För sångmästaren, "Fördärva inte", en psalm, en sång av Asaf.

Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig. Ditt namn är nära, när man talar om dina under. På den tid skall jag fälla en rättvis dom. Jorden och alla som bor där kan vackla, men jag har gjort dess pelare stadiga. Sela. Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!" Och till de ogudaktiga "Upphöj inte hornet!" Höj inte ert horn så högt, tala inte så trotsigt och fräckt. Ty inte från öster eller väster och inte från öknen kommer upphöjelsen. Nej, Gud är den som dömer, den ene böjer han ner, den andre reser han upp. Ty i Herrens hand är en bägare. Den skummar av vin, den är full av tillblandad dryck och han häller upp. Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.  Psalm 75.

Dagens text är en psalm.  Asaf inleder med en uppmaning som är lätt att förbi se: "Fördärva inte."

Vi vet inte vad Asaf tänkte på när han skrev sin sång. Det kan vara något i livet som mött honom, som får sin förklaring i psalmen. Vi kan med hjälp av texten, på så vis, orientera oss och finna vägledning i vår egen situation. "Fördärva inte." Vem avser han? Är uppmaningen till Gud ? Nej, vi förstår av texten att om det finns utrymme för "fördärv", så är det Gud som bör utföra det. Han vet ALLT och skall avkunna en rättvis dom. Uppmaningen måste gälla människor. Vem skulle annars kunna skada en annan människa? Fördärva inte. 

Asaf hade mött negativa krafter. "Övermodiga", någon eller några som talade "fräckt och trotsigt". Han uppmanar denna kraft att inte "höja sitt horn så högt." Är inte själva uppmaningen kärleksfull? - Gör inte så, vädjar han. Inte så mycket. Höj inte hornet sååå högt. Varför? På grund av ett bättre vetande.

Vi kan som kristna uppleva att de som borde kunnat ge ett bättre vittnesbörd om oss, istället talar fräckt och orätt. Kanske till och med de som vi borde kunna räkna som våra egna och solida vänner.

Min vän, vi får hänskjuta saken till Gud. Det gjorde Asaf i denna psalm. Gud är den som dömer. Och reser upp. Låt oss avsluta denna psalm som Asaf började den. "Fördärva inte." Fördärva inte för en linssoppas skull. För din karriärs skull. För dina bokintäkters skull. "Upphöj inte ditt horn så högt." Sälj inte din själ då du slår dina mynt!

Herren kan innan du hinner veta ordet av, böja dig ner. Lika väl som han kan lyfta den andre upp. Gud har infört räknesätten. Han låter aldrig udda vara jämt.

Du betryckte: Räkna med Honom!!

 

Har du tänkt på att Johannes döparen som bara var verksam i mindre än ett halvt år, fortfarande påverkar hans eftervärld? Man gör ännu på sina håll som han gjorde då vi döper med Johannes dop, till Kristus. Tänk att denne man satte sådana spår efter sig. 

Å andra sidan Abraham, trons fader,  som inte orkade invänta Guds fruktbarhetstid hos Sara. Hon var ju mänskligt sett för gammal för att få barn. Konsekvenserna för Abraham "egen verksamhet" är fortgående. Så allvarligt att invänta Gud. Och att göra det Han vill i våra liv. I Guds tid!

Så länge du lever finns möjlighet för Gud att verka i ditt liv, genom ditt liv och över ditt liv. Se inte till tiden i proportioner. Han kan bruka dig under ett kommande halvår, likt för Johannes. Dina gärningar skall då i motsvarande grad följa dig. Det Gud kan göra genom en människa är oberoende av våra begränsningar i tid och rum.

Är det inte ett tröstens ord? Jo, det är ett tröstens ord att hålla fast vid ända till slutet. 

Guds brännpunkt är där Han lägger den.