"Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer."  (Apostlagärningarna 14:3)

Paulus och Barnabas som hade blivit avskilda genom den Helige Andes påtagliga medverkan och de kom till Ikonium. Bibelversen säger att de stannade där en längre tid. Och vad då!? De talade frimodigt. Ett frekvent återkommande adjektiv som bibeln närmast omvandlar till ett verb i deras liv. Ordet beskriver dem återkommande i deras tjänsteutövning. Ja, till oss som är så försagda med vittnesbördet om Jesus, berättas det så.

Men det står också att de talade "frimodigt i förtröstan på Herren". Det är den rätta stämningen i det instrument den Helige Ande vill bruka. Och Herren svarade dem. Han bekräftade sitt nåderika ord. Hur då!? Genom att låta tecken och under ske genom deras händer. Utropstecken!

Återkommande i Apostlagärningarna så står det om de troendes frimodighet. Det står mycket om under och tecken. Många och ovanliga under och tecken. Skriften tar också med övertydlighet sikte på apostlarnas händer. Det är ofrånkomligt så. De la sina händer på de sjuka och de blev friska. Vi försöker inte ens, om uttrycket tillåts.

"De fäste sin blick", står det. Vi fäster inte vår blick. Vi flackar med den och vi kallar samman de äldste och blundar unisont under tvivel i våra krampaktiga försök att hitta smörjelsens ordval under bön. Vi lever på minnet av den Helige Ande då vi skulle vara uppfyllda av honom. Hänryckta! Vi söker lägga samman vår bristande tro i hopp om att mängden äldste ska hela den sjuke... Ack! Vi saknar trons verkliga bön. Jakobs uppmaning har blivit till en ritual. Den också. 

Gode Gud! Vi måste ur denna religion. Denna dementi på vem Gud är. Han är kraftgärningarnas Gud. Hans vilja är inte att alla ska förbli ohjälpta. "Han sände sitt ord och botade dem." Står det inte så? 

Rena edra händer!, skriver Jakob. Det är kanske där vi måste börja. Hur ska de orena andarna vilja fara ut när orena händer möter dem? Det är ju deras element och miljö. Gode Gud!

"Herre! Res upp profeter som kan slå sönder alla urartade frikyrkosystem. Kraftlösa, andefattiga och utan tecken och verkliga under. "

Ja, så att hela staden kan komma i rörelse!



 

"Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna."  (Jakob 4:8)

Likt en svårt arbetssökande som inte funnit något arbete under arbetslöshet. Likt en storföretagare som ingen önskat arbeta åt, så manar Herrens Ande mig att gå ut på stan med evangelium åt honom. - Gode Gud! Det är så påtagligt och ofta förekommande. Det är utom mig! - Gode Gud! Han kommer utan förvarning och med en sådan stark övertygelse. Ibland på flyget. Ibland på natten. Oregelbundet men överväldigande och igenkänd. Herrens Ande vill ut i tjänst! Mäktiga är hans gärningar. Jag förgås!

Jag upplever Herrens löfte om under och tecken i hans namn. Kraften är överväldigande! Hans kränkta ära vill ha upprättelse. - Lovat vare Gud! Därför säger han; "Rena edra händer, ni syndare." Ni med delad håg. De händer som ska läggas på de slagna. Händer som har med handel och vandel att göra. Orena händer kan inte hjälpa Gud. Rena hjärtan, rena händer, under en hundraprocentig vilja.

Halleluja! Herren ska leda arbetet och hans härlighets återsken ska lysa fram med makt och med kraft. - Tack Jesus!

Herrens Ande vilar starkt över dessa tankar. Djävulen är besegrad. - Apoblepo! Vad betyder det? Det betyder att inga andra faktorer än tron sätter gränserna. Inga diagnoser. Inga omständigheter. "Vilket berg du än är som tonar upp dig så ska du ändå jämnas med marken, säger Herren!" Halleluja!

"Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen." Lovat vare Jesus!! 

Bed för denna sak! Bed om ett riktigt genombrott i vår stad med stora under och tecken för hans namns skull. Så att många kommer till tro!

Herren manar till det.

 

Jag sände en kvinna i södra Sverige en böneduk i veckan som gått i hopp om att tron skulle få verkan i hennes liv. Men duken föll ur konvolutet på vägen. Mottagaren fick bara ett tomt frankerat kuvert av Postnord. Gud vare lov! Nu får någon annan den istället. Tron låter sig inte nedslås! Den hoppas allting. Kvinnan ska få en ny böneduk tillsänd sig. I Jesu namn! Det är fullt möjligt att två behövande istället blir hjälpta. Hulpna.

En man i södra Sverige hade fått tag i min traktat och beställde sedan egna via Vistaprint och i samma format men liggandes. Gud välsigna honom! Det är enormt stort. Bara de kristna kommer igång så kommer saligheten över dem och ger mersmak i tjänst för Gud. Himmelens resurser är oändliga!

Fram till idag har 822 stycken sett mitt senaste Youtubeklipp över "Apostlagärningarna del 5". På tre veckor. Det är fler tittare än Birger Skoglund har under motsatt tid och han är vida känd - om än det inte handlar om att bli känd. Vi ska inte mäta oss med varandra - trots att till och med Elia gjorde så under sina sämre dagar. Han som ingen någonsin kunnat mäta sig med. 

Apostlagärningarna uppvisar en tro och en verksamhet i den Helige Ande vi aldrig kommit i närheten av. "Då sade den Helige Ande ", står det. "Avskilj "... osv. Hur sa han det? Och vem var urskiljandets garant i att det verkligen var den Helige Ande som sa detta och inte en mänsklig önskan som formulerade den? Gode Gud! Vi är inte ens i närheten av det han vill utföra genom oss. Men han får som oftast vara "arbetslös" då vi inte äger hans närhet och genombrytande inverkan.

Paulus slog trollkarlen med blindhet - han som istället - på grund av att han erfarit samma sak på Damaskusvägen borde ha utvecklat "pastoral empati" ... Men inte da!! Inte här. Hans egen erfarenhet och upplevelse av sina tidigare erfarenheter gav bifall åt samma kraftgärning han själv fick gå igenom. Och Gud konfirmerade! Det är oerhört. 

Idag ska jag ut med traktater om Jesus! Solen kommer att gassa. Och vi trivs. Dagen är ett oskrivet blad. En evangelist måste vara FRI- och vara -MODIG-. Man måste brinna för Guds sak och vara öppen för Andens ledning. Man måste vara brinnande -HET. F R I M O D I G H E T !

Vi måste ur alla gamla hjulspår! Alla repetitiva religiösa verksamhetsformer. De har inte ens ett underhållande värde. Därför söker sig frikyrkan in i sakramentalism och anammar ritualism och formalism. Varför? För kontinuitetens skull. Verksamheten måste ju fortgå. Men under bristen på den Helige Andes verkliga närvaro.

"Så förnyas genom Anden som bor i ert sinne." (Ef. 4:23) Han bor i sinnet, skriver Paulus. Eller lever vi ett sådant liv att han tvingats flytta ut?

 

På tisdag kommer jag att dela ut flyers om Jesus i korsningen Gamla brogatan - Drottninggatan nära Hötorget i Stockholm. 

Tack Jesus för denna möjlighet att kunna nå människor med budskapet om honom. Vi har ingen hjälp av vår samtid. Men det gör ingenting. Evangelium - det glada budskapet har livskraft att nå vår tids människa med försoningens ord. Herren går med.

Förvänta dig mycket av Jesus, världens frälsare! Han lever och lönar den som i tro söker honom.



 

Lyssna här till den femte delen i serien över Apostlagärningarna. Vi får följa Petrus och Paulus hur de blev använda av Gud och hur deras uppfyllelse av den Helige Ande gjorde att de kunde verka bortom mänskligt förstånd men ge avtryck i den andliga världen. Ett oerhört studium!

 "Större tecken än dessa", sa Jesus, att vi skulle göra. Var klämmer skon? Varför ser vi så lite av den Helige Andens yttringar? Ja, följ med i bibelstudierna från början. De ligger ute på YouTube men kan också ses via denna sida.

Om du tittar via min hemsida så slipper du reklamen som stör på YouTube.

- Guds rika välsignelse!

 

Jag vaknade denna morgon kl. 04.50 till en sång av Aage Samuelsen. Den sjöng av sig själv i mitt inre. Det var så länge sedan jag sjöng eller hörde den sjungas att jag hade glömt av den fullständiga texten. Det är ju märkligt. Min pappa sjöng den ofta. Och ändå! Ja, det var inte Andrè Viden som sjöng den, denna gång. Vart är han, någonstans? Har du inte hört att Gud är en nitälskande Gud? Oh Sela.

Ja, Gud har något på gång, som man brukar säga. Varför skulle annars samma tema återkomma genom den Helige Ande, gång på gång? Sången sjungs inte längre. Den har ett alldeles för färgstarkt språk och hör till en annan tid, skulle en recensent säga. Men det är fel! Sången träffar mitt i prick.

Jag skriver ner sången här och många av er som känner till sången och som ännu förstår textens innebörd, förstår att Gud vill göra något nytt, bara vi blir uppfyllda med den helige Ande och blir frimodiga på nytt - då kan detta ske!

Amen!

Tack och lov att elden faller, Som på pingstens stora dag, Och den brinner härligt över denna jord. Från sin tron nu Herren kallar, Syndare av alla slag, Botar sjuka, frälsar, dukar nådens bord.

Kör: Elden brinner lika härligt nu som förr; Underbara tecken Gud ibland oss gör. Jesu budskap seger får, Guds församling framåt går, Elden brinner lika härligt nu som förr.

Törnebusken åter brinner, Och Guds härlighet är när, Det ger bud om frihet, läkedom och tröst. Andens kraft han mäktigt sänder, Reser upp en väldig här, Som från syndens slaveri är fri och löst.

Teorier bryter samman, Världslig visdom likaså, Enkla redskap brukar Jesus nu igen. Guds församling ropar; Amen!, korsets väg vi vandra må, Då stadfäster Gud med eld från himmelen.

 -  Aage Samuelsen  -

 

Det drar ihop sig på Östersjön.

Den estniske befälhavaren Martin Heren har kastat ut ett förslag om att Polen, Finland och Sverige tillsammans ska hindra ryska oljefartyg genom en fartygs blockad. Det är TVP som uppger detta.

Militären uppger att det är inte fel att jämföra situationen med den som förelåg på 1930-talet. En gemensam blockad skulle hindra rysk olja att kunna transporteras från Moskva eller Sankt Petersburg och vidare ut för export. Ryssland finansierar kriget med den olja man för ut via utlandsregistrerade fartyg som står parkerade utanför Gotlands kust på internationellt vatten. Varför just där?

Det är klart att detta skulle ses som en direkt krigshandling av Kreml. Då har Östersjön i praktiken blivit det innanhav för Nato som utvecklingen pekat på hela tiden. En farlig utveckling. Det kommer att vara fullständigt oacceptabelt av Ryssland.

Det var inte så många månader sedan vi skänkte 5.000 hjälmar till Ukraina. Hjälmar som man främst behöver när man cyklar eller åker motorcykel, relaterat till sammanhanget. Nu har vi en upptrappning där Frankrike varnar för att de kan vara beredda att sända soldater till Ukraina - om de begär så. Samtidigt ger Storbritannien dem lov att använda den ammunition de skänkt Ukraina för konfliktskapande åtgärder inom Ryssland. En enorm eskalering!

USA har alldeles nyss skänkt en stor summa pengar genom militärt bistånd till Ukraina. Det stödet förslår ingenting på sikt.

Europa ser nu ingen annan utväg än att öka trycket på olika sätt. Det kommer att vidga konflikten.

 

En pastor med lång erfarenhet från ett annat land kom fram till mig där på stan, sist jag var ute i evangelisationen. Hans första fråga var: - Vilken församling tillhör du? När han fick veta att jag inte representerade något kyrka och att det var på eget initiativ jag stod där, så sa han att det är nödvändigt att tillhöra en församling när man evangeliserar. Han frågade inte om jag vunnit någon för Gud. En betydligt mer relevant fråga.

Jag kontrade frimodigt med och refererade till Filippus tjänst när han gick till den Raka gatan för att tala med den etiopiske hovmannen. Guds Ande ryckte ju abrupt bort Filippus och övergav på så vis den etiopiske hovmannen. Pastor svarade då: - Ja, men den etiopiske hovmannen skulle vidare i sin mission dit han kom ifrån.

Det är då märkligt. Om nu den etiopiske hovmannen skulle till sitt framtida missionfält - hur skulle han ha blivit rustad om han inte först mött Filippus och fått sitt dop? Och skulle Filippus ha sagt nej till sin kallelse att gå ut när ängeln så tydligt hade manat honom att göra så och påskyndad av den Helige Ande, för att det fanns synagogor på Jesu tid? Verksamhetsidkare under trångsynthet. Vinden blåser vart den vill!

Det är då anmärkningsvärt att inte se sambanden mellan evangelisation och den egna verksamheten. Det som sås i hjärtana i evangelisationen det får ju sitt utslag i kyrkan när de sökande sedan tar sig dit. Evangelisten gör ju grovjobbet. Oskadliggör dem inte! 

Ni förstår mina följare och vänner! Ibland kommer motståndet från det håll man minst förväntar sig det. Jag vet inte hur många olika gruppers representanter som velat få mig bort ifrån evangelisationen. De vill ha med mig i sina inre samlingar. I slutna rum. Men jag är satt att stå på stan och jag kommer sprida påminnelsen om Jesus och betjäna människor i en utsträckning som ni inte vet om. Det har en direktpåverkan för Herren. Djävulens bästa verktyg i sammanhanget är vår tids kyrkor. Där sitter människorna instängda och uppbygger varandra till dödagar, utan att på individnivå komma i tjänst för Gud, medan "ovännen" själv "sår ogräs i åkern". Han fasar för att de kristna ska komma ut till människor som inget hopp har för tid och evigheten. Ju fler jippon i kyrkan under samkvämliga former - dess bättre för djävulen. De stör ingen på väg till evigt fördärv.

Pastorn med sin 40 åriga bakgrund som gudsmänniska hade blivit så ett med sin verksamhet att han tappat perspektiven. Man vill vinna människor till sin kyrka och inte till Kristus! Det är ju evangelisten som väcker behovets barn så att de söker sig till kyrkan. Det fyller mitt inre med än större glöd för det jag håller på med. Gud vare lov! Men så omdömeslöst.

I morgon ska vi se om jag kan tala in ytterligare några minuter över Apostlagärningarna. Det finns så mycket att hämta där. Jag vill titta på hur dom var, de första kristna, och hur de agerade i sin tjänst och hur Gud konfirmerade deras göranden och låtanden. Hur den Helige Ande var över och i dem. Det är färgstarka berättelser. 

Inspelningarna finns på YouTube i fem delar och på denna sida. Jag ämnar spela in den sjätte delen snarast. Följ gärna med från början i Apostlagärningarna del 1 och vidare framåt, då de hakar i varandra i framställan. Ni finner dem under @thommyjakobsson .

Sprid dem också i den utsträckning du finner de vara av värde.

- Guds välsigne till er alla!
 

Här är den senaste av YouTubeklippen från studierna i Apostlagärningarna. De finns i fem delar. Ta tid och lyssna på dem och dela gärna med andra i den utsträckning du tycker de har något att ge dig.

- Gud välsigna dig!


 

"Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom." (Hebreerbrevet 6:11)

Alla har vi i någon mån haft någon äldre människa som vi känt värme ifrån under vår uppväxt. Låt mig få relatera.

Inte sällan uppvisar mor och farföräldrar en sådan oförbehållsam kärlek. I de bästa av världar finns det i alla fall någon i det förflutna som vi kan relatera till, mer än till andra i denna sak. Och det med värme. Vi lärde oss tidigt som barn att när man kom till en mormor, för att exemplifiera en sådan anknytning, så åkte man alltid därifrån med en överraskning. Det hörde liksom till det besöket under en stark förväntan att man säkert skulle få något. Hela besöket var inbäddat i kärlek. Med eller utan presenter. I skafferiet fanns det alltid någon överraskning eller en present i kammaren som man fick för att man var omtyckt och inte för att man gjort något särskilt. En tillstoppad peng. Man var älskad för den man var. Starka osynliga band knöts i en livslång kärlek som följer en ända in i döden.

Bibeln säger att det är omöjligt att behaga Gud utan att tro. Och vi måste tro att han belönar oss. Det är själva kärnan i tron. En god Gud, alltså. Är inte det religionens stora ämne egentligen, att behaga Gud? Och att vi ska vinna acceptans av honom? Men det står också att han lönar oss. Ja, be-lönar oss. Både ordet bön och lön rymmer det begreppet. Belönar. Det är där min illustration kommer in idag. Vi behöver inte köpa med oss en present till Gud då vi besöker honom. En blomsterkvast eller några goda gärningar vi kan referera till, i överförd mening. Vi får komma som de små barnen. Förbehållslöst. Gud är glad i oss som vi är och att vi bara kommer till honom. Det är riktig kärlek det.

Religionerna har så mycket krav på människan. Du ska gå än hit än dit. Du ska göra det och det för att uppnå acceptans. Många religiöst troende frågar mig om jag som kristen fastar. Frågan är fel ställd. Frågan är hur många gånger jag ska fromhetsträna innan jag kommer till insikt om att det inte hjälper med fromma övningar. Vi förblir likadana invärtes. Syndens natur som vi alla bär på går inte att öva bort genom fromma övningar eller genom dressyr. Synden måste tas om hand av Jesus på individnivå. Vad är synd? Det handlar om hög juridik inför Gud. Vår natur är synd. Hela vi, således. Jesus är svaret på dessa djupa frågor. Han är Guds eget offer för våra religiösa övningar som inte kan frälsa oss. Men han kan! Vi blir frommare och frommare på ytan, möjligen, men förblir likadana invärtes. Det kallas för kultivering. Religiös kultivering. Men ingen kultivering kan lösa syndanaturen, det vet du också om du är ärlig. Bara Jesus offer för oss och då vi erkänner honom i ett överlämnande av våra liv till honom. Till honom får vi alltid komma. Han som är förmer än en mormor. 

I dag kommer jag att gå ut i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan för att genom flyers nå människor med budskapet om en god Gud. "Gud gjorde stora tecken och under genom Paulus händer.", står det i skriften. Det är veckans ord. Gud behöver händer och fötter även idag. Låt oss stå till hans förfogande och vara ledda av den Helige Ande så att han kan utföra Kristi verk genom oss - även genom under och tecken! Låt oss inte vara förskräckta inför det. Frimodighet som har med sig stor lön. Och vad står det mer i skriften?

"Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet." (Hebreerbrevet 3:6)

Du som fått en traktat idag på stan. Ta vara på Guds kallelse till dig idag! Det kan vara din sista påminnelse! Han söker dig för att rädda din själ för tiden men också för evigheten, då vårt liv här på jorden är kort. Jesus ska hämta alla de som hör Gud till. Men han kommer inte att hämta hem synden till sin himmel. Då får vi samma elände där som här. Vi måste bli befriade ifrån synden i oss. Då får vi en evig tillvaro hemma hos Gud.

Det är ett renlighetskrav väl värt att beakta och det är fullt begripligt. Det är bara att se hur det ser ut i vår onda och syndfulla värld, så förstår vi det.



 

"Christians should be the boldest people in the world; not cocky and sure of ourselves, but sure of Him."

- A. W Tozer -

 

Nästa måndag kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen, med flyers.  Jag kommer att vara där från klockan 11.00 och framåt. Det är mycket angeläget.

- Välkommen att också följa mig på YouTube: @thommyjakobsson där jag i en serie undervisat i Apostlagärningarna. De finns nu i fem delar.

- Gud välsigna er alla!

 

 I söndags, meddelar Hela Gotland, genomförde svenska Försvarsmakten en skarp insats utanför Gotland. Det var alltså ingen övning. Två Jasplan flög i överljudsfart under en incidentinsats. 

Man har frågat Försvarsmakten om vad det handlade om. Louise Levin på Försvarsmakten svarade då: - Det kan jag inte gå in på. Den uppgift vi har är att säkra och försvara Sverige och det är vad vi gör och kommer att fortsätta göra, svarade hon.

Farhågor som detta forum, "från manna till vaktlar", framställt under många år nu och som profeterna varnat för sedan länge, börjar te sig.

Ja, te sig illa!

 

" Go to church once a week and nobody pays attention. Worship God seven days a week and you become strange! "

 - A. W Tozer -

 

"Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula. Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning. " (Markus 11)

I maj månad förra året skrev den förre ledaren för Pingst, Daniel Alm, följande uttalande i tidningen DAGEN. De citerade meningarna här nedan får stå som rubrik och värdemätare för Pingst (Pingstkyrkan) syn på evangelisk verksamhet som inte är knuten till Pingst. Hur ska det annars förstås?

Daniel Alm skrev följande:

"Behövs inga polariserande frifräsare som gör anspråk på inflytande i kristenheten men inte vill tillhöra en församling. Vi behöver inte fler swishpredikanter som utan att stå räkenskapsskyldiga någonstans använder det egna mobilnumret och utnyttjar mångas goda vana att ge utifrån sin kristna tro..." Daniel Alm.

Aposteln Johannes skriver så här i sitt evangelium: "Men åt alla som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn. Ja, alla som tror på honom får samma rätt." ( Joh. 1:12.) Åt alla. Åt alla som tog emot och trodde.

Det gick fem månader efter denna episod så blev Daniel Alm av med sitt förordnande. Fem månader! Men på grund av andra omständigheter. Vi ska komma ihåg att det är Herren som har makten. Det är han som tillsätter men det är också han som avsätter. Det är sanningen om all makt varhelst den utövas. "Mig är given all makt i himmel och på jord.", sa Jesus. Tro inget annat!

Jag har bett till Herren att han, Herren själv, ska byta ut Filadelfiakyrkans ledning och dess inriktning i Stockholm. Det har jag gjort som troende och med mandatet att "be om vadhelst ni vill." Och Herren umgås förtroligt med vem han vill. Lokalen är inte till för de styrande. Den är inte till för sig själv. Den är till för Guds verk.

Denna kyrkolokal har kommit till av våra fäders outtröttliga trosarbete i förfluten tid. Med offrade medel. Men leds nu av liberalteologer under företagsledande principer. Så var det inte tänkt! Tron skulle vara ledstjärnan. Inte debet och kredit. Rörstrandskyrkan/Filadelfiakyrkan kom till som en frikyrka under stora uppoffringar. Men den är inte längre en fri-kyrka. Och en ofri kyrka är tvungen att gå i sin samtids ledband. Kyrkan har länge nog lockats uppbära statssubventioner och när de inte räcker till, drabbas verksamheten. Då tvingas man ta till företagsmässiga åtgärder - som får företräde - men som inte hör trons folk till. Villkoren för statsbidrag dikteras av det som är politiskt korrekt i varje tid. Här driver kyrkan bort från sitt ursprung på tidens hav. Statsbidragen har blivit dess förbannelse och har öppnat dörren för liberalteologer. Och leds av dem.

Den tidigare Pingsts ledare Daniel Alm häcklade evangeliska mottagare av swishoffer. Som om de var ohederliga. Vilka menade han, egentligen? Jag fick aldrig svar på det. Var det inte missionsbefallningen som var vår allas gemensamma inriktning att förverkliga? Varför motarbeta den? Den ska uppmuntras.

IDOL betyder i sin grundmening avgud. Avgud! Namnet på det program som i påskhelgen inbringar några ynka hundratusen till församlingskassan och driver de offrande församlingsmedlemmarna in i en mindre lokal. Så lätt man säljer ut sin identitet till "världens usla brunnar". De pengar man nu får in via profan verksamhet av kyrkolokalen. Det är fel inriktning. I n r i k t n i n g e n ! Ni håller inte Guds verk för heligt. Ni borde akta Guds verk bättre! 

Varför skriver jag om att jag bett till Herren om detta? Därför att jag har gjort det. Det ändrar inget i sak. Församlingen behöver hitta tillbaka till evangeliums tidiga förkunnelse och apostlarnas hållning.

Lokalen är Herrens och det bör den vara från början till slut. 


 

Sveriges kanske största frikyrkoförsamling genom tiderna, Filadelfiakyrkan i Stockholm, under Niklas Piensohos ledning, kommer i påsk och därmed långfredagen att fira sin gudstjänst i en av husets mindre lokaler. Det meddelar tidningen Världen idag. Anledningen är att TV4:s program och musiktävling IDOL har hyrt in sig i den stora kyrksalen. Påsken som av tradition är den kristna församlingens största högtid. Man tror knappt sina ögon. 

Mina vänner! Djävulen skrattar åt dem hela vägen till banken med ett utgiftstak likt kvicksand. Det går inte att stoppa. Man har byggt sin verksamhet på fel grund. Jag sörjer.

När trons folk på detta sätt saknar trons resurser, himmelens resurser och Guds välsignelser över verksamheten, då går det så här. Guds folk offrar inte längre till verksamheten. Man tror inte på Guds verk längre i sin nuvarande ledning och framtoning. Och jag förstår dem! Då får man sälja ut sina tillgångar och sina tjänster.

Vi behöver ett uppvaknande bland Guds folk. En nytändning i relationen till Jesus. Då kommer också de andra frågorna på sin plats!

Det går inte så sakta utför. Det går mycket fort utför!


 

I flera år har jag burit på en vision om ett evangeliskt center här i Stockholm. Ett evangeliskt center i gatunivå med svängdörrar. Utan lås. Det har jag skrivit om otaliga gånger. Med ett cafè i foajen. Det är en vision som inte kan annulleras eller skrinläggas. Visionen om ett center jag aldrig kan ge upp! Därav den traktatmission som bedrivits nu under flera år. Det lär inte vara obekant för någon som följt detta forum. Visionen om en biograf eller teatersalong har konfirmerats så många gånger. Visionen står bergfast kvar.

2018 fick jag en ingivelse om att jag tillsammans med våra grannar skulle köpa två höghus av allmännyttan - som inte var till salu. Allmännyttan är ingen mäklarförening. Tre år senare fick vi köpa dem under en förändrad politisk inriktning i stadsdelen, där ingivelsen blev till profetia att just våra hus var utsedda att avyttras. Vi köpte husen till underpris för 247 miljoner utan att äga en enda krona på fickan. Gud visade mig vad han kan! Det blev så stärkande för tron.

Jag tänkte så sent som igår när jag gick på Götgatan tillsammans med min hustru och påminde henne om den man som rusade emot mig över gatan, när jag stod utanför Göta lejon för några år sedan och famnade visionen under djupt förakt för en uppsättning musikaler över Edith Piaf, som skulle ske något år senare på Göta lejon. En man fullkomligt rasande sprang rätt ut i gatan och skrek mot mig så att jag oförberedd var tvungen att ta till flykten. Den andliga världen övervakar oss. Minsann!

Men en vision kan vara betydligt större än bäraren och livet påminner om att den större delen av livet redan är utlevt. En människa kan ju inte bli hur gammal som helst. Eller hur? Men det liv som återstår kan bli mycket, mycket intensivt och segerrikt!! Inte sant?

Några tröstens ord kom till mig från två håll idag. Båda om Mose. Jag skriver ner de bevingade orden här av gudsmannen A.W. Tozer. De säger så mycket. Ja, vi lever allt längre numera, vi människor. Det gläder mig. Då hinner vi få mer gjort i Guds rike.

"Moses spent forty years thinking he was somebody; forty years learning he was nobody; and forty years discovering what God can do with a nobody."



 

"Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig." De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen." I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för." (Luk. 10)

Jesus hade sänt ut sjuttio män och lät dem gå parvis i evangelisationen. Kanske kan talet sjuttio relateras till de sjuttio styresmän som Mose fick i sitt arbetslag. De fick del av samma ande som Mose hade, står det, eftersom han hade många bestyr att ta hand om själv. Jesus har också många bestyr och han vädjar till oss att "be skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin stora skörd ". Inte sant? Två parallella rekryteringar i historien som ser ut som en tanke. Jesus har också många bestyr, i överförd mening.

Nu kom de sjuttio tillbaka och var glada i evangeli framgång. Ja, man kunde gott inflika här; det var väl för väl att Guds ord hade framgång! Eller hur? En Guds rikes insats under nederlag hade varit en motsägelse. Jesus hade givit dem makt utifrån vissa avseenden. Makt är att besegra och vidmakthålla.

Jesus identifierar sig med sina lärjungar. Vad säger han? "Den som lyssnar till er - han lyssnar till mig. Den som förkastar er - han förkastar mig." Och indirekt honom som hade sänt Jesus, dvs Fadern. Ovärderliga ord. Ovärderliga  o r d!

De sjuttio var glada över att de onda andarna lydde dem. Hur kom de onda andarna till lydnad? I Jesus namn. De onda andarna lydde dem i Jesu namn. Där har vi fullmakten. Jesus namn är vår fullmakt! Men vi provar allt för ofta i vår egen kraft under eget namn och inte sällan kraftlösa hänskjuter vi saken tillbaka i bön till Jesus - han som gett oss fullmakten! Här råder det mycket oreda i handhavandet. Villebrådet blir aldrig fällt för vi riktar pipan uppåt - likt en startpistol. Står det inte att de kom tillbaka till Jesus och var glada över segern över den onda andevärlden? Jesus var då inte med dem fysiskt. Har du tänkt på det då du läst bibelordet? Men i kraft av sin fullmakt förmådde de! Inte sant?

Jesus dämpar möjligen deras segerglädje. Det fanns större glädjeämnen. Javisst. Men det är samtidigt ett förminskande av de makter som man nyss hade besegrat i Jesu namn. Inte sant? Skriften benämner dem på ett annat ställe som "dessa arma makter ".

Det finns ett humanistiskt hänsynstagande människor emellan som står i vägen för andliga genombrott. Vad sa Jesus?

"Se", säger han. Vem säger det? Jesus! "Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er." Men vi räds makterna för mellanmänskliga hänsyns skull. Och låter dem spela ut sina attribut under psykologiska trick. Ormen har sina attribut. Skorpionen sina. Vad var åtgärden som de sjuttio lärjungarna i ett bildspråk skulle utöva? De skulle trampa på dem. Och stå emot fiendens hela välde.

Låt oss avslutningsvis denna dag läsa ytterligare ett ord av Jesus. Han har inte återkallat de orden. Vi får påminna varandra om dem idag:

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska." (Markus 16.)


Amen!

 

"Nu sade Isai en gång till sin son David: "Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem. Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna." David steg upp tidigt följande morgon." (1 Sam. 17)

Isai hade åtta söner. David var den yngsta av dem. David känner vi alla till som kung David. Men inte här. Här är han i vardande.

David som i sina unga år hade vaktat sin fars får och dödat både björn och lejon. Tre av Davids bröder var här ute i krig under Sauls befäl. Nu ville Isai få veta hur det gick för dem. Han bad därför David att gå iväg med proviant till dem på stridsfältet.

Här har vi upprinnelsen till Israels stora seger över Filisteerna, då David kom att utmana och besegra Goliat. Men han hade tre ännu mäktigare fiender att besegra först. Hans bröder. Äldre bröder är inget ovidkommande. Äldre bröder är invävda i en yngres personlighet. Värderingar, sätt att förhålla sig till, trix, knep och knåp - alla är ärvda från den äldre generationen. Och inte minst kärleken till de äldre bröderna genom blodsband som skapar en respekt och ett öra till vad de har att säga i alla situationer, om än många gånger motvilligt. Äldre bröder kan man inte bara avfärda. De som räddat lillebror i många situationer och äger ett stort kapital av förtroenden.

Det är ljuvligt att läsa om Davids lydnad inför sin far och hans karaktär redan vid den här tiden. Tänk att den yngste av åtta söner får gå ensam ute i ödemarkerna och vakta familjens får bland rovdjur. Var inte någon av de äldre bättre lämpade för det? Tre av dem var ju till och med soldater. Hade inte de varit bättre skickade att möta både björn och lejon under ett herdeskap? 

David steg upp tidigt nästa morgon. Tänk att den Helige Ande valt och kostat på sig att ta med det beskrivande ordet i den hårt trängda textmassa som skriften utgör. David hade beredvillighetens skor på sina fötter, som Paulus skriver om till efesierna. Det är den initiala förutsättningen. Det är den nödvändiga hållningen för att bli brukad av Gud.

Skriften är mycket noggrann i att detaljerat beskriva Davids karaktär här. Han såg inte sin nya uppgift som en nödutgång för att slippa vakta fåren eller att utföra gamla tråkiga uppgifter under befodran. Låt oss läsa vad det står:

"David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom."

Vi känner igen Jesus karaktär här, i David. Han lärde sig lydnad i allt. Tack Jesus för ditt föredöme!

Men det jag vill komma fram till här är att Goliat är inte Davids största seger på ett personligt plan. Segern över Goliat är Guds seger. Davids seger är över hans tre bröder. För hade han dukat under för sina bröders syn på honom hade han aldrig nått fram till segern över Goliat. David fick med sig tio bröd till bröderna och tio ostar till befälhavarna. De blev servade tre smörgåsar vardera av David. Det tionde brödet kanske han fick äta själv på vägen i en ojämn men förutsedd ekvation. Låt oss läsa vad de säger:

"Hans äldste bror Eliab hade hört hur han (David) talade med männen och han blev rasande på David och han sade: "Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit." David svarade: "Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga." Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut."

Eliab var den äldste av Davids bröder och han åtnjöt naturligtvis störst respekt inför lillebror och på en fallande ansenlig brödraskara. Vi har ju alla våra favoriter. Så var det också för den unge Josef. Hans bröder gick ännu längre i dominans. Av dold avundsjuka. Men Gud banade en väg mitt i allt. Asfalt är initialt brännande het men övergår sedan i en banad väg med kritvita streck. Här är vägen vandra på den!

När David fällt Goliat hade han redan besegrat en mycket större fiende i sammanhanget. På ett personligt plan. Det motstånd som reste sig upp emot honom.

 

I morse sjöng det i mitt inre när jag vaknade. Ja, det är den Helige Ande som förklarar för oss när så sker. Han som alltid är med oss och följer oss i Jesu spår.

Livet är inte en rak och jämn väg. Den kan vara både uppför och nedför. Den kan vara törnfull och smal. Men då får vi vårt vittnesbörd av Herren själv, genom den Helige Ande. Tänk att få vakna och bli påmind om en sådan sång. Det är under Herrens beskärm.

Hela vägen Jesus leder mig, Tack och lov, tack och lov! Himmelskt manna själv han giver mig. Tack och lov och pris!

Kör: Halleluja det är min sång. Jesus prisar jag dagen lång, Ty han har blivit mitt hjärtas sång. Ära vare Gud!

I hans namn är allting givet mig. Tack och lov, Tack och lov! Vid sitt bord han plats har givit mig. Tack och lov och pris!

Han mot fienden försvarar mig, Tack och lov, tack och lov! I sin hand han själv bevarar mig, Tack och lov och pris!

Aldrig har min Jesus svikit mig, Tack och lov, tack och lov! Om än satan ville sålla mig, Tack och lov och pris!

Ut från världen har han tagit mig, Tack och lov, tack och lov! Till sitt eget rike dragit mig, Tack och lov och pris!

Livets gåtor Anden tyder mig, Tack och lov, tack och lov! Evigt jag i Herren fröjdar mig, Tack och lov och pris !

Charles H. Gabriel

 

Sveriges Natoansökan är nu undertecknad och de nordiska länderna genomför just nu en militärövning kallad "Nordic Response 24". Så okryptiskt. Så utmanande. Och Rysslands vice utrikesminister protesterar.

Bedömare menar att ett anfall emot Finland eller någon av de Baltiska länderna skulle kunna vara en motreaktion från ryskt håll. Eller mot de öar som i Östersjön alltid varit i blickpunkten; Åland, Öland och Gotland. Man leker just nu ett psykologiskt ställningskrig kring Östersjön med verkliga vapen.

Men det som frågan gäller är om Nato kommer att svara upp emot artikel 5 i fördraget, den artikel som uttrycker aktivt bistånd av alla de andra Natoländerna - om någon av nationerna blir angripna. Det som sedan blir den verkliga frågan;Kommer Nato att hålla ihop? Vi kommer då genom vårt Natomedlemskap att hamna i ett omedelbart krig. Då har vi inget skydd emot krigshandlingar. Så har vi tvingats in i en allians som blev till vår olycka. 

Hur nära är vi ett krig i Sverige? Ja, hade någon uttryckt denna sak för fem år sedan hade det varit ett utopiskt påstående. Nu står vi på randen till handlingar som obönhörligen leder till det ena så väl som till det andra. Våra myndigheter har vädjat till oss att förbereda oss. Mitt i natten kan Hesa Fredrik börja ljuda. Vi har väldigt lite att sätta emot.

Ohyggligt allvarligt!

 

" We are called to preach the Bible. Not to prove it. The Holy Ghost is all the proof we need."

- A.W. Tozer -

 

Jag vill inom kort fortsätta bibelstudiet i Apostlagärningarna för att där se hur de första kristna var verksamma. Det är helt avgörande för oss. Vi kan inte gå till kyrkofäderna för att hos dem finna dogmer och traditioner som uttrycksmedel för vår tro. Det kan inte ge liv! Vi har heller ingen som helst hjälp av vår samtid. Vi behöver förstahandsupplevelser med Jesus och i den Helige Ande utrustas för att göra de gärningar apostlarna gjorde. 

Vi ska i studiet se på hur Petrus tog itu med tendenser till att exploatera Guds gåva för egna orena motiv och samtidigt se hur mäktigt de gjorde anspråk på sin auktorisation - långt utanför tillkallandet av äldstebröders handpåläggning och smörjande med olja. Ja, jag uttrycker mig provokativt. Det är också provokativt. Andlig konfrontation är inte att följa en kristen manual med minsta gemensamma nämnare, där bönedukar och oljan blir vår rekvisita under våra trossvaga bekännelser. Vi strider fel. Och fäktar i blindo.

Det står om apostlarna och de första kristna lärjungarna att de gjorde "stora tecken och under ". Men vi utövar en svag och kraftlös kristendom. Varför då? Därför tron ligger utom oss och inte inom oss. Vi är bekännande men inte utövande. Hälften av alla förböner för de behövande som inte blir hjälpta förpassar vi till Jesu ansvar och att det inte var hans vilja. Har du hört något liknande?! Det stinker redan av lik ur förebedjarna, de som skulle vara fyllda av tro och Helig Ande. "Den sjuke förblev sjuk. Det var väl det jag visste." Hur skulle den bekännelsen kunna föda något nytt liv på andra sidan en otrons outtalade bekännelse?

Den onda andevärlden ser vårt kraftlösa och verkningslösa andliga liv och rycker på axlarna, trots att Jesus har bemyndigat de troende. "Ska du skjuta ett villebråd då måste du sikta för att träffa." Inte sant? Vi avlossar istället våra skott upp till Herren som bad oss att skjuta. Förstå min bild. Sedan tackar vi Herren lika halvhjärtat för att det inte var hans vilja att den fångne blev fri, under vår falska gudsfruktan.

Någon måste någon gång tala om för Kejsaren att han är spritt språngande naken. För det är vi. Här finns det ett träsk av vanföreställningar att röja upp i.

Hur gör man med en kropp som slutat att andas? En församlingskropp. Man gör HLR. Fort och brådskande. Hjärt och lungräddning. Hur många gånger gör man det? Tills livet återvänder, naturligtvis! Man ringer inte begravningsbyrån direkt. Det är inte tid för det än. Vi lever i den sista tiden men tiden är inte slut. Vi måste vara verksamma!

Det är väldiga saker att ge akt på.


 

I morgon vid 11.00 tiden är det tid för mig igen att evangelisera på Gamlabrogatan med flyers. Det är i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan. På den gatan fanns det ett underbart evangeliskt arbete mellan 1970 -1980-talen. Ett mönsterarbete som djävulen trodde var förbi. Så är det inte! Vi ska gräva upp fädernas gamla brunnar och ösa ur samma frälsningens källor! Vill du vara med?

Ja, jag har talat i flera YouTube avsnitt om frimodighet och det är där man måste ställa sig. FRI - där Herrens Ande är där är frihet. MODIG - en mänsklig egenskap. Och HET - "Tungor såsom av eld fördelade sig och satte sig på var och en av dem."  Varför då? För att de skulle få kraft att bli Jesu vittnen. Tungan är vårt talorgan. Där sitter det. F R I M O D I G H E T E N!

Vi måste gå ut till människorna. Den Helige Ande har bara våra kroppar att verka igenom. Vår andliga tempeltjänst. Tänk vad himlen har begränsat sig. Men därför ska vi så mycket mer ge akt på vår andliga tempeltjänst. Den kan vi som apostlarna utöva mitt på stan. Det har kristna gjort i alla tider och Herren har varit med dem och Guds ord har haft framgång.

Gud välsigna dig att vara med och spräng cirklarna. Det är nyttigt och det är att bryta ny mark. Ny mark måste man bryta i varje generation. Det kräver sin insats.

- Gud välsigna dig!

 

"Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet." (Luk. 9:26)

Alla troende väntar i någon utsträckning på att Jesus ska komma tillbaka. En underbar dag! Vetskapen att en dag så är allt det här borta som har med tiden och livet på jorden att göra. Det gläder oss. Jesus är vår garant genom hans död och uppståndelse och vårt liv i honom. 

Jag tänker på detta bibelord. Det komplicerar det hela. Verkligen. Är det verkligen ett sant ord? Älskar inte Jesus oss alla? Jo. Ska inte Jesus ha överseende med oss alla - även vår blygsel i tiden - när vi äntligen ska få träffa honom och allting är över? Då är ju det förgängliga borta och vi iklätt oss oförgängligheten i en evig tillvaro med honom. 

Det står att Människosonen ska skämmas för en kategori av människor när han kommer i sin Faders och alla de heliga änglarnas härlighet. Det står ju så! Hur länge ska han skämmas för dem? När han kommer, står det. Kommer det att pågå evigheten lång? Det står inget om det. Men det blir ett komplicerat möte, vill jag påstå, om det som står här i bibelversen inträffar. Skämmas för, är en yttre påverkan som får ett inre genomslag, där någon representerar reaktionen av en skam. Och inför andra. Fruktansvärt! Inför vem? Inför Fadern och alla änglarna.

Min vän! Låt mig få vara din väckarklocka, en väckelsens signal som når dig bortom vem jag är eller möjligen representerar. Vi måste ta missionbefallningen på allvar. Det är en befallning. Vi måste vara aktiva i den sista tiden innan Jesus kommer tillbaka. Vi har ju att rädda andra människor för evigheten på Jesu anmodan. Inte sant? Låt oss göra det i allt större utsträckning.

Jag vill inte lägga så mycket mer betoning på att Jesus en dag ska skämmas för en grupp människor. Men det går inte att komma ifrån det bibelordet. Mötet på skyn med Herren skulle vara glädjefyllt och inte fyllt av skam.

Låt oss påminna varandra om missionbefallningen ännu en gång. Vi ska gå ut i hela världen. Men vi kan börja där vi står. Där vi lever och bor.

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta." (Mark.16:15-18)

Nästa onsdag kommer jag att gå ut med traktaterna om Jesus i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen. Det är en hjärtefråga. Jag längtar efter ett missionscenter här i Stockholm där dörrarna står vidöppna dygnet runt för människor. En biograf eller en teatersalong med tillhörande cafè. Där alla som tror på Jesus kan få vara med i ett evangelisationsarbete, så mycket man kan och vill. Det finns underbara verksamhetsformer som modell för det i historien. 

Varje generation måste bryta ny mark. Det är ofrånkomligt så. Varför var de tidigare generationerna så mycket bättre på att bryta ny mark? Det är ett lidande att notera det. 

Var med också du. Övervinn dig själv! Bli med.


 

- Välkommen att ta del av det fjärde bibelstudiet i Apostlagärningarna som nu ligger ute på YouTube. "Filippus - Guds utvalda redskap". 

Sprid budskapet i den mån du anser det vara till nytta för människor och Guds rike. Dela länkar med andra så höjs den andliga temperaturen!

Gud välsigna dig och så hörs vi nästa gång över rika händelser ur Apostlarnas gärningar.

Guds rika välsignelser!

 

"Modern religion focuses upon filling churches with people. The true gospel emphasizes filling people with God."

- A. W. Tozer -

 

En sång om tro på italienska.

- Evangelium ska också komma till Italien!! 

 "Om du tror på Gud, så kommer bergen att flyttas. Om du tror på Gud, så kommer du få mottaga ett mirakel. Om du tror på Gud, så är det din möjlighet, även om det ser omöjligt ut, men i tro får du det! Om du tror på Gud kommer dörrarna att öppnas och dina problem att lösas, segern är din.  Om du tror på Gud, så är det svaret på dina sjukdomar, han kommer säkert att välsigna dig. Om du tror på Gud, allt detta kommer du att få, om du tror på Gud. Allt detta kommer du att få, om du tror på Gud. "

- Amen!



 

"Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord, i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn. När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet." (Apg. 4:29-31)

De första kristna blev hotade för sina vittnesbörd. Är det någonting att eftersträva och försätta sig i? Att bli hotad. Naturligtvis inte. Men de första kristnas mod i deras förkunnelse skapade friktion bland människorna. De blev trängda och hotade av åtskilliga intressen. Makterna bävade.

Denna bön riktad till Herren är mer än en önskan om hämndens begär. Den sätter sitt fokus på Guds rikes utbredande och rätten för Gud att kunna hjälpa och rädda människor. Det handlade inte om att få sina åsikter etablerade eller godkända av samhället.

Nyckelordet här är frimodighet. Det vill säga "att fritt och utan fruktan kunna yttra sina tankar och följa sin övertygelse."

Jag gick ett ledarskapsseminarium för ett antal år sedan. Föredragshållaren deklarerade att om alla som var samlade fritt skulle säga vad man tänkte och tyckte så skulle det bli outhärdligt. Det är en skrämmande deklaration. Är vi alla så hemska i vårt tankeliv om andra och varandra? Men här handlar det om att med Guds Ande som är sanningens Ande förkunna under frimodighet. Det är en nödvändig rättighet inför levande Gud! "Sanningen som sätter oss fria ", säger aposteln.

Har du lagt märke till här i texten och det måste jag få förkunna om i nästa YouTube klipp att himlen sanktionerade deras böner och var med på tåget, så att säga, att marken skakades? Det gjorde den första gången när den Helige Ande blev utgjuten men här kommer en "jordbävning" till. Gode Gud! Du behöver tjänare i denna vår tid. Modiga, frimodiga och fyllda av den Helige Andes kraft. Jag ska återkomma med denna text i nästa YouTube-klipp. Mitt inre böljar som en vulkan och den inre magman vill ut. Den kanske tar sin väg rätt in i ditt hus, så du väcks ur din sömnaktighet, du Kristi brud som lagt dig för att vila.

Idag ska jag, ja om några timmar, ut med traktaterna på stan om Jesus. Jag håller på att lära mig att stå till den Helige Andes förfogande i en stegrad tjänst. "En kropp beredde du åt mig ". "Frambär så edra kroppar till ett levande Gud välbehagligt offer.", säger Paulus. "Eder andliga tempeltjänst." Det är precis det som det handlar om. När den Helige Ande tar vid så är det mer än en temperamentsfråga. Det är mer än en fråga om brushuvuden. Det handlar om exakta ord och meningar som bryter ner motståndet och som slår ned som en blixt från ett trögtänkt huvud. Mot vaddå? Kunskapen om Gud och hans nåd till frälsning!

Jag frågade en broder härom sisten som jag mötte på stan om han inte ville stå med mig och dela traktater om Jesus. Hela han ryggade tillbaka och tog ett steg åt sidan. Ett avståndstagande i hela hans kroppsrörelse. "Ja, det borde man kanske men man är så mycket i köttet." Den Helige Ande i mig köpte inte det svepskälet. Skylla på köttet... Tänk att religiösa människor lärt sig formler för att definiera sin egen förslavning under sömnaktighet, som i detta fall. Men det var inte "köttet". Det var brist på vilja och det var brist på andeuppfyllelse! Oberedvillighetens skor med gamla tiders dykartyngder under fötterna. Mannen iklädde sig andlig skarpsyn över att vara för köttslig... Och gömde sig bakom det. Han blev synad av den Helige Andes kraft. Och funnen vara för lätt.

Nu ska jag förbereda mig och hitta alla vantar och lager på lager mössor för att gå och ställa mig till Herrens förfogande. Jag är inte ensam. Jag har hela himlen med mig. Gud vare lov! Jag är så glad att sent i livet ändå fått komma in i denna tjänst. Den är underbar och jag kan snart göra vad som helst för att övertyga och övertala dig att inte bara gå i mina fotspår, vilket är fädernas fotspår, utan också gå bredvid mig eller gå på egen hand. Den Helige Ande har så mycket ogjort för Herren att det trycker på.

Och du...vi ska ha en biografsalong i Stockholm! I Jesu namn. Hör att jag säger det. Väntan är inget motbevis på att saker och ting inte kommer att ske. Inte alls! Alla barn som föds har en förberedelse tid i det som kallas för havandet. Låt saken bero. Tids nog så vänder saker och ting på sig och huvudet hamnar i rätt läge för att födas. Då är fostret fixerat! Då vet vi att tiden är nära. Trons ande bryr sig inte om några hinder. Trons ande har fågelns vingar. Den lyfter bara över hindret. När vattnet delade sig för Israels barn då gick man över Röda havet. Och in i löfteslandet.

 -----

Mäktiga ting det sker i vår tid. Ära ske Gud, Ära ske Gud. Slumrare väckas, Ordet ger liv. Redo står Lammets brud.

KÖR: Underbar hälsa sjuklingar får. Döva får hörsel lama uppstå. Blinda får syn och krymplingar gå. Prisande Gud också.

Himmelska kraften verkar i dag. Nu såsom förr, nu såsom förr. Helar och styrker den som är svag. Öppen står nådens dörr.

Anden är mäktig, kraften blir spord. Ännu idag, ännu idag. Allt vad som sker det lovar Guds ord. Gud har till oss behag.

Kom och stig ned i livskällans flod. Löftet står kvar, löftet står kvar. Jesus vår sak på korset gjort god, Då han vår krankhet bar.


Karl Gustaf Sjölin ur sångboken Särlaregn utgiven av Maranataförsamlingen.

Amen.

 

"Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv." 2 Kor. 2:14-16

På tisdag så är det dags för mig att evangelisera i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan.

Jag räknar med att vara där efter kl. 10.00 och så länge vädret tillåter det! 

Ryssland har deklarerat att man kommer att leta efter tillgångar i de länder som tidigare tillhörde Sovjetunionen, alltså i dag befintligt självständiga stater.  Ett fullkomligt horribelt anspråk eftersom ett land inte kan göra anspråk på en hel unions undergångshistoria. Vad det betyder för de baltiska länderna vet vi inte.

Nu börjar krigshandlingar också närma sig Östersjöområdet. De skyndar naturligtvis på alla Natos intressen i regionen. Det tränger å sin sida Ryssland med sina två strandtomter i Östersjön.

Åland har tidigare annekterats av ryssarna i historien. Och Gotland är fortsatt en nyckelort för att behärska hela infarten till Östersjön. En trängd fiende kan mycket väl gör anspråk på områden man annars inte hade som ett primärt mål. Åland är helt demilitariserat. Gotland har fått viss förstärkning. En mycket farlig utveckling.

Gode Gud!

 

Enligt officiella uppgifter så var den ryska brutto national produkten (BNP) 1,779 biljoner USD (US dollar) år 2021. Den svenska BNP:n var under samma år 635,7 miljarder USD.

Den allmänna uppfattningen är att Sverige drastiskt ökat sina anslag till militär verksamhet. Det är också Natos krav på sina medlemsländer att bidraga med 2% av sin BNP till försvaret. Det ämnar Sverige kunna leva upp till i närtid. Men det förslår ingenting.

Mina vänner, Ryssland har ställt om sin statsbudget till en krigsbudget. De avser att avsätta 40% av sin BNP till militära ändamål. 40% ur en mega ekonomi! Vi är redan på planeringsstadiet slagna av numerären.

Jag tror fortfarande att de två gasledningar som penetrerades utanför Bornholm och infarten till Östersjön kommer att få en nyckelposition framöver. Frågan kan verka för uppenbar men det är också ett planlagt incitament. Om Ryssland beslutar sig för att blockera infarten till Östersjön då är våra farleder för vår livsmedelsförsörjning i allt väsentligt avskurna. Ett par veckor räknar man med att vi kan klara vårt eget livsmedelsbehov. Då är vi mitt i ett krigsscenario. Ryssland är en oerhört mäktig militär makt - massmedias rapportering till trots. Som jag brukar säga till mina vänner; "Rysslands numerär förmår att besegra oss bara med hjälp av deras trädgårdsredskap." Vi är verkligen illa ute - som många andra hotade länder runt Östersjön.

Många kristna har under väldigt lång tid varnat för utvecklingen i hela västvärlden och inte minst utvecklingen i vårt eget land. Moralen har gått från omoral till abnormitet och kulturlivet underblåser utvecklingen med sin människosyn. Någonting har behövt att bromsa utvecklingen annars går vi under som art! Nu ropar vårt land främsta företrädare om att vi på individnivå måste förbereda oss på krig.

Det är verkligen svårt att ta in dessa uppgifter. Men en fientlig makt som lägger 40% på sin militära förmåga ämnar och kommer att skapa stor oreda i sitt närområde.

- Gode Gud!