_DSC7559Thommy4.MOBIL

2020 > 03

En artikel i Dagens Nyheter idag som bekräftar läget. Be till Gud över saken att vi ska få en biograf som ingen vill ha. Eller en som alla vill ha. En som Gud valt!

Klicka på länken och läs artikeln i Dagens Nyheter idag.

Och ett nödvändigt upprop till alla som har ett förkunnarkall; Gå in i din kammare! Gå djupare och ivrigare in i ordet. Saker och ting kan gå mycket fort. Det behövs andliga förkunnare, fäder och mödrar. Gud välsigne dig.

https://www.dn.se/kultur-noje/biografkedjor-vi-klarar-oss-tva-manader-till/

 

Läs hela inlägget »

Jag bär som sagt på en vision om en biosalong för evangelisation här i Stockholm. Den har jag burit på länge nu och skrivit om det flera gånger här på bloggen.

Inte heller idag har jag fått någon biograf. Du skakar på huvudet och säger; hade du förväntat dig det? Nej, svarar jag. Men i morgon! Du förstår; man får vara hur ansedd som helst eller hur bränd eller klok som helst  - både i vad som gäller Guds verk eller inom ekonomi, tvivlen berör mig inte. 

Stockholm behöver en "nedre sal". En nedre sal på bottenvåningen. Jag kallar den så för att det fanns en gång en "övre sal" som lärjungarna skulle stanna i tills de blivit beklädda med kraft. För att travestera den lokalens namn så behöver vi en lokal i markplan som människor hittar till. Människor som framöver kommer att röra sig riktigt på bottenplan. På botten av livet.

När jag första gången skrev om detta så hade coronaviruset inte ens upptäckts i Kina. Nu så står de flesta biosalongerna avstängda i hela Sverige. Inte fler än 50 personer får vistas där samtidigt. Vem hade trott något sådant för ett halvt år sedan? Det kommer att slå sönder ägarstrukturer. Men det är ändå inte relevant för Guds verk i sammanhanget. Gud kan åt sig skaffa en biosalong för sitt verk när han vill. Det har ingenting med coronavirus att göra. 

Vi går också in i nödtider. Människor förlorar sina anhöriga. Företag går i konkurs och arbetslöshet breder ut sig. Socialförsäkringssystemen är för undermåliga. Många kommer att falla emellan stolarna och människor kommer att söka hjälp. Här har de kristna en stor uppgift att peka på sin frälsare och sin medmänsklighet! Gud harvar och plogar den hårda jordmånen - dig till fromma.

I Italien så är man till och med rädd för revolution. Bankerna är stängda och befolkningen får inte ut sina pengar. Vad ska de leva av? Italien som redan innan Greklandskrisen låg illa till såväl i tillväxt som nationalekonomiskt. Regeringen i Italien trycker nu upp matkuponger och de dör i tusental av viruset varje dag. Solidariteten och fördragen i EU kommer att kräva en ekonomisk utjämning där också Sverige står med. Också vi kommer att drabbas.

Mina vänner och läsare, om ni tror jag blivit tokig så har jag inte det. För det kommer att bli fullt av människor i salongen. Vi går mot nödtider!

Vi ska ha en biosalong! Men jag vet inte hur det skall gå till. Biosalonger betalar man hyra för. Eller? Elräkningen kan väl inte bli så hög... Det är ju skumraskbelysning på biografer... och filmkameran som säkert slukar en massa ström ska vara avstängd. (...)

Ja, jag raljerar inför alla som inte tror på denna vision. Jag kräver inte det heller. Inte för ett ögonblick. Verkligen inte. Jag förstår er å andra sidan. Men jag är inte beroende av det. Och jag kommer att vakna upp i morgon bitti och vara förväntansfull. Går jag till sängs även nästa kväll utan en biograf - då inväntar jag nästa dag.

Jag är som någon sa, en brinnande liten man.

- Men jag har en stor Gud! Hans vilja får ske.

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

"Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? Herren försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för? När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla. Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.

Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel.

Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig.

Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till Herren. Herre, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig!

Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig.
"    Psaltaren 27


Davids liv är verkligen intressant att följa i varje detalj. Boskapsherden som hade vaktat familjens boskap är vid detta tillfälle smord till kung men han jagas här av allt och alla. Så klart att mannen undrade över Guds vägar för honom. Är detta liv verkligen kungavärdigt? Men han hade tro på att Gud stod vid hans sida och att det timliga följde en annan rytm än hans samtida. Det är tryggt också för oss att veta detta i vår tid när allt ser ut att gå under. 

Vem skulle jag frukta? Vem skulle jag vara rädd för, skriver David. Ja, David är en skald och arbetar med ordflöden. Han visste säkert att man vid redigering inte låter omsägningar stå kvar. Ändå är David en av de främsta i bibeln på det, ofta hårt trängd.

Att frukta och att vara rädd för något är samma sak. Vi kan gått förstå att David ängslas extra mycket vid denna tidpunkt. Men han höll fast vid Guds löften till honom över hans liv. Han blir nästan för sårbar när han utgjuter sitt inre inför oss. Han verkar helt ensam och utsatt, jagad för sitt liv.

Så kan vi var och en av oss känna oss idag. Vi är alla utom fullständig säkerhet för det som går över världen. Viruset är den utlösande faktor. Arbetslöshet är en annan hotande påföljd i våra liv. Inkomstbortfall och undermåliga socialförsäkringar, då vi under många år kanske arbetat oss upp på olika stegar i livet. Plötsligt rasar allt. Vår bostad som är vår trygga borg är hotad. Våra bekvämligheter, vår bil, vårt hus eller vad det än kan handla om i ett liv står i omedelbar fara, ett företag och anställdas försörjning - för att inte säga livet själv! Människor är utsatta och saknar överlag en trygghet i Gud. Men den som lagt sitt liv i Jesus händer vet om att det finns en övergripande trygghet i det. - Gud tar hand om de sina! 

Vi kanske får gå igenom passage vi aldrig skulle ha valt själva och planerat vårt liv annorlunda om vi vetat om hur framtiden skulle se ut. Nu är framtiden här. Vi lägger ändå våra liv i hans händer. Vad som än sker. Oavsett vad som sker! Det är vad David kallar att bli förd upp på "klippan".

Vi har möjligen ett prov att genomgå. Det är att hålla fast vid Guds löften - även om vi inte får några omedelbart synliga tecken konfirmerade i realtid på Guds trofasthet. Vi vandrar ju i tro! Detta är vår tillförsikt. Det är den livsluft som tron på Gud rör sig i och vilar på.

Om du kunde stilla dig och invänta Guds väg för dig så skulle mycken oro stillas. Hans vägar är oförutsägbara. Och jag vågar knappt ge dig rådet för egen del:

- Låt Gud får det utrymmet med fria händer i och över ditt liv! Vi är hans barn. Han är vår far. "My life is in your hands..."

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

Vilka märkliga veckor som ligger bakom sedan jag sist var ute med evangelium. Hela världen har stannat upp för en mikroskopisk organism som man tror sig veta lever i fladdermöss, en till i Sverige fridlyst kusinart som brukar höra till rekvisitan i skräckfilmer. Att den skulle få så stor inverkan på hela mänskligheten är ofattbart. Spridningen har gått som en präriebrand och väldigt många har redan avlidit, trots att den inte nått kulmen än. Länder står nu inför svåra ekonomiska tider med arbetslöshet och en bostadsmarknad på skälvande ben. 

Mänskligheten har verkligen tvingats stanna upp både under utegångsförbud och med ovissa framtidsutsikter. De äldre beordras stanna hemma i sina hem. Äldre människor som relativt sett kanske inte har så lång tid kvar att leva blir än mer påminda om det. De existentiella frågorna knackar nu på mångas dörr och tar inga hänsyn till enskildas besöksförbud. Jesus knackar på vårt hjärtas dörr. Släpp in honom i ditt liv. Inga samhällsinstanser kan ta det ansvaret åt dig. Inte ens kyrkan och prästen på själens område. Frälsningen handlar om en personlig relation med Jesus utan ombud. Han ömmar för dig.

Människor verkar faktiskt också nu börja bry sig om varandra mer i samhället.  Våldet på våra gator tycks ändå har avtagit. Hela tillvaron har drabbats av en perspektivförskjutning. Åtminstone några positiva tecken.

Den här pandemin gör upp med mänskligheten. Vem är regissören? Det är skapelsen! Med sina givna gränser. Den av Gud givna. Där utöver hör Gud bön. Han som ser längre och mer övergripande än vi, mitt i vår oro, vår ängslan och rädsla över framtiden. Han möter oss individuellt. Evigheten är också en framtid. Den tänker vi mindre och sällan på i våra korta perspektiv under maktlöshet. Kanske vi nu fått hjälp med att göra det. Ung som gammal.

Jesus står idag vid varje sjuksäng, vid varje grusad framtidsutsikt, vid varje likviditetskris och hot om konkurs, vid varje misär och arbetslöshet, vid varje nygrävd grav och han erbjuder sin frid som övergår allt förstånd. Han ber dig komma till honom med ditt liv. Allt annat är timligt och i stort ersättligt. "För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?" Ta vara på den kunskap du har om Gud och var inte rädd. Detta är övergående. Åkalla Jesu namn och du ska bli räddad.

Så fort det är möjligt kommer jag att bege mig ut i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan och evangelisera igen. Men det är inte läge för det på överskådlig tid. Faran att bli smittad är alldeles för stor och har gått ifrån att ha varit ett perifert riskområdesrelaterat hot till ett nu globalt förekommande hot. Inte ens Thailand som är grannland med Kina betraktades som riskområde för en månad sedan. Nu är hela världen det! Ofattbart. Obegripligt ofattbart. 

Folkhälsomyndigheten uppmanar nu alla att ta detta i akt. Då följer man det. Men för er som möjligen undrat vart jag tagit vägen: jag har inte gett upp! Men just nu har natten kommit då ingen kan verka.

Jag tror ändå att detta är Guds tid. Detta är också allas vår tid att finna att livet rymmer större frågor än det timliga. Vi är bara på genomresa i livet. Och Guds folk har bett för vårt gudlösa land i tider och för en kultur med gudsfientliga värden som skadar oss, medan verkliga värden gått förlorade i en allt för njutningsinriktad och materialistisk generation. Nu hejdas hela mänskligheten svårt. 

Ta till vara på din kunskap om Jesus. Han är vägen, sanningen och livet!

- Jesus älskar dig!  https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hopp i mörkret

Jag har kanske varit otydlig med mitt exempel över David Wilkersons nästan självutplånande första tid då han började evangelisera i New York. Det är inget idealiserande från min sida. Men pionjärskap är att uppoffra sig och man får oftast gå ensam. Jesus själv offrade sig för mänskligheten. Han om någon uppoffrade sig. 

Människor mejlar mig och ber om förbön. Man är oroliga för Coronaviruset och dess följdverkningar. Med all rätta. Men allt vilar i Guds hand. Samtidigt kan vi se att gatuvåldet minskar. Detta har en återställande effekt i vårt samhälle. Viruset som verkligen inte ska glorifieras medför samtidigt att vi återgår till en slags ordning som inte polismakten lyckats upprätthålla. Människor börjar bry sig om varandra på ett nytt sätt och oroas för varandra. Det är dyrbara värden mitt i allt.

Det kan vara svårt att få förståelse för ett sådant resonemang just nu, men faktum är att skapelsen sätter oss på plats.

Skapelsen är ett Guds verk.

https://www.youtube.com/watch?v=ryA5cdRmTbo
 

Läs hela inlägget »

Jag blir mycket tagen av de bönämnen som man mejlar in till mig. Jag förbiser inte ett enda av dem. Verkligen inte. Jag kommer fortsätta att skriva upp dem i min bok så jag kan komma ihåg att be för alla. Gud hör bön! Gud välsigna er alla.

(Ett enda litet glöd av Curt & Roland)

Klicka på länken: https://www.youtube.com/watch?v=O3j2FlzuAvo

 

Läs hela inlägget »
Filmstaden stänger alla sina biografer - om än tillfälligt... Ur Expressen 17 mars 2020. Filmstaden stänger alla sina biografer - om än tillfälligt... Ur Expressen 17 mars 2020.


Som för en bunden tryffelhund som fått vittring på hela den omgivande terrängens nedgrävda tryffelbestånd, måste jag ändå hålla mig stilla och hemma ett tag. Gatorna gapar också tomma på människor, numera. Men det vore inget hinder! Att i sedvanlig ordning lämna Vasagatan och under proklamation gå hela Gamlabrogatan upp mot korsningen vid Drottninggatan är i sig en manifestation. Tiderna har på det viset blivit till det bättre. Förr i tiden var Gamlabrogatan en bilburen gata. Numera en gågata. Därför går jag triumfatoriskt mitt i vägen med mina plakat.

Uppgiften om att Svenska film nu stänger alla sina biografer i covid-19 tider, det tar jag med ro. Gud kommer på sitt sätt att ordna med en lokal. Jag kan säga dig att jag inte kommer att bli överraskad. I denna fråga har jag helt tappat omdömet. Omöjligt eller möjligt har här ingen inverkan på min uppfattning längre. Om så Gud skulle stänga en eller alla biografer samtidigt så har han den makten. Ibland gör Gud voluminösa mirakler under pompa och ståt. Andra gånger kliniskt kirurgiskt. Motsäg mig någon, som kan. 

Jag har sökt mig till bokhyllan och hittat Gary Wilkersons biografi över sin far, David. Varför just om honom? Ja, inte för att kopiera hans gärning. Det vore omöjligt. Visioner ärvs heller inte och de kan inte efterskapas med karbonpapper. Att på det sättet försöka plagiera en slags verksamhetsheroism är jag alldeles för klok för. Det vet alla som känner mig. Men Wilkerson var också buren av en vision. Det är brännpunkten här.

Jag vill känna in intensiteten av visionen hos mannen. Jag vill mäta bärvågen. Jag vill bese verkningarna av hans vision och lägga märke till de övertygande och trovärdiga uttryckssätten. Jag finner att de är kännetecknade som Höga visan beskriver det så väl, om när vännen hade stoppat in handen genom luckan - och sedan försvann! Bruden blev väckt av honom som doftade gott och som blev efterlängtansvärd. Så är det med visioner från Gud. De har en enorm dragningskraft och de sätter fart på budbäraren. Det är som ett uppvaknande.

Så här skriver Gary i en biografi om sin far David Wilkerson:

"Medan allt detta pågick bodde pappa ( David Wilkerson )i en liten kommunalt subventionerad lägenhet i Staten Island, på Victoria Boulevard. Hans arbete i staden med hektiska dagar och nätter hade blivit en heltidstjänst och han behövde säga upp sin pastorstjänst i Philsburg. Vi barn och mamma vi flyttade då hem till hennes föräldar, familjen Carosso, i Turtle Creek - en tillfällig lösning som inte var särskilt bra, tills pappa kunde hitta en bostad åt oss i staden.

Hans liv i New York var spartanskt. För min far kretsade allt - varenda minut, varenda tanke, varenda slant - kring Guds verk. Han använde lägenheten som både sovplats och kontor. Hans bror Jerry, som hade tagit värvning i flottan, hade genom familjen hört vad pappa höll på med och bestämde sig för att hälsa på honom på nästa permission. Min farbror blev chockad av vad han såg.

"Han hade en tältsäng och en kokplatta, och det var allt", säger Jerry. " Jag trodde att han skulle bo på ett fint och flott ställe, men han hade inga pengar. Jag sa inget till honom men jag tänkte: Han är tokig. Vad i hela världen sysslar han med? Jag trodde verkligen att det var något fel på honom."

------
"Han tog aldrig hand om sig själv", konstaterar farbror Don. " Han åt inte bra mat, och han bara plockade lite i maten." Mer än en gång hände det under den där pionjärtiden att pappa blev alldeles utmattad. Då hände det att han kollapsade, ibland mitt i en predikan, och fick föras till sjukhus.

------
"Och i en pionjärinsats som Davids handlade det om arbete dygnet runt." *


Att få sådana karaktärer stillasittande under en beslutsfattande vald styrelse där allt först ska fördras och penetreras fram och tillbaka är naturligtvis en omöjlighet. En bärare av en vision skulle förgås under tiden. "Glädjebudbäraren", som kommer över bergen, som psalmisten talar om - springer! Det står visserligen att "han kommer över bergen."  Ja, han tar sig över bergen som är hindren, men springer det gör han! Därför att det är glada nyheter. Evangelium är ett glädjebudskap. Men styrelser och kollegiala beslutsfattare lider av trögdjurets mentalitet. Och de lider av ekonomins kalkylerande förbannelser på trons område. De vandrar som sengångaren upp och ner över trädstammen och betraktar den på nytt varje gång och ur olika perspektiv. Ett på stället marsch. Det har inte budbäraren tid med då det inre livet brådskar.


 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

* (Ur boken: "Korset, stiletten, och mannen som trodde att allt var möjligt" av Gary Wilkerson. Förlaget: Bornelings.)
 

Läs hela inlägget »

Coronaviruset slår nu med full kraft mot hela mänskligheten. Viruset som sitter i sekretet tar sig djupt ner i lungorna och biter sig fast i organet på cellnivå och förökar sig av proteinet i cellerna. Kroppen - intet ont anad, reagerar först inte, tills smittan blivit till ett sjukdomsfall. Då kommer reaktionen med feber, värk och försvårande komplikationer. Viruset har hittills dödat ett tiotusental människor över hela världen. Än vet vi inte hur många som kommer att dö totalt sett.

Viruset påminner om synden. Man är bärare av det utan att veta om det. Det syns inte. Det känns inte. Åtminstone inte initialt. Synden, däremot, kan trigga igång välbefinnande. "Stulna äpplen smakar bäst." Din kärlek till din nästas man/kvinna är inte lovlig för den skadar kärleken till din äkta man/kvinna. Däri ligger det förvridna och svåra. Även om den upplevs som kärlek så skadar du din äkta relation. Kärleken som till sitt väsen inte vill något ont. Här blir det ont!  Vi som följer våra inspirationer och våra begär som en slagruta, vet inte om att vi då är berusade av synd. Så stör synden en harmoni och en förordning. Skadorna visar sig senare. Som virus. Syndaren erbjuds dock nåd till omvändelse och att få komma till himlen. Men inte med synden. Han erbjuds nåd!

När vi reste in i Thailand för fyra veckor sedan hade man riggat upp en värmekamera mot alla som kom in i landet. Vi screenades. En siffra dök upp på skärmen som visade varje inresandes kroppstemperatur. Febersatta resande togs åt sidan och fick inte komma in i landet. En omutbar gräns. Inte ens visum hjälpte - som kan liknas vid religiösa bekännelser utan verklig omvändelse till Gud.

Terminalbyggnaden är här i sin motsvarighet döden i min jämförelse. En gräns. Det är en bra bild på den människan som inte blivit renad från synden. Han eller hon kommer inte in i himlen. Precis som länder nu stänger sina gränser för att man inte vill ha in virus i landet, på samma sätt är det med Guds nya eviga plats för oss. Ingen synd ska komma in där! Gud är god och han vill sätta punkt för synden som skadar oss och andra. Det har han ordnat med återlösaren - Jesus Kristus. Han är vårt botemedel. Du måste välja honom som du väljer att vaccinera dig. Det är helt frivilligt och förståndigt gjort. Hans vaccin är det oskyldiga blod som han lät rinna för oss. Korsdödens brutala och dramatiska omständigheter som visar på allvaret. Allvaret med synden. Jesu blod renar från all synd. Den som åkallar Jesus namn ska vara räddad.

Egentligen är synden mycket, mycket mer komplicerad än vi tror. Synden är en del av vår natur. Den är ett med oss. Som jag sagt tidigare;" Vi är inte syndare för att vi syndar. Vi syndar för att vi är syndare." Vi gör inte. Vi är.

Det senaste året har barnen i västvärlden blivit utsatta för ångest över miljöfrågorna. Olyckligt på många sätt. En börda barn inte ska behöva bära och hetsas av. Nu slår Coronaviruset mot en värnlös mänsklighet där inte bara välståndet står på spel. Men det finns evighetsfrågor vi måste konfronteras av - oavsett hur det går med vår miljö. Vi är evighetsvarelser. Det är lika säkert som att vi alla har en avgränsad och unik personlighet. Den är odödlig. 

Den kan gå evigt förlorad och då får du obönhörligt följa med! Var din situation vuxen och ta ditt ansvar över dig själv. Ingen annan kan ta det ansvaret åt dig. Antingen kommer du hem till Gud i ett evigt välbefinnande eller till en plats dit djävulen skall fängslas för evig tid. Den platsen är inte avsedd för dig.

Vart är du på väg? 

 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

" En vision sträcker sig framåt med en oerhörd intensitet. En vision brinner trots avsaknad av resurser. Den äger forsens kraft och bergets tyngd. Den äger vindens framfart och behöver inte legitimera sig. Den lever sitt eget liv och rör sig mot sin fullbordan."                                                                            
                                                                                                  
    Thommy Jakobsson

 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

Jag nämnde inte det igår. Det tog mig nästan åtta timmar att dela ut bara 400 flyers. Ett dagsverk. När jag skulle somna och blundade fortsatte människor att komma emot mig. En yr känsla. Kanske inte så konstigt. Om det går 25 personer på varje utdelad traktat - ja, då sa jag: - Varsågod, Gud välsigne dig, tio tusen gånger till tio tusen människor. Inte sant? 

Nu handlar inte arbete i Guds rike om statistik. Men ändå. Att det ska behöva ta mer än en minut att få en enda människa att ta emot ett informationsblad, det är verkligen ett tidens tecken. Människor är så trötta på information genom sina mobiler, datorer, musikspelare, massmedia och TV att de inte orkar, tror jag.

Men inte bara det. Jag tror att ängsligheten för Coronaviruset slog igenom igår och gör att många tvekar att ta emot något. De kan ju inte veta att jag suttit i karantän i över en vecka efter mitt Thailandsbesök av hänsyn till just det. Min solbränna röjer mig. Jag märker ju en avsevärd skillnad då jag kunde dela ut 500 stycken på 5-6 timmar bara för en månad sedan. Jag tror att det är virusrädslan som spökar.

Men det kommer inte att hindra mig! Så fort jag får en dag ledig så är det ut igen. Plogen måste ner i jorden för att skapa fåror. Det är i fåran som fröet ska sås. Man sår inte på hård obearbetad jord. Egentligen vill jag ha ett nät för fiske men jag får nöja mig med pimpelfiske. Det är ju vinter...  Och känslan man har efter en dag där ute det är den som åkermannen eller jordbrukaren har efter avslutat dagsverk; fröbingen blir tom och inga resultat. Men en bonde vet att det tar sin tid. Processen har då bara börjat. Där nere i människosjälen gror det en växt som Gud ger. Resultatet får vi invänta till den stora skördedagen. Men den tänker vi inte på nu. Nu gäller det att grovarbeta.

Jag har det hela tiden på tungan till dig som läser detta; Vill du vara med? Vill du följa med? Men jag vill inte forcera något. Det här är lagt framför Gud och det är han som får dirigera. Jag skriver också så här minutiöst av den anledningen att jag vill ge inspiration och ett exempel.

Varje gång jag går ut så kommer det minst tre-fyra stycken förslag på församlingar/kyrkor som man vill att jag ska gå med i. Jag förebrår ingen för det. Det är en god verksamhet man åstundar. Men jag ska stå i den där gatukorningen och inget annat. 

Om så än en staty blir rest till åminnelse!

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

Läs hela inlägget »


I dag har jag varit ute i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan från klockan 10.30 till 18.30. Ett fantastiskt arbete! Så många möten och så många gensvar.

Tack alla ni läsare som kom förbi och som följer mig på bloggen! Det är extra uppmuntrande när troende människor ger sitt stöd. Man förstår sammanhanget.

I dag vill jag särkilt nämna tre flickor som kom fram och i tur och ordning ville ha en traktat. Den första tjejen frågade med allvarlig och hoppingivande intonation; Älskar Jesus mig? Ja, det gör han, svarade jag. Mina fingrar var då sedan länge stela av kyla och jag var mån om att inte bromsa upp deras liv, jag ville ju ge en flyers till dem var innan de försvann. När nästa flicka skulle få ett flygblad, då frågade hon med samma tonfall: Älskar Jesus mig? Ja, det gör han, svarade jag. Den sista och tredje tjejen räckte sedan fram sin hand och frågade - fastän hon säkert kunde svaret vid det laget, men tonfallet i hennes fråga var lika genuint: Älskar Jesus också mig? Ja, det gör han, svarade jag lika innerligt som till de andra. Deras frågor var seriösa. Det var de.

Flickorna nästan till intet gjorde mig där på torget. De frågade inte vem Jesus var. Det visste de. Det ifrågasatte inte heller om han levde. De kopplade istället direkt ihop med sitt liv och behov och sträckte sig fram emot Jesus! Man blir då rörd. Flickorna var kanske tretton- fjorton år. Så gripande! - Ja, det gör han.

Jag fick också be till Gud med en man. Han kom fram och ville ha förbön för en sak. Han var inte troende. Jag lovade ta med hans namn hem och i bön. Men förebrådde mig själv att jag inte tog med honom i bön där och då. Men så kom han tillbaka efter någon halvtimma. Då ropade jag in honom och jag bad till Gud för honom där på torget. Han sa sedan innan han gick att Gud hör bön. Ja, det gör han. Jag kommer att skriva in hans namn i min bönebok, över dem jag ber för.

Ett gäng med småkillar kom också och ville självmant ha varsin traktat. Annars brukar killar i nedre tonåren trigga varandra till oseriösa upptåg under socialt tryck. Men de ville verkligen läsa mer om Jesus. Du förstår vad det kan betyda! Det kan betyda allt. Guds Ande kan verka på dem genom livet.

Väldigt uppmuntrande för mig då en man kom fram och sa att han hade saknat mig där under några veckor. Han hade tittat efter mig. Han trodde jag hade gett upp. Flera för mig okända människor har nu börjat återkomma till platsen där jag står och vi känner nu varandra vid namn. Vi vet att vi kommer att ses igen där ute och det blir till uppmuntran för oss alla.

Jag möter också många offentliga personer som får en påminnelse om Jesus genom traktaterna. Det är ju ofint att nämna några vid namn, men det är flera välkända kulturprofiler jag får dela ut till. Alla människor är värda lika mycket, så det är inte det. Men kända personer rör sig kanske inte så mycket i offentligheten att de kommer i kontakt med evangelium. När så sker är det positivt. 

En äldre man i sina sista levnadsår fick jag faktiskt tala till med skärpa. När man är så gammal som han var och inte är avgjord för Gud - då är det allvarligt. Han visste vägen men ville inte ta ett frälsningsbeslut. Människor med "både och inställningen" måste man särskild hjälpa. På andra sidan evigheten är det ingen som gör det.

Som ni förstår så har jag kastat mig på bloggen så fort jag kom hem. Det här är en såningsarbete. Det här är att bygga förtroenden. Det här är att plöja ny mark i en ny generation. 

Och det är saligt!

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80


 
Läs hela inlägget »


I morgon är det dags igen för mig att dela ut flyers och påminna människor om Jesus. Jag tror att det har en väldigt stor inverkan och det knyter an till varje människas inre liv och den gudsbild man har - för det har alla.

Man ska komma ihåg att människans attityder är ett hölje, många gånger. De är en färskvara och styrs av tillfälligheter. Därför ska man inte lägga så stor vikt vid negativa utfall eller avogt bemötande. Det säger så lite, egentligen.

En människa kan vara full av besvikelser. De måste någonstans få utlopp. Vi hänskjuter ofta vår situation och belägenhet till en högre makt. Man uttrycker då ofta sitt missnöje mot Gud eller kristna och låter Gud få skulden för omständigheter som han till och med vill lösa till det bättre. Reaktioner är bättre än likgiltighet men också likgiltigheten är ett skal. Innanför det skalet bor det en dyrbar människa som längtar efter frihet.

Bilden här ovan är inte på mig. Det är en man som gör reklam för ett matställe. Jag fångade honom på bild för han hade en så fin elektronisk ledtavla. Den är säkert tung att bära. Jesus ok är milt och hans börda är lätt - som mina plakat - så jag är inte avundsjuk. Man ser för övrigt oftast bara Jehovas vittnen och just affärsidkare som står på stan, på det här viset.

Men jag förebrår ingen. Absolut inte. Jag har själv precis börjat och anklagade människor vandrar bara in i träldom om de med besked utifrån ska ta sig an en uppgift. Ska man gå ut och vinna människor för Gud måste det komma alldeles inifrån den människan själv som skall gå ut med evangelium. Så är det. Det måste finnas en egen bärvåg och en bärkraft. 

Jag har ju lite erfarenhet nu sedan de få gångerna jag varit ute. Jag ser ju hur fienden kommer på olika sätt för att avleda och uppehålla med allt möjligt tankebråte. Som en man som förfäktade en tanke, som jag aldrig hört förut, att det är löftet till kung David som är löftet om Messias. Han menade att det är David som är Messias och inte Jesus.  Jag gav honom väl tjugo minuter till att motsäga den villfarelsen. En människa kan inte ta Jesus plats. Det är omöjligt. Sedan fick det räcka. Jag förstod att det bara var fienden som ville trötta ut mig. Han kommer med alla möjliga infallsvinklar. Men man får vara varsam. Det är ju alltid en människa som framför åsikterna. Man får känna av när det är lönlöst att ge sig in i resonemangen och när det är dags att klippa av. Sådana fruktlösa resonemang blir annars på bekostnad av behovets barn.

Jag ska ta mig in tidigare imorgon. Kanske vara där redan klockan 10.00. Då är det ett litet mindre antal människor på stan. Men ändå en och en annan. Jag vill möta också dem. Det var så länge sedan jag var där nu och jag vill dela ut fler än vanligt. Fast det handlar egentligen inte "bara" om mängden. Det handlar om att nå någon eller några med verkliga behov. Upplagan är inte det primära.

Tänk dig att det tar mig ungefär motsvarande tid att erbjuda 20 stycken en flyers - som inte tar emot - innan jag får dela ut till en enda som tar emot. Jag räknade några gånger och det gick faktiskt upp till 30 personer vid något tillfälle. Så att dela ut 500 flyers det kräver tid och tålamod. I morgon har jag lite tid och mycket stort tålamod.

Jag har inte så långt tid kvar, känner jag, så jag vill mer än gärna ligga i. Det kommer jag att göra med ett kort avbrott för lunch. Skörden är mycken men arbetarna är få!

Jag ber också att jag får vara till ett exempel för andra. Att också andra monterar ner sina stora och väldiga föreställningar om hur en evangelisation ska gå till och vilka som är dugliga. - För också du är duglig! Att det som sås ut får bära frukt och att den hårda jordmån som man tycker sig uppleva krackelerar och attityder förbyts i en uppriktig bön: - Gud hjälp mig! Var och varannan människa bär på den bönen bakom skalet och fasaden.

Det har jag själv erfarit och sett.

 

Läs hela inlägget »

På tisdag kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan och Drottninggatan. Det har inte utbrutit några Coronavirus på oss så nu tar jag mig an arbetet igen. Så välsignat. Välkommen att hälsa på om du har vägarna förbi!

Gör något litet. Tro Gud om mycket!!


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: tro på gud

Det är mycket svårt för mig att hålla igen på visionen jag bär inom mig. Visioner bär man inom sig och inte i kollegieblock. Visionen, om en biosalong där Guds folk kunde samlas. Är det förmätet sagt? Säkert. Men varje generation måste själva erövra områden för Guds rike. 

Det kunde gå till så att man gör ett upprop och kallar på troende människor att vara med. Jag tror det skulle gå att få med väldigt många i syfte att vinna nya människor för Gud. Det är ju så att under årens lopp så har det tillkommit en ny generation som inte har några gudsupplevelser. De har kommit för att vi ska betjäna dem och "för en tid som denna".

Ja, man kunde förbereda sig. Den som är musikalisk plockar fram sitt instrument och gör i ordning det, bildlikt talat.  Jag menar; man gör något förberedande och praktiskt för att komma igång. En biograf & cafè kräver många olika gåvor och färdigheter.

Man kunde också starta en ekonomisk insamling. Den insamlingen har ju en bättre framtid för sig om den sker på ett tidigt stadium. Men den vägen vill jag inte ta.

Jag kunde också begränsa det till att bara göra ett upprop till de som vill vara med och evangelisera. Och på så vis påbörja ett gott arbete. Det kommer att komma fler som evangeliserar i city. Det tror jag. Gud kallar!

Men den som jag högst av allt vill ha med i visionen, om jag nu får tala så, det är ju Herren! Därför har jag ställt mig i city. Han får lösa biosalongfrågan. Gud behöver bara någon eller några. Det är skriftenligt. Gud kan ju inte göra något om vi inte sätter oss i rörelse. Under tiden evangeliserar jag. Men det är Gud som sanktionerar. Det kan inte vi göra.

Jag vill inte forcera något. Absolut inte. Men håll dig ajour och var bedjande. Det kan gå fort. Och det får ta hur lång tid som helst. Men vi har väntat länge nog nu på att Herrens arm åter igen skall få ses utsträckt.

Herren vill ju ha några att samarbeta med. Han gör inte detta med änglars hjälp. De har helt andra uppgifter. Detta är ett arbete för oss troende.

 

Läs hela inlägget »

Remember there`s  a friend named Jesus who will wipe your tears away, and if your heart is broken just lift your hands and say..."

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

"Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."
Luk. 4

Lukas skriver att Jesus återvände uppfylld