"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."  Johannes evangelium/Bibeln kapitel 3.

Det är vida observerat och känt bland beteendevetare att mellan 70-90% av vårt kroppsspråk signalerar och understryker eller dementerar det vi talar ut. En liten rörelse kan motsäga det sagda. Då kan tvivel uppstå kring budskapet.

Jag tänker på Gud. Han som älskade människan så högt. Han, Gud, som är ande, lät sin son ta sin boning i en människas kropp och gestalt. Hur övertygande är inte han i sin kärlek när han sträcker ut sina armar utan protester och låter sig fastspikas på korset för mänsklighetens skull och deklarerar; "Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör." Nog korresponderar kroppsspråket alltid. Gud har bevisat sin kärlek till oss. Han kan inte göra det mer övertygande.

Han gjorde det till hundra procent. Så övertygande. Av kärlek.

 

Knappt hade jag stängt ner min dator efter förra texten, innan en sång började tona i själens djup. Den helige Ande som är inneboende med min varelse började sjunga och jag fick stämma in. Ja, jag fick logga in igen. Här är den.


Herre, se vi väntar alla, Att du våra suckar hör. Och att du med oss som fordom Än ett pingstens under gör.

  Kör: Gjut din Ande, gjut din Ande Över varje törstig själ. Och i allas våra hjärtan Nu ditt verk fullborda väl!

Låt din helga eld få falla, Uti våra hjärtan så, Att den där må helt förbränna Vad som finns av hö och strå!

Rensa bort, o, käre Herre, Allt som finns av egenliv Och på hjärtats tro därinne Du vår ende konung bli!

Sätt på oss din egen stämpel, Fyll oss med din kraft, o Gud. Låt uti ditt eget tempel Höras Andens klara ljud!

Andens gåvor till oss dela Och låt under bland oss sk! Må din hand de sjuka hela, Att din frälsning man får se!

  Kör: Tack, o. Gud att du vill höra Vad vi här dig mint upp! Ja, du vill långt mera göra, Därför amen, ske alltså!   

Eric Bergqvist - Elias Hane

 

Mina vänner, visionen om en biograf lever vidare. Jag längtar också att få komma ut till korsningen Gamlabrogatan/ Drottninggatan här i Stockholm för att evangelisera. Det var länge sedan det var möjligt att stå där nu. Jag blev ju frälst där i kvarteren som nioåring. Gud mötte mig med en alldeles oerhörd kärlek. Jag kapitulerade. Så stort! Och så mycket jag har att vara tacksam till Gud för det kristna arbete som då möjliggjorde det. Korsningen har på något vis blivit min. 

Duka inte under för bitterheten! Den är ett gift och försurar hela människan om den får slå rot. Bibeln säger en hel del om detta. Tänk inte på gamla strukturer. Behåll det som var gott. Tänk Gud om gott och att han har makt att göra något nytt. Enda sättet att vara till tjänst för honom är att leva i renhet, i trohet och i uppriktighet. Ordet renar oss, står det. Anden gör levande.

Jag vill skicka med ett ordstäv som jag fann, helt apropå. Det är Billy Graham som uppges ha myntat orden. Jag tyckte det var så fint!

" När vi tar vårt sista andetag på jorden, tar vi vårt första i himlen. "

Nu längtar jag både att få vara kvar och att få flytta. Misströsta inte.

Tillfälligheter är inget varaktigt inför Gud.

Halleluja!!

 

Jag har tagit del av en artikel i tidningen DAGEN som jag vill ägna några rader. 

För det första vill jag säga; tidningen borde ifrågasatt publicerandet. Skall en tidning bojkotta en insänd debattartikel? Naturligtvis inte. Men om barnen får se illustrationer på hur man tillreder narkotika under biologitimman bör någon reagera. Det är inte lämpligt. Förstå min jämförelse. Varje publikation har sitt särområde. En fisketidning publicerar ju inte artiklar om bilar och i ett forum med kristen profil borde sanningen stå högt på dagordningen. Redaktionen borde ha ifrågasatt den. Det är ändå en tidning med kristen profil. Att vara kristen handlar också om att följa Guds ord. Det ifrågasätter nämligen Peter Halldorf, författare inom Pingst, om att vi skall göra framöver. Man häpnar.

Ja, det är Halldorf som skriver under artikeln: Fundamentalismen finns på fler håll än i Knutby. Med undertiteln: Är det inte försvar för en fundamentalistisk läsning av Bibeln, som är roten till tragedin i Knutby?  Han sveper in sitt påstående i frågeform och pekar på behovet av en uppgörelse inom Pingst. Men Knutby i hans exempel är bara ett svepskäl för andra avsikter. 

Mina vänner!

Problemet med Knutby var inte en fundamentalistisk läsning och tillämpning av Bibeln. Tvärtom! Och Peter Halldorf vet det mycket väl. Problemet i Knutby var i så fall bristen i att följa Guds ord. Men Peter Halldorf har en annan agenda och han använder Knutby som slagträ för det katolska perspektiv han själv är driven av. Där är fundamentalismen djupt förankrad. Inte sant? Där är varje t.ex. samlevnadsform noga reglerad - så till den grad att de påvliga har ständiga retoriska problem att nå fram i popularitet i varje sin samtid. Inte minst i vår.

Det är egentligen inte fundamentalismen som är centrumet för Halldorf i hans artikel och samtidigt så är det så. Halldorf som i sin metodik och i sitt långsiktiga arbete har till uppgift att mala ner alla trösklar mellan fri kristendom och den katolska kyrkan och särskilt i denna artikel i att påkalla behovet av en instans som står över alla andra att just kunna tolka det fundamentala, dvs. skriften, för det är kontentan av hans upprop! Här föll också Ulf Ekman i sin position i behovet av att hitta ett sammanhang större än han själv. I stället bidrog han till att förstärka en annans påvedöme genom sin konvertering. Men alla vägar har inte samma mål.

Halldorf skulle kunna exemplifiera frågan om "Kristi brud " i Knutby och turerna kring det och hur fel det kan slå, när friläsare ögnar igenom skriften för sina egna syften. Men det gör han inte. Varje skärpt levande på Gud troende skulle aldrig gå på en sådan retorik, dvs. att "Kristi brud " skulle vara en enda enskild person, är så långt ifrån ett fundamentalistiskt betraktelsesätt du kan komma. Och var står det i så fall i skriften att man skall döda sin nästas hustru under köttsliga begär? Det finns inget belägg för det i Bibeln. Det har inget med fundamentalism att göra. Därför är Halldorf inte bara försåtlig i sitt uppsåt. Han trampar på alla de som var verkliga Jesus-vänner i Knutby och som älskade att följa ordet. Jag tror nämligen att sådana fanns. Han trampar därför på många redan skadade. Herren näpse ett sådant förfaringssätt. Jag är ingen profet. Jag har en renrakad haka och mycket hår på huvudet. Men Herren näpse sådant!

Varje förening, varje båtklubb, varje arbetsgivare - ja, kort sagt alla mänskliga sammanslutningar har någon form av uppställda regler. En konstitution. Till och med varje bostadsrättsförening har sina stadgar. Det är för att bevara verksamheten och ytterst sett huset. Konstigare är det inte. Går man utanför det regelverket säger, kan problemen bli oanade och oöverskådliga. Det är faktiskt så förordnat att en jolleägare kan bli utesluten ur sin båtklubb. Stadgarna avgör.

Stadgar, som efterföljs, ger stadga åt verksamheten. Det är innebörden. Stadgar är ett fundament för verksamheten. De som eftersträvar att följa fundamentet blir i sin tur fundamentalister. Domare och jurister vet vad jag pratar om. De sysslar med detta dagligen. Fundament som också har med byggkonstruktioner att göra. Man lägger en grund för huset. Ingen som vårdar ett hus börjar bila bort grunden. Så är Bibeln - Guds ord - ett fundament för de kristna. Vad säger skriften om sig själv? 

"Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." 2 Tim. 3:16

Det står att skriften, Bibeln, är utandad av Gud. Ja, det står hela skriften. Vi har alltså ingen anledning att ifrågasätta den.

Kyrkan har genom tiderna på en skala av lågt till dominant inflytande varit extrema i sin tillämpning av just de inre reglerna. Kyrkans regler. Man har då utgått från Bibelns undervisning och de i allt väsentligt vägledande bibliska händelserna och episoderna. När kyrkan varit statskontrollerad genom historien uppvisade den diabolisk makt med avrättningar till följd. De fria kristna dränkte man för att man inte följde kyrkans tolkningar och direktiv vid praktiskt tillämpning. Allt i kyrkans och Guds namn. Det är den urartade kyrkan i symbios med den världsliga makten. De kan aldrig bilda par på biblisk grund.

Vem ska äga tolkningsföreträdet av vad som står i skriften? - Skriften, så klart! 

Peter Halldorfs artikel väcker frågan hos mig; kan Pingst verkligen låta en som förfäktar att ifrågasätta skriftens auktoritet få stå som talesman för sin organisation, på så allvarliga grunder? Det är en disciplinfråga. Frågan är alltför fundamental. Men det har jag svårt att tro. Det skulle i så fall inte finna något sitt motstycke och inom något annat föreningsliv.

Och om så är, då är ditt Pingst och din församling på väg mot ett katolskt kyrkosystem. Där är skriften fundamental men med förbehållet att du inte får läsa och därefter tolka den.

https://www.dagen.se/debatt/peter-halldorf-fundamentalism-finns-pa-fler-hall-an-i-knutby-1.1731795


 

Min bönebok är ingen vanlig bönebok med färdigskrivna böner. Det är ju allt vanligare numera att pastorer formulerar böner åt folk som de ska efterläsa. Så kallade frälsningsböner. Jag tror inte ett dugg på den metoden. För det är en metod och inte en genväg till förlösning för syndaren. Man måste själv formulera sin bön. Det är viktigt. För ingen som är i verklig nöd låter någon annan ensidigt ropa på hjälp. Det gör åtminstone inte den som håller på att drunkna. En sådan behöver inte hjälp med att hitta orden. - HJÄLP!! Hjälp mig någon! Gud hjälp mig, jag drunknar! Det vore dårskap att instruera en sådan om ordvalen i sin nöd. Det säger sig själv.

Nej, lägg ner dessa övergrepp. De står i vägen för både konceptionen, havandeskapet och den omedelbara födslovåndan som är så nyttig för syndaren. Han ska ju själv få kontakt med Jesus! Då får du flytta på dig och dina uttänkta ord. De blir bara som en upprepning i samma dur. Låt syndaren själv ropa ut sin nöd. Det är inte farligt. Ju svårare värkar desto härligare födelse.  Inte sant?

Gud är inget dataprogram som nöjer sig med en röststyrning. Nej, Gud vill ha gemenskap och han är påverkbar i kärlek! Ropa ut din nöd till honom. Förvänta dig ett svar! Kommer det ej så vet ändå att det är på väg. Gud har många budbärare. 

Så min bönebok äger inga instruktioner om hur man ber. Min bönebok är bara full med namn. Datumrelaterade och med det allt väsentliga om bönämnet. 

I dag fick jag anledning att skriva in ett namn själv i den böneboken. Med smärta och med medlidande. Inte för att jag på något vis skulle kunna glömma en sådan vän. Nej, aldrig. Men jag ville ge eftertryck inför Gud åt bönämnet på ett särskilt sätt. Gud ser och vet allt. Jag vill att Gud ska ta mig på allvar - för varför ska jag be för människor om inte Gud hör bön!? Men nu vet jag att Gud hör bön annars skulle jag inte hålla på.

Man skulle kunna tro att det bli mer arbete att be för fler och för många. Så är det inte. Den ställföreträdande bönen, om vi nu kan benämna den så, den är lätt. Men den upplevs vara mer än angelägen. Den är både lätt och densitetsmättad. 

Nu har jag många att be för. Jag vet inte om någon fler fått bönesvar. Jag ber ändå. Merparten har jag aldrig träffat eller vet så mycket om. Det gör inget.

Jag önskar inför Gud att hans änglahär kom många till hjälp. Det handlar om många saker som en människa kan drabbas av. 

Gud ska svara på varje bön och på varje människas behov! Det tror jag. Det är bara mottagandet av svaret som inte alltid blir som vi önskar. Men inte heller det är en regel. Bed så skall du få! Vi ber ju inte om fel saker i nöd. Vi ber om rätta behov. Där möter Gud upp. Det är löftet.

Men också det får vi lämna åt Gud i allt engagemang för varandra.

