" Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld."  1 Joh. 5:19

Den senare delen av satsen är nog mest ihågkommen ibland kristna. Den citeras lite nu och då. Den är den bibliska förklaringen till allt elände som sker på jorden och i världen. Och det är ett faktum; hela världen är i den ondes våld.

Men den första delen av meningen, hur ljuv är inte den?! Att vi inte bara är skapade av Gud. Vi är av Gud! 

En av hemligheterna till ett segerrikt liv - det är att tillbedja och lovsjunga Gud. Sjunger du illa som jag...sätt på en CD skiva eller hitta något streamat på nätet och dränk din röst i tydlig Guds tillbedjan. Det lättar! Det lyfter och din ande blir frigjord.

Varför är det så? Vad tror du? Jo, djävulen var en gång körledaren i himlen. Han står inte ut med den himmelska tonen nuförtiden och han har ett dåligt inflytande på tid och rum. Han kommer att fly ifrån dig. Då får du andrum. Skaffa dig ett andrum! Lova Gud med allt vad du har! Det lyfter.

Ja, det lyfter och frigör dig.

 

Rektorn för Oklahoma Wesleyan University skrev för några år sedan ett öppet brev på sin hemsida. Jag tycker det är värt att lyfta fram det här. Det finns flera huvudsanningar i texten.

" Den senaste veckan kom det fram en student efter universitetsmässan och klagade på att han kände sig utsatt och som ett offer efter en predikan som handlade om 1 Korintierbrevet ,13 kapitel. Det förefaller som om denne unge forskare kände sig kränkt eftersom en predikan om kärlek gjorde att han mådde dåligt av att han inte visade sig kärleksfull. I hans inre gjorde talaren fel genom att han och hans kamrater kände sig obekväma.

Jag hittar inte på detta. Vår kultur har alltså lärt våra barn att bli så här självupptagna och narcissistiska. Varje gång deras känslor är sårade antar de en offerroll. Alla som vågar utmana dem och alltså får dem att "må dåligt" över något är "hatare", "trångsynta", en "förtryckare" eller en "förövare".

Jag har ett meddelande till denne unge man och andra som vill lyssna. Den känslan av obehag som du har efter att ha lyssnat på en predikan kallas för samvete. Det är meningen att man skall må dåligt efter altarrop. Man skall känna skuld. Målet med många bra predikningar är att man ska erkänna sina synder - inte vagga sig själv i säkerhet. Det primära målet med kyrkan och den kristna läran är din bekännelse - inte ditt självförverkligande.

Oklahoma Wesleyan är inget "safe space" utan en plats där man ska lära sig saker: lära sig att livet inte handlar om dig, utan om andra; att de obehagliga känslor du har när du lyssnar på en predikan kallas för skuld; att sättet att hantera det är att ångra allt du gjort fel istället för att skylla andra för allt som är fel på dem. Detta är en plats där du snabbt måste lära dig att växa upp. Detta är ingen förskola. Det är ett universitet."

Ur boken: Det stora könsexperimentet av David Eberhard

 

https://www.youtube.com/watch?v=f7ZOwifAw-4

 

Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet bland liljor.

Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte. Jag vill stiga upp och gå omkring i staden, på gatorna och torgen, jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte.

Väktarna fann mig, där de gick omkring i staden. Har ni sett honom som min själ har kär? Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep tag i honom, och jag släppte honom inte... Höga visan 3


Ett mellanmänskligt kärleksdrama. Men det är mer än så. Brud och brudgum är en illustration på Jesus och den troende. Hjorden är hans församling. Han som inte för hjorden på bete i staden. Det säger sig självt. Där finns inget bete.

Min vän, säger hon. Det hade väl räckt? Nej, min vän är min. Det talar om en orginell för att inte säga enastående och unik relation. Den relationen kan ingen annan ha eller äga på samma sätt. Jesus och du! Jag och Jesus.

Men ibland tappar vi bort vänner. Eller som i texten - vännen. Vi söker men finner honom inte längre på de platser vi mött honom tidigare. I världen. I staden. Ja, likt en lyckad resa som aldrig blir likadan andra gången man försöker uppleva samma sak, så hittade hon honom inte. " Jag vill stiga upp ", står det. Och "gå omkring i staden och på gatorna och torgen ". Men hon fann honom inte.

Vad står allmänningen för i texten, staden med gator och torgen, dit vi först tar vår kos för att leta rätt på den förlorade Jesus för vår frälsning?  Jo, det är platser där vi hittar allt annat i livet. Det hittar du där men inte vännen. Första gången, kanske. Men inte andra gången. Varför då leta där? Jesus är ingen stationär upplevelse. Han kommer till dig i egen person.

Istället hittade väktarna henne...Så typiskt.  Ja, på världens torg och gator och i denna världens städer som rymmer allt - där fångas vi av andra. Och annat. Av väktare. Vad står väktare för i denna värld med livsmönster och krav om likasinne och likformighet? Bli likasinnad eller drabbas av väktarens befogenheter. Vår samtids demoni.

Sedan kommer det...Knappt!  Ja, knappt. Knappt hade jag kommit förbi dem. Ja, bortanför denna tidens väktare, denna tids anda, samtidsanda - där fann jag honom!

Den som vill äga Kristus måste ta sig förbi de anspråksfulla demoniska krafterna.  De som vaktar denna tidens väsende av denna tidens Gud. Bortom fann hon honom som hennes själ hade kär. "Jag grep tag i honom". Vilken intensitet. "Och jag släppte honom inte!"

"Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill." 

Men när den själv vill - då hittar den fram till vännen framför allt annat.  Så talar den förnyade Kristusbruden som fått erfara hur det är att gå genom tiden.

 

Ibland kan människan möta Gud under stor ensamhetskänsla. Det närvarande, det frånvarande eller det bakomvarande kan då inte hjälpa. Mänskligt beklämmande men hoppfullt. Då Gud framstår.

Precis som vi människor ibland behöver ensamtid, så behöver Gud egen tid med oss. Med var och en. Vi blir då välsignade. Så vill jag tro.

Denna dag vill den här sången bli sjungen. Det är ingen karismatisk slagdänga. Nej, den här är den ensamma stridsmannens bekännelse och jordnära tillförsikt till Gud. Sången vill komma till. Mitt bröst kan inte längre härbärgera texten. Då brister det. Då bryter vårfloden alla fördämningar. 

Sången är skriven av A.K. Rutström. Jag har ingen aning om vem sångförfattaren är, bara det att vi har samma tro och ande. Det räcker. Den helige ande som inspirerat till sången, förstår vad sången betyder. Där uppstår mötet med Gud i det inre av själens rum.

"När jag i tro min Jesus ser, Vad kan jag då väl önska mer? Jag ser de skatter, som han har, och ser hur Gud är underbar. Halleluja, Vad fröjd det är! Han över alla djup mig bär. Vad gör det då om jag är svag, då han mig leder dag för dag.

Av synd och sorg jag är ej böjd. Nej, i min Gud jag är förnöjd. Nu hela vägen han mig för, och då jag beder han mig hör. Halleluja, min bön han hör, ja, långt utöver han och gör. Det skall och du erfara då, när du vill helt från världen gå.

Hur tom och dystert allting var, då jag i synden än var kvar! Men då jag nära Jesus kom, försvann båd´fruktan, synd och dom. Halleluja, han kraft mig gav. Min synd försvann i glömskans hav. Jag är ej längre syndens träl, ty Jesus frigjort har min själ.

O, det betyder föga här. Om jag föraktad, hånad är. Jag allt igenom tron dock har, och himlens Gud är nu min far. Halleluja, min Gud min far mig troget följer alla dar. Då jag är svag, då är jag stark, ty jag nu står på löftets mark."

 

Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de. Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt. Matteus 13:4


Det finns faror i livet. Olyckor som till synes bara sker. Gruvligt likt Titanic eller förlisningen av Estonia. Vindar som tar tag i träd och vräker omkull dem över allt och intet. Ohämmat och brutalt. Människor förolyckas. Olyckor hör livet till och de frågar inte om lov. Men straffdomar hör också till livet. Ja, straffdomar mot människor som gått för långt. Människor, ja, människor som gått för långt.

I den här berättelsen kring Jesus liv och hans möte med sin samtid så refererar han till en olycka som skedde vid Siloamdammen vid Josafats dal. Den är inte mer känd än så. Men Jesus nämner att 18 personer skall ha dött då tornet föll över dem. Jesus säger inte att de förolyckade var oskyldiga - om vi skall tala om synd och skuld. Han säger att de på intet vis var mer skuldtyngda än andra. Vad var de andra då, som inte drabbades? I lika illa dager! Det säger Jesus själv. Vi vet att 40 år senare brändes templet ner och staden invaderades. Varför? Ja, det sa han. Om ni inte omvänder er! Varför skulle han annars ta upp fallet om tornet i Siloam? När Siloamtornet rasar är det för sent och otidsenligt att bada i Siloam. Det kan jag försäkra dig. Då är det bara Betesdadammen som är öppen under ett ögonblick av nåd. Den som hinner först i har förstått nåden. Fly till Gud!

Varför stänger man av Kaknästornet i Stockholm som ligger någon kilometer utanför Stockholms inlopp - den har ju stått där fredligt sedan 1967? Frågan är än mer berättigad eftersom modern IT teknik medger direkt påverkan från servrar via andra och tredje land för att slå ut viktiga funktioner man bedriver där. Det är ju mer berättigat, menar jag, att inte släppa in folk i tornet under den analoga tiden - om nu analogt kan stå för den förra tidsepoken då allt behövdes göras i direkt kontakt med det som skulle oskadliggöras. Nu slår man i krigstider ut allt i fiendeland hemifrån och påverkar demokratiska val allt efter behag via facebook och andra tekniska plattformar.

Nej, det är något som inte stämmer. Där är en hund begravd. Den som vill skada något i Kaknästornet kan göra det från en annan kontinent och från sin sängkant. Det behövs inga tillträden via hissen och upp i tornet eller genom direktkontakt. Men om det föreligger ett hot, ett verkligt hot, vad grundar det då sig på, frågas? 

Omvänd er! Det är ett stående tema till den mänsklighet som ostyr rasar ohämmat mot avgrunden. Omvänd er! Här är inte ens Jesus nådig mot sin samtid och sin tids religiösa bärare. För om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt, sa han.

Vilken profetia 40 år innan Jerusalem totalförstördes under en belägring.