Anton Johansson ser Ryssland och Frankrike anfalla Sverige. Men det är inte Anton som ser. Det är Gud som visar honom. Invationen skulle med bestämdhet ske 1953 och pågå under sommaren fram till hösten, det året. Han såg de franska trupperna inta den svenska Västkusten. Göteborg, Falkenberg, Helsingborg, Malmö och Lund. Städerna blev i stort sett utplånade. De ryska trupperna invaderade norrifrån och drog sig neråt landet. Norrland in mot Norge. Gävle, Torneå och Stockholm. Öland. Gotland blev fullständigt intagen. Ett tvåfronts angrepp. Koordinerat.

Anton Johansson får beskedet om att "handeln i Norska Finnmarkens gränsdistrikt, var orsaken till detta krig". Ryssland inledde kriget och Frankrike bistod. På den här tiden var kännedomen om de stora olje och gasfyndigheter som man på senare tid funnit i Barents hav, obefintliga. Allra minst för Anton Johansson. Ryssland har i början på 2000 -talet varit och fäst en rysk flagga på havsbotten - allt för att markera tillhörighet. Det är också bekant att Frankrike är en stor militär samarbetspartner med Ryssland när det gäller krigsmateriel. Det är mer än en slagruta för den nyhetstörstige. Det är svåra indikationer. Affärer skapar som bekant förvecklingar.

Gud visar en obetydlig man händelser, platser, namn och årtal - vilka inträffar under flera årtionden. Det är händelser ingen kunnat räkna ut eller förutsäga. Många händelser har kunnat verifieras. Men det är en händelse som sticker ut och som inte inträffat. Det är just anfallet mot Sverige. Var den synen fel eller avvärjdes hotet? Man kan gott säga att det avvärjdes - eftersom den inte blev av. Den är också tidstypiskt beskriven. Den svenska militära expertis som tog del av Anton Johanssons syner talar om ett utomordentligt väl planerat anfall, som han detaljerat pekat ut. Ett militärstrategiskt fulländat anfall till sitt upplägg.

Två år innan det årtal Anton Johansson pekar ut som anfallsåret mot Sverige, får en enkel pingstpastor se syner, vilka i än större omfattning drabbade Sverige. Det är varken långsökt eller djärvt att lägga karbonpapper över de båda männens syner och upplevelser, och finna stora likheter. Det den ena talar förstärker den andre i en närmre tid. Synerna har en sak gemensamt - påfallande  gemensamt; Sverige blir angripet av en främmande makt. Och de flesta stora städer jämnas med marken. (!) Det ligger nära till hands att se Anton Johanssons profetior gå upp i Birger Claessons syner. De påminner om profeten Jona och gudsmannen Nahums erfarenheter på gamla testamentets tid. Domen är bordlagd. Men inte avvärjd.

De budskap som Birger Claesson framförde på 1950-talen, medverkade till att många kristna kände tidens allvar och sökte Gud. Det uppstod en besökelsetid över hela Sverige, på femtiotalet. Många har med händelserna i backspegeln kunnat konstatera att Gud sköt upp domen, invationen.

Anton Johansson såg tidigt att båten Titanic skulle gå under. Han såg båten och människorna förlisa i en syn. Gud sa åt honom att det var för Britternas högmods skull. Är inte Gud god? Jo. Men också Gud har en bortre gräns för ondskan. Han är en personlighet och även han sätter gränser. Gör inte vi det som människor? Jo. Det gör Gud också! Han sätter gränser. Vi är på väg mot den bortre gränsen!

Sverige har alltsedan den socialdemokratiska eran på 1950-1990 talen, metodiskt avkristnat Sverige. Det skrev Anton Johansson. Han sa att socialismen avskaffat kristendomen. Vad är kristendomskunskap? Det är att odla kunskapen om Gud. Vi har istället fått lära oss att helt ifrågasätta Gudsbegreppet.

I nästa blogg vill jag skriva om Birger Claessons syner. De är strikt inriktade på ett anfall mot Sverige. Om den domen slår in, blir det ett värre anfall än det Anton Johansson beskrev. Då har domen tilltagit. Jag är inte säker på att de kristna orkar vända ett sådant hot till något bättre. Vi är alldeles för komfortabla. Vi har tappat det kristna livets innehåll och lever bara privatkristendom under en vag bekännelse. Om ens det.

Vi är i behov av en djupgående förändring. Jag kan inte se annat än att vi behöver hjälp med det. Den hjälpen står i proportion till vår belägenhet. Så har Gud fått komma till genom hela historien. Smärtsamt men nödvändigt.

Bed för Sveriges folk. Stora ord! Ja, stora ord.

"Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?" Amos: 3:6.

Anton Johansson får veta att hans brorson kommer att drunkna dagen efter. Det är en rekvisition på budskapets äkthet. Anton tar själv emot den av Gud och löser in den. Vilken svår dag. Att en sådan tragisk händelse slår in i närtid, ger naturligtvis trovärdighet till allt det andra Gud visade honom.

Jesus verkade stå på höger sida om Antons säng, där mitt i natten. Han vågade inte titta åt det hållet. Anton bedyrar att han inte brukar drömma och ljuset och glädjen som kom från mannen i rummet, var obeskrivligt stor. Atmosfären som uppfyllde rummet var en legitimation i sig. Himmelen var där!

Anton Johansson fick se framtida händelser som skulle beröra hans eget liv, sin omgivning, fisket i Finnmarken, missväxt, det första världskriget och ett vulkanutbrott på Island. Han får alltså veta en hel del händelser iförväg. Men även ett krig 1953 som Sverige skulle komma att involveras i - alltså två år efter Birger Claessons syner som han fick 1951. Det är åtminstone redaktionellt intressant.

Uppgifterna var så detaljerade att de framtida chefer Anton skulle få på sitt arbete, ett lantmäteriarbete, blev alla namngivna med verksamhetsår. Efter den sista chefens tillträde - som skulle heta Knutson, då skulle världskriget bryta ut. Allt detta är nu historia.

Anton Johansson får göra en "rymdfärd" med Jesus. Det är naturligtvis svårt för oss att föreställa sig. Så spektakulärt. En del av oss rynkar redan på pannan i skepsis. Det här ligger utanför alla våra egna preferenser och vi tappar gärna greppet om historien. Men Anton får se "himmelrikets hemligheter" och är på en historisk framtidsresa över Europa och världen, som sker tidskronologiskt för honom. Anton säger själv att det han var med om, var så storslaget att han var rädd för att bli märkvärdig. Vi har med en enkel man att göra. Gud dubbar inte vem som helst. Ändå faller manteln på den ovärdige. Den som inget är. De brukar vara de bästa verkställarna. De ambitiösa far ofta vilse i sina egna projekt. Gud behöver trogna vittnen.

Herren sa till Anton: "För människornas ondskas skull skall världskriget komma, men du skall göra, vad du kan för att underrätta och varna kejsar Wilhelm, att han icke må låta förleda sig att gå med på världskriget. Du skall vara mitt vittne. Du skall stå inför norska regeringen, stortinget i Kristiania (Oslo), Stockholm, Berlin och kejsar Wilhelm". Anton invänder. "Jag är ovärdig, att vara Ditt vittne, men genom tron på Dig är jag rättfärdiggjord till saliggörelse, jag kan inte skriva gott, kan inte tyska, och vägen är flera hundra mil". Så sa Mose. Så sa Gideon. Så sa. Och så sa...

Då fick han se Jesus på korset och kunde i detalj beskriva honom. Anton undrade ändå om det verkligen var Jesus som kom med dessa omskakande nyheter till honom. Vi tvivlar så lätt i vårt förnuft. Då förekom Jesus honom i hans tankevärld och sa: "Frukta inte, frestaren får inte bära törnekronan". Visa ord. Hade Han sagt "vill inte bära" kunde det varit en komplott under förställdhet. Men makten ligger hos Gud! Den kan ingen beröva Honom.

Hela denna berättelse bär inom sig en sådan övertygelse ifråga om en människas möte med en synlig Herre och det övermäktiga i att gå Guds ärende, att den hade kunnat vara läst direkt ur bibeln. Synen bekräftar sig själv. Anton omdömes förklaras och resten är historia.

Vi har skäl att se vidare på Antons syner. De går möjligen upp i Birger Claessons märkliga upplevelser på 1950-talet. Vi upplever också just idag hur krigstrummorna plockas fram. Idag sänder Danmark upp sex stridsflygplan för att patrullera det Baltiska luftrummet, i NATOS namn. På Östersjöns botten ligger ryska pipelines.

Det finns flera extremt allvarliga mellanmänskliga frågor som Gud aldrig blundat för i historien. De har tveklöst skapat kontroverser med Honom. Den gränsen har Sverige passerat för länge sedan. Vi skall inte negligera profetiskt tal. Profeten Jona budskap avvärjdes av Gud - på hans tid. Men återkom över landet under profetens Nahums dagar. Tillfälligheter är övergående men Guds standard för mänskligt liv har en bortre gräns. Tveklöst. Annars vore han ingen Gud. Det är Hans skapelse! Och Hans rörelsemönster går att skönja i Guds ord.

Sverige och Norden hör till det politiska och framför allt militära block som med Ryssland i spetsen kommer att draga ner till mellanöstern och kriga mot Israel. Det finns alltför många utpekade faktorer i Anton Johanssons och Birger Claessons profetior, att vi inte kan förbise dem. På ett eller annat sätt står vi i Sverige inför en omvälvning. Det är tveklöst så. Det kan få sin utlösande faktor - likt Elia gärning. En man av Gud ber en bön och driver landet in i nöd. Gud har låtit människor samarbeta med Honom förr. Gud tar ut vem Han vill.

Jag tror inte som Ulf Ekman att väckelsen kommer från den katolska kyrkan. Den kyrkan äger inte det perspektivet. Väckelsen kommer från annat håll och måste så göra. För vi håller på att välfärda ihjäl oss. Det vill ingen av oss kännas vid.

Vi är inte längre mottagliga för sanna andliga väckelser. Något annat måste till först.

Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige. Hes. 16:49

Sodom och Gomorra. Två av fem självutmärkande städer i området kring Döda havet. Utplånade städer från förr. Man har lokaliserat staden Sodom till platsen vid Döda havets fot. Tänk om det istället hade varit ett Röda hav, då hade vi haft en framtid. Vi kunde då gå torrskodda över. Med HERREN!

Vi är vana vid att läsa om kulturlivet och den fria livstil man levde under i Sodom. Och vi drar olika slutsatser till stadens ödeläggelse. Hesekiel säger om Jerusalem att den hade blivit en systerstad, i likhet. Sodomslik. Vad var det allt igenkännande där, enligt honom? Jo, högmod. Överflöd. Bekymmerslös säkerhet. Och bristen på social hjälp. Brist kontra överflöd. Högmod och bekymmerslös trygghet...fattigdom och nödställdhet. Vilket klyftsamhälle.

För inte så länge sedan drog den svenska regeringen in biståndet till ett land. Man anförde mänskliga rättigheter som skäl. Det må vara rätt beskrivet. Men det finns en sida hos Gud som Hesekiel uppmärksammat. Gud såg inte med välbehag på att man inte delade med sig och fördelade. Man drog in biståndet.

Jag känner mig tagen av texten. Den säger mig att utsikterna framöver inte är goda. Tänk om Gud drar in sitt bistånd till oss!! Sin välsignelse. Då är det ute med oss! På samma sätt som vi drar in biståndet till de behövande. Jag är skakad och tagen. Texten talar med konklusion. Och jag är inte rätt man att uttrycka den.

Det går inte att beröra dessa saker utan att förstå allvaret. Vi får trygga oss till Jesus. Han som kan låta en ulltuss vara blöt på torr mark. Men Han kan också låta marken vara dyngblöt kring en snustorr tuss. Det gjorde Han för Gideon. På samma sätt kan Han rädda den som flyr till honom. Må vi ta fasta på det i alla lägen.

Bed för vårt land! Vilka stora och fromma ord jag tar i min mun. Ja, vilka stora ord.

HERREN är nära!

Livets Ords pastor och grundare, Ulf Ekman, konverterar till katolicismen. Det hade kunnat vara till något annat. Vi är alla i farozonen att tappa det vi borde hålla fast vid. Vår tro! Var och en får vara rädd om sin vandring. Inget är självklart.

Ekman lämnar, enligt honom själv, den genom historien splittrade frikyrkan och den tidigare elitism han själv stod för, bakom sig. Det tillkännagav han själv på söndagen och lämnar många efterföljare i stor förvirring. Ordet splittring har av honom själv fått en ny innebörd. Nu återvänder han till "alla kyrkors ursprung" som han kallar den. En kyrka uppbyggd på elitism.

Nej. Inte ens Herrens bön om enighet legitimerar denna välplanerade och långsiktigt genomförda avgång, uppenbart förankrad i Livets Ord. Ekman har noga förberett sin församling för detta beslut – så väl att hans avsägning av sin tro och konverteringen till en annan, sker under handklappning. En märklig tillställning. Med en omdömeslös urskillning. Om inte annat borde det ögonblicket vara ett spontant tillfälle för församlingen att uttrycka sin sorg över att vilja ha kvar sin Herde i församlingen, som drivit den framåt på det som man trott var Guds utstakade väg, tills nyheten släpptes ... Det är åtminstone logiskt. Men nej. Församlingen är så förberedd på det som skulle ske. Var är profeterna inom den karismatiska rörelsen? De som skulle se utvecklingen i tid?

Om den katolska kyrkan tillhör Kristi kropp, församlingen och de troendes kyrka, varför då konvertera? Frågan är berättigad. Skall man konvertera inom Kristi kropp? Det var en ny enhetslära och ett nytt förhållningssätt i Kristus. Helt plötsligt var vi inte ”alla ett”. En-heten var helt plötsligt inte värd något. Vi var tydligen två i Kristus. Och är det fortfarande! Vilket retoriskt spel med Jesus innerliga bön över sin församling som manus. Man blir illa berörd.

Den allt försvårande omständigheten för de som känner likt journalisten Siewert Öholm är, vart leder Livets Ords nuvarande ledning församlingen? Ja, den har tidigt bedyrat att Ulf Ekman och de tidigare katolska teologerna – som talat så bra - att de fortsättningsvis är välkomna att tala i Livets Ord.

Det här är inte en enskild pastors konvertering. Det här är kyrkopolitik. Enhetsbegreppet visade sig bara vara ett kyrkopolitiskt konststycke. Ett maktpolitiskt spel mellan protestantism och katolicism, under hala ord. Med frikyrkan som slagträ.


Vart tog profeterna vägen? Och var tar de svikna medlemmarna vägen?

Inom kort vill jag här på bloggsidan presentera de syner och uppenbarelser som Anton Johansson och Birger Claesson hade angående Sverige. Det finns en del dokumentation som jag har anledning att leta rätt på. Man glömmer så fort. Är de relevanta idag? Är inte de synerna och uppenbarelserna pasè? Halva förra seklet inväntade man och trodde att de skulle uppfyllas. Säg inte det. Profetiskt tal skall prövas. Inte avföras. Profetiskt tal rör sig obehindrat över tid. Men det verkställs alltid i rätt tid och uppenbarar det som var förutsagt.

Anton Johansson var en enkel fiskare som har förutsagt många historiska händelser. Men en stor händelse återstår. Det är det krig som Ryssland och Frankrike skulle genomföra mot Sverige och Norge. Den andre gudsmannen är Birger Claesson. Han var pastor och förkunnare. Hans kallelse är en gripande och mäktig berättelse om hur han blev handplockad av Gud för det uppdrag vi har att titta närmare på. Att läsa om hur Gud bekräftade hans gärning är också övertygande i sig.

Anton Johansson levde före och under första världskriget och Birger Claesson såg sina syner på 1950-talet. Han såg också i en syn ett krig genomföras mot Sverige. Han kunde enligt uppgift inte namnge vilken nation det var. Det kunde inte Ukrainska medborgare på Krim i förra veckan heller. Fordonens registreringsnummer var borta likaså militärens graderingar som annars skulle ha röjt nationaliteten. Skulle det vara ett omen? En sådan slutsats gör förnuftet tveksamt. Jämförelsen verkar sökt och för inget i övrigt i bevis. Det brukar kallas för indicium.

Men det profetiska ordet är inget indicium! Det är som ett ljus som lyser i en dyster vildmark. Vi gör väl i att ta vara på det.

 

Idag avslöjar Dagens Industri att det Volvo ägda dotterbolaget Renualt Trucks Defense sedan ett år tillbaka inlett ett omfattande samarbete med den statliga ryska vapenindustrin, Uralvagonzavod (UVZ). Inte nog med det. Man har också gemensamt utvecklat ett pansarfordon kallad Atom BMP. Det är ett stridsfordon på prototypnivå. Man räknar med att fordonet kommer att ersätta Rysslands gamla pansar stridsfordon. Det handlar om 2000 vagnar med en prislapp på ca. 60 miljarder svenska kronor, erfar DI. Det är dubbla affären med JAS Gripen till Brasilien. En export frestelse större än en hel invasion på Krim. Att Volvo kan samproducera vagnarna och i förlängningen exportera hit eller dit beror på att de tillverkas i Frankrike och inte direkt i Sverige. Så genialiskt. Men är det inte just Ryssland och Frankrike som finnmarksprofeten Anton Johansson pekar ut i ett anfall mot Norden?

Det finns många iakttagelser man kan foga till beskrivningen av utvecklingen som kom fort och plötsligt på Krim halvön. Krim som är Ros vagga eller Rus som i Russia. Ryssland kommer alltmer att knyta band till sin omgivning. Även till Sverige. På det ena eller andra sättet och vare sig vi vill eller inte.

När det handlar om så här stora affärer och starka ekonomiska intressen blir naturligtvis baksuget stort. Det ger sugmärken på den politiska makten. Vår utrikesminister Carl Bildt har i starka ordalag fördömt den ryska invasionen av Krim och i Ukraina. Han har gått så långt att de internationellt erkända toppdiplomater Sverige skolat, öppet påpekat att hans uppträde undergräver hans egna syften. Men han fyller sin Europeiska uppgift och det som sker i bakgrunden utifrån ett svenskt perspektiv. Det är kosmetik och under ett löjets skimmer då det svenska försvaret skickar ner två JAS Gripen plan till Gotland för att möta den senaste utvecklingen i vårt relativa närområde, med vetskap om att det pågår en stor militär övning också i St: Petersburg. Det signalerar istället underkastelse men också långsiktighet i förhållandet till Ryssland. Åtminstone i ljuset av den här affärens avslöjanden. Stora värden står på spel.

När Guds ord talar om yttersta Norden i förbund med Ryssland är det just i ett militärt sammanhang. Därför är inte de uppgifter som framkommit förvånande. Men bekräftar det jag tidigare framfört.

Det är på ett omvänt sätt med denna sak som det var för en kristen lanthandlare. Mannen ifråga ville inte sälja nicotin, kvällstidningar eller vara spelombud i butiken. Det gjorde han inte heller av folkhälso- befrämjande skäl. Och av orsaken att han var en god kristen. Men det bidrog till konkursen. Affären bar sig inte. Och grossist kedjan som utfärdade licensen för att få sälja mat produkterna motsatte sig till slut den kristnes hållning i frågan. De drog in hans tillstånd. Han fick slå igen och sälja sin lantbuss. Ett liv med konsekvenser.

När de ekonomiska aspekterna tar över har våra politiker - för folket skull och för Sveriges skull, inget annat råd att följa än den lukrativa vägen. Sverige är av nöd tvunget att på kringelvägar genomföra de bilaterala affärer som kommer att bakbinda nationen i ett samarbete man egentligen inte vill. Men måste. Så kommer det profetiska ordet att nå sin fullbordan.


Vårt land kommer inte längre att vara som det varit.

Just nu förekommer det stora ryska militära förflyttningar in i Ukraina. En fientlig och främmande makt som viftar med oprintade pass och med löften om ryskt medborgarskap för ukrainska soldater som abdikerar. Det är inte bara taktiskt betingat utan också en deklaration om långt gående avsikter. Konflikten med såväl Georgien som Tjetjenien några årtionden bort, var av ett annat slag och i en annan tid. Det kan vi förstå. Här är det andra perspektiv som gäller. Ryssland sätter ner foten och ser till att flytta sina bortre gränser längre ut mot Polen och Rumänien, i väst. Ryssland äger initiativet under höga protester men ändå ostört.

I den mån vi skall räkna Ukraina till Europa - vilket en gränsande nation till ett världsrike måste finna sig i - och vilket Europa ändå måste betraktas som, så finns det anspråk på territoriell integration. Vare sig man vill det eller inte. Det hör till ett rikes dynamik och elefantsjuka. Även om det sker under demokratiska och fredliga former. Ryssland gör det med vapen. Skillnaden är kliniskt eller brutalt utförd. Ukraina är klämd mellan en stormakt i vardande och ett svagt Europa.

"Jag skall föra dig omkring..." Hes 38:4. Det är inledningen på den dominerande profetian om Ryssland som bibeln framför. Är det Gud som ligger bakom det som sker i våra närområden just nu? Hur kan du säga så? Skulle Gud göra något sådant?! Är det verkligen en kristen människas bekännelse? Ja. Invasionen är ingen skärmytsling. Den är förutsagd. Det profetiska ordet är inget förslag eller gissning. Det är Guds frälsningshistoria med stora nationella pensel drag. Och pådrag. I komfort eller under svårigheter.

Ryssland är på rekognoscerings uppdrag. Ryssland är förd omkring. Och det kan Putin motivera med tusen och en orsak. Guds ord har andra perspektiv.

 

Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång och bodde där. Isak grävde på nytt upp de vattenbrunnar som hade grävts på hans fader Abrahams tid men som filisteerna hade fyllt igen efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med levande vatten. 1 Mos. 26: 17-19

Att lita på Gud och att förlita sig på Gud är en viss skillnad. Att vila i förvissning om att Han leder den enskilde rätt i livet, beskrivs också av många som en ödestro. Till och med av kristna. Många pekar finger åt trons människor och menar att de är fatalister. Eller light extremister. Men de har själva varken förstått trons vandring eller ordets innebörd. Ingen klandrar någon för det. Det man inte vet om saknar man. De saknar själva ett spännande och innerligt liv med Gud. Det är det sorgliga.

I denna text över Isaks liv ser vi något av denna dramatik. Flera orsaker bäddar för uppbrott i hans liv och för vidare vandring. Det handlar om Guds hjälp och ledning utifrån Hans planer - inte sällan under press och saknad av andra utvägar och med till synes allmän mänskliga och ofta trivialt utlösande faktorer. Trons människa ser Guds hand i allt. Och letar efter den! Inget spår av Gud saknar betydelse. Sådana ovissa situationer värjer vi människor oss för. Vår rädsla för det ovissa och vår fallenhet för långsiktiga garantier och översikter stör ofta trons vila. Isak kom så till Gerars dal.