 

Jag fick en annons tillsänd mig. Det var en rekryteringsannons för en andlig ledarroll i en kyrka. Ja, var annars? Men låt oss granska den så att vi inte söker oss till fel arbete. Eller för den sakens skull inte låter den arbetsgivaren rekrytera fel person, för det är inte lite man skall uppfylla i annonsen.

Låt höra:

Vi söker dig som delar vår övertygelse och som har förmågan att skapa samverkansytor såväl inom som utanför den kyrkliga sfären. 

Detta var rubriken och den övergripande rollen för den tilltänkte.

Vilken var profilbilden?

- Du ska vara förtroendegivande, relationsorienterad, utåtriktad, kommunikativ med olika målgrupper, inspirerande, få människor med dig, gott omdöme, strategiskt tänkande och vara en god representant för Pingst - även utanför den kyrkliga sfären.

Vad mer?

- Du ska vara trygg, stabil, målmedveten, uthållig, handlingskraftig, du delar kyrkans värderingar, varmt troende, förankrad i en lokal församling, ha en kallelse, erfaren som pastor, gärna föreståndare, teol. kand. eller annan meriterande teologisk utbildning, erfarenhet av verksamhetsutveckling, ekonomistyrning, personalledning,  god kännedom om frikyrkorörelser, erfarenhet inom opinionsbildning, 

Ni får ursäkta mig men är detta profilbilden på en Gudsman - för nog är väl uppdraget inom en kyrka att ledas av en gudsmänniska?! Eller? När jag läser skriften så ser jag ett helt annat rekryteringsmönster. Och jag hämtar mönsterbilden hos Gud själv.

Titta på Mose - en mördare. Titta på Paulus - en förföljare. Handplockade av Gud. Säger inte det något om det tillplattade grundmaterialet i en människoande? En som har förgått sig och som Gud sedan rest upp. 

När Paulus undervisar och skissar på hur en församlingsföreståndare skall vara så är det höga krav. Helt andra än i annonsen och så högt ställda att ingen håller måttet. När Gud kallar och tar ut en människa då är det ännu värre med den sidan av saken. Det är människor som misslyckats. Så fullständigt. De är ofta hårt prövade och förkrossade och äger därmed helt andra förutsättningar.

Vad i består dessa förutsättningar? Förutsättningarna finns i den helige Ande och inte i dem själva!

Vi behöver inga fler kristna företagsledare, verksamhetsspecialister. Vi behöver gudsmän och profeter med andeburenhet. Ja, just det, andeburenhet! Då utföres arbetet efter helt andra kriterier än mänsklig företagsmanagement.

Jag tänkte fräckt; jag söker tjänsten. I all ironi. Trots att jag äger allt detta i Gud - "ty allt förmår jag i honom som giver mig kraft." " Ty kraften fullkomnas i svaghet." - Står det inte så fortfarande?

Det stod ingenting om det i annonsen och ändå var det en sådan roll man skulle anställas för. Snart är det för sent att reformera kyrkan. Då återstår bara en andlig revolution. Den kommer inte inifrån.

Den kommer med buller och bång utifrån!

 

"Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras." Lukas 17.

Jesus kallade sig själv för Människosonen. Här talar han om något av det mest centrala; hur det ska vara när han kommer tillbaka. Jesus refererar till Noa och Lots tid och ger oss ett tidens tecken för sin återkomst. Varför valde Jesus just dessa portalfigurer och deras tid? De är ju djupt olyckliga. 

Ja, vi kan snabbt förstå att hans återkomst inte sker under goda förhållanden. Både Noa och Lot undkom en katastrof. Båda männen var gudfruktiga, så de får stå som representanter för sista tidens kristna. Är du en kristen? Orkar du leva brinnande eller har du redan gett upp? Då skall du se på Jesus, trons hövding och fullkomnare!  - Du ska ju fullborda ditt lopp också du, och inte duka under för tidsandan.

Varför deklarerar Jesus inte sin återkomst mitt under en brinnande väckelse? Eller mitt i en historisk höjdpunkt? Global översvämning och regn av eld och svavel. Vilka märkliga referenser. Jesus kunde istället ha angett sin ankomst likt en huvudperson i en mötesseries sista möte och blivit mäktigt mottagen. Då hade i alla fall möteserier funnits kvar på hedarna. Ja, be att eder flykt inte sker på vintern, när tälten inte står kvar... Varför refererar inte Jesus hellre till Abraham och Salomons tid? Det hade varit mer än underbart.

" Såsom det skedde på vår fader Abrahams tid då hjordarna kraftigt förökade sig och beduinfolket var oräkneliga, så skall det också ske när Människosonen kommer i sin härlighet." Eller: "Såsom det skedde på kung Salomos dagar, då rikedomen och den troende personalen var som mest framträdande - så skall det också vara när Människosonen återkommer i all sin prakt."

Det står inte så. Varför? Därför att det inte är tidstecknet.

Noa vann inte en enda människa under 120 år. Ja, han fick med sig åtta personer som bestod av fru Noa, sönerna Sem, Ham och Jafet och deras hustrur. En god familjefar, helt enkelt. Och en homogen kärnfamilj. Var finner man en sådan idag? En familjärromantisk kontext i diametral motsats till Lots familj. Den är verkligen katastrofal. Känner du inte igen den? Lots hustru blev en saltstod.

Men budskapet i Jesu påvisande är att människorna kommer att vara upptagna när han kommer. Med annat. Med det typiska. Med det vardagliga. Det står till och med att de dricker - du väckelsekristne som slutat ditt liv i avfall och dricker dig berusad - nyktra till! Att är lovlig men allt är inte nyttigt. Uppfylls av den helige ande. Inte av fördärvbringande droger! 

Jag möter många som idag hänvisar till att de varit med i en väckelse, i frikyrkor och andliga sammanhang som de "med tiden som värdemätare" tar avstånd ifrån och det som de en gång var och representerade. Det bedrägliga förvridna perspektivet under otrons flagg! Din kursändring leder till fördärvet. Varför? Du har inget roder längre och du övervärderar vinden som tar dig snabbt genom livet på förbannelsens väg.

En man sa till mig; " Jag har varit med i två kristna sammanhang som gjort mig besviken." Han hade fått nog. Han lät lika vilsefaren som en som tappat bort sin egen identitet. Det ligger mycket i det och är mycket allvarligt. När man tappar bort sig själv under vandringen då är man illa ute. Då kommer alla efterhandskonstruktioner och förvrängda förklaringsmodeller. 

Nej, detta är en påbörjad trons vandring där man sedan kommit på avvägar. En trons människa och gudsman lever aldrig av kyrkan. Han lever med Gud! Att sedan göra bokslut och låta omständigheterna ta överhand i sitt betraktelsesätt är djupt olyckligt. Tänk den dagen då Människosonen kommer tillbaka då det bara skall finnas få trosmänniskor, då kommer alla de som en gång bar på en levande, frisk och innerlig gudsrelation att väckas under förskräckelse. Då är de förvridna och förfalskade minnena och bitterheten inget värt. Ja, Bibeln säger att där skall vara gråt och tandagnisslan.

Sluta upp med att nedvärdera dina egna och andras beslut och trossteg i det flydda. De hör gårdagen till. I dag hjälper Herren. En Gudsman står och faller inte med sitt sammanhang. Hör du det! Nej, han står med Gud i alla väder. Din identitet är inte kollektivet. Din identitet är du. I Gud!

En gudsman kan bära upp ett helt sammanhang. Det hör gudslivet och gudsmannen till. Hur länge skall du kverulera i bitterträsket? Du har omvandlats till något du tidigare tog avstånd ifrån. Hur kan det komma sig?

Så har många lidit skeppsbrott i tron. Ta dig fortare än kvickt in till land! Jesus sitter där bildligt talat vid strandkanten med nygrillad fisk, som han tillrett åt dig. Du är sjösjuk och behöver stadig mark under dina fötter.

Så blir Guds ord åter igen ett ljus på din stig.

 

Vill gärna dela med er den sista predikan Reinhard Bonnke framförde då han reste från USA till Hamburg i Tyskland, för att ta farväl. Han dog inte så lång tid därefter. Han var svårt sjuk och det kan man skönja bakom hans kraftfulla stämma.

( Predikan är inte delgiven i sin helhet. )
https://www.youtube.com/watch?v=ryUfP3SR8yM
 

Vaknade denna morgon med en sång under stor gripenhet. Det är en sång med norsk text.

Tänk när vi skall stämma in i sången i himlen en gång och få se Jesus som han är! Då kommer han att stråla av glädje med sitt milda anlete och glädja sig över oss och att vi då är hemma. Jag misstänker att han svårligen kommer att få tyst på lovsången. Är det inte så det står också? Jo. Inte att han har svårigheter med oss men att den pågår länge. Vilken dag!

Jag googlade på sångtexten men hittade bara tekniskt undermåliga inspelningar. Vad gör det. Se på dessa Guds äldre söner! Samla ihop deras erfarenheter, deras tro, deras överlåtelse till Gud och himlen blir snabbt befolkad av rikedom. De har det mesta bakom sig i jordelivet. Och vi går miste om deras ton! En ton värd att behålla långt bortom artisteri, självhävdelse eller självbeskådning.

https://www.youtube.com/watch?v=oCcRoKF7M10

 

Flera läsare mejlar in sina bönämnen. Några återkommer efter en tid med glada besked. Men färre. Jag återkopplar också för att höra hur det går. Många kämpar fortfarande inför Gud med sina behov. Ge inte upp! Gud använder inte sina snabbaste reflexer i motoriken när du ber. De är så snabba att vi ändå inte skulle hinna uppfatta dem. Håll ut! Gud är god och han kommer att segra på alla plan till slut. 

Hela världen är i den ondes våld. Det är mer än påtagligt så. Jag skulle vilja göra en parallell ifrån berättelsen med mannen som blev befriad från onda andar i bibeln. Mannen som Jesus befriade då han åkt båt över Genesarets sjö. Nu handlar inte allt om onda andar som är av negativ art, här i livet. Det finns sjukdom och sorg, det finns smärta och olycka. Men i detta fall uppvisar bibeln två med varandra helt oförenliga världar där Gud satt en gräns. 

De onda andarna som var många bad Jesus att få fara in i en svinjord. En svinjord på fem tusen tamgrisar. Jesus tillät det. Men när svinen blev uppfyllda av denna andliga dimension då blev de fullständigt ostyra. Så destruktivt att grisarna sprang rätt ner i Genesarets sjö. Alla grisarna drunknade. Man skulle för att använda andra benämningar på händelsen kunna tala om kompatibilitets problem. Grisar och onda andar går dåligt ihop. Så är det också i den andliga världen mellan människan och ondskans andemakter. Vi är inte kompatibla med varandra, därför blir människan på en djup lodrät och nedåtgående skala drabbad. Vi blir sargade. Därför utfärdas en varning att lyssna och titta på ockulta program av ren nyfikenhet. Det är en värld man ska hålla sig borta ifrån.

Men med Gud finns en fullskalig kompatibilitet. Hans frid som går rätt in i själen lyser upp den och vitaliserar den utan biverkningar. Hans närvaro som sätter allt på plats och vi får fortsätta glada vår väg!

För att återgå till förbönstjänst. Vad är det? Ja, det är så långt ifrån en "gudsomhaverbarnenkär ramsa" du kan komma. Barnabönen som lär den unge att stilla sig inför Gud och få med det allt väsentliga i sin åkallan. Men att vara i förbön för någon det är som ett havande. Ett havande som håller på tills det är klart, om så är. Att springa ifrån en graviditet bara för att den uppstått, så går det inte till. Man är med hela vägen och man är en bärare tills bönesvaret kommer.

Så är det med förbönstjänst. Ett uteblivet bönesvar är inte som ett avslut på "Fader vår" under ett amen. Om Gud inte gripit in så säger vi inte tack och hej. Nu struntar jag i det här. Nej, det uteblivna svaret väntar inför Gud och bönesjälen vårdar det ömt. Den som vandrat med Gud vet om att Gud övergår allt förstånd och att hans godhet har en plan vi inte alltid kan överblicka. Därför håller vi ut. Och det är inget profylax. 

Jag har fått mångas namn och omständigheter berättat för mig. Jag validerar dem inte. För den som vänder sig i Gud i bön och till en bönebedjare så är dennes situation svår för honom eller henne. Våra liv ser olika ut. Vår bakgrund är olika. Därför får livets omständigheter olika ingång i oss. Det drabbar oss olika. De upplevs olika men alltid under smärta. Sådant ömmar Gud för han som på korset bar allt. Han vet vad lidande är på själens och kroppens område.

