Så glada de blev !

På vinst och förlust utrustade vi oss med ett par megatermosar under dagen. Vi hade föresatt oss att ge uteliggarna en bit kvällsmat denna kväll. Vi bryggde kaffe och värmde te. Vi köpte en säck med nybakade baguetter som vi fyllde med stekta ägg, ost, skinka och sallad. Rikligt med smör. Vi har sett att de rumänska tiggarna brukar dra sig tillbaka vid 20.00- tiden i Vällingby centrum. Vi åkte dit och där satt de nu i kylan. Det är så beklämmande.

Men så lyckat det blev. Att se deras av smuts svarta, kalla, och knotiga händer greppa temuggarna för att ta till sig värmen var förkrossande. Vi öppnade bagageluckan servade dem och skämdes. Skam över att bilen var en bättre plats för dem att sova i än vad vi ens kan föreställa oss. Vi som bara åker omkring i bilen. Från punkt A till punkt B. Det var som att bilen kulturkrockade och vi förolyckades i en mental härdsmälta. Usch. Varför skall det vara sådana stora skillnader i världen? Djävulen är verkligen en usel Herre, han som har hela världen i sitt våld. Men vi är satta att gå Jesus ärenden. Om vi vill.

Någon ville ha pengar för att kunna köpa en biljett hem till Rumänien. Där är det just nu ännu kallare. Men ändå. Någon undrade om vi kunde skaffa ett par varmare kängor till dem. Någon ville ha mer täcken för att inte frysa så mycket. Behoven är oändliga. Det finns tusen och en skäl till att göra liknande insatser. Det är vår skyldighet. Jag kan inte se det på något annat sätt.

Vi lämnade platsen och det la sig en frid över deras tältläger utan tält. De gick tillbaka med sina baguetter medan tevärmen både luktade gott och värmde några medmänniskor.

En liten gärning som oväntat betydde så mycket ändå.