_DSC9211-2.Mobilen

Att uppsöka det förlorade

"Då framställde han för dem denna liknelse; han sade: »Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'

Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva. 

Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den? Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.' 

Likaså, säger jag eder, det bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
"  Lukas 15

När Jesus i undervisande form står inför valet av illustrationer över något viktigt i Guds rike så var det säkert noga med att ta exempel som kunde vara gångbara för alla tider. I detta fall ett för all framtid existerande djur och ett relaterbart betalningsmedel. Kreatur och pengar som i någon form alltid funnits och kommer att finnas. Vi kan så relatera till och förstå var värdet finns i liknelsen. Syntesen är att återbörda oss till ett bättre tillstånd. Temat är Guds glädje över att någon gör bättring och att göra bättring.

Vad är ett får för en herde? Ja, utifrån gruppen av hundra får så är det naturligtvis ett får bland alla andra. Men det rymmer också något mycket mer och ömt. Varje får har sina särskildheter och har en särskild plats i hjärtat hos en herde. Det är ett liv det handlar om i en relation. I överförd mening bland människor; en särskild personlighet, en unik person i relation till Gud. Närvarande eller bortkommen.

När det gäller penningen är det annorlunda. Den kan vara nypräglad, repig eller av ett tidigare eller senare datum och förväntas uppvisa två men likadana sidor som de andra mynten i ett statiskt tillstånd men betingar samma värde som de andra nio. Här läggs betoningen på dess värde och inte dess unikum. I en kontext med de andra kan det myntet också vara helt avgörande för ägaren. Så var det för bruden i Höga visan. Hon hade planer på en åker och hon skaffade sig den. Då kan det ena och borttappade myntet vara skillnaden mellan ett köp och ett för högt pris. Här var ena penningen borttappad. För Gud är det då stora värden som står på spel. Ni är Guds åkerteg! Du är viktig i Guds husbygge. Bilderna flyter samman och skapar en helhet. Gud som ville bygga sin församling. Det var tio mynt. Inte nio. Det var hundra får inte nittionio...

Dagens betoning och text är tveklöst udden som sticker ut i Jesu liknelse, där han riktar frågan i presens, i nutid och i pågående form.

- Om ibland eder finnes en man som har hundra får och han förlorar ett av dem, vad gör han då?  Gör han inte som brukligt? Han letar.

Jag tycker mig höra en inskärpning i Jesu liknelse på fel sida om introduktionen. För det heter att; Om ibland eder ! Helt plötsligt blir den påbörjade liknelsen aktuell och påtaglig. Ja, inledningen i illustrationen blir plötsligt uppfodrande och till ett nödrop. Finns det någon i din skara eller grupp som kommit bort - vad har du gjort för att återfinna personen? För liknelsen handlar inte om ett kreatur eller om jordiska resurser. Den handlar om människor!

Jesu liknelse tar sikte på den glädje som uppstår när det förlorade återfinns. Han talar om en glädje som uppstår när fåret eller penningen hittats och gör jämförelsen med den människa som gör bättring. Glädjen blir stor bland änglarna. Bättringen ligger inte i ett får eller i ett mynt. Men bättringen hos en människa är dess motsvarande värde att bli återfunnen! Att komma tillbaka, till rätta. Här är själva essensen. Fåret har ett värde - som myntet. Men borttappat är det helt förlorat.

Det står att fåret var förlorat men penningen var borttappat. Förlusten är dock densamma för ägaren och möjligheten att återfinna de båda var av samma slag. I det ena exemplet är det kanske att leta på stora arealer. I det senare i trånga och mörka vrår. Ett letande i de stora - som i det lilla. Att göra bättring i det dolda eller i det uppenbara - det är att finna tillbaka till Gud! Att göra bättring i det lilla såväl som i det stora men inte Gud förutan.

Att den enskilde gör bättring är inför Gud som om man hittar det förlorade, enskilda och särskilda fåret eller just det borttappade myntet som visserligen är lika mycket värt som var och en av de andra men som tillsammans rymmer en skatt, en helhet.

Så är en grupp av individer som gjort bättring både en tillgång och en resurs, tills skaran är fulltalig och kan gå in. Så ville Gud bygga sin församling.

Lyssna gärna på Evie Karlssons sång här nedan:

https://www.youtube.com/watch?v=kLmZYwXUCVk

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Jacob » Har du förslag på en text?:  ”Super blogg!! Tusen tack! Viktiga budskap! Nu till mina förslag på text. Våra v..”

  • Leif Backman » I evangeli tjänst:  ”Du finns med i våra böner och Guds välsignelse vilar över Dig. ”

  • Siri » I evangeli tjänst:  ”Be blessed!”

  • Siri » Ske din vilja!:  ”Ske din vilja! Ge oss det dagliga brödet! Förlåt oss! Inled oss inte..! Fräls os”

  • Märta » Det finns tre himlar:  ”Tack för undervisning om himlarna! Ordet lär oss vad vi ska tro, och vi går från..”

Bloggarkiv

Etikettmoln