Ni som vänt er till mig, ni ska veta att jag är en helt vanlig kille. Jag är inget orakel. Jag är av samma behov som ni. Vi har alla ett kors att bära. Men jag är inriktad på att vara en bärare med er. Jag bär varje dag och varje vaken tid era namn och de omständigheter jag känner till inför Gud. Förbön är inte att fort som en budbil ta sig fram i bön till Gud och sedan lämpa av en frågeställning där. Nej, det är något helt annat. Det är att sitta ner inför honom och övervintra där, i ur och skur. Med bördor under stor medkänsla. Jag känner ju ingen av er. Det spelar mindre roll. Jag ömmar för era våndor. Det gör Jesus också kan jag säga. Han den verklige förebedjaren.

Om någon vill ha en böneduk skickat till sig, så skickar jag det kostnadsfritt. Det är inget hokuspockus. Det är ingen affärsverksamhet eller något dolt andligt högmod. Var och en får pröva sig. Nej. Detta är en troshandling.

Om vi sätter oss i rörelse då har Gud möjlighet att komma till. 

 

Sefanja bok är bara på tre kapitel. Den bok av de tolv små skriftprofeterna som fick profetera emot Nineve. Staden som till slut föll. Sefanja som levde och blev kallad av Gud efter att Jesaja hade lämnat detta liv. Vilket oerhört tomrum han måste ha lämnat efter sig. Kanske likt under Elisa rop vid Elia bortgång; "Fader min fader, du som för Israel är mer än hästar och vagnar." Det var också Jesaja.

Sefanja bryter den historiska tystnaden. Och han bryter in i mycket och i detalj. Det är Guds röst vi hör. Sefanjas namn som betyder "Gud gömmer ". Hans gåtfulla namn som till sitt prefix tar sikte på ett imperativ; Se!  Se vad gömmer Gud på. Nåd till tusen och till tusenden! 

Vad är Sefanjas budskap? Fullständig undergång men under kirurgisk precision. Lyssna, vad säger han? " Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta". Gud gjorde således något fundamentalt. I grund. Stanna upp vid varje uppräkning, vid varje folkslag, vid varje målgrupp. "Gud skulle förgöra alla som blir andra till fall."

Gud skulle sträcka ut sin hand mot Juda och alla som bodde i Jerusalem. Alla! Ja, Gud säger att han till och med skulle straffa alla de som hoppade över tröskeln. Hoppandet över tröskeln som hade sin påminnelse och upprinnelse i en tid då avguden Dagon fick sin dom. Ritualismen hade börjat leva sitt eget liv utan sin kontext. Den stod Gud upp i halsen! Tröskelhoppandet blev istället till ett straffdikret. Så vändes den givna nåden till förbannelse. Vi ser det idag.

Men det fanns hos Sefanja ett hoppets budskap. För vilka? För en rest! För en kvarleva. Är det inte ett ofta förekommande tema hos Gud och i skriften? En Hanna. En Simeon. En Maria och en Josef. En profet. En Jona och en Amos. Jo.

Vad står det, och det är också löftet till oss idag!

"Men jag ska lämna kvar i dig
ett folk som är ödmjukt och svagt
och har sin tillflykt
i Herrens namn.
De som är kvar av Israel
ska inte göra orätt eller tala lögn,
och ingen falsk tunga
ska finnas i deras mun.
De ska få beta och lägga sig ner
utan att någon skrämmer dem.

Jubla, dotter Sion,
ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig
av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
Herren har tagit bort
straffdomarna från dig
och röjt bort din fiende.
Herren, Israels Kung, bor i dig.
Du ska aldrig mer
frukta något ont.

På den dagen ska det sägas
till Jerusalem:
”Var inte rädd, Sion,
låt inte dina händer sjunka!
Herren din Gud bor i dig,
en hjälte som frälser.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.”  Sefanja 3.

Vad stod det? "Han tiger stilla i sin kärlek." Vi som ska sätta ord på allt och dikta så fort vi blir rörda. Men här är det en så djup kärlek som tiger stilla.

Det är mer än gripande och det är från vår Gud.