_DSC9211-2.Mobilen

En såningsman gick ut



I dag har jag varit ute i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan från klockan 10.30 till 18.30. Ett fantastiskt arbete! Så många möten och så många gensvar.

Tack alla ni läsare som kom förbi och som följer mig på bloggen! Det är extra uppmuntrande när troende människor ger sitt stöd. Man förstår sammanhanget.

I dag vill jag särkilt nämna tre flickor som kom fram och i tur och ordning ville ha en traktat. Den första tjejen frågade med allvarlig och hoppingivande intonation; Älskar Jesus mig? Ja, det gör han, svarade jag. Mina fingrar var då sedan länge stela av kyla och jag var mån om att inte bromsa upp deras liv, jag ville ju ge en flyers till dem var innan de försvann. När nästa flicka skulle få ett flygblad, då frågade hon med samma tonfall: Älskar Jesus mig? Ja, det gör han, svarade jag. Den sista och tredje tjejen räckte sedan fram sin hand och frågade - fastän hon säkert kunde svaret vid det laget, men tonfallet i hennes fråga var lika genuint: Älskar Jesus också mig? Ja, det gör han, svarade jag lika innerligt som till de andra. Deras frågor var seriösa. Det var de.

Flickorna nästan till intet gjorde mig där på torget. De frågade inte vem Jesus var. Det visste de. Det ifrågasatte inte heller om han levde. De kopplade istället direkt ihop med sitt liv och behov och sträckte sig fram emot Jesus! Man blir då rörd. Flickorna var kanske tretton- fjorton år. Så gripande! - Ja, det gör han.

Jag fick också be till Gud med en man. Han kom fram och ville ha förbön för en sak. Han var inte troende. Jag lovade ta med hans namn hem och i bön. Men förebrådde mig själv att jag inte tog med honom i bön där och då. Men så kom han tillbaka efter någon halvtimma. Då ropade jag in honom och jag bad till Gud för honom där på torget. Han sa sedan innan han gick att Gud hör bön. Ja, det gör han. Jag kommer att skriva in hans namn i min bönebok, över dem jag ber för.

Ett gäng med småkillar kom också och ville självmant ha varsin traktat. Annars brukar killar i nedre tonåren trigga varandra till oseriösa upptåg under socialt tryck. Men de ville verkligen läsa mer om Jesus. Du förstår vad det kan betyda! Det kan betyda allt. Guds Ande kan verka på dem genom livet.

Väldigt uppmuntrande för mig då en man kom fram och sa att han hade saknat mig där under några veckor. Han hade tittat efter mig. Han trodde jag hade gett upp. Flera för mig okända människor har nu börjat återkomma till platsen där jag står och vi känner nu varandra vid namn. Vi vet att vi kommer att ses igen där ute och det blir till uppmuntran för oss alla.

Jag möter också många offentliga personer som får en påminnelse om Jesus genom traktaterna. Det är ju ofint att nämna några vid namn, men det är flera välkända kulturprofiler jag får dela ut till. Alla människor är värda lika mycket, så det är inte det. Men kända personer rör sig kanske inte så mycket i offentligheten att de kommer i kontakt med evangelium. När så sker är det positivt. 

En äldre man i sina sista levnadsår fick jag faktiskt tala till med skärpa. När man är så gammal som han var och inte är avgjord för Gud - då är det allvarligt. Han visste vägen men ville inte ta ett frälsningsbeslut. Människor med "både och inställningen" måste man särskild hjälpa. På andra sidan evigheten är det ingen som gör det.

Som ni förstår så har jag kastat mig på bloggen så fort jag kom hem. Det här är en såningsarbete. Det här är att bygga förtroenden. Det här är att plöja ny mark i en ny generation. 

Och det är saligt!

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Conny » Gud väntar ibland med svaren.:  ”Mycket bra angående Gud hör bön. Yes så är det som du beskriver. Gud är stor och..”

  • Elena Frödin » Ett under och ett tecken!:  ”Amen! Vilken kraft det är i hans namn. Wow”

  • Thommy Jakobsson » Kvinnan på bussen...:  ”Siri! Det är sant. Har också läst om den berättelsen. Det sägs att Smith W. int..”

  • Siri » Kvinnan på bussen...:  ”Jag läste om Smith Wigglesworth en gång då han bara gick igenom en fabrik där må..”

Bloggarkiv

Etikettmoln