Inget vatten mår bra av att stå. Det blir ljummet och unket. Inget vatten kan heller förvaras om det inte stängs inne - om så sker blir det med tiden otjänligt. De första dropparna från en avstängd kran skvallrar om det och bjuder inte på nämnvärd förfriskning. Därav kommer förståelsen av begreppet rinnande vatten. Eller det som bibeln kallar för "levande vatten". Ett friskt vatten har sin förutsättning i rörelse eller tillflöden. De bästa av vatten ligger skyddade i djupen. Ovan berggrunden. Då kallas det för grundvatten. Där behålls det kallt och friskt. Men det har fortfarande sin förutsättning i rörelse. Vad motsvarar rörelsen? Jo, tillflöde och utflöde. Ett friskt vatten kan hämtas upp från sitt flöde genom brunnen. Och en källa är förmer än en grävd brunn som endast rymmer regnvatten med sina begränsningar. En djupt borrad brunn möter källornas flöde och trycket driver upp vattnet mot jordytan. En bild men också djup av sanningar. Den Helige Ande som är vår grundvattentäkt.

Isak hade blivit så välsignad att det medförde konsekvenser för honom hos Abimelek. Ja, vi räknar gärna boskap och andras pengar och menar att just det är välsignelserna. Men det allt betydande är inte svarta eller vita får vid Jakobs list. Den paketerade välsignelsen här är att Isak fick dra vidare till Gerars dal. Vidare i sin bestämning och kallelse. Vid tvisten förberedde Gud välsignelsen för honom. Inte sant? Ett hav av välsignelser! Guds vägar är inte våra vägar. Hans tankar är inte lätt tillgängliga eller alltid uppenbara. Den utlösande faktorn blir Abimeleks uppmaning: "Flytta bort ifrån oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss." Välsignelsen är dold i Gerars dalgång. Ja, det borde säga sig själv - för visst är tillgången på vatten som rikast i dalen? Vad skall du med stora hjordar till utan vatten? Det vore en kortsiktig välsignelse med en ofrånkomlig hungersnöd vid förfelade relationer.

Isak drog till dalen och grävde upp sin fars gamla brunnar. Och satte samma namn på dem. Identifikation och ursprung. Varför? Jo, det rann en källa därnere. Med samma vatten. Det blir inte ett annat vatten för att man byter namn på avtappningen. Källan är densamma. Tider igenom! Himlasända skyfall skapar porlande källa. Den Helige Ande som är illustrerad i bibeln som "det levande vattnet". Fullt uppgrävbar i Guds ord! "Den som söker, han skall finna. Den som beder han får och för den som klappar, för honom skall det öppnas". Det kan aldrig ombesörjas. Det är på eget initiativ ålagt. Och påkallat. Bjud sedan av vattnet!

Det står att Isaks tjänare grävde i dalen. Men det står inte att tjänarna grävde upp Abrahams brunnar. De kände antagligen inte till dem. Det står inte heller att Isak grävde nya brunnar. Men de grävde alla i samma område. Pionjärarbete hör varje generation till i Guds rike. När den yngre generationen gräver, som här i texten utgörs av Isaks tjänare, fann de en källa med rinnande vatten. Det är det helt avgörande! Gräv! Helt säkert skall du där finna en källa! Har den sinat?! Nej! Den flyter bara fram något djupare. Den som finner den blir sedan buren av strömmarna. Det är välsignelsen.

Det är Abrahams förtjänst som en gång namngav brunnarna. Det är Isaks grovarbete att gräva upp brunnarna. Men det är Guds försyn att tjänarna finner samma källa med det rinnande vattnet. Nya och gamla brunnar. Med gamla och nya namn. Men från samma källa. Gud förser!

Vad är välsignelse? Att filisteerna blir avundsjuka? Att ägorna blir stora? Ja och nej. Välsignelser utan de rika källorna hade bara varit en förstärkt katastrof och bäddat för en jättelik undergång i mätbar proportion till mängden boskap och manskap. Allt liv har sin förutsättning av vatten. Guds folk går ovanpå ett dolt hav. Men ingen gräver.

Vid andliga torrtider - ja, då får man gräva upp de igengrävda brunnarna. Helt säkert skall man då finna friskt och tjänligt vatten också för fler i sin omgivning. De gamla brunnarna skall visst vägleda dig ner till källan. Törsten drivit den törstige. Tids nog.

”Han för mig till vatten där jag finner ro”.