Sverige vill förbjuda tiggeri

19 augusti 2016 « Tillbaka

Drottningatan i Stockholm. August Strindbergs rader ses infasade i asfalten. Kvinnan är säkert ovetandes om textens träffsäkerhet. Copyright Thommy Jakobsson / klickbar bild

Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka. Dela det du har i sju delar, ja, åtta, ty du vet inte vilken olycka som kan drabba landet." Predikaren 11

Den svenska Civil och Kommunministern Ardalan Shekarabi (S) befinner sig på Island för att möta sina nordiska kolleger för att utbyta erfarenheter med grannländerna i deras hantering av tiggeri, rapporteras det. "Tiggarna" som verkar vara det nya synonyma skällsordet och arbetsnamnet för romerna.

Förr i tiden kallade vi folkgruppen för zigenare. Vi verkar byta epitet på deras etniska tillhörighet allteftersom vi behöver rensa våra överfyllda moraliska soprum, inför de vi aldrig öppet skulle erkänna som lägre ställda i våra samhällen. Man ljuger och blandar korten på hög politisk nivå under förevändning att tiggeri inte är vägen ut ur fattigdom - som om småskaligt givande vore ensidigt kontraproduktivt. Vi hyser en benägenhet att misstänka brottslig organiserad verksamhet vara kopplad till tiggeriet, så fort det blir någon sedel lagd i burk. Vi drabbas då av en inre känslomässig härdsmälta. Så rättfärdigar vi att behålla det vi egentligen inte vill dela med oss av, i egen knuten näve, och stoppar tillbaka de futtigt valda valörerna för vårt eget välbefinnande. Alla sätt att motivera och hålla tillbaka givandet har sina alibin. Vi borde säga som det är: de stör våra egna goda liv. Vi vill inte hjälpa att lyfta dessa människor. Det kostar för mycket. Vi lägger istället sten på börda genom att skissa på lagtexter om förbud mot sporadisk humanitär hjälp på våra gator, som en lösning på deras dilemma. Den som verkligen vill avhjälpa fattigdom har ingen rätt att frånta möjligheten till andra att kunna ge humanitär hjälp på individuell eller organiserad basis. Varken här eller där. En sådan hjälp skall istället uppmuntras och stimuleras. Hjälpen på myntnivå skulle istället kunnat få ett annat genmäle i våra samhällen. Fattigdom avhjälps konstruktivt och inte repressivt.

Danmark, som redan infört ett tiggeriförbud på nationell nivå har gått längst i denna fråga. Det är inte överraskande. Intar man ett öppet ogästvänligt förhållningssätt till utlandsfödda på dansk mark, då är det också konsekvent att inte hymla om det. Det är signifikativt för det officiella Danmark. Norge har lämnat frågan öppen att beslutas på kommunal nivå. Norge, detta stenrika land. Finland har inte formulerat något förbud. Nu är det Sveriges tur. Vi, de mest raffinerade. För mig är det mer än en politisk fråga. Det är en ödesfråga.

Sedan när började den humanistiskt profilerade demokratin att sätta ett negativt pris på välgörenhet? Det är också en självklar mänsklig rättighet att få utöva välgörenhet utan att bli sedd som en förbrytare. Att tigga är avsjälande och förnedrande. Ingen gör det för nöjes skull. När började vi använda förbud mot att dela med oss som ett medel till segregering och utanförskap? Nu gör vi det. En rovmentalitet likt hyenan som inte lämnar ett enda ben kvar i sin snikenhet.

När de syriska migranterna vällde in över Sveriges gränser, var man utomordentligt snabba från det svenska regeringskansliet att skissa på valideringsprinciper för den grupp av syriska akademiker, som man förutsatte också skulle följa med flyktingströmmen. Man ville slå mynt av andras tragik - eftersom det skulle kosta på i ett inledningsskede och betraktades därvid som en investering på sikt. Man redovisade det öppet men observerade inte själva hur naket det såg ut.

Men hos de gästande romerna eller tiggarna har man inte funnit någon framtida avkastning. Den svenska regeringen hade också en problematisk inrikespolitisk situation med Sverige Demokraterna och såg den taktiska och demagogiska fördelen att belysa nyttan med en förtäckt arbetskraftsinvandring och på så vis bryta trenden av väljarflykt från de egna partierna. Därvidlag hade redan de romska tiggarna - i den mån de utgör huvudgruppen av tiggare - suttit vid våra gathörn i åratal. Osedda. Ovaliderade. Ovärdiga.

Ett samhälle som hantera de mest basala mellanmänskliga förehavandena på detta sätt har ingen framtid. Då har man i praktiken övergivit de grundläggande värderingar för ett samhälle. Vi lagstiftar till värn för alla tänkbara intressegrupper. Men det här är en rent etnisk diskriminering.

Det handlar slutligen om en negativ särbehandling av etniska grupper som skulle vara lika inför lagen. Här vänder man istället lagen emot dem och i praktiken olikställer dem inför lagen, eftersom de med bättre förutsättningar kan bedriva ideell verksamhet via post och bankgirokonton. Det kultiverade och accepterade tiggeriet!

Tänk att den mest desperata uttrycksformen för social fattigdom och misär -förutom svält, snart kan vara brottslig.

Jag finner inte ord för det.

Etiketter: ardalan shekarabi, romer, tiggare, predikaren 11

Kommentera gärna:

Namn E-post (Dold) Hemsida (valfri) Kommentar

Visa 1 kommentarer >>

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Märta » Arbetet i Guds rike: ”Instämmer helt och fullt med Backman "Tack för din klarsyn och tydliga analys!"”
Leif Backman » Arbetet i Guds rike: ”Guds ord är skarpt och klart. Svart är svart och vitt är vitt. Grått blir det nä..”
Märta » Nyhemsveckan: ”Forts. Pingstledaren Alm tycks sakna orientering i Skriften såväl som i den andl..”
Märta » Nyhemsveckan: ”I sin slutplädering skjuter han skarpt, pingstledaren. Det tragikomiska är att h..”
Leif Backman » Nyhemsveckan: ”Bibeln säger; "Hur kan en blind leda en blind?" Ärkebiskopen har under sin ämbet..”

Bloggarkiv

Etikettmoln