_DSC9211-2.Mobilen

Nåd över allt förnuft

"Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju." Matt.18:21-22

Jesus övergripande uppdrag var att komma till de som var förlorade, till de sjuka och inte till de friska som ingen hjälp behöver. Det säger han själv. Ja, vi var alla förlorade av synden genom våra överträdelser. Nåden gläds vi åt för egen del när vi upplevt förlåtelsens verklighet men kan alldeles missa det uppdrag Jesus hade när vi tillämpar nåden på andra. Eller inte tillämpar den. Eller godtyckligt tillämpar den vid vår egen bortre uppdiktade gräns. "..min broder som försyndat sig... ", säger Petrus. Försynda sig? Vilket märkligt uttryck. Har synden en mildare form än sin egen genuint destruktiva betydelse?

Att Petrus här utgår ifrån talet sju har troligtvis sin förklaring i Ordspråksboken. Där framgår det att en rättfärdig kan falla sju gånger. Vi får förmoda att det är detta skriftställe Petrus utgår ifrån. "Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända i olyckan." (Ord. 24:16.)

Men Jesus slår här fullständigt sönder Petrus förkärlek till att göra brottet lagbundet till antalet och därmed utestänga någon från nåden. Jesus multiplicerar istället Petrus föreslagna antal gånger med sjuttio. Jesus gör som Petrus och förankrar det i skriften. Han tar fasta på talet sjuttio. De sjuttio äldste, möjligen. Sanhedrins antal. Sjuttio gånger sju. De äldste som kommer att fälla domen bland folket och göra uteslutningen av den som försyndat sig till ett faktum. Ja, inte bara det utan fullständigt omöjliggöra för den drabbade att kunna återupprättas. Ingen människa kan hålla räkning på sjuttio gånger sju i en annan människas liv, vid försyndelser. Nej, för här är det nåden som talar och gör räkneexemplet antal och nummerlöst. Nåden ser inte till brottet. Nåden ser inte till skadan. Nåden tar sikte på upprättelsen och räknar inte villkorligt. Villkoren som har sina begränsningar genom komponenterna för ekvation. X och Y.

Hur mycket kan vi inte lära av Kung David - som var en man efter Guds hjärta. Otroligt mycket! Han som fick ducka för Sauls spjut och många gånger var nära att bli dödad av honom. David som jagad fick fly ut i ödemarken och fick bete sig som en vettvilling, han utbrister lite längre fram i sitt liv; "Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull ?" (2 Sam. 9.) En underbar predikotext! Men man hittade bara en Mefiboset. Han som var ofärdig i benen. Som i sin självbild betraktade sig som en död hund. Han kom att få sitta vid kung Davids bord och äta med honom. Av nåd. Av nåd för minnet av Jonathan av Sauls hus skull. En ättling till Saul. David gav tillbaka allt som hade tillhört Saul åt Mefiboset. Ja, vi talar inte om några byggjobbare som hade olika uppfattningar om vilken skruv man skulle använda i bygget, runt bordet i en arbetarbod, eller några sliriga relationer mellan kreti och pleti i texten. Vi rör oss på konungslig mark. David gav. Han tog inte ifrån. Han gav av nåd! Nåden som Jesus bar i sin kropp räcker. Nåd utöver nåd!

Jag blir påmind om en pastor i en frikyrka i Uppland och vill påvisa hur nådens utövande kan förhindras och försvåras. Vi talar här om nåd och om upprättelser.

En pastor hade levt ett dubbelliv. Han var till ämbetet en lärare. Han hade ett betydande inflytande och hade ett stort antal skrivna böcker inom sitt ämnesområde. En bibellärare. Men pastorn brast i vandeln och hans egen lära gick sönder under hans fötter. Han inte bara försyndade sig utan bedömdes ha fallit i förkunnad synd. Vad gjorde församlingen? "De sjuttio" drog in och makulerade alla de utgivna skrifterna som församlingsledningen långt tidigare hade teologiskt godkänt utifrån Guds ord. Nu var det inte Guds ord längre utan pastorns - som hade försyndat sig. Det är ju oerhört! Så går man fiendens ärende en gång till och utrotar eviga sanningar! Låt mig få säga det. Guds ord står alltid på egna ben. Det behöver inte försvaras. Så förkastade man och försvårade man en mans framtida upprättelse genom att plocka bort biblisk undervisning som var rätt från början. Annars hade man väl inte givit ut den? Den var ju inte mindre bibeltrogen efter försyndelsen. Har jag rätt? Har jag fel? Döm själva.

Nåden, Jesus specialitet, den är av en sådan dignitet att den inte hukar för några fall. Den vill upprättelse! Varför?Därför att vi rör oss med eviga värden och inte primärt med de sjuttios stadgar. Petrus svor vid Jesus mest kritiska tillfällen i livet. Svordom som kanske är det mest primitiva av alla hållningslösheter bland pånyttfödda. Petrus som bedyrade att han inte känt den mannen, Jesus.

Nåden letar efter synder att få försona. Hör du det!? Den letar inte efter sju gånger. Inte heller efter de "sjuttios gånger" då äldstebröderna sagt sitt och bundit på jorden det som de kunde varit med och löst för himlen. Himmelrikets nycklar. De ska man inte kasta överbord på tidens hav!

Jesus blev vid några tillfällen rent fysiskt utåtagerande när han gick emot de religiösa. De som av egenintresse - vad helst det än var - fällde jäviga domar. 

"Se Guds lamm som borttager världens synd ", ropade Johannes. Det gäller än idag. Låt inte det som är fött av Gud dras ned i smutsen. Låt Guds namn vara ärat och var snar till att upprätta människor. Låt inte fienden göra två slag av saken. Det är djävulens specialitet då vi reagerar instinktivt mot försyndelser som behöver nåd och upprättelse. Vi ska inte tjäna honom utan han som gav oss ett försoningens ämbete; Jesus Kristus, mäktig till att frälsa.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln