_DSC9211-2.Mobilen

"Ty de vakar över er"

"Varen edra lärare hörsamma, och böjen eder för dem; ty de vaka över edra själar, eftersom de skola avlägga räkenskap. Må de då kunna göra det med glädje, och icke med suckan, ty detta vore eder icke nyttigt." Hebreerbrevet 13:17

I dag gjorde en episod sig påmind. Sådana som man lägger på minnet för att de är särskilda och rymmer evigheten i sig. Ord, likt kvarvarande fotsteg efter Gud. 

En man som under flera år varit borta från en församlingsgemenskap stod plötsligt i tamburen, helt överraskandes. Anledningen var okänd. Pastorn till församlingen med profetisk gåva blev så glad över att se mannen men ett djupt allvar kom över honom. Påtagligt så. Jag bevittnade händelsen och det satte spår i alla som stod omkring. 

Pastorn la sina händer på den andre mannens skuldror och tittade med en obeskrivlig blick och med en uppfodrande bärvåg i rösten; " Var det inte den helige Ande som förde oss samman, en dag? ", sa pastorn. Mannen hade tjänat Gud i församlingen under många år tidigare och hade varit en stor resurs i Guds rike. Nu hade det gått några årtionden sedan de dagarna. Mannen teg. Livets omständigheter, kanske olika uppfattningar i sakfrågor, eller mycket annat som vi kan råka ut för i livet hade möjligen brutit gemenskapen och låg till reds att uttalas eller för att gå i svaromål. Men mannen var arresterad. Han fick inte fram ett ord. Han förblev tyst.

Pastorn lade till; " Det Gud har sammanfogat skall människor inte skilja åt." Åhh... det var en herde som talade så allvarligt. Och bibelreferatet blev profetiskt. Mannen stod plötsligt där mellan tid och evighet, mellan himmel och jord, och blev kärleksfullt förmanad.

En otrolig kontrast till allmänmänskligt förhållningssätt där individualismen präglat oss och ansvaret också för andra är väldigt lågt ställt. Ingen skulle komma på att förmana en vän så utan vidare. Men här var det andra mycket höga och eviga värden som stod på spel. Jag hörde herderösten som manade.

"Var det inte den helige Ande som förde oss samman en gång i tiden?" Det kärleksfulla och vädjande ropet ligger fortfarande kvar i luften. 

Det är få förunnat att höra sådant. Det är få förunnat att få mottaga en sådan förmaning. Det är få förunnat att bära en sådan tjänst för andra människor inför Gud. Det är Guds uppsökande och vädjande kärlek.

Du som mottagit Guds kallande röst; inte ska du väl stå emot hans nåds erbjudande? Du vet inget om morgondagen.


I dag hjälper Herren!!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Märta » Arbetet i Guds rike:  ”Instämmer helt och fullt med Backman "Tack för din klarsyn och tydliga analys!"”

  • Leif Backman » Arbetet i Guds rike:  ”Guds ord är skarpt och klart. Svart är svart och vitt är vitt. Grått blir det nä..”

  • Märta » Nyhemsveckan:  ”Forts. Pingstledaren Alm tycks sakna orientering i Skriften såväl som i den andl..”

  • Märta » Nyhemsveckan:  ”I sin slutplädering skjuter han skarpt, pingstledaren. Det tragikomiska är att h..”

  • Leif Backman » Nyhemsveckan:  ”Bibeln säger; "Hur kan en blind leda en blind?" Ärkebiskopen har under sin ämbet..”

Bloggarkiv

Etikettmoln