_DSC9211-2.Mobilen

Vi skall församlas!

Ty när en befallning ljuder, en överängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid få vara hos Herren. 1 Tess. 4:16-17.

 

Texten talar om ett kommando i tre steg som skall ske i himlen innan Jesus kommer tillbaka till jorden. En befallning. En överängels röst och en Guds basun. Men vi vet inte när. Eller om det är en tidsfördröjning emellan varje aktion. Bibeln säger att det bara är Gud som exakt vet när Jesus skall återkomma till jorden. Bibeln beskriver å andra sidan utförligt på många ställen om vad som skall ske på jorden innan dess. Exempelvis skall judarna återfå sitt land. Det skedde redan 1948 då Palestina blev Israel. Jesus sa också att de som levde i den generationen då Israel återbildades, inte skall dö innan Jesus återkommer. En påtaglig markör och tidsklammer! Den yngste som var med om Israels bildande är idag sextiofyra år gammal, om vi skall vara petiga. Evangelium skall också bli predikat för alla folk. Det har snart skett genom IT samhället och genom missionärerna. Jesus talar också om en markant ökning av jordbävningar och andra katastrofer. Jesus beskriver också hur samhällsklimatet skall vara då han skall återkomma. Det skall vara som på Noa och Lots dagar. Vad var signifikativt för dessa kulturer? Det mest utpräglade var gudlöshet och promiskuitet. En sexualiserad och sekulariserad människotyp. Narcissistisk och självupptagen. Vi är redan där. Utvecklingen har gått fort på bara trettio år.

 

Vi vet inte om befallningen, en överängelns röst och en Guds basun är till för alla himlens invånare att göra sig beredda eller om det är ett kommando för att tillfälligt utrensa den onda andevärld som finns i himlarymderna. Signalen är åtminstone påtaglig och tydlig. Och i alla händelser kommer befallningen att nå de som avlidit i tron på Gud – för de kommer att stå upp ur gravarna. De rycks upp tillsammans med de som då lever. Du och jag! Upp i skyn.

 

I veckan har ett ord av Paulus kommit till mig gång på gång. Ett enda ord. Församlas! Det är ett intro. Paulus redogör i det sammanhanget då ordet "församlas" präntas och om en tid vi nu går in i. En tid då en stark ledare eftersöks som skall få mandat av många regeringar att styra upp den utveckling som Satan påskyndar. Det sker genom politiken. Via ekonomin. Och får med tiden en religiös inriktning som skyddas genom lagstiftningen. Ingen blir en bättre koordinator på den posten än ett påveämbete. Men bibeln kallar denne historiska person för Antikrist. Det är därför extremt beklämmande att läsa om frikyrkopastorn Ulf Ekmans och andra frikyrkopastorers tillvänjning till katolicismen. De intar lärosats efter dogm och dogm efter lärosats. Och släpar in symbolerna i kyrkorummet. På så vis förvillar man den stora grupp kristna med ett halt teologiskt resonemang. "Jesus älskar alla. Vi hör ihop". Jag har länge undrat vad som är Ekmans agenda. Är det hybris likt Gideons prål med sin efod? Han knackar hur som helst på den port där Martin Luther satte upp sina teser. Vill han komma in med det karismatiska elementet i den katolska kyrkan? Vill han att religionen skall bli statsbärande och global - som Konstantin? Gudlöshet och sekularisering utrotar man inte med religion via politiska mandat. Det är inte en väg evangelium visar på. Den vägen tog aldrig Jesus. Inte heller apostlarna. Möjligen en och en annan kyrkofader. De är inte våra föredömen och exempel!

 

Paulus skriver att vi bör veta hur vi skall församlas. Församlas! Det är nyckelordet här. Men ur ett himlens perspektiv! Vi skall inte till Rom utan till det nya Jerusalem - därovan! I det första brevet till Tessaloniki skriver Paulus just om det. Vi skall ryckas upp mot molnen. Och Jesus är den sammankallande. Inte påven. Vi skall också förvandlas vid det mötet. Det är en förutsättning.

 

Vi är nära den stunden. Den kommer att medföra katastrof för många. För hur skall människors trots mot Gud, besvikelser, att man vänt Gud ryggen, att man lämnat sin tro på Gud kunna hjälpa den dagen? Då har inte längre trotset någon bärvåg!  Insikten över att Jesus verkligen har kommit och att man har blivit lämnad kvar, kommer att punktera allt. Bitterhet, gudsfrånvändhet och förhärdelsen. Människan kommer då att stå där övergiven utan någon drivkraft mot Gud. Kunskapen om Gud kommer att bli till en evig bitter dom, eftersom man inte tog till vara den kunskapen om Honom och lät sig frälsas. Många kommer att kvida i förtvivlan. "Det var verkligen sant. Jesus kom tillbaka. Men jag tog inte tillvara på frälsningens möjlighet". De som lämnas kvar kommer att uppleva gråt och tandagnisslan. De som helt plötsligt upptäcker att de är inlåsta i tiden, ivrigt sysselsatta med att bygga, plantera, skapa familj och en mer tryggad tillvaro, höja livsstandarden och hoppas på ett långt och friskt liv. Livet är allvarligare än så! Pensionssparande och andra placeringar ter sig den dagen idiotiska. Kortsynta. Och efterblivna.

 

För oss som fortfarande väntar på Jesus är det ett ämne till tröst. Trösta varandra med dessa ord!! Vi går in i härligheten! Det gamla suddas ut och en ny tid inträder. Då är den kristnes lidande över. Väntan är slut och vi skall få se Jesus och möta alla tiders gudsmänniskor.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Robert » Ett inlägg till Daniel Alm:  ”Sorg i våra hjärtan när pingstförsamlingen i Tomelilla precis har kallat just Da..”

  • Kristina andreassen » Fler bönedukar skickas ut:  ”Vill gärna och önskar böneduk.”

  • Thommy » En man sökt av Gud:  ”Tack Anita! Du har så rätt. Vi sjöng en sång när jag var ung: " Där kärlek finns..”

  • Anita » En man sökt av Gud:  ”Thommy, den här mannen vet att du tror på Gud. Du har verkligen ansträngt dig fö..”

  • Thommy » Ytterligare 20.000:  ”Tack för din respons, Claes! Du är alltid välkommen att vara med mig. Jag gläd..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln