inte! Du har själv beklagat dig över att Mohammed 1 och Mohammed 2 är olika personer men har samma namn, varför skulle då olika gudar med olika namn vara samma person?! Du talar emot dig själv och all logik! ”

Mannen blev tyst och överbevisad. Gud är en! Han är ensam Gud och han sa om Jesus; ”Och från himmelen kom en röst, som sa: Denne är min älskade son i vilken jag funnit behag. HÖREN HONOM! ”  Matteus 17: 5 Det är klara besked.

Det finns ett utomordentligt beroende av Guds Andes ledning för den som ingenting är eller tror sig vara. Då kan Gud få tillträde och på så vis kan man få vara både ljus och salt för medmänniskor.

För mig är det mycket viktigt att sprida Guds kärlek och välsignelse över alla jag möter. En kärlek med ryggrad. När Guds Ande märker hur människor lurar sig själva då måste det till en överbevisning i Ande och kraft!

Här handlar om att vara i beroendeställning till Herren! 

 

I dag blev det ett par timmar i korsningen med traktater. Så givande!

Jag kommer att stå i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan på måndag, tisdag, onsdag och fredag mellan kl. 15.00-17.00 ungefär. Det är för kallt att stå en hel dag. Bättre att sprida ut tillfällena. På så vis får jag ändå ett dagsverk.

Åhh...jag längtar till sommaren! Då ska jag bosätta mig i korsningen. Det är så meningsfullt, min vän.

Snart kommer Jesus tillbaka och då vill han se oss i verksamhet. Gårdagen är förbi men idag hjälper Herren! Vi ska vinna så många som möjligt för himlen.

Och du som inte är troende på Jesus, kan finna i honom en underbar frälsare! Han som rår på din situation och som kan förvandla ditt liv och ge dig en framtid och ett hopp. Ropa till Jesus av allt ditt hjärta eller bara viska hans namn i uppriktighet och han skall svar dig med sin frid. Vill du ha hjälp i bön, kom och besök mig på stan så ber vi tillsammans. Det är enkelt och ofarligt. 

Denna traktatmission är på ett eget initiativ. Vill också du vara med och göra Jesus känd, så är du välkommen att stå med mig! 

- Välkommen att träffa mig i korsningen! Jag har kommit för att stanna.

 

I dag har jag varit ute i drygt en och en halv timma i korsningen, Gamlabrogatan/Drottninggatan. Det är alltid där jag står. Jag har ingen lokal så jag måste träffa dig utomhus. Det är helt okey. Gud har ingen byggnad han är beroende av. Han som söker dig!

Denna märkliga gatukorsning Gamlabrogatan/Drottninggatan. Jag kan inte hålla mig därifrån. Ja, en eld brinner inne i mitt väsen. Tänk. Jag önskar du kunde få uppleva den. Du som är buren av en kallelse, du vet vad jag talar om. Guds andes välbehag vilar över platsen! Kan inte förklara det på annat vis. "Som slagrutan dras till vattnet så dras jag dit." Det är ett Guds begynnande verk.

Jag fick ut 250 flyers men med få samtal idag. Det var kallt. Minus 8 grader så det blev korta samtal.

Mina vänner! Det här är något som inte ser ut något för världen. Ingen ägnar sig åt att dela ut reklamblad. Man har gärna större projekt och uppslag i min ålder och med min erfarenhet. Men så fel man kan ta! Jag möter en närvaro av Gud där som säger mig att det finns oändliga resurser och något stort och ogjort att få gå in i. Detta är vad Gud vill. Många kommer att få möta Herren och bli vunna för evigheten! Det är huvudsyftet.

Herren kommer att ge oss en biograf - mitt i stan! Jag vet det och kan inte tysta den rösten! Jag skriver om det varje gång. - Åhh...där ska du få finna en fristad där människor som älskar Jesus håller till! Där ska du få känna dig älskad och uppskattad av levande Gud!

Men först måste jag jobba än ihärdigare i korsningen. Så ska jordmånen luckras upp och mottagligheten för evangelium bli en verklighet. Du förstår; människan har varit likadan i alla tider. Hon är djupt religiös och är en sökare. Det är bara Jesus som kan mätta det sökandet. Vår tid är inte svårare eller omöjligare än andra i historien. Varför? Därför att människan är likadan! - Men evangelium är Guds kraft till frälsning!

I morgon kommer jag att stå där igen. I dag tappade jag mina handskar på bussen och att dela flyers i - 8 grader är kallt. Åhh...jag klagar inte! Det är inte ens nämnvärt emot den eld som brinner i mitt bröst för denna sak. Människor ska bli vunna för evigheten. Och jag kommer inte att slarva bort denna besökelsetid. 

Du som fått en traktat idag - min vän! - du är sökt av Gud!! Jesus vill möta med dig! Vill du ha hjälp i bön, kom då ut till mig i korsningen, så ska vi be ned himlen över dig. Jesus vill rena ditt hjärta, rensa ditt samvete från överträdelser och ge dig en frid du inte kan hitta någon annanstans än hos Jesus!

- Gud välsigna dig att söka Jesus! Han vill ge dig ett helt nytt liv!!

 

"Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor»" 2 Korintierbrevet 5

I dag blev det en och en halv timma i korsningen Gamlabrogatan och Drottninggatan. Med fem minusgrader i luften så tar det sin tid att dela ut 250 flyers, för det är dagens skörd. Flera dyrbara samtal med människor där mottagligheten var god. Människor har blivit påminda om Jesus!

Nu växlar jag upp och har lagt en ny order på 20.000 flyers med samma text. Än finns många människor att nå! 

För mig är det viktigt att vara trogen i denna tjänst. Gud behöver pålitlighet! Det vill jag visa honom. Det är mycket kärlek i den gudsfruktan. Skriften säger att "om vi fruktar Gud så söker vi att vinna människor." På så vis kommer arbetet att växa och en underbar skörd för Guds rike.

I morgon och på torsdag kommer jag att stå i korsningen igen. Det får bli samma tid och under ett par timmar. Det är vad kroppen klarar av i kylan, så här års. 

- Väl mött!

 

C.G Hjelm hörde till en annan tid. Han är hemma hos Gud nu. Här en röstinspelning på fem minuter som en god vän skickat mig. Lyssna gärna på honom. Så sant, så sant, det han säger.

I morgon, onsdag och torsdag har jag bara möjlighet att komma ut i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan någon timma efter mitt arbete. Finns ingen tvekan i det.

Väl mött!

 

Jag vill så gärna återberätta vad Gary Wilkerson skrivit om sin pappa i sin bok om David Wilkerson. Han som blev till stor välsignelse för sin tid. Han som steg rätt in i gangstergängen i New York på 1970-talet och erbjöd dem Jesu frälsning. Det var ett verkligt pris som han fick betala - för allt banbrytande arbete för Gud har ett pris! Jag vill lyfta fram och peka på en visionärs driv, hans målinriktade och outtröttliga hållning. Det är den som är vacker. Wilkerson blev också det Gud hade tänkt om honom och inte minst igenom honom. Tack Gud för David!

I den text som jag saxar från boken så har David Wilkerson kommit till New York och är synnerligen oetablerad. Varsågoda och följ med i berättelsen:

" Medan allt detta pågick bodde pappa i en liten och kommunalt subventionerad lägenhet på Staten Island, på Victoria Boulevard. Hans arbete i staden med hektiska dagar och nätter hade blivit en heltidstjänst och han behövde säga upp sig från sin pastorstjänst i Philipsburg. Vi barn och mamma flyttade då hem till hennes föräldrar, Carosso, i Turtle Creek - en tillfällig lösning som inte var särskilt bra, tills pappa kunde hitta en bostad åt oss i staden. "   

" Hans liv i New York var spartanskt. För min far kretsade allt - varenda minut, varenda tanke, varenda slant - kring Guds verk. Han använde lägenheten som både sovplats och kontor. Hans bror Jerry, som hade tagit värvning i flottan, hade genom familjen hört vad pappa höll på med och bestämde sig för att hälsa på honom på nästa permission. Min farbror blev chockad av det han såg."       

"Han hade en tältsäng och en kokplatta, och det var allt", säger Jerry. " Jag trodde att han kanske skulle bo på ett fint och flott ställe, men han hade inga pengar. Jag sa inget till honom men jag tänkte: " Han är tokig. Vad i hela världen sysslar han med? Jag trodde verkligen att det var något fel på honom."

"Hemma i Scranton hade kanske hans far samma tankar. "Det kan hända att jag hörde min far säga att David var vrickad, jag är inte säker, funderar Jerry högt. " Jag har ett vagt minne av att jag hörde honom säga: " Jag vet inte vad det är han sätter igång. Men jag vet att när Davids tjänst tog fart på allvar förstod inte pappa vad han höll på med. Och det gjorde inte jag heller."

" Innan farbror Don kom med i arbetet hade han också hälsat på pappa. " Jag brukade åka över dit över en helg medan jag studerade teologi och umgås med honom", minns han. Det fanns en bäddsoffa på hans kontor med plats för två. Vi kunde ligga där och så sa Dave: "Don jag tror jag kommer att dö i unga år." Jag har ingen aning om vartifrån det där kom. Det kanske bara var en sida av hans personlighet. Jag vet inte."

" Den där tanken lyckades min far aldrig riktigt göra sig fri ifrån, och med tiden växte den sig starkare. Han blev ännu mer säkrare på saken tjugo år senare, när han meddelade sina medarbetare att han skulle dö inom tre år. "Han tog aldrig hand om sig själv.", konstaterar farbror Don. " Han åt aldrig bra mat, han plockade bara lite i maten. Mer än en gång hände det under den där pionjärtiden att pappa blev helt utmattad. Då hände det att han kollapsade, ibland mitt i en predikan, och fick föras till sjukhus. " Om något behövde göras såg man bara till att det blev gjort", förklarar farbror Don om familjens arbetsmoral. Mamma behövde predika i församlingen i Scranton alla gånger då vår far var sängliggande på grund av magsåren. Det fanns ingen annan som kunde göra det - så var det bara. Och i en pionjärinsats som Davids handlade det om arbete dygnet runt."    - Ur boken David Wilkerson av Gary Wilkerson -

Detta är ett litet axplock och en inblick i ett pionjärarbete. Till en början ser man bara de negativa sakerna ur ett mänskligt perspektiv. Det är ofta det som stannar kvar i minnet hos kristna som själva en gång var pionjärer, men som kanske lidit skeppsbrott i sin tro. De ser nu bara de uppoffringar man gjorde. Det skymmer sikten för den hängivenhet som man var buren av en gång, i symbios med Gud. De eviga värdena som är värda mer och överglänser allt!

Den som fått en kallelse på sitt liv blir likt en rastlös spårhund som ständigt känner doften av Guds ledning. Det är en kraft som inte går att stoppa. Det är en kärlekens eld! Det är en hög kallelse och den spränger och överträffar alla förmågor.

- Må Gud uppväcka många fler som är besjälade av samma driv och bär på en egen kallelse.

Vi är inte kallade att "Gå in." Vi är kallade att "Gå ut."... medan de flesta inte går alls.

De har istället satt sig ner.

 

Idag blev det tre timmar ute på stan. Annika från Farsta kom troget med och delade också ut traktater. Vi nådde många.

En man som lämnat katolicismen kom jag i samtal med under en längre stund. Jag bjöd in Dag att vara med och evangelisera i framtiden. Har man en levande tro på Jesus och blivit frälst så är det också förnyande att aktivera sig för Jesus och medmänniskorna. Teologi är ett jätteämne i sig och man kan doktorera på många infallsvinklar i Guds ord, men ska man bli en själavinnare vill det till annat!  Jag har utmanat honom. Jag utmanar också dig!

En grupp ungdomar på ett tiotal personer stod och tryckte i korsningen. Kanske  i femtonårsåldern. Jag gick raka vägen fram till klungan och bröt mig in i gruppen och tog över den. Jag delade ut till alla och alla tog emot. "Kan du berätta om Jesus ", sa en av grabbarna. "Lever han ?" Javisst!! "Var finns han då ", frågade en annan. Han befinner sig i himlen men också i mitt hjärta och i allas hjärtan som tagit emot honom. "Han är här just nu!" Jag fick berätta hur det går till att bli frälst.

En av tjejerna ville veta mer om hur det är möjligt att Jesus bor i ett hjärta. Frågan var ärligt ställd och är befogad. Jag svarade att man kan jämföra det med kärleken till en annan människa men betydligt mer genomgripande. En människa man älskar har man sina känslor för i hjärtat. Det är den närmsta förklaringen - även om Jesus har det största rummet "i hjärtats lägenhet." Då förstod hon bättre. Jesus löser också frågor ingen människa kan hjälpa oss med och förlåter oss vår synd. Det kan ingen psykoterapeut.

Ungdomarna var seriösa - som när en lärare får deras uppmärksamhet och de verkligen lyssnar. Jag förklarade lite om hur synden drar ner oss och förstör oss och hur vi hjälplöst går förlorade utan Jesus.

Ungdomarna gick sin väg. Jag önskade dem Guds välsignelse. De önskade detsamma tillbaka. Kan du tänka dig!? Så fint! Då har hjärtan öppnats för evangelium! Jag underströk det sista innan de gick ifrån min lilla minipredikan; "Glöm aldrig att Jesus älskar er och söker er! " Det kan den helige Ande verka på dem när de kanske som mest söker de orden.

Nästan varje gång jag står och evangeliserar så träffar jag kristna som inte hittar något andligt hem, någon kyrka de trivs i. De går runt i frikyrkorna som tappat sitt uppdrag och sin identitet. Andefattigdom råder. Mycket är artisteri och föreningsbygge. De känner sig inte hemma där längre. Tacka för det! Det mättar ingen hungrig. Frikyrkor som börjat med rökmaskiner i sina gudstjänster för att ersätta den Helige Andens liv och yttringar. Säg mig; Är rökmaskinen en uppfostrare till mässans rökelser som har sin uppkomst i judendomen och i gamla testamentets tid eller är det ett sätt att konkurrera med artisternas konserter i världen i och upplevelser? Jag bara frågar.

Säg mig; Är rök ett sätt att artificiellt ersätta eller komplettera Herrens härlighet!? Skulle Herrens härlighet kunna ersättas med så ytlig rekvisita? Tycker du att jag själv är ytlig som hänger upp mig på det? Nej, det är de som burit in rökmaskinen som har en ytlig tro! Så är det. Rök och ljus kan aldrig uppväga ett rikt Andens liv i Gud! Det är ett uttryck för en andlig respiration på konstgjord väg i ett döende trosliv.

Låt evangelium få bevisa sin kraft och framför det oförfalskat så kommer det att bli nog så dramatiskt och härligt i din församling. Då kommer du få se hur andefattig du varit som dragit in en rökmaskin i kyrkan. Det är rent ut sagt pinsamt att behöva undervisa frikyrkopastorer om detta idag. Det är en förmörkelse till sinnet med tillvänjande mission till katolsk tro och lära.

I helvetet ryker det på riktigt. Är det den röken du vill relatera till så teatraliskt medans lovsångsteamet exponerar sig själva i sitt artisteri och bländande naturbegåvning!? Röken från helvetet är sotsvart och inte rosa! Den bör man fly och söka undkomma! Det borde man istället varna människorna för - mitt i den tillrättalagda presentationen av evangelium under myspysbelysning. Du samlar på medlemmar till din församling och bedrar din samtids barn. Det är inte väckelsens motiv. Vaddå? Att bli flera! Nej, väckelsens motiv är att få en skymt på Guds helighet och se Herrens härlighet uppenbarad i Ordet till omvändelse för människorna! Du samlar inte skatter för himlen. Du samlar skatter till din verksamhet och din ryktbarhet. - Vakna människa!

Evangelisationsarbetet kommer fortsätta i korsningen framöver. Det lovar jag dig! Vi behöver också en neutral lokal där Herrens Ande trivs och där människor kan få mötas under bibelns oförfalskade presentation. Dit kommer människorna att flockas och känna sig hemma i en helig Gudsnärvaro!

Det tror jag på!

 

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska." Markus 16

Strax ska jag bege mig ut med evangelium i korsningen Gamla brogatan/Drottninggatan. Det är koordinaterna för mitt arbete. Välsignade korsning!

Just nu försvåras arbetet för kyrkorna genom introduktionen av ett covidpass. En begriplig åtgärd men med så många inbyggda komponenter som väcker avsky i ett demokratiskt land med en alltför hög svansföring i religionsfrihetens namn. Vilken märklig situation. Jag som tror att det allt mer och mer är dags att betona missionsbefallningen och "gå ut " och möta människor med Jesus. Gatorna som erbjuder fina och oväntade möten. Och det är tusen och en hinder att övervinna för en evangelist. 

Tänk att Jesus så exakt fångade vår fallenhet för att sitta inne i anonymitet och på våra kyrkbänkar. De andliga ämbetena som skulle vara till för att göra de heliga skickliga, har istället övertagit all skicklighet och gjort den enskilde passiv. Vi har fått proffs på andlig verksamhet och alla beslut ska gå genom församlingsstyrelser eller ledande pastorer. Jesus sa inte "Gå in ". Han uppmanade oss att "Gå ut ". Begripligheten i den befallningen är solklar. Den uppmaningen kommer alltid att stå där i Guds ord. Aktivera dig! Gör något för Jesus!

När du går ut till människorna kommer du att upptäcka att du inte är så skickad som du tror, som när du sitter i din kyrkbänk och kräset analyserar Guds verk. Det är din stora tillgång! Låt mig få säga det; Du blir beroende av att bli ledd av Jesus bland människor och smörjelsen får en praktisk betydelse, när du aktiverar dig och går ut på stan.

Kyrkbänkarna är fulla av specialister på teologi men få som vinner själar. 

- Bli en människofiskare!

 

Jag kommer att viga hela nästa onsdag till evangelisation i korsningen Gamlabro gatan/Drottninggatan. 

Det enda Gud är beroende av det är vår pålitlighet. Att vi i någon mån är att räkna med. På så vis kan den helige Ande koordinera möten med människor som söker honom. Det är helt avgörande!

Kanske någon kommer denna dag med nycklarna till biografen. Vem vet?! Det är ingen stor sak för Gud att ordna. Är det att äga en skrymtaktig tro? Var och en får pröva sig själv!  Jag vet bara att Gud vid ett tillfälle lät sol och måne stå stilla på en mans önskan. Hans makt är gränslös. Gudsmannen behövde arbeta övertid för Herren. Sådant är Herren svag för! Det var inte Mose som bar på det behovet. Det var Josua. Det är öppet för den som tror och vill gå med Gud på äventyr.

Mimmi som jag fick döpa till Kristus kontaktade mig härom dagen och berättade att hon ber för visionen om en lokal. Så gripande! Gud hör bön!!

- Väl mött där ute!

 

"Be att ni inte behöver fly på vintern eller på sabbatsdagen." Matteus 24

I går när vi stod på stan och evangeliserade kom ett bibelord till mig. Ja, vi kristna brukar säga så när en bibeltext utan förklaring gör sig påmind. Jag hade inte riktigt koll på de omgivande versarna där och då, så jag gick till en av mina medarbetare och nämnde om bibelordet. Det kom så plötsligt och utan förklaring. Javisst; det var kallt ute men det var inte på det viset bibelordet framstod. "Be att eder flykt icke sker på vintern eller på sabbaten."

Idag slår jag upp tidningen och läser till min förskräckelse några meningar av Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist. Ett häpnadsväckande uttalande.

En bakgrund. 

Bibeln talar mycket klart och tydligt om en federation där Ryssland är den centralt ledande staten tillsammans med flera andra. Hesekiels bok pekar ut området som fått namnet ”den yttersta Norden”. Bibelforskare har i alla tider inkluderat även Sverige i det angivna området. Hesekiel profeterar och säger att "många folk har han med sig " i ett kommande storkrig mot Israel. Sverige, som i många år bedrivit militära insatser under FN-flagg har alltid befunnit sig i områden som inte utgjort något som helst hot mot vårt land. Cypern, Kongo, Mali med flera andra länder i Afrika eller som senast i Afghanistan. Ett rikt men fullständigt utarmat land. Men det har varit under fredsbevarande regi. Nu ändras den svenska hållningen. 

Just nu pågår en massiv provokativ aktion från Belarus mot den Polska staten. Lukasjenkas regim flyger över flyktingar mot den Polska gränsen. Syftet är att överbelasta de europeiska länderna med flyktingströmmar, vilket har beskrivits som ett hybridkrig. På detta sätt drivs Polen tillbaka till den europeiska unionen som man haft stora bekymmer med det senaste åren, därför att Polen odlar en självständighet i frågor som man menar skall ligga på nationell nivå och inte vara EU reglerat. Den friktionen ligger det inte i Rysslands intresse att mildra. Tvärtom! Att Belarus president Lukasjenka dessutom skulle genomföra detta utan Moskvas goda minne är helt uteslutet. Ett så svagt och isolerat land som Belarus utgör, måste i trängda lägen ha en förbundsmakt. Det är Ryssland.

Då kan man fråga sig; Hur kan Ryssland och president Putin i kulisserna aktivt stödja ett närmande mellan Polen och EU? För det är kontentan av flyktingvågen. Det ligger helt klart i Rysslands intressen att både försvaga grannlandet Polen men också söndra det ifrån EU. Man förbereder samtidigt med tydlighet ytterligare en invasion av Ukraina. Observatörer beskriver att det finns 100.000 ryska soldater vid Ukrainas gräns. Vi såg också det för några år sedan hur Krim översköljdes av ryska militärer och den europeiska unionen med allt för många regeringschefer som skulle säga sitt, stod fullständigt handfallna. Det ligger i sakens natur. När det är krig har man inte så många mötesträffar att komma fram till en lösning om hur man skall agera innan det är för sent.

Och så till förskräckelsen.

Den svenske försvarsministern Peter Hulqvist går offentligt ut och säger att Sverige är beredd att skicka svensk militär till Ukraina.; ”Vi ser det som en väldigt viktig del för att markera EU:s ambition att bidra till säkerheten och suveräniteten för Ukraina.” Svenska Dagbladet som är källan till citatet rubricerar artikeln: "- Vi kan skicka militär till Ukraina." Det är ju en krigsförklaring!

Mina vänner! Detta är ett orosmoln. Innebörden i det den svenska försvarsministern säger är faktiskt att Sveriges militär kan komma att strida mot Ryssland på Ukrainsk mark. Säg mig; när hade Sverige ett så tydligt besked om en väpnad konflikt, där fienden inte är harmlös eller tillhör ett underutvecklat land och det under FN-flagg!? Detta är illavarslande! 

Sverige kommer i framtiden att vara en aktör i ett stort krig mot Israel. Jag är ledsen att behöva säga det, du som är Israelvän, men så har Gud förutsagt i sitt ord - hur mycket vi än kramar gamla olivträd i Kidrons dal eller tycker annat på distans.

Hur blir man en federation? Ja, det blir man i bästa fall under konsensus. Under fredliga förhållanden. Men detta är en indirekt krigsförklaring mot Ryssland. Hur kan det annars uppfattas? Det är en sak att sitta vid ett EU bord och vara överens med likasinnade. Det är en annan sak när det väl gäller! Då har EU inga muskler. Inga militära muskler överhuvudtaget - åtminstone inte de enskilda länderna förutan.

”Bed att eder flykt inte må ske om vintern.”…Guds ordet handlar om en större kontext i rotprofetian och blev till en delprofetia för evangelisten imorse. Det var mycket omskakande att läsa om detta och jag är rädd för att det inte finns täckning för dessa uttalandet utan förödande konsekvenser. EU är ett för söndrat rike för ett sådant morskt uttalande. Detta varnar profeten Daniel för.

Vi är vana vid att leva under demokratiska förhållanden. Men Ryssland är en skoningslös makt - till och med mot sina egna oppositionella. Jag vill inte vara alarmistisk men detta var sannerligen en markör. Vi kommer inte att lämnas ifred, kan jag säga dig, om detta realiseras. 

Detta är en tydlig varning om att vi kan gå in i ett nytt skede och det fortare än vi anar.

Gud hjälpe oss!!


 

 Idag fick jag möjligheten att stå i korsningen mellan kl.10.30-16.30. Ett verkligt marathonlopp. I nästan sex timmar! Så givande, så givande! Ja, man tar ju en fikapaus också. Ja, jag fick också sällskap av Annika och Salomo som på eget initiativ hjälpte till att göra Jesus känd. Få var de som kunde komma igenom det tremaskiga fiskenät som vi utgjorde i korsningen. En vacker syn!

Mina vänner! Jag kunde fortsatt natten lång. Drivet tar inte slut och det gäller att förstå sin tid och sin uppgift. Nu är det en såningstid och så många jag fick tala med denna dag. 

Särskilt vill jag nämna två killar. Kanske i trettioårs åldern. De trodde på Jesus men var inte troende. Vilken märklig beskrivning. Men man kan tro på Gud men inte veta hur man får till en relation med Jesus. Här kommer evangelisten in i bilden för att hjälpa till! Killarna sökte frid. De sökte i droger, som de sa. "Åhh...all frid och i överflöd finns hos Jesus", fyllde jag i. Och en varaktig frid! Drogerna fördärvar era liv!

Flera jag samtalade med fick jag erbjuda att bli döpta då jag vittnade om frälsningens väg. Nu vet de vart de kan vända sig. "Så många som vår Gud kallar!"

Jag känner varje gång jag står där i korsningen ett behov av en biograf dit människor kan få komma, sitta ner och samtala, en plats där man bara kan trilla in, all vaken tid. Gud må hjälpa att en sådan plats kan få realiseras!! 

Det är glädjande när det kommer människor som självmant vill vara med och evangelisera. Det är fotstegen av glädjebudbärare. Gud ska lägga sitt därtill!

Nu väntar jag nästa tillfälle då Jesus skall göras känd. Behoven är enorma och det handlar om att stå till Guds förfogande. Han som har enormt mycket ogjort arbete i sin vingård!

Vill du vara med?

 

"Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig. Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall HERREN gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig. " Jesaja 60

Min vän. Det står inte hos Jesaja att du ska stå upp när du har fått ljus. Det är fel tempus. Nej, du ska börja med att stå upp, det vill säga att resa på dig i tro. Det betyder att aktivera sig och att vara ett ljus - ty ditt ljus kommer!, står det. Ljuset kommer när du rest dig och blir en budbärare. Då kommer ljuset. 

Vilket ljus?

Herrens härlighet! 

 

På tisdag kommer jag att evangelisera hela dagen i korsningen Gamla brogatan/Drottninggatan. Så får det bli. Det får vara hur kallt det vill! Det är människor som skall nås av evangelium. Det kan vara en, det kan vara två eller flera, men det ligger över mig, på mig och i mig!

Detta handlar inte om en förklädd ångest eller tvångstankar eller några fixa idèer. Nej! Det är den helige Ande som manar på. Det vilar en väldig smörjelse och ett Guds välbehag över denna sak. Då måste jag gå ut med mina flyers!

Denna gärning kommer att växa med tiden. Många skall bli vunna för Gud. Sickla sjö ska bli en given begravningsplats för nyfrälsta och i varje gatukorsning står det en evangelist. Det tror jag på!

Är du upplyst genom kunskapen om Gud? Är du medveten om att Jesus lever och att du känner hans kallelse över ditt liv? Vill du ta ett trossteg och besluta dig för att följa Jesus på ett mer avgörande sätt? Vill du begrava din gamla människas eländiga livsföring i ett bibliskt dop? Ja, då har du alla möjligheter. Jag döper dig i vatten till Kristus Jesus. Det går att ordna. Men det skall stå i parameter med din gudslängtan och ditt frälsningsbeslut.

Gör dig redo för den stora evakueringen. Jesus kommer mycket snart! Vare sig vår samtid tror på det eller inte. Det blir den största nyheten genom tiderna då all massmedia vänder sig till kyrkorna för att få svar. "Kan det verkligen stämma att Jesus lever och har kommit tillbaka!? " Då skall också du vara redo och klar och inte lämnas kvar. Uppryckelsen sker en gång. Det är ett erbjudande. Inte två!

- Väl mött därute på tisdag!

 

Nu när det börjar bli kallare så är det svårare att evangelisera utomhus. Men någon timma klarar man av. Vill du bli med?

I veckan som gått kom en man fram till mig och frågade vilken kyrka jag utgick ifrån. "Det är på ett eget initiativ, sa jag. Jag vill göra Jesus känd och jag går med honom.", fyllde jag i. 

Mannen spände ögonen i mig. "Nej, det gör du inte. Du står här för din egen skull, sa mannen, och tillade: Jag kan läsa dina tankar. Du har ett kallt hjärta och du står här bara för din egen skull."

Vad svarar man på sånt? Jag sa till honom att om jag ville förverkliga mig själv då skulle jag bättre kunnat odla många av mina jordiska intressen. "Detta gör jag för Jesus! ", betonade jag. 

Det finns två sakförhållanden som är mycket ömma för en kristen OCH det vet djävulen mycket väl om. Det är att bära på ett varmt hjärta inför Gud och att äga rena motiv. Det är lika viktigt som att vara uppfylld av den helige Ande och är ett andligt hygienkrav.

Den här mannen dök upp som ur avgrunden. Jag lämnade honom. Han hade ingen makt över mig. Jag fortsatte min evangelisation. Stark eller svag. Jag som för övrigt gärna hade kunnat utelämna min hemsidas adress på mina flyers - men det är rätt och riktigt att människor ska kunna få kontakt med mig - om de vill. Det ligger ett ansvarstagande i det och är ingen dold marknadsföring. Djävulen som vill ansätta oss på områden där vi har rena motiv!

Mina vänner! Djävulen är ond. Han kan inte vara annat. Låt oss göra Jesus känd och inte låta oss förskräckas av hans slag under bältena! 

Jag kommer att besöka korsningen lite oftare framöver men inte så långa timmar som tidigare, nu under vintern. Detta är ett kärleksbevis till Jesus!

Har du tänkt på att Jesus har överlämnat evangelisationen åt oss bräckliga människor? Gud kunde sänt änglar men han har inte gett dem den uppgiften. Om vi inte går då blir inte Jesus känd!

Han ska bli känd! Väl känd.

 

I morgon kommer jag att under en timma ställa mig i korsningen Gamla brogatan/Drottninggatan. En avskild timma för Guds verk! Det är en helt ny värld som öppnat sig därute. Det är mer än ett utväxlande av en papperslapp. Det är mer än en reklamutdelning. Det är mitt i ett skeende! Kan inte förklara det på annat sätt. 

Om du visste hur många unika möten som sker. Hur Jesus blir framlyft och evigheten gör sig påmind till kända och okända människor. Jag kommer aldrig släppa denna tjänst. Och jag är så tacksam att jag fått fatt i denna uppgift innan det skulle kunna vara för sent. En dag är det för sent. Jag känner mig privilegierad och känner smörjelsen vila över stegen där ute. Det handlar inte om mod. Det handlar inte om frimodighet. Det handlar om ett andligt äventyr!

Himlen är närvarande och Guds rikes resurser står till förfogande. Djävulen rasar.

Men han är besegrad!

 

Natten till idag fick Joe Biden igenom ett gigantiskt ekonomiskt paket i senaten för att stimulera den amerikanska ekonomin. Ett infrastrukturpaket på tusen miljarder dollar eller 8,8 biljoner svenska kronor. (!) 

Var tar man dessa pengar ifrån? Är det ytterligare nytryckta dollar av ett underskott som aldrig kan återbetalas?! Den nuvarande statsskulden som uppgår till snart 30 triljoner dollar.

Det här kommer att bli hela världens ofärd.

 

"Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt; ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare. Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen."  Luk. 21:35-36

Jesus varnade för en snara. Det är något övergripande och universellt som kommer att drabba oss alla i någon utsträckning. En snara skall komma över hela jordens alla innebyggare. En snara! Vad är en snara? Den binder dig hårdare då du söker undfly den. Om du fastnar i den. Den är försåtlig men kan upptäckas, om möjligt i tid.

Vad är en innebyggare? Ordet har samma betydelse som invånare. Men med en skillnad i distinktion. Invånare används oftast vid antal människor i ett demografiskt avgränsat område. Sverige har drygt 10 miljoner invånare, t.ex. Alla är också innebyggare på jorden. Innebyggare är mer de som bebor ett område i sin betydelse. Tanken går till människor som är bofasta. Innebyggare. Ett systerord är inneboende - om än med en ytterligare distinktion. Ja, man kunde gott läsa ordet som det står och tro att det handlar om våra bostäder som är byggda. Det är något av ordets andemening här. Vårt boende - det mest kostsamma i vår tillvaro och det vi kämpar för mest.

Jesus säger att någonting skall komma över alla människor som en snara. De flesta bibellärare beskriver det som "ett nät som en fågel fastnar i". En fågelfångares snara. Snaror som drar åt och binder just när man försöker fjärma sig. En snara som vi känner av det i sinnebilden kan också brutalt komma ovan huvudet eller runt en fot. En hemsk bild men väl begriplig! En snara handlar om något försåtligt. Något dolt och liggandes på lur. Men som i ett försent läge ger sig tillkänna. Och man kan inte undkomma!

Jesus uppmanar den kristne att vara vaken i detta sammanhang. Vaksamhet handlar om att registrera förändringar som kan eskalera. Jesus uppmanar oss också att be om att kunna undfly snaran. Det erbjudes alltså ingen automatisk fribiljett undan ur detta. Alla blir berörda! Varför skulle Jesus annars varna för det?

Jesus varnar samtidigt för omåttlighet, i sammanhanget. Dryckenskap. Och timliga omsorger. Häri ligger de förebyggande åtgärderna att undkomma lindrigare. Vad betyder omåttlighet i relation till timliga omsorger? Ja, Jesus ringar in vår livsföring. Däri ligger bland annat vår konsumtion. Och rätta mig om jag har fel. Motsatsen till omåttlighet är måttlighet eller förnöjsamhet. Att det finns en bortre gräns för våra timliga begär. Det centrala i våra omsorger handlar mest omkring vår existens, vad vi ska bo, äta och kläda oss med. 

När man talar om innebyggare så är det ett annat ord än invånare. Ett fristående och särskilt ord.  Jag vill påstå att det är ett språkbruk där vistelsen står i relation till invånarna. Vårt boende och vistelseplats. Där vi uppehåller oss! Vår kropps kropp. Vi behöver det för våra liv. Vårt hem där vi gestaltar vår omåttlighet i överkonsumtion och ibland intill kräslighet. Eller i måttfullhet.

Varför varnar Jesus för dryckenskap i sammanhanget? Kristna dricker av hävd sig inte druckna. Därför att man sätter sitt förstånd ur spel. Till slut blir du en uteliggare mer än en innebyggare. Tycker du jag pressar bibelordet utifrån mina egna teser? Nej, bibeln är realistisk och vill i alla lägen hjälpa oss!! Även du som alltmer slavar under flaskan.

Min vän, se om ditt hus! Den amerikanska ekonomin skenar just nu utan räddning. Dollarn som är den uppbärande handelsvalutan i världen - än så länge, men där omvärldsfaktorer kring en onormal minusränta aviserar att ekonomin går under konstgjord andning. Jag är ingen ekonom. Men jag vill upplysa dig om en officiell amerikansk hemsida utifrån Jesu varningar, där du kan följa den amerikanska statsskulden. ( klicka på länken längst ned )Den amerikanska ekonomin är nämligen bortom all räddning! Statsskulden kräver en gigantisk krasch. Den är obetalbar!

Som jämförelse. Den svenska statsskulden är enligt samma uppgiftslämnare på 276 miljarder kronor. Det ger en skuld på drygt ett par hundra tusen per capita. Men den amerikanska statsskulden ökar med ett rasande tempo mot närmare 30 triljoner! ( 30.000.000.000.000 dollar. En dollar är 8:60 kr. )

Då många inte är skattebetalare i USA så räknas inte alla vara produktiva och kunna ingå i en statistik där skulden kunde fördelas per capita. Den amerikanska regeringens hemsida uppger att fördelningen hamnar på ca. 1,9 miljoner svenska kronor per invånare. En svindlande summa!

Just nu är räntan, det styrverktyg som höjs och sänks allteftersom ekonomiers produktion kontra prisutvecklingen avstannar eller överhettas, där inflationen är en av indikatorerna, onormalt låg. Medvetet låg. Ett förhållningssätt som aldrig tidigare i modern historia har prövats. Men läget är nu så känsligt att ingen vågar röra räntan. Likt en snara. En skenande inflation kräver dock det. Och framför allt; en skuld kan inte återbetala sig själv. Just nu är skulden i USA 125% av BNP! Ingen företag i världen i vare sig liten eller stor skala kan leva så över sina tillgångar. Eller leva på kredit. USA lever på krediter och ständigt nytryckta pengar. För ett företag hade det inneburit konkurs.

Är detta det nät som fångar in innebyggarna? Det är åtminstone så stort och världsomspännande att det äger global inverkan och kommer att påverka globalt. Snaran, som inte syns - men kan ses - men som när den snärjt sitt offer drar sitt byte hårdare till sig. Och du blir fast.

Jesus varnar för omåttlighet. Det vill säga nöj dig med det som du har och avsäg dig det du vill byta upp dig till. Det medför annars en merkostnad som tenderar att sänka dig då ränteläget eller än mer troligt - en väldig krasch drar med dig i fallet. Här finns inga perifera områden. ALLA drabbas! Likviditetsbrist. Arbetslöshet. Konfiskering! Och fattigdom.

Be och lev nära Jesus så du håller dig vital. Drick dig inte full. Det borde vara självklart. Du kommer förlora ditt jobb och därmed så förlorar du ditt boende under förnedrande former. Du får hålla för gott att detta är mina ord utifrån Jesu undervisning. Jesus lever inte på jorden just nu. Därför har vi att tyda tidens tecken för vår samtid utifrån Guds ord.

Jag länkar sidan här nedan till de amerikanska myndigheternas hemsida, så kan du själv skaffa dig en uppfattning. Och se om ditt hus!

Idag köper medelklassfamiljer bostäder för 5-10 miljoner. Det är möjligt för att räntan är obefintlig. I normala fall skulle de flesta inte ha råd med det. 

- Detta är en global snara!!  

 https://www.usdebtclock.org/

 

På fredag kommer jag att större delen av dagen, i Jesu namn, dela ut flyers i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan. Jag möter där så många människor jag förmodligen bara kommer att möta en gång i livet. Människor Gud söker till frälsning! Det har jag förstått.

Gud välsigne dig att ta emot Jesus i ditt liv! Han som kan förvandla dig inifrån.

Vi ses därute!

 

I dag fick jag ett helt dagsverk utfört i evangelitjänst. Så enastående nöjd! Det var som att någon formligen öppnat en dammlucka av människor åt alla håll. Jag räckte inte till. Du skulle varit med!  Jag fick ut 1000 flyers.

Först en välönskan till dig som fått en traktat idag. Du är älskad av Jesus som dog för dig. Närma dig honom så skall han närma sig dig, i din livssituation. Det heter i bibeln: " Den som tror och blir döpt skall vara frälst. Men den som inte tror skall bli fördömd." Allvarliga ord mitt i erbjudandet. Han lever och är en verklighet.

Välkommen att följa mig här på bloggen. Jag annonserar alltid på detta forum innan jag står där i samma korsning Gamlabrogatan/Drottninggatan. Där kan du alltid träffa mig.

Ja, det är med stor glädje och tillfredställelse att få genomföra ett dagsverk i Guds rike. Det kommer att bära frukt.

"Sök Herren medan han låter sig finnas!" Din sökningstid är nu.

Inte sedan.

 

Imorgon kommer jag att stå hela dagen med mina flyers på Gamla brogatan/Drottninggatan. Det har blivit ett hedersuppdrag. Jag har konkret erfarit att det bästa utgångsläget för att tjäna Gud och möta människor är att ingenting tro sig vara. Lät den meningen konstig? Ja, betoningen ligger på ingenting. Därav! Och att inte spekulera i resultat och effekter. Att bara vara sig själv och ingen expert. Då kan man bli användbar av Gud. En brevbärares lott. En brevbärare vet sällan hur många brev han skall dela ut på förhand. Han är bara en mellanhand. Så är det för en evangelist. Här kommer den helige Andens inflytande in.

Att vara en evangelist är situationsrelaterat och man är utsatt och hjälplös på ett mänskligt plan. Det är nog därför gathörnen är tomma på evangelister. Många har provat. De har misslyckats i egen kraft - för egen kraft måste mäta framgången och egot måste få sitt stimuli. Men Guds ord har alltid framgång och den som mäter framgången är Gud själv!

Om ni visste hur priviligierad jag känner mig! Det som varit dolt i årtionden har nu blivit uppenbart och så dyrbart. Jag säger nog inte så mycket därute, vad jag vet. Sedan får situationen leda. Jag bara pekar på Jesus och det har en sådan kraft och inflytande på människorna. 

Detta är inget nytt "speakers-corner" som etableras. Då förlorar man syftet och Jesus kommer aldrig på tal. Diskussionforum som aldrig föder någon till liv i Gud. Evangelium - det glada budskapet som presenteras i predikoform.

Jesaja fick höra hur man i himlen frågade en gång; "Vem ska vi sända och vem vill vara vår budbärare?" Jesaja svarade: "Här är jag sänd mig. "

Till Gideon kom en ängel med ett uppdrag. Men han sa inte att Gideon skull gå "i sin" kraft. Vad sa han?  Gå "i denna" din kraft!! Det är stor skillnad på det. Ja, helt avgörande!

Gud välsigna varje möte under morgondagen!

 

En familj i Örebro kontaktade mig för en tid sedan om att de var i behov av en bostad. Det kan emellanåt vara extremt svårt att hitta bostäder och än värre om det brådskar. Det vet alla Stockholmare, åtminstone. 

I morse när jag la fram det inför Gud så var det med besvär. "Ska det vara så svårt att Herren inte kan hjälpa i en sådan situation?"!? Det ter sig rent trivialt, tänkte jag, och det tryckte på. Men det var som att böneämnet blev övervunnet.

Så fick jag en hälsning nu ikväll att det hade löst sig. Ja, det hade löst sig redan för en vecka sedan. - Gud är inte låst till tid och rum!  Hör du mig?

Vad är ett stort och vad är ett litet böneämne... för den som äger det? Lika stort om än på en skala! Vi tackar Gud och glömmer inte ens efter att vi bott in oss, att Herren var trofast.

Tack Jesus att du förmår hjälpa den enskilde!

Det är det som är syftet med denna uppriktiga berättelse.

 

Ett inrapporterat bönämne som varit aktuellt och pågått en tid i Nicaragua i Sydamerika, har nu fått sin lösning och det på två fronter. Det är så mycket jag kan berätta. Gud är trofast och hör bön! 

Underbar rapport, tycker jag. För Gud finns inga avstånd i tid och rum.

- Var välsignade!

 

"I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: Säg till Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till dem som är kvar av folket: Vilka är kvar bland er som har sett detta hus i dess forna härlighet? Hur tycker ni att det ser ut nu? Är det inte som ingenting i era ögon? Men var nu frimodig, Serubbabel, säger Herren, var frimodig, du överstepräst Josua, Josadaks son, var frimodiga, alla ni människor i landet, säger Herren. Arbeta, för jag är med er, säger Herren Sebaot. Det löftet gav jag er när ni drog ut ur Egypten, och min Ande är mitt ibland er. Var inte rädda! Så säger Herren Sebaot: Inom kort ska jag än en gång skaka himlen och jorden, havet och det torra. Jag ska skaka om alla hednafolk, och alla folkens skatter ska komma hit. Och jag ska fylla detta hus med härlighet, säger Herren Sebaot. Mitt är silvret och mitt är guldet, säger Herren Sebaot. Den kommande härligheten hos detta hus ska bli större än den förra, säger Herren Sebaot, och på denna plats ska jag ge frid, säger Herren Sebaot." Haggai 2.

Haggai tillsammans med Sakarja, Malaki, ståthållaren Serubbabel och prästen Josua var de som kom att göra avtryck i Israel efter återvändandet från exilen i Babylon. Fångenskapen Jeremia många gånger hade varnat för. Hesekiel och Daniel, föregångarna, hörde till de bortförda. Daniel som tidvis råkade riktigt illa ut hade inte samma lugna tillvaro som Hesekiel. Han som uppger att han "satt bland de fångna " men inte bekände sig som en fånge. Han som i Anden tog dagsturer med Gud och lyfte modet hos de andra. Prästen och mer profeten.

De gamla testamentliga profeterna som återkommande varnade för katastroferna och inte mindre sällan stadfäste Guds röst med oryggliga domsord. De bar på individualitet. Individualism och individualitet är inte samma sak. Här på Haggais tid var Guds tjänare av ett annat uppdrag. Därför var redskapen och profilerna annorlunda till sin beskaffning och utrustning. "Vi fäster oss så gärna vid invand älskad karisma - likt förkärleken till Ben Gurions vita silkesburriga hår i kontrast till Golda Meirs gråa hår av tagel i knut och grova anlete. "Eller varför inte till Lewi Pethrus dynamos under karbon av eftertidens bleka kopior - som om Herren hade dött på nytt." Det är för Gud provocerande! Men de hade att återuppbygga staden, muren och återinföra gudstjänsten. Det är Guds verk som är i centrum! Inte mänsklig förkärlek. Haggai appellerade till minnena hos folket. Till de kvarlevande. Om kulten. Likt Sakarja. De hade att stå värn utåt och vägleda inåt. Och föra verket framåt.

Haggai ägde inte Jeremia intensitet i sin tjänst. Det ter sig naturligt. Att bryta ner eller bygga upp kräver sina outgrundliga förutsättningar. Haggai var inte lika statsmannamässig som Daniel men skulle ändå bli sin tids Kaleb eller Josua. Haggai skulle vara med vid återuppbyggnadet av det som gått förlorat och få folket med sig. Ibland kan han inte hålla inne glöden, den glöd som distanserar och utmärkte honom från de andra. Då blir han nästintill undervisande frågvis. Men inga domsord. Ingen särskild poetisk kraft i verktygslådan. Men han profeterar! Då är Gud med i talet.

Någon har karaktäriserat Haggais framtoning likt mannen " som hade sin harpa ännu lutande, likt de som hängde sina harpor i pilträden vid Babels floder ". Det är Guds visdom i det redskapet. Det fanns både inre och yttre motstånd till vad som behövde göras. Ett framryckande krävde sin kraft men fick inte samtidigt slita sönder gruppen som behövde ledas i visionen. Det stora arbetet som tyvärr blev försenat 15 år på grund av Samariterna. En yttre fiende och ett djävulens motstånd. Detta tvåfrontskrig vid ledarskap. Guds rike som alltid vill synliggöra sig.

Låt oss lyssna på Haggai. Till en förhistorisk inspelning:

"Vilka är kvar bland er som har sett detta hus i dess forna härlighet?", ropar Haggai. Här ringer väckarklockan hos Guds folk. Ja, meningen ställd i frågeform skär genom tidsåldrarna till alla eventuella rester. Till en kvarleva. "Vilka är kvar?" "Bland er"... "Som har sett detta hus i dess forna härlighet"!!?  Den helige Ande driver upp pulsen och den som läser med ropet i sitt bröst kastas in i väckelsemöten. Meningen är sökande. Upprepande. Väckande. Och uppfodrande med en kuvad intensitet. Ja, den är lockande och en balsam för den som hängt sin harpa i ett pilträd men som gnolar på Sions sånger inombords - för man sjunger inte Sions sånger i Babylon. "Vid älvarna i Babylon satt Israel i sorg. De tänkte på Jerusalem på Sions sköna borg ". De som hade väntat på kungabudet. Nu var det här.

"Hur tycker ni att det ser ut nu?", frågar profeten, gentilt och försiktigt fast målmedvetet och lika provocerande efter svaret. Han liksom mäter kvarlevans position i Gud - ty Gud, templet och landet var i symbios med varandra. Landet som hörde till deras utkorelse och kallelse. Så har vi människor kommit att älska vår kyrka - likt Gud bor däri. Likväl bor inte Gud i hus gjorda av människohänder. Han bor i ett öppnat hjärta för honom! Strukturer kan gå sönder men aldrig den själ som öppnat sig för honom, där har Jesus besittningsrätten. För du lämnar väl inte Herren kvar i kyrkan? Du tar väl honom med dig ut därifrån också, och gör något för honom? Annars är det en religion blott och bart med museala funktioner. Sakramentala institutioner som vårdar reliker har idag alldeles för stort inflytande. Sedan urminnes tider. De har sina rötter i Sinears land. Där ondskan i form av en kvinna blev nedsänkt i en sädeskorg. Hon, ondskan, besmittar utsädet. (Sakarja 5) Blylocket som profeten talade om vilket för länge sedan åter är lyft. Tryck tillbaka det! 


"Är det inte som ingenting i era ögon?", vädjar Haggai. Profeten snubblar vid tredje frågan och är överdrivet försiktig. "Inte som ingenting "... Hans journalistiska förmåga att pejla intresset eller rättare sagt den andliga nivån hamnar i en undersökande härdsmälta. Han brinner av den inre glöd som han bär på men måste tygla sig för att inte skrämma bort lyssnarna, att han bryter mot god intervjuteknik och riskerar att påverka intervjuoffren och få ett orent svar. Det är ömhet i bröstet hos honom. Han nitälskar för Guds verk. Likt duvan som står fågel för den helige Ande med sin melankoliska vädjan. Han ropar och vädjar ur alla tonarter, med risk att uppfattas nostalgisk. "Minns ni!?" "Finns det några kvar som minns hur det var ?" Han riktar dem och deras svar under vädjan och låter sitt egen inre syn pådriven av ett gudomligt givet hopp för framtiden. "Min Ande är mitt ibland er! Var inte rädda! ", säger Herren. På liknande sätt hade Israels barn tidigare i historien varit rädda "likt fåglarna vid Arnons vadställe". Framtiden som är som ett vadställe. Man vet inte hur djup floden är.

Haggai och Sakarja, hoppets profetröster som inte resignerat och som inte fallit offer för tidsandan. De, vilka varken låtit sig nöjas med replika av det förgångna eller en kloning av liv i Gud i brist på annat, under repeterande frälsningböner utom människan, och inte inom. Förvandlingen som måste till inifrån och inte utifrån. Livet i Gud som lever och växer efter dess inneboende art och livskraft - vilket aldrig kan plagieras eller traderas. Frälsning bland människor är ingen massproduktion. Det är frälsning för var och en enskilt och för den som tror. Det är unika födslar. Så skriker också varje nyfött barn men olika och inte efter noter i det naturliga. Häv upp din röst inför Gud om du har liv! Det är din livsyttring. Kungabarn har rätt att fröjda sig.

Till sist.

Gudsmannen kommer med denna samsyn som ursprungligen är Guds. Då profeterar han. Profeten är ingen funktion. Det är en funktionär. Han är bärare av Guds konklusion. Så prövbart och ovedersägligt. Vad säger Haggai?

"Den kommande härligheten hos detta hus ska bli större än den förra, säger Herren Sebaot, och på denna plats ska jag ge frid, säger Herren Sebaot."

Det talar om en framtid och ett hopp om än just nu så skymt bakom situationen. Det uppväcker himmelsk glädje och det skapar hopp - i tron. Det är tacksamt att historien uppvisat värre tidsläge än vårt - om än vår tids människa inte heller "kan skilja på höger och vänster". Men då griper Gud in.

Han har varken lämnat den enskilde, sin församling eller sin skapelse åt sitt öde. 

Sela.

Ja, Sela.


 

Jag vill välkomna dig som fått en traktat idag på stan. I mån av tid står jag alltid på den platsen i korsningen Gamla brogatan/Drottninggatan och delar ut mina flyers, för att jag vill göra Jesus känd. I den utsträckning jag lyckats leda dig ett steg närmare Jesus och det faktum att du kan få uppleva befrielse från din synd, så är mitt mål uppnått. Det är mitt segment. Du min målgrupp.

Ytterligare en dag får vi vakna upp till skottlossningar som skett någonstans i Sverige. Gängbrottslighetens Sverige. Ofattbart! Ska det aldrig ta slut? Det verkar istället eskalera. 

Synden är orsaken. Den är så djupt nedärvd i oss att våra verkliga intentioner och impulsiva handlingar sammanflätas värre än vätskorna i en cocktail. Vem kan separera ut dem? Evangelium! Evangelium är det glada budskapet om att det finns befrielse från synd. Synden är den nedärvda och djupast liggande orsaken till att saker går fel. Synden som skiljer människan från Gud. Den är både det vita och det röda i polkan. Syndare, du som dansar på din väg mot avgrunden!

När en brottsling tillfångatas ska de rättskipande myndigheterna avgöra om förövaren varit tillräknelig eller inte vid brottstillfället. En psykiatrisk utredning i vid eller inskränkt mening ska genomgås för att se om uppsåtet låg instinktivt i psyket eller renodlat i tanken vid genomförandet. Brottet ska vägas utifrån hur många millesekunder brottsimpulsen låg i medvetandet innan det verkställdes eller om det var med berått mod som skjuts gavs åt saken. Synden som är bundsförvant med djävulen. Det är hans inteckning i människan. Han inspirerar till onda gärningar och människan låter sig ledas och hon vet många gånger inte varför hon syndar - alla förklaringsmodeller till trots. Synden är en makt i och med människan. Den är ett med henne. Därför kan en människa aldrig gå fri.

Sedan väntar ett straff. Vård eller fängelse. Människan har då förstört sitt liv i det yttre och är oförklarligt en potentiell återfallsförbrytare i att skada andra och sig själv. Under straff blir hon så ytterligare skadad. Men desto bättre är inte alla våldsverkare. Människans register är ändå brett. Tyvärr så mäts inte synden utifrån vår godhet. Då kunde den perfekte gå fri. Nej, vi är alla syndare och vi gör det vi är. Det är vår natur. Kultiverade eller ej. Men det finns hopp! Hopp och framtidstro hos Jesus!

Min vän, Jesus är den ende som kan rena från synden och göra ett samvete helt och rent igen, för en rätt livsföring. Det kan ingen människa. Medmänniskor inom sin profession kan möjligen göra dig medveten om dina brister och sätta etiketter på ditt beteende men aldrig befria dig. Det kan bara Jesus! 

Så många människor genom årtusenden har mött honom och är ett levande bevis på det. Så även jag! Du kanske inte är en värsting. Men en syndare är du. Det är och var vi alla. Men Jesus erbjuder oss frälsning.

Sök dig till honom. Överlämna dig själ åt honom. Han älskar dig utan andra avsikter än just kärleken till just dig. Pröva honom. Låt Jesus få chansen att möta dig i ditt liv.

Så idag ska jag klämma in någon timma ute på stan med mina flyers. Det är en Jesus förlängda arm i att erbjuda dig frälsning och evigt liv.

- Välkommen!

 

"Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig." Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv." Mark. 10 

Petrus var en av Jesu lärjungar. Han var en fiskare till yrket och förmodas ha fiskat både på Genesarets sjö och i Medelhavet. Israel är ju ett kustland. Kanske var Petrus och hans team ute veckovis ibland, fullt möjligt ända bort till Libyens kust eller till den Apenninska halvöns farvatten i syfte att skaffa sig utkomst. Petrus var inte sämre utrustad än vilken annan fiskare som helst. Bättre och större nät ökar fångsten. En ny och större båt som alltid ligger högst på en sjömans önskelista. Större fångst ger ökade inkomster och friställer en fiskenatt till annat. Man är inte dummare bara för att man är en fiskare i en möjligen akademisk värld. Ökad utkomst ger en bättre välfärd. Det handlar om vanligt bondförnuft mellan att vara självförsörjande och att vara en strategisk företagsledare. Insikten är av samma art. Det handlar bara om vidden. Om räckvidden i förmågan. Och i förverkligandet.

Petrus låter uppgiven. "Vi har lämnat allt... ”, säger han och gör sig till talesperson hos Jesus. Som om han såg sig tillbaka i ett kollektivt armod. Varför har bibeln tagit med detta samtal? Det låter så kluvet bland alla under och framgångar. Därför att svaret är så viktigt och når också oss! Jesus öppnar upp regelboken och tillämpningen som gäller för alla som vill följa kallelsen. Bortom försakelsen finns rika löften. Den som vet, den vet, brukar vi säga.

Petrus som predikade och tre tusen blev frälsta… En underbar framgång. Inte sant? Men detta är ju nästan en halv förnekelse. ”Den som satt sin hand till plogen men ser sig tillbaka, är inte skickad för Guds rike ”, står det. Men Jesus förebrådde inte Petrus här. Ingen tupp gol. Han kunde ha sagt: "Du valde själv att satsa på Guds rike. Du lämnade båten och din ort. Jag tvingade dig inte. Du följde mig frivilligt, om än på min önskan. Men det är på ditt eget ansvar. Och lönen kommer en annan dag.” Nej, Jesus förstår Petrus upplevelse av det dualistiska livet. Att det kan skava och att vi är i världen och underställda mycket av det som finns där. Det hade kostat något. ”Men se, jag har övervunnit världen! ”, sa Jesus.

Men hur började det för lärjungarna? Ja, Jesus rekryterar fiskare till att jobba med människor. En helt unik rekryteringsbas där yrkesbakgrunden verkade spela en mindre roll och var mera underordnad uppdraget.

"Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare. Strax lämnade de näten och följde honom." Matt. 4.

Det måste ha varit en väldig dragningskraft i Jesu kallelse. En kärlekens makt. Man såg också vad Guds rike åstadkom bland människorna. Strax lämnade de båten och sin bakgrund, står det. Ordet strax är ett tidsutrymme under vilket man slutför någonting man håller på med. Det är själva slutförandet av något som är avgörande för hur långt tid ett strax pågår. Strax kan betyda omedelbart eller inom kort. Men förstås bäst i betydelsen av en liten tidsfördröjning. En liten tid som utifrån sammanhanget sett kan vara nog så kort.

Men Petrus saknar något här. Likt en plötslig tomhet. Eller så var han som vi ibland är både modfällda och slitna. Han liksom mäter utfallet i tjänsten för Jesus med stimulansen av att dra upp näten och få mycket fisk. Kanske relaterade han till pojken som kom med de fem bröden och de två fiskarna som fångats av grannens byalag, sålda på marknaden i Joppe. Petrus kände kanske hur han i egen kraft kunde ha bidragit till Jesu verksamhet utifrån de egna premisser, på detta område istället. Kanske sög det efter sjön i båtsman.” Giv ni dem att äta.”, hade ju Jesus sagt. Ja, fiska det kunde han. Jesus som vid den förnyade kallelsen till Petrus visade prov på att veta var fisken gick i stim. ”Kasta ut på andra sidan.”, sa Jesus då. Mästaren som mer ville visa på himmelrikets resurser och tillgångar än att slå ner Petrus yrkesstolthet - för när vi brister så täcker Jesus våra brister! Allt annat vore både fel och kontraproduktivt. Så lär oss Jesu bön också: ”Giv oss. Giv oss idag! Vårt dagliga bröd.”  Varför? Därför han är en givare utan hårda ord.

Vilken fantastisk livförsäkring Jesus läser upp i det finstilta. ”Amen säger jag er! ”, introducerar han. En riktig inskärpning. Och svaret Jesus ger som är så viktigt och inkluderar alla. Alla berörda under alla tider! Få hundrafalt igen! Och det redan i tiden. Av vaddå? Det man förlorat för Jesus skull! Och för evangeliums skull. Det man gått miste om i relationer, till och med. Att även få fastigheter under förföljelser. Hur går det till? Ja, Gud är trofast och kan skydda lagfarter under personförföljelser. De digitala dokumenten. Han är också mäktig att uppväcka barn, systrar och bröder och peka ut tomträttens hörnstolpar i ett blivande ägande av åkrar. Det säger oss texten.

”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matt. 6:33. Ett ofta citerat bibelord. Mer sällan utfört.

Här skaver våra liv rejält mot apostlarnas framgång i Jesu tjänst. Det är mitt ärende här. De som bekänner sig ha förlorat allt rönte till synes större framgångar för Guds rike än vad vi gör. Lama sprang. Blinda fick sin syn. Döva hörde igen. Vi som ger oss hän åt Guds verk på fritiden eller på söndagar men tryggar vår tillvaro efter mänskligt rationellt tänkande resten av tiden. Därför får vi inte heller del av de andliga framgångarna. De når oss inte. Vi vågar för litet. Vi satsar för litet. Vi överger för litet - för Jesus skull och kommer därför inte heller att tillhöra kategorin ” Ingen som…”, på samma sätt. 

Jesus förebrår inte Petrus i texten. Det gör han inte heller med oss! Kärleken förebrår aldrig. Den väcker upp längtan och lusten att, igen! Och tar nya tag. Nej, tvärtom så gav han Petrus ett rikt löfte. Och inte bara till honom - om än vi just nu kanske står på fel sida om efterföljelsen dyrbara garantier.

Trons äventyr sträcker sig så långt vi är beredda att gå. ”Av tro - till tro ! ” Försakelsen har inget ensidigt pris. Det är ett tillfälligt pris! Låt oss börja längta efter att finna trons väg på vår vandring där Guds omsorg får dominera utifrån att han alltigenom är god. ”Herren är min herde, mig ska intet fattas.” Så diktade profeten som var både smord till kung men som jagades på flykt under långa tider. David som än idag har ett torn uppkallat efter sig och en stjärna i nationalflaggan. Han som är prototypen för Davids son som förbarmar sig! Det är en alldeles enastående och välbehaglig kallelse att följa Jesus. Han som förmår göra mer än vi kan bedja eller tänka. Det är en inbjudan som väcker mersmak. Mersmak att gestalta kärleken till honom i efterföljelse. Han som är villig att leda oss i små eller stora steg och vi får se hur ”han förvandlar vatten till vin.” Han ska hjälpa var och en att finna uttryckssätten i att gestalta Guds rike - om än det skulle innebära försakelse. I det stor hela så ligger det till reds ett löfte om evigt liv i den kommande tidsåldern.

Vilken enastående livförsäkring på vandringen med Gud!
 

I tre timmar har jag delat ut flyers idag och nått minst fem hundra människor. Bland andra ett underbart samtal som jag inte kan berätta om där Herren blev mäktigt överbevisande om sin kärlek. När den helige Ande får komma till då segrar Gud! Vi får av nåd samla skatter för himlen och det är väldigt konkret, kan jag berätta för dig. Men det finns samtal som jag inte har ensamrätten till utan Herren. Han är suverän! Allt annat vore att förhärliga sig själv och att störa den andliga konceptionen. Ingen säd gror i dagsljus. Och vetekorn läggs i dold jord.

Helt klart måste jag skaffa mig en mobilstativ så mitt utseende inte blir så vanställt som vid dessa inspelningar. Barn kan bli skrämda. Ja, mitt huvud är faktiskt större än min näsa på riktigt, om någon sett något annat. Det blir så vid kraftigt vidvinkel på mobilen. Lite kuriosa.

Tack för alla förböner ni som uttryckligen och hemligen bär Guds verk. Det är som att komma till ett kraftfält i denna korsning! Herren är med. Och ni är med och bär!

Ja, vem vet. Kanske vi till slut kan ha livesända predikningar från denna korsning. Den andliga floden stiger och allt är möjligt för den som tror! Nu ser jag fram emot nästa tillfälle då jag får påminna människor om Jesus. 

Så enastående centralt!

 

I morgon kommer jag att ställa mig i city igen med mina traktater. I korsningen Gamla brogatan - Drottninggatan. Det är angeläget. 

Om två veckor är det Stockholm Marathon som jag brukar deltaga i och jag hade egentligen behövt ett långt löppass för prestationens skull. Känner du igen dig? Livets dualism med alla anspråk och intressesfärer. Men här gäller det att prioritera rätt! 

Våra egna intressen krockar ibland och kommer i konflikt med något som är bättre och där valet är vårt. Ja, i Jesu namn ska många få ta del av den lilla påminnelsen om Jesus och evigheten via mina flyers på stan, imorgon! Kan något vara viktigare? Detta är ett träget och välsignat missionsarbete som skall fullföljas. 

Gud välsigna dig som inte kan vara med där ute men som förstår och värdesätter bönens makt. Var med och be att Guds hand blir uträckt och att Guds rike utbreder sig!

Amen.

 

"I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden... Matteus 6.

Jesu bön är vägledande. Det rymmer i sig en avsedd turordning och disposition i mötet med Herren. Den börjar inte i våra liv - hur nära det än ligger till hands - vi som är oss själva närmast. Den börjar i himlen. Det är där vi måste fästa blicken i början på vår andakt. Vi når aldrig fram till nådens tron om vi börjar i våra bekymmer. De egna. Vårt eget. Vår sikt kommer att skymmas och vår blick ser istället neråt och inte uppåt. 

I dag har ett enda ord i Jesu bön fullständigt vandrat in och ut ur mig. Med eller utan lov. Det rister inombords. Det har retat mig och jag får inte grepp om det. Som om den provocerade eller utmanade mig, men inte bara mig, utan alla som är andemeningen på spåret. 

Bönen börjar med Fadern. Bönen förnekar inte heller position och nivåskillnad. Fader vår i himlen... Men den avbryts abrupt och distinkt av en Herrens apostel. Hör vad han säger! "Vi är införsatta med honom, dvs. Jesus, i den himmelska världen." Införsatta. Det är ett mäktigt uttryck. Det talar om något konstant och bestående och inte om någon visit eller ett studiebesök.

Men det himmelska måste ner på jorden. Eller hur? Det säger bönen. Ja, han ber: "Tillkomme ditt rike!" Den andliga värld där Fadern bor måste bli kött och ta sin boning ibland oss, dvs. gestaltas. 

Och så kommer det..!

"Ske din vilja"... Ske! Vilket märkligt uttryck. Det har ansatt mig denna dag som inne är. Det står inte vad som ska utföras i bönen. Det nämns inte. Det är förborgat. Inte heller när så ska ske. Bara en önskan om att! Det kan vara väldigt mycket som Gud avser bör ske. Ja, också i vår tid. I vårt nu. Men något är det. Annars vore bönen meningslös. 

Vi måste alltså få veta vad Gud vill för att också veta vad som ska ske. Och hur ska det gå till? Bönen redogör inte för hur det ska gå till. Då vore det ingen bön. Bara att och det är påkallande! Ske! - Ske, din vilja. Vad betyder ske? Det betyder händ ! Utan infinitiv märket. I ett imperativ. Ske!

Det vilar lika mycket ett presens över uttrycket ske som om en framtida händelse - om inte mer! Inte sant? Så levandegöres detta ord idag. - Ske din vilja!

Jag vill avsluta denna inblick genom att provocera ordets svenska innebörd ytterligare och krama ur "creman" ur ordet. För idag är ordet obekvämt och pockande. Det flyttar på sig varje gång jag ska fånga det. Det ord som gäckar mig utifrån sitt sammanhang. Vad kan det översättas med? Ja, det  rymmer i sig betydelser: "Bli verklighet." "Utspelas sig." "Bli av!"

Så säg; är inte helt plötsligt bönen levande och inte bara en ramsa inför levande Gud? Är det inte en stark önskan som förbinder himmel och jord, Gud och människa, i det som Guds vilja i himlen vill utföra? Förvisso! Bönen är fullständigt dynamisk för den rymmer förändringar och bönesvar - mer än vi kan önska eller tänka!

Jag avslutar nu min text här i ett försök att bara citerar meningen och bönen rakt upp och ner som det står - likt ur en uppläst andaktsbok. Lakoniskt och melodiskt. "Ske din vilja såsom i himlen, så och på jorden."... medan ordet tumlar runt som om Gud ville ha något gjort och utfört. Och det uppslukar mig! Bönen är mer än levande och den för bedjaren likt bruden i Höga visan att leta efter dess mening och mål.


- Ske, ja, ske din vilja o Gud!!