_DSC9211-2.Mobilen

Av kärlek till samtiden

"Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessaloniki." 2 Tim. 4:10

Detta är Paulus ord. Nya testamentets meste skribent. Paulus med ett sådant ljus över Kristi hemlighet. Här beklagar han sig inför Timoteus kring bröder som lämnat honom av olika skäl. Paulus skriver inte att Demas hade övergivit Herren. Bara honom. Men vi förstår gott och väl utgången av detta liv och öde på bibelns blad. Världen har ingen framtid att erbjuda en gudsmänniska. Det var bara en tidsfråga innan Demas likbildades med föremålet för sin kärlek. Samtidsandan. 

Demas var troligen från Tessaloniki med sitt grekiska namn. Därför återvände han dit. Demas är bara omnämnd tre gånger i skriften. Två av gångerna så hälsar han till Paulus adressater eller brev mottagare. Liksom att han slängde med en hälsning i Paulus brev; Hälsa från mig också! Så lite vi hör av honom i skriften.

Den tredje och sista gången vi hör talas om Demas så skriver Paulus att Demas hade fattat kärlek till något. Till vad? Ja, det vet vi egentligen inte. Paulus uppger att det var "denna tidsålders väsende " som han hade fattat kärlek till. Demas som hade varit en medfånge till Paulus vid hans första fångenskap i Rom. Därutöver vet vi väldigt lite om honom. Men vi kan förstå att han hade rika erfarenheter av både Herren och av Guds verk. Demas betyder "folklig". Så passande. Han kunde lätt byta miljö och fot i livet men med samma framträdande roll. En dygd. Men inte i hans liv. Han försvinner nämligen ut ur den heliga historien uppslukad av tidsandan.

Paulus skriver att Demas hade "övergivit " honom. Men det är inte samma verbs grundbetydelse som vi finner i ett annat textavsnitt, översatt från grekiskan. "Därför ska en man överge sin mor och sin far och hålla sig till sin hustru." Där betyder det grekiska grundordet "lämna efter sig ". "Därför skall en man lämna efter sig en far och en mor och hålla sig till sin hustru." En naturlig livsgång. I grundtextens ord över Demas så heter det strikt översatt: "att lämna i sticket ". "Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas lämnat mig i sticket "... Paulus andas förlusten av en vän, en broder. Märkbart saknad.

Studiebibeln översätter meningen ordagrant så här: "Demas, ty mig, övergav, efter att ha älskat den nuvarande tidsåldern." Ohyggliga ord. När någon är förälskad fungerar inte rationella påpekanden. Den inneboende kraften är för stor. Den kärleken tagit som sitt byte föres bort hjälplös men ändå under initialt gjorda val och ställningstaganden. Därför uppmanas vi att gå på den smala vägen och inte vika av från den. Den smala vägen som leder till livet.

Det finns två saker jag vill lyfta fram här. Det första är att Paulus talar om "denna tidsålder ". Den bestämda artikeln öppnar upp för att vi kan använda begreppet i presens och tala om "den nuvarande tidsåldern ", dvs vår tidsålder. Vi är nämligen lika utsatta. Av vaddå? Att fatta kärlek till den! Vi skulle leva i världen men inte av den.

Paulus kunde inte sätta fingret på exakt vad det var Demas drogs till. Det var så mycket. Det kunde inte Demas heller. Bilden var för komplex. Han hade fattat kärlek till kulturen och pulsen i den. Bekvämligheterna. Självförverkligandet. Utövandet av intressen. Kuriosa och kulinaria. Världen är full av resurser för det. Fattar du kärlek till den så är du såld, människa. Och du kommer att likt en otrogen partner finna ett yrväder av irrationella förklaringar på det liv du i avståndstagande lämnat. Du kommer likt en sinnessjuk att tappa förmågan till proportioner. Din rationalitet blir drucken och dina förklaringar blir skeva. Dina upplevelser med Gud kommer att blekna, ja, fullständigt avta med tiden. En sådan människa är intagen av kärlek till samtiden. Vad är samtiden? Denna tidsålders väsende! Man blir mer en samtidsmänniska än en gudsmänniska. Man finner glädje i den. 

Det är ohyggligt att läsa om Israels barn som gick under i öknen. Hela mitt liv har jag läst om dem och tyckt att de var så ogrundade i sina liv. Hur lätt de avföll. De hade så lätt att överge Herren och tappa sin identitet. Men värre blir det då man möter och upplever troende som tappat sin identitet på gränsen till metamorfos i sin egen samtid. Troende som lidit skeppsbrott i tron. Man har degenererats. Degraderats. Man likbildas med världen och man glider in i den obemärkt. Det är en ohygglig iakttagelse. Du kan inte resonera dig fram till ett uppvaknande hos dem. De har redan gått över gränsen och gått under likt Israels barn i öknen i andligt avseende. 

Av kärlek till denna tidsålders väsende... Det är starka krafter människan inte rår på. Ofta får dessa människor löpa linan ut. De får sina liv och år förstörda i en nedåtgående spiral - likt den förlorade sonen som till slut satt bland grisarna. Vid vägs ände - om de hinner - får de hjälplöst kasta sig i Herrens armar. Herren som alltid har en öppen famn för oss. Alltid! All- tid. Men bara här i tiden.

Demas är för oss ett varnande exempel som har tidernas avslutning inpå. Läs om de kringboende folken i Israels historia. De blev ständigt till deras fall. Intrycken och livsyttringar som successivt vilseförde Guds folk till att bedriva avgudadyrkan. Profeterna kallade detta för otukt. Dyrkan, har med kärlek till att göra. Och människan är densamma i alla tider.

Men Jesus är också densamme! "Han är likadan idag, han är likadan idag. Söker än förlorade, frälsar arma syndare, ja han är likadan idag! "

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Conny » Gud väntar ibland med svaren.:  ”Mycket bra angående Gud hör bön. Yes så är det som du beskriver. Gud är stor och..”

  • Elena Frödin » Ett under och ett tecken!:  ”Amen! Vilken kraft det är i hans namn. Wow”

  • Thommy Jakobsson » Kvinnan på bussen...:  ”Siri! Det är sant. Har också läst om den berättelsen. Det sägs att Smith W. int..”

  • Siri » Kvinnan på bussen...:  ”Jag läste om Smith Wigglesworth en gång då han bara gick igenom en fabrik där må..”

Bloggarkiv

Etikettmoln