_DSC9211-2.Mobilen

Solen och månen stod stilla

"Och Josua talade till Herren på den dagen, då Herren gav amoreerna i Israels barns våld; han sa: "Du sol stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!" Då stod solen stilla, och månen blev stående, till dess folket hade tagit hämnd på sina fiender. Solen blev stående mitt på himlen nästan en hel dag och hastade inte att gå ned. Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, i det att Herren lydde en mans ord; ty Herren stridde för Israel." Jos. 10.

Jag vet inte vad som är störst för din uppfattning, det faktum att solen inte brinner upp, vilken den i och för sig en gång kommer att göra, eller det faktum att solen som är en sådan väldig planet kan hänga i tomma intet, under gravitation. Texten vi nyss läst, talar om att solen och månen stod stilla mitt på himlen, en hel dag. Solen står i och för sig alltid still men inte i förhållande till jorden och månen. Då rör den sig. Åtminstone är två av de tre himlakroppar alltid i rörelse. Vilket är störst? Att solen lyser? Att den står still eller om jorden hade stått still och solen rörde på sig? Vi brukar mäta så och imponeras åt ena eller andra hållet.

Denna text rymmer andra dimensioner, även om alla tre planeterna stannade för en dag. Resultatet kom av en trosmänniska. Kan man säga så? Ja. Inom ramen för några ord! Trons ord. Guds ord.

Josua är en gudsman. Han har fått se en i hans ögon betydligt större gudsman försvinna ur tiden. Josua fick bli den ledare som skulle föra ett helt folk in på ett nytt territorium. Och axla Mose mantel. Josua hade varit med när Mose talade till klippan. Men han hade också lärt sig av Mose erfarenhet att man inte alltid skall slå. Utan tala till. Tilltala. "Tala till Klippan, Mose". Josua talade med Herren. Och han tilltalade solen och månen. Har du hört om något liknande? Vilka proportioner.

Israel var i strid. De hade förvecklingar med andra folk och hade mäktiga fiender runt om sig. De var svårt trängda. Josua behövde mer dagtid för att strida. Han hade inte Gideons krukor så att han kunde gömma facklor i dem för att lysa upp i striden. Gud som ger sin särskilda utrustning till varje människa. Josua hade ingenting, bara ett tidigare nederlag inför Gud och människorna. Det var Gibeoniternas list han föll för. Vilket utgångsläge. Självberömmelse? Åh aldrig! Totalt fiasko och en säker undergång i nya strider, om inte Herren ville vara honom behjälplig. Tillintetgjord, kallas det för. I all hjälplöshet. Där uppstår friktionen. Trons friktion! "Du sol, stå stilla i Gibeon. Du måne, i Ajalons dal!"

Jag tittar i min atlas. Gibeon ligger 9 km sydväst om Jerusalem. Rakt söderut ligger Aijalon ca.13 km från Gibeon. Däremellan skall solen och månen trängas likt två väldiga frontljus, för att betjäna en gudsman över ett par kvadratmil stort område. Det är inte Jerusalem som står i fokus. Det är Gibeon och Aijalon. Vad är detta för heliga platser? Låt oss vallfärda dit. Nej, de är obetydliga i sammanhanget. Men Gud hörde en mans bön där han var och där Guds barn befann sig i en prekär situation. Var vi än är kan Herren hjälpa oss! Också där du befinner dig.

Bibeln redovisar med en nästan lakonisk återhållsamhet, som om undret eller ingreppet i universum inte var mer anmärkningsvärt än när granatäpplen och guldklockor som satt nere vid översteprästens efod, dinglade när han gick men plötsligt stannar upp vid hans färd. "Solen blev stående mitt på himlen, nästan en hel dag." Så prompt uttryckt. "Ingen dag har senare varit lik den", understryker bibeln, för att vi inte skall missa den väldiga händelsen på några få rader.

Josua hänsköt allt åt Gud. Hoten. Utsattheten. Det personliga nederlaget inför Gibeoniterna. Men även behovet av upprättelse från Gud. Intensitet och den avskalade bönen Josua formulerar blir till ett imperativ, som i sig blir till ett maktbud. Gud är med och svarar! Elva ord som tillsammans får hela universum att stanna och Gud uppmärksammar en enda människa. Herren lydde en mans ord, står det.

Vilka perspektiv Ordet öppnar för oss. Det lyfter på taket i vår egen lilla värld och öppnar upp för Guds möjligheter. Om vi vill sätta oss i förbindelse med Honom!

"Herren gör oss till gudsmänniskor. Långt bortom allt vad religion heter. Inte för spektaklens skull men för nyttans skull. Du som på en mans ord kan gripa in genom en bön. Du väldige. Du evige. Hit ned sträcker sig dina armar!"

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln