Människor i nöd

Idag stötte jag på en man i svår nöd. En familjetragedi där den ena parten inte vill fortsätta i en relation. Barn fanns med i bilden. Sådant slår hårt mot alla men kanske särskilt mot den som inte tagit det beslutet själv. Och kanske extra särkilt mot män, då de oftast blir utvisade från sina hem. Det är en svår förlust.

Mannen nästan krockade med mig. Han hade varit och köpt starköl. Människor med problem är inte dumma. De har inte tappat sin insikt. Men problemen blir dom övermäktiga och på något sätt behöver man stilla tankeverksamheten. Då ligger flaskan nära till hands. Tyvärr. Jag skambelägger inte.

Vi samtalade länge, jag och mannen. Jag visade honom den väg till Gud han skall ta. Kan ta. Bör ta. Det låter så receptbelagt. Men en människa som är i nöd, verklig nöd, tar hjälpen där man får den. Och hos Jesus finns alltid en öppen famn. Jag smet inte heller ifrån mitt medmänniskoansvar. Det är mitt ansvar. Inte Guds. Ja, det finns en obeskrivlig nöd därute och det finns inga hjälpstationer för människor i nöd att komma till. Väldigt få i alla fall.

Jag köpte ut hans öl. Han ville inte kassera den eftersom han köpt den. Han var själv övertygad om att den inte skulle hjälpa honom på sikt. Alkoholen som alltid förvärrar situationer. Han kunde istället tänka sig att ge biran till någon annan. Som en kompromiss. Ett minst lika dåligt beslut. Jag köpte därför ut honom. Gick hem till mig och hällde ut ölen i avloppet. I förakt. I demonstration. Mot ondskan som tärde på honom. 

Vill ni hjälpa mig att be till Gud för denne man, likt ett nätverk? Han har det svårt. Han får vara anonym men han lever i allra högsta grad. 

Hjälp mig be till Gud att mannen hittar fram till Jesus. Honom som vi reservationslöst och utan meriter får komma till. Han har varit prövade som vi.

Och mer därtill.