_DSC9211-2.Mobilen

Jabes - När livet smärtar

"Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta”, sade hon. Jabes ropade till Israels Gud och sade: ”O att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det bli så som han bad." (1 Krönikeboken 4:9)

Bland namnkunnigas släktregister som kung David och Salomons ättlingar omnämner bibeln Jabes bland Juda släkt. Ett släktregister som följer den gängse stringenta släktuppräkningen men som plötsligt blir meddelsam och börjar biografera. Likt en kyrkobokföring radas namnen upp och avhåller sig ifrån att presenterar deras individuella levnadshistoria. Vi förväntar oss heller inte det i en presentation av ett släktled. Men mitt i denna tradiga namnangivelse  bryter skriften ändå av och omnämner mannen Jabes och berättar lite om honom. Så fullständigt oakademiskt.

Jabes, det betyder ”smärta”. Hans mor gav honom det namnet, står det. Gör inte alla mödrar det, ger sina barn namn, tillsammans med fäderna? Jo. Men betoningen ligger på smärta här. Namnet han fick. 

Vem var Jabes mor? Det får vi inte veta - trots att det är ett släktregister. Varför? Det är dolt. Skriften som annars är så noggrann. Släktregister som till sin genre varken får hitta på eller utelämna namn. Bibeln uppger att Ashur av Juda släkt hade två hustrur: Naara och Hela. Från en av dessa mödrar härstammade möjligen Jabes mor som bibeln inte direkt pekar ut. 

Följ Jesu släktled. Där kan man på intet vis hoppa över varken Rahab eller Rut i släktledet. Då hamnar man fel och historiskt sett blir då inte Jesus Davids son. Något fullständigt otänkbart. Nej, namnen har sin givna plats och får inte negligeras. Alla namn måste med och stavas rätt. Rättstavas. Annars blir det fel. Men inte här i släkten kring Jabes som står där ensam omnämnd. 

Hur många bröder hade Jabes? Det får vi inte veta. Inte heller vad de hette. Var Jabes yngre eller äldre än sina bröder? Det vet vi inte. Var Jabes den förstfödde och därmed blev drabbad av förlossningsskador? Är det så vi ska förstå det? Det vet vi inte. Jabes, hans mor och hans bröder som mitt i ett släktregister får stå där ensamma, utlämnade som representanter för ofullständiga namn i relationen i ett isolerat släktled. Varför omnämns man annars inte vid namn? Det är mer än ett stilbrott. Bibeln gör inget omedvetet!

Jabes mor kallade honom för Jabes - ”för jag har fött honom med smärta”. Hon födde honom inte under smärta - vilket ju är språkligt rätt och normalt vid förlossningar. Och varför i så fall poängtera det normala? Men hon hade fött honom med smärta, står det. Det talar möjligen om en uppväxt under smärta - för alla barn smärtar vid förlossningar. Inte sant? Jabes är därvidlag inte unik här. Och inte Jabets mor heller.

”Jabes var mer ansedd än sina bröder”, står det. Alltså måste hon fött flera barn. Smärtade inte de vid förlossningen? Jag frågar. Smärtar det inte alla kvinnor, för övrigt, att föda barn? Varför är skriften så märkvärdig över Jabes historia relaterat till hans mor och retar våra tolkningar mellan de två olika och tillämpade prepositioner i textens betydelse? ”Under” eller ”med”. Ja, vi finner något dolt här. Något svårt. Något som undviks men får sin förklaring under begreppet ”smärta". Namnet han bar. 

Fick han det namnet från början eller gav hon det senare utifrån den smärtsamma upplevelsen under uppväxten? Det självklara växlar över i det fördolda och skapar dimbankar under de okända omständigheterna - för alla mödrar föder väl sina barn med smärta - livet ut… Och alla barn smärtas väl vid den brutala födseln vi alla lagt bakom oss - trots att vi inte minns den! Varför skulle Jabes vara den första att registrera smärta under sin födsel, om jag får fråga? Smärtan under en födsel skapar väl inte "ett livslångt ältande” om den inte är en återkommande belastning i livet? Smärtan är snart glömd vid förlossningar - åtminstone hos modern, säger skriften. Jabes bad att bli fri från smärtan. Alltså fanns den kvar upp i åren.

Här finner vi en djupare mening. Det kan inte förstås på annat vis. Hon säger det ju själv: Jag har fött honom med smärta och inte under smärta. Och Jabes själv ville bli fri från sin smärta. Alltså hade moderns smärta fått genomslag i pojken.

Den sista meningen i skriften lägger ytterligare betoningen på Jabes. Där står det att Jabes blev bönhörd. Det var alltså han som var föremål för smärtan. Inte primärt modern. Föräldrar som föder barnen och inte tvärtom. Hade Jabets mor varit objektet för smärtan hade hon haft en svår förlossning. Men så står det inte. Hon hade då möjligen dött i barnsäng eller avhållit sig från ytterligare födslar. Men så skedde inte. Det var Jabet som var född med smärta inför en bönhörande Gud. Och med hans moders goda minne. Varför skulle hon annars kallat honom för Jabes?

Berättelsen om Jabes är så unik i skriften. Berättelsen frångår alla gängse presentationer och släktträd och låter mannen stå där ensam men namngiven. Hans far är onämnd. Hans mor och mormor förblir namnlösa och hans släktträd kommer oredovisat från två oprecisa håll. Likt en isolerad företeelse står Jabes där - likt en fördriven Jefta - försvagad ur sin kontext. 

Men Gud bönhörde honom! Det är bibelns crescendo! Det är alla lidandes och ensammas stora tröst. Herren är inte slarvig med den enskilde. Han ser inte till massan och han låter inte den ensamme få utgöra ett överkomligt svinn - som bland människor. Låt oss läsa vad som står. Vad gjorde Gud för Jabes? Han gjorde allt vad Jabes bad om. Har du läst det? Det är mer än nog - för vad bad Jabes om? ”Välsignelse.” ”Utvidgning av hans område”. ”Gud skulle vara med honom”. ”Göra så att han slippa olycka och smärta”.

Gud lät det bli så som han bad honom. Gud lät inte bli. Men han lät det bli som Jabes bad! Gud som är seendets Gud. Han som såg Hagar i öknen och hörde Ismaels gråtande ljud och gav framtida löften åt honom.

Bibeln anser att det är viktigt att framhålla Jabes anseende. ”Han var mer ansedd än sina bröder”, står det. Vad ska vi med den informationen till? Vi som inte ens får veta vilka bröderna var. Det är en hemlighet i det. Hur då?

Hela berättelsen om Jabes handlar om lidande eller smärta. Det står i direkt korrelation till det anseende han fick. Eller om du vill vända på det; Smärtan var inte ett hinder för hans anseende. Ty Gud hörde alla hans böner och svarade på dem.

Pris ske Gud!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln