Gör vägarna framkomliga!

"Och HERREN talade till Mose och sade: Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land, skolen I utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till fristäder, till vilka en dråpare som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly. Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått till rätta inför menigheten. Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex. Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land;... 4 Mos. 35:9-14


Ett brott som är begånget går inte att ha ogjort. Det är omöjligt. Kvar står bara konsekvenserna och vi har lärt oss genom mänsklighetens historia att det hanteras bestraffande eller försonande.

I världen krävs ingen försoning. Bara bestraffning. Försoningen är i världen möjligen en dygd. Men inte så inför Gud. Där är båda företeelserna nödvändiga i en eller annan form. Straffet som blev lagt på Jesus! Vår försonare.

Vi läser i texten här om att Gud inrättade fristäder i Israel. I låglandet såväl som i bergsbygden. Att hinna nå fram till ett tempel i Jerusalem eller motsvarande i tid, kunde vara alldeles för riskfyllt. Därav inrättade Gud sex fristäder, väl utspridda. Det handlade om tillgänglighet. De utvalda städerna blev Beser, Ramot, Golan och på den västra sidan Hebron, Sikem och Kedes. Några av dessa ortnamn känner vi igen också från dagens Israel. Finns det för övrigt inte också här en parallell till "frikyrkan" som kravlöst utan religiösa krussiduller ger den jagade en tillflykt hos Gud? Fristad - Frikyrka. Så idealt.

Hur gör man i en rättskipning där någon blivit bragt om livet och där det inte var avsiktligt? Ja, Mose lag som Gud gav stipulerade klart och tydligt; "Du ska inte dräpa." Det är den stora knäckfrågan för varje domstol i alla tider; Var gärningen avsiktlig eller oavsiktlig. Det går en klar gräns mellan mord och dråp men är svårare att föra i bevis. Straffpåföljden skärper eller mildrar svaret på den frågeställningen.

Gud som hade förordnat ett adekvat förbud mot dråp, gläntar här på nåden, ja, på nåden i Kristus. Fristaden var den tillflyktsort för dråparen att ta sig till, innan blodshämnaren utförde sin sak. Blodshämnaren, han hade mandat att hämnas och ta livet av dråparen. Det föreskrev också Mose lag som kommit att förhärliga nåden. "Öga för öga och tand för tand." Det fanns alltså utrymme för hämnd.

Låt mig få problematisera något. Hur undgår man att dräpa? Det är ju inte en avsiktlig handling ifråga om mord. Och hur kan man dömas skyldig när det inte var meningen att döda? Här skymtar vi dilemmat för människan som till sin natur är en syndare och som inte vet av en bortre gräns för sina negativa reaktioner. Så modernt förklarat! Inte heller den minsta lilla gräns som vi med berått mod överträder, i harm och vrede. Dråpet som appellerar till olycka.

Jesus skärper i sin undervisning betraktelsesättet då han påstår att om du ser med lust på din nästas hustru... Frågan inställer sig; Hur hindrar man en tanke? Här närmar vi oss den fallna människans verkliga natur och den gamle Adam som vidlåder oss ända in i slutet. Här har många starka hjältar fallit och färre blivit upprättade igen. Men Gud vare lov; "Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag." 

Israel hade sex stycken fristäder. Hade man oavsiktligt dödat någon kunde man alltså fly dit. Man kan då som nu utan dispyter oavsiktligt dräpa någon. Man är då vållande till annans död. Det juridiska begreppet är tänjbart. Det handlar om skuldfrågan. Idag kan vi frimodigt säga; - Fly till Jesus! Han är din fristad! Din eviga fristad ifråga om allt du är eller har gjort! ALLT!

Låt mig slutligen få läsa i Josuabok och finna något underbart där, ja, något av en glimt om Jesus som skulle komma.

"Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och omtala sin sak för de äldste i den staden; därefter må de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats där han får bo ibland dem.
Och om blodshämnaren förföljer honom, skola de icke överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har dödat sin nästa, och utan att förut hava burit hat till honom. Och han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten, och till dess den dåvarande översteprästen har dött; sedan må dråparen vända tillbaka och komma till sin stad från vilken han har flytt.» Josua 20

Då det hade stått helt klart att den anklagade inte var en mördare utan en dråpare - då skulle han få tillträde till fristaden undan blodshämnaren. Han skulle då få vara i en stadsarrest så länge den dåvarande översteprästen levde och kunna röra sig fritt i den staden. Men när översteprästen dog skulle han vara helt fri! Fri från sin bannlysning. Vilken märklig relation till översteprästen och brottet. Ja, vi kan se att nåden i Kristus  skymtar. Han som är vår eviga Överstepräst inför Gud. Jesus, vår Överstepräst som Hebreerbrevet skriver om, som dog och uppstod för våra synder. Han satte oss fria genom det försoningsverk han genomförde genom sin död och uppståndelse! Så har vi fått tillträde till Fadern och evigt liv genom den väg han banade - "vi som var döda genom våra synder och överträdelser." När översteprästen dog då var vägen öppnad och den fångne kunde bli fri.

Jesus är vår återlösare. Han som har utplånat alla synder och ger förlåtelse för dem. " Så finns då ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." Församlingen skall så vara en fristad för syndaren att fly till där de kan finna Jesus. Fri-dsfursten!

Vad står det mer om dessa fristäder? 

"Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och du skall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. Så skall du göra, för att var och en som har dräpt någon må kunna fly dit." 5 Mos 19:3

Vad stod det!? "Du ska försätta vägarna till dem i gott skick åt dig." Vi är ofta så otroligt självgoda och upplysta i att peka finger på andras igenväxta vägar till Jesus, när vi själva lever förskansade och oåtkomliga bortom ofarbara grusvägar långt bort från Herren! Vi vårdar mer våra verksamheter där han kommit i skymundan för andra. För vad stod det? Åt dig! Inte åt andra. Röj upp din stig tillbaka! Vad säger profeten? "Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den." Jeremia 6:16

Röj upp vägarna! Sätt dem i gott skick så människorna tar sig fram på dem, så att människorna finner Jesus och inte hindras av alla sidoeffekter.