En artikel i Dagens Nyheter idag som bekräftar läget. Be till Gud över saken att vi ska få en biograf som ingen vill ha. Eller en som alla vill ha. En som Gud valt!

Klicka på länken och läs artikeln i Dagens Nyheter idag.

Och ett nödvändigt upprop till alla som har ett förkunnarkall; Gå in i din kammare! Gå djupare och ivrigare in i ordet. Saker och ting kan gå mycket fort. Det behövs andliga förkunnare, fäder och mödrar. Gud välsigne dig.

https://www.dn.se/kultur-noje/biografkedjor-vi-klarar-oss-tva-manader-till/

 

Jag bär som sagt på en vision om en biosalong för evangelisation här i Stockholm. Den har jag burit på länge nu och skrivit om det flera gånger här på bloggen.

Inte heller idag har jag fått någon biograf. Du skakar på huvudet och säger; hade du förväntat dig det? Nej, svarar jag. Men i morgon! Du förstår; man får vara hur ansedd som helst eller hur bränd eller klok som helst  - både i vad som gäller Guds verk eller inom ekonomi, tvivlen berör mig inte. 

Stockholm behöver en "nedre sal". En nedre sal på bottenvåningen. Jag kallar den så för att det fanns en gång en "övre sal" som lärjungarna skulle stanna i tills de blivit beklädda med kraft. För att travestera den lokalens namn så behöver vi en lokal i markplan som människor hittar till. Människor som framöver kommer att röra sig riktigt på bottenplan. På botten av livet.

När jag första gången skrev om detta så hade coronaviruset inte ens upptäckts i Kina. Nu så står de flesta biosalongerna avstängda i hela Sverige. Inte fler än 50 personer får vistas där samtidigt. Vem hade trott något sådant för ett halvt år sedan? Det kommer att slå sönder ägarstrukturer. Men det är ändå inte relevant för Guds verk i sammanhanget. Gud kan åt sig skaffa en biosalong för sitt verk när han vill. Det har ingenting med coronavirus att göra. 

Vi går också in i nödtider. Människor förlorar sina anhöriga. Företag går i konkurs och arbetslöshet breder ut sig. Socialförsäkringssystemen är för undermåliga. Många kommer att falla emellan stolarna och människor kommer att söka hjälp. Här har de kristna en stor uppgift att peka på sin frälsare och sin medmänsklighet! Gud harvar och plogar den hårda jordmånen - dig till fromma.

I Italien så är man till och med rädd för revolution. Bankerna är stängda och befolkningen får inte ut sina pengar. Vad ska de leva av? Italien som redan innan Greklandskrisen låg illa till såväl i tillväxt som nationalekonomiskt. Regeringen i Italien trycker nu upp matkuponger och de dör i tusental av viruset varje dag. Solidariteten och fördragen i EU kommer att kräva en ekonomisk utjämning där också Sverige står med. Också vi kommer att drabbas.

Mina vänner och läsare, om ni tror jag blivit tokig så har jag inte det. För det kommer att bli fullt av människor i salongen. Vi går mot nödtider!

Vi ska ha en biosalong! Men jag vet inte hur det skall gå till. Biosalonger betalar man hyra för. Eller? Elräkningen kan väl inte bli så hög... Det är ju skumraskbelysning på biografer... och filmkameran som säkert slukar en massa ström ska vara avstängd. (...)

Ja, jag raljerar inför alla som inte tror på denna vision. Jag kräver inte det heller. Inte för ett ögonblick. Verkligen inte. Jag förstår er å andra sidan. Men jag är inte beroende av det. Och jag kommer att vakna upp i morgon bitti och vara förväntansfull. Går jag till sängs även nästa kväll utan en biograf - då inväntar jag nästa dag.

Jag är som någon sa, en brinnande liten man.

- Men jag har en stor Gud! Hans vilja får ske.

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

"Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? Herren försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för? När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla. Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.

Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel.

Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig.

Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till Herren. Herre, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig!

Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig."    Psaltaren 27


Davids liv är verkligen intressant att följa i varje detalj. Boskapsherden som hade vaktat familjens boskap är vid detta tillfälle smord till kung men han jagas här av allt och alla. Så klart att mannen undrade över Guds vägar för honom. Är detta liv verkligen kungavärdigt? Men han hade tro på att Gud stod vid hans sida och att det timliga följde en annan rytm än hans samtida. Det är tryggt också för oss att veta detta i vår tid när allt ser ut att gå under. 

Vem skulle jag frukta? Vem skulle jag vara rädd för, skriver David. Ja, David är en skald och arbetar med ordflöden. Han visste säkert att man vid redigering inte låter omsägningar stå kvar. Ändå är David en av de främsta i bibeln på det, ofta hårt trängd.

Att frukta och att vara rädd för något är samma sak. Vi kan gått förstå att David ängslas extra mycket vid denna tidpunkt. Men han höll fast vid Guds löften till honom över hans liv. Han blir nästan för sårbar när han utgjuter sitt inre inför oss. Han verkar helt ensam och utsatt, jagad för sitt liv.

Så kan vi var och en av oss känna oss idag. Vi är alla utom fullständig säkerhet för det som går över världen. Viruset är den utlösande faktor. Arbetslöshet är en annan hotande påföljd i våra liv. Inkomstbortfall och undermåliga socialförsäkringar, då vi under många år kanske arbetat oss upp på olika stegar i livet. Plötsligt rasar allt. Vår bostad som är vår trygga borg är hotad. Våra bekvämligheter, vår bil, vårt hus eller vad det än kan handla om i ett liv står i omedelbar fara, ett företag och anställdas försörjning - för att inte säga livet själv! Människor är utsatta och saknar överlag en trygghet i Gud. Men den som lagt sitt liv i Jesus händer vet om att det finns en övergripande trygghet i det. - Gud tar hand om de sina! 

Vi kanske får gå igenom passage vi aldrig skulle ha valt själva och planerat vårt liv annorlunda om vi vetat om hur framtiden skulle se ut. Nu är framtiden här. Vi lägger ändå våra liv i hans händer. Vad som än sker. Oavsett vad som sker! Det är vad David kallar att bli förd upp på "klippan".

Vi har möjligen ett prov att genomgå. Det är att hålla fast vid Guds löften - även om vi inte får några omedelbart synliga tecken konfirmerade i realtid på Guds trofasthet. Vi vandrar ju i tro! Detta är vår tillförsikt. Det är den livsluft som tron på Gud rör sig i och vilar på.

Om du kunde stilla dig och invänta Guds väg för dig så skulle mycken oro stillas. Hans vägar är oförutsägbara. Och jag vågar knappt ge dig rådet för egen del:

- Låt Gud får det utrymmet med fria händer i och över ditt liv! Vi är hans barn. Han är vår far. "My life is in your hands..."

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Vilka märkliga veckor som ligger bakom sedan jag sist var ute med evangelium. Hela världen har stannat upp för en mikroskopisk organism som man tror sig veta lever i fladdermöss, en till i Sverige fridlyst kusinart som brukar höra till rekvisitan i skräckfilmer. Att den skulle få så stor inverkan på hela mänskligheten är ofattbart. Spridningen har gått som en präriebrand och väldigt många har redan avlidit, trots att den inte nått kulmen än. Länder står nu inför svåra ekonomiska tider med arbetslöshet och en bostadsmarknad på skälvande ben. 

Mänskligheten har verkligen tvingats stanna upp både under utegångsförbud och med ovissa framtidsutsikter. De äldre beordras stanna hemma i sina hem. Äldre människor som relativt sett kanske inte har så lång tid kvar att leva blir än mer påminda om det. De existentiella frågorna knackar nu på mångas dörr och tar inga hänsyn till enskildas besöksförbud. Jesus knackar på vårt hjärtas dörr. Släpp in honom i ditt liv. Inga samhällsinstanser kan ta det ansvaret åt dig. Inte ens kyrkan och prästen på själens område. Frälsningen handlar om en personlig relation med Jesus utan ombud. Han ömmar för dig.

Människor verkar faktiskt också nu börja bry sig om varandra mer i samhället.  Våldet på våra gator tycks ändå har avtagit. Hela tillvaron har drabbats av en perspektivförskjutning. Åtminstone några positiva tecken.

Den här pandemin gör upp med mänskligheten. Vem är regissören? Det är skapelsen! Med sina givna gränser. Den av Gud givna. Där utöver hör Gud bön. Han som ser längre och mer övergripande än vi, mitt i vår oro, vår ängslan och rädsla över framtiden. Han möter oss individuellt. Evigheten är också en framtid. Den tänker vi mindre och sällan på i våra korta perspektiv under maktlöshet. Kanske vi nu fått hjälp med att göra det. Ung som gammal.

Jesus står idag vid varje sjuksäng, vid varje grusad framtidsutsikt, vid varje likviditetskris och hot om konkurs, vid varje misär och arbetslöshet, vid varje nygrävd grav och han erbjuder sin frid som övergår allt förstånd. Han ber dig komma till honom med ditt liv. Allt annat är timligt och i stort ersättligt. "För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?" Ta vara på den kunskap du har om Gud och var inte rädd. Detta är övergående. Åkalla Jesu namn och du ska bli räddad.

Så fort det är möjligt kommer jag att bege mig ut i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan och evangelisera igen. Men det är inte läge för det på överskådlig tid. Faran att bli smittad är alldeles för stor och har gått ifrån att ha varit ett perifert riskområdesrelaterat hot till ett nu globalt förekommande hot. Inte ens Thailand som är grannland med Kina betraktades som riskområde för en månad sedan. Nu är hela världen det! Ofattbart. Obegripligt ofattbart. 

Folkhälsomyndigheten uppmanar nu alla att ta detta i akt. Då följer man det. Men för er som möjligen undrat vart jag tagit vägen: jag har inte gett upp! Men just nu har natten kommit då ingen kan verka.

Jag tror ändå att detta är Guds tid. Detta är också allas vår tid att finna att livet rymmer större frågor än det timliga. Vi är bara på genomresa i livet. Och Guds folk har bett för vårt gudlösa land i tider och för en kultur med gudsfientliga värden som skadar oss, medan verkliga värden gått förlorade i en allt för njutningsinriktad och materialistisk generation. Nu hejdas hela mänskligheten svårt. 

Ta till vara på din kunskap om Jesus. Han är vägen, sanningen och livet!

- Jesus älskar dig!  https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

Jag har kanske varit otydlig med mitt exempel över David Wilkersons nästan självutplånande första tid då han började evangelisera i New York. Det är inget idealiserande från min sida. Men pionjärskap är att uppoffra sig och man får oftast gå ensam. Jesus själv offrade sig för mänskligheten. Han om någon uppoffrade sig. 

Människor mejlar mig och ber om förbön. Man är oroliga för Coronaviruset och dess följdverkningar. Med all rätta. Men allt vilar i Guds hand. Samtidigt kan vi se att gatuvåldet minskar. Detta har en återställande effekt i vårt samhälle. Viruset som verkligen inte ska glorifieras medför samtidigt att vi återgår till en slags ordning som inte polismakten lyckats upprätthålla. Människor börjar bry sig om varandra på ett nytt sätt och oroas för varandra. Det är dyrbara värden mitt i allt.

Det kan vara svårt att få förståelse för ett sådant resonemang just nu, men faktum är att skapelsen sätter oss på plats.

Skapelsen är ett Guds verk.

https://www.youtube.com/watch?v=ryA5cdRmTbo
 

Jag blir mycket tagen av de bönämnen som man mejlar in till mig. Jag förbiser inte ett enda av dem. Verkligen inte. Jag kommer fortsätta att skriva upp dem i min bok så jag kan komma ihåg att be för alla. Gud hör bön! Gud välsigna er alla.

(Ett enda litet glöd av Curt & Roland)

Klicka på länken: https://www.youtube.com/watch?v=O3j2FlzuAvo

 

Coronaviruset slår nu med full kraft mot hela mänskligheten. Viruset som sitter i sekretet tar sig djupt ner i lungorna och biter sig fast i organet på cellnivå och förökar sig av proteinet i cellerna. Kroppen - intet ont anad, reagerar först inte, tills smittan blivit till ett sjukdomsfall. Då kommer reaktionen med feber, värk och försvårande komplikationer. Viruset har hittills dödat ett tiotusental människor över hela världen. Än vet vi inte hur många som kommer att dö totalt sett.

Viruset påminner om synden. Man är bärare av det utan att veta om det. Det syns inte. Det känns inte. Åtminstone inte initialt. Synden, däremot, kan trigga igång välbefinnande. "Stulna äpplen smakar bäst." Din kärlek till din nästas man/kvinna är inte lovlig för den skadar kärleken till din äkta man/kvinna. Däri ligger det förvridna och svåra. Även om den upplevs som kärlek så skadar du din äkta relation. Kärleken som till sitt väsen inte vill något ont. Här blir det ont!  Vi som följer våra inspirationer och våra begär som en slagruta, vet inte om att vi då är berusade av synd. Så stör synden en harmoni och en förordning. Skadorna visar sig senare. Som virus. Syndaren erbjuds dock nåd till omvändelse och att få komma till himlen. Men inte med synden. Han erbjuds nåd!

När vi reste in i Thailand för fyra veckor sedan hade man riggat upp en värmekamera mot alla som kom in i landet. Vi screenades. En siffra dök upp på skärmen som visade varje inresandes kroppstemperatur. Febersatta resande togs åt sidan och fick inte komma in i landet. En omutbar gräns. Inte ens visum hjälpte - som kan liknas vid religiösa bekännelser utan verklig omvändelse till Gud.

Terminalbyggnaden är här i sin motsvarighet döden i min jämförelse. En gräns. Det är en bra bild på den människan som inte blivit renad från synden. Han eller hon kommer inte in i himlen. Precis som länder nu stänger sina gränser för att man inte vill ha in virus i landet, på samma sätt är det med Guds nya eviga plats för oss. Ingen synd ska komma in där! Gud är god och han vill sätta punkt för synden som skadar oss och andra. Det har han ordnat med återlösaren - Jesus Kristus. Han är vårt botemedel. Du måste välja honom som du väljer att vaccinera dig. Det är helt frivilligt och förståndigt gjort. Hans vaccin är det oskyldiga blod som han lät rinna för oss. Korsdödens brutala och dramatiska omständigheter som visar på allvaret. Allvaret med synden. Jesu blod renar från all synd. Den som åkallar Jesus namn ska vara räddad.

Egentligen är synden mycket, mycket mer komplicerad än vi tror. Synden är en del av vår natur. Den är ett med oss. Som jag sagt tidigare;" Vi är inte syndare för att vi syndar. Vi syndar för att vi är syndare." Vi gör inte. Vi är.

Det senaste året har barnen i västvärlden blivit utsatta för ångest över miljöfrågorna. Olyckligt på många sätt. En börda barn inte ska behöva bära och hetsas av. Nu slår Coronaviruset mot en värnlös mänsklighet där inte bara välståndet står på spel. Men det finns evighetsfrågor vi måste konfronteras av - oavsett hur det går med vår miljö. Vi är evighetsvarelser. Det är lika säkert som att vi alla har en avgränsad och unik personlighet. Den är odödlig. 

Den kan gå evigt förlorad och då får du obönhörligt följa med! Var din situation vuxen och ta ditt ansvar över dig själv. Ingen annan kan ta det ansvaret åt dig. Antingen kommer du hem till Gud i ett evigt välbefinnande eller till en plats dit djävulen skall fängslas för evig tid. Den platsen är inte avsedd för dig.

Vart är du på väg? 

 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

" En vision sträcker sig framåt med en oerhörd intensitet. En vision brinner trots avsaknad av resurser. Den äger forsens kraft och bergets tyngd. Den äger vindens framfart och behöver inte legitimera sig. Den lever sitt eget liv och rör sig mot sin fullbordan."                                                                            
                                                                                                  
    Thommy Jakobsson

 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Jag nämnde inte det igår. Det tog mig nästan åtta timmar att dela ut bara 400 flyers. Ett dagsverk. När jag skulle somna och blundade fortsatte människor att komma emot mig. En yr känsla. Kanske inte så konstigt. Om det går 25 personer på varje utdelad traktat - ja, då sa jag: - Varsågod, Gud välsigne dig, tio tusen gånger till tio tusen människor. Inte sant? 

Nu handlar inte arbete i Guds rike om statistik. Men ändå. Att det ska behöva ta mer än en minut att få en enda människa att ta emot ett informationsblad, det är verkligen ett tidens tecken. Människor är så trötta på information genom sina mobiler, datorer, musikspelare, massmedia och TV att de inte orkar, tror jag.

Men inte bara det. Jag tror att ängsligheten för Coronaviruset slog igenom igår och gör att många tvekar att ta emot något. De kan ju inte veta att jag suttit i karantän i över en vecka efter mitt Thailandsbesök av hänsyn till just det. Min solbränna röjer mig. Jag märker ju en avsevärd skillnad då jag kunde dela ut 500 stycken på 5-6 timmar bara för en månad sedan. Jag tror att det är virusrädslan som spökar.

Men det kommer inte att hindra mig! Så fort jag får en dag ledig så är det ut igen. Plogen måste ner i jorden för att skapa fåror. Det är i fåran som fröet ska sås. Man sår inte på hård obearbetad jord. Egentligen vill jag ha ett nät för fiske men jag får nöja mig med pimpelfiske. Det är ju vinter...  Och känslan man har efter en dag där ute det är den som åkermannen eller jordbrukaren har efter avslutat dagsverk; fröbingen blir tom och inga resultat. Men en bonde vet att det tar sin tid. Processen har då bara börjat. Där nere i människosjälen gror det en växt som Gud ger. Resultatet får vi invänta till den stora skördedagen. Men den tänker vi inte på nu. Nu gäller det att grovarbeta.

Jag har det hela tiden på tungan till dig som läser detta; Vill du vara med? Vill du följa med? Men jag vill inte forcera något. Det här är lagt framför Gud och det är han som får dirigera. Jag skriver också så här minutiöst av den anledningen att jag vill ge inspiration och ett exempel.

Varje gång jag går ut så kommer det minst tre-fyra stycken förslag på församlingar/kyrkor som man vill att jag ska gå med i. Jag förebrår ingen för det. Det är en god verksamhet man åstundar. Men jag ska stå i den där gatukorningen och inget annat. 

Om så än en staty blir rest till åminnelse!

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

På tisdag kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan och Drottninggatan. Det har inte utbrutit några Coronavirus på oss så nu tar jag mig an arbetet igen. Så välsignat. Välkommen att hälsa på om du har vägarna förbi!

Gör något litet. Tro Gud om mycket!!


 

Det är mycket svårt för mig att hålla igen på visionen jag bär inom mig. Visioner bär man inom sig och inte i kollegieblock. Visionen, om en biosalong där Guds folk kunde samlas. Är det förmätet sagt? Säkert. Men varje generation måste själva erövra områden för Guds rike. 

Det kunde gå till så att man gör ett upprop och kallar på troende människor att vara med. Jag tror det skulle gå att få med väldigt många i syfte att vinna nya människor för Gud. Det är ju så att under årens lopp så har det tillkommit en ny generation som inte har några gudsupplevelser. De har kommit för att vi ska betjäna dem och "för en tid som denna".

Ja, man kunde förbereda sig. Den som är musikalisk plockar fram sitt instrument och gör i ordning det, bildlikt talat.  Jag menar; man gör något förberedande och praktiskt för att komma igång. En biograf & cafè kräver många olika gåvor och färdigheter.

Man kunde också starta en ekonomisk insamling. Den insamlingen har ju en bättre framtid för sig om den sker på ett tidigt stadium. Men den vägen vill jag inte ta.

Jag kunde också begränsa det till att bara göra ett upprop till de som vill vara med och evangelisera. Och på så vis påbörja ett gott arbete. Det kommer att komma fler som evangeliserar i city. Det tror jag. Gud kallar!

Men den som jag högst av allt vill ha med i visionen, om jag nu får tala så, det är ju Herren! Därför har jag ställt mig i city. Han får lösa biosalongfrågan. Gud behöver bara någon eller några. Det är skriftenligt. Gud kan ju inte göra något om vi inte sätter oss i rörelse. Under tiden evangeliserar jag. Men det är Gud som sanktionerar. Det kan inte vi göra.

Jag vill inte forcera något. Absolut inte. Men håll dig ajour och var bedjande. Det kan gå fort. Och det får ta hur lång tid som helst. Men vi har väntat länge nog nu på att Herrens arm åter igen skall få ses utsträckt.

Herren vill ju ha några att samarbeta med. Han gör inte detta med änglars hjälp. De har helt andra uppgifter. Detta är ett arbete för oss troende.

 

" Remember there`s  a friend named Jesus who will wipe your tears away, and if your heart is broken just lift your hands and say..."

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

"Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."
Luk. 4

Lukas skriver att Jesus återvände uppfylld av den helige Ande från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen. Fyrtio dagar senare står det att han i  Andens kraft vände tillbaka till Galileen. Tillståndet beskrivs med olika prepositioner. 

Strax därefter går Jesus in i templet och läser de kända orden av Jesaja och identifierar sig med dem: Herrens Ande är över mig. Varför står det inte i  mig? Om Simson står det att Guds Ande började verka på honom. Varför står det inte i honom? De båda exemplen är av samma slag. Men på och över!

Ohh... min vän! Det här är olika tillstånd av smörjelsen. Smörjelse till tjänst. Det handlar om ett inre och ett yttre inflytande från Gud - samtidigt. 

Uppfyllelsen av den helige Ande rår vi i mångt och mycket över själva. Nya testamentet som uppmanar oss att "uppfyllas av den helige Ande". Men när det står att Herrens Ande var över honom - då är det något mer men av samma slag. Det är maktpåliggande när Guds Ande verkar över eller på.

Ja, då handlar det mer om kraft till särskild tjänst, än om kraft till att vara ett vittne. Prepositionen visar på inverkan och påverkan, skulle man kunna säga. I samma Ande.

Gud vare lov!

 

Sent nu på eftermiddagen har jag tagit beslutet att avvakta med att evangelisera i citykärnan. Det beror på att vi kom hem från Thailand så sent som i måndags förmiddag. Det har bara gått tre dagar.

Thailand är inget riskområde för Coronavirus. De hade visserligen 40 stycken insjuknade i norra delarna av Thailand, norr om Bangkok, men inga i mellersta delarna där vi uppehöll oss.

När man sitter i ett flygplan med tre hundra människor som kommer från samma område och är instängda i över elva timmar så är det stor risk att bli smittad - om någon mött någon annan i Thailand som burit på Coronaviruset. Vi vet ju inte om någon varit i Bangkok-trakten under sin resa eller via någon annan olyckligt nog drabbats. Det är mycket möjligt.

Jag ser genom massmedia att bland de som insjuknat så genomföres en minutiös genomgång av vilka man har varit i kontakt med, efter att man visat på symptom. Skulle jag i detta läge, mot förmodan, vara smittad så ter det sig mer än ansvarslöst att ställa sig på stan och möta människor på det viset.

Jag är inte rädd för Coronaviruset. Jag tror också på Guds beskydd men här handlar det om respekt för andra människor. Det vore fruktansvärt att i det sammanhanget när jag evangeliserar, smitta ner människor, om så skulle vara att jag bär på smittan.

Det får därför dröja någon vecka till innan jag exponerar mig bland andra. Man talar ju om en karantän på ca. 14 dagar när man varit i drabbade områden.

Jag väljer att göra så - även om det tar emot. Jag tänkte inte på dessa saker så sent som i går ens. Men det handlar om att vara ansvarsfull.

 

Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder över dalen. Och se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: ”Människobarn, kan de här benen få liv igen?” Jag svarade: ”Herre Gud, du vet det.”

Då sade han till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren Gud till dessa ben: Se, jag ska låta ande komma in i er så att ni får liv. Jag ska sätta senor på er och låta kött växa ut på er och täcka er med hud och ge er ande så att ni får liv. Och ni ska inse att jag är Herren.”

Jag profeterade som jag blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett ljud, det blev ett rassel, och benen kom tillsammans så att ben fogades till ben. Medan jag såg på, växte ­senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

Då sade han till mig: ”Profetera till Anden, ja profetera, du männi­skobarn, och säg till Anden: Så säger Herren Gud: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna så att de får liv.” Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.

Han sade till mig: ”Människo­barn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: ’Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.’ Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska öppna era gravar och hämta upp er, mitt folk, ur era gravar och låta er komma till Israels land. Ni ska inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för upp er, mitt folk, ur dem. Jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.”  Hesekiel 37


 

I dag blir det ingen evangelisation. Vädret tillåter inte det. Köld och vind är en sak men nederbörd förstör flyers. De blir ju blöta.

Men det är ingen bekvämlighetsursäkt! Jag kommer igen så fort jag kan och vädret tillåter det. Jag meddelar mig här.