Daniel - en trängd karaktär

19 mars 2017 « Tillbaka

" Men den Gud som har din ande och alla dina vägar i sin hand, honom har du inte ärat." Daniel 5: 23

Daniel var en av flera unga män som var fångar i Babel. De som hörde hemma i Jerusalem. Daniel, ett mäktigt och märkligt människoöde. Det allt väsentliga är det som bibeln själv deklarerar om honom: "Daniel hade en enastående ande." En annan bibelöversättning säger "en hög ande ". En hög ande är förmer än bara en nobel. Du blir inte en enastående ande bara för att du arbetar med aristokratin eller under en oligark. Så lättvunnet är det inte.

Versen jag refererar till är hämtad ur ett sammanhang där Belsassar håller en fest. Belsassar är den siste av de babyloniska kungarna innan perserna invaderar och nedgör Babylon.

Belsassar gör det stora misstaget att han använder de kärl som man stulit ur templet i Jerusalem, för sin profana fest. Ett krigsbyte. Det blev klimax på hans maktfullkomlighet. Kärlen var ämnade för Guds verk! Man kan antaga att både förbundsarken och ljusstaken togs vid detta tillfälle som krigsbyten, då hans far Nebukadnessar invadera Jerusalem på sin tid. De pjäserna har aldrig sedan dess återfunnits i historien.

Om man har tid att röva med sig mängder av husgeråd - templets husgeråd - då har man säkert också bemödat sig att ta med nådastolen. Och arken. Den har åtminstone ett förtretligt affektionsvärde för det judiska folket. Den är ju bara av bladguld. Man har säkert också struntat i att bära den och bara kört iväg den på en vagn. Det går lättare så för människor. En stulen nådastol! Sätet för Guds närvaro som förebildande skulle bäras för hand. Lagtavlorna av sten tog man säkert också bara ur arken och slängde i något dike i Kidrons dal. Dalen där många profeter har gråtit.

Ja, man kastade säkert tavlorna i förakt. De medförde bara onödig tyngd för transporten hem till Babel. I Babylon fanns finare stenar att skriva på. Med begriplig text. Man förstod inte språket och de riktlinjer som tavlorna vittnade om. Guds bud. Den dyrbara ljusstaken den tog man för guldets skull och förstod inte att den var sätet för ljuset. Ljusbäraren. Guds lampa. Företeelser och rovdrifter som går igen och igen av kulturer som drivs av trender och nycker.

Guds folk blev bortrövade och fick tjäna som slavar. Igen! Ja, det gick till och med så långt att de inte fick behålla sina egna namn. Det kan låta överkomligt men tänkt dig in i situationen: Att först ofrivilligt bortföras. Separeras från familj och vänner. Bortdriven från sitt hem och sitt land. Utsiktslöst förslavas och vara hårt hållen och präglad på en ny kultur och en främmande statsreligion. Och dessutom bli berövad sitt tilltalsnamn och given ett nytt namn med en enda stavelse snarlik regenten - tyrannens namn Belsassar. Det vore som om någon ofrivilligt skulle få heta Triumf och tjäna under Trump - även om exemplifieringen här bara är en lek med ord relaterat till det allvarliga i sammanhanget.

Guds budbärare och profiler får ibland underkasta sig de mest obegripliga förhållanden utan att Gud griper in. Det tål att sägas. Varför då? Ja, i denna berättelse handlar det om att Daniel kallas in för att tyda ett budskap, på Guds vägnar, som dömde ut den högste potentaten. Belsassar. Till det behövs det karaktärer. Gudsmänniskor.

Skriften säger att Belsassar var påverkad av vin vid det här tillfället. Han var full helt enkelt. En hand utan kropp börjar skriva på väggen. "Mene, mene tekel u farsin." Kungen kallar in sina sakkunniga som inte kunde tyda skriften. När han tillfrågat alla departement utan någon lösning på frågan, fick kungen istället ett råd av sin mor. Hon tipsade honom om Daniel eller Beltesassar som kungen kallade honom. Han hade utmärkt sig tidigare. Var trofast i din tjänsteutövning! Du vet aldrig när din hållning skall föra dig fram inför furstar.

Belsassar och Beltesassar, det namn kungen gav Daniel. Så snarlikt men så olik. Den ene en kung med oinskränkt makt. Den andre en förslavad gudsman med karaktär. Har du hört att människor idag kan känna sig kränkta? Vi har lång väg kvar på lidandets väg - om det är en väg att gå.

Oavsett var du hamnar, oavsett vad du får gå igenom - oavsett - stå kvar i din karaktär. Stå fast i Gud! Får jag säga det så: om man står kvar under svåra förhållanden så kan en helt avgörande uppgift ligga alldeles framför. Guds vägar att föra sin sak fram går i och genom människor. Att vara hans budbärare kräver mycket av karaktären. Tänk vilken rakryggad profil som uttyder texten, Daniel. Babylonierna kunde inte läsa meningen på väggen då de saknade förståelse för de avgörande vokalerna. Än mindre uttyda dem. Men Gud skrev på väggen med den bokstavskombination som gudsmannen kände till. Gud måste få dit Daniel på ett eller annat sätt. Det skedde tumultartat - som för Josef, Jakobs son, på sin tid.

Versen för dagens blogg är den lämplig att frambära till en dåtida kung? Eller som när Mose går till en ännu större maktfullkomlig befattningshavare och säger: "Släpp mitt folk ! " Det vore antingen en spontan eller överlagd galenskap till och med för "en enastående hög ande " att frambära ett sånt budskap. Men Daniel framför det! Hur kunde han göra det utan rädsla? Jo, han hade övat sig i uppriktighet. Det hade skapat trovärdighet. Trovärdigheten besitter ett kapital som öppnar dörrar. Att vara en karaktär är inte alltid att rebelliskt framhärda i allt man tror eller står för. Men att alltid vara sann! Då är redskapet så fogligt och användbart för Gud - för redskapet har gått i Guds skola - att Daniel bara lyfts fram och läser av och tolkar texten och säger vad som är sant. I de lägena är det viktigt att trovärdigheten är grundmurad. Att karaktären äger integritet och är trogen Herren. Det gäller i alla tider! Daniel kröntes med en dräkt av purpur. Och en guldkedja om sin hals. Daniel blev den tredje mannen i riket.

Det kunde likagärna ha slutat tvärtom med en blodsudlad klädnad och en rostig nyckel på andra sidan gallret. Men han hade vunnit i trovärdighet. Oinskränkt trovärdighet. Samma natt dödades Belsassar, kaldeernas kung. En era tog slut.

Läs om Daniel! Hur formas en kristen karaktär? Åh, på många sätt! När tiden är inne då skriver Gud på väggen. Kulturväggen. Ditt lidande kan då ha varit din daning. Din färdväg genom obegripligheter kan ha varit din skola. Din lejongrop kan där vara din examen. Det blir också ditt personliga bevis på en trofast Gud för dig! Han som stoppar till lejonens gap. En konungs moder har koll på dig och kommer att i överförd mening ställa dig i din uppgifts zenit. Var kom hon någonstans ifrån i berättelsen? Vad har hon med saken att göra? Säg det. Gud har redskap överallt. Han kallar på dem när man minst förväntar sig det.

Guds rike har alltid framgång.

Etiketter: daniel 5:23, beltesassar, belsassar,mene mene teke

Kommentera gärna:

Namn E-post (Dold) Hemsida (valfri) Kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Märta » I morgon: ”Gott att du är frisk igen! Tack för ett bra inlägg - och Gud välsigne arbetet so..”
Anita » Mannen på stan: ”Tommy,det är fint av dig att be för denne man, som du inte alls känner eller vet..”
Antje Jackelén » Herren kallar på dig!: ”Hej! Ett under har skett! Det har visat sig att Guds hus redan finns i Stockholm..”
Leif Backman » Herren kallar på dig!: ”Ett ord från Haggai 1:4 lyser upp när Du talar om ett Guds hus i centrala Stockh..”
Thommy » Herren är på din högra sida.: ”Dick! Den är med övertygelse ämnad för dig och jag hymlar inte. Herren har dig ..”

Bloggarkiv

Etikettmoln