_DSC9211-2.Mobilen

Nordanvinden

"Stormen kommer från sina kammare, kölden kommer med nordanvinden. Gud sänder frost med sin andedräkt, och de vida vattnen fryser till. Han lastar skyarna med sin väta och sprider sina åskmoln vida omkring." Job 37.

"Vakna, du nordanvind och kom, du sunnanvind! Blås genom min lustgård så att dess dofter strömmar ut. Kom, min vän, till din lustgård och ät dess härliga frukter." Höga visan 4.


På hösten kommer stormarna. Den tempererade sommaren drivs iväg av lågtrycken. Gradantalen på termometern vidimerar det grönskan redan vittnar om och fåglarna flyger iväg. Långt bort. Vi får vinter.

Även mörkret hör den här årstiden till. Mörkret, som står för allt det som ondskan representerar och kan prestera. Höst, kyla, storm och mörker. Vi känner igen det. De ruggiga tiderna.

Jag löpte genom ett villaområde häromdagen. Det hade fallit av mängder av päron på båda sidor om en tomt. Hela och fina. Attraktiva och tjänliga. En del päron befann sig i ingemansland - där jag befann mig. Det fanns förvisso både bra och dålig frukt. Många hade krossats och gått under till oigenkännlighet. Jag stannade till och tog ett fint ett. Det minde mig om ett inlagt saftigt, sött något övermoget päron. Det var bara sockerlaget som fattades och en skvätt grädde i flytande form. Det doftade ljuvligt när den lilla brisen som fanns i luften tog med sig väldoften av trädgårdsfrukter och höljde mig i välbehag. Träden som släpper sina frukter. Naturen gör bokslut och en cykel är uppnådd. 

Vi längtar alltid till våren. Men vi glömmer ofta att det har sin förutsättning i höstens verkan och inverkan. Vinterns ofruktsamhet och träda. Kylans och tjälens obeveklighet. Ja, hösten är destruktiv på den här sidan av våren. Men det finns otaliga fruktträd som aldrig blir omvårdade. De måste skakas! Här har höststormarna sin uppgift. Den river av de gamla löven, döda grenar, det förbrukade - ja, det som om ett tag kommer att stå i vägen för nya skott och en ny vår, sommar och skörd. Fallfrukter som maskar, fukt och mögelsporer drar ner i jorden till gödsling. Processer vi inte alltid har för näthinnan men som ändå ger förutsättningar för något bättre. En bättre tid. Så är det med naturen.

Det finns säsonger också i Guds rike. Det blommar inte jämt. Först kommer nordanvinden sedan kommer sunnanvinden, för oss som har att tyda tidens tecken. Det finns tider då kyrksalarna töms på folk och bara en lokal står kvar. Höstlika, kusliga tidevarv då fienden både sår och skördar ogräs. Då estrader fylls av spektakel och underhållning. Inte ett spirande blad finns att uppbringa i de religiösas herbarium. Historien bär ofta det vittnesbördet.

- Kom du nordanvind! Ja, vakna du nordanvind och blås genom din lustgård. Ja, det är Guds ord som ropar så. 

Vi kan inte ta emot sunnanvinden förrän vi erfarit att nordanvinden skakat av allt löst, alla döda grenar och fördrivit alla döda löv in och ned i skrymslen och gömmor dit krattan osvikligt kommer att hämta upp dem. Ingen tycker om nordanvinden. Ingen. Men för att nå över till andra sidan om våren måste vi genomgå höstens verk. Ja, nordanvindens verk. Skriften säger att nordanvinden finns. Den sover. Och den kommer att vakna.

Skriften till och med uppmanar den att vakna och att komma.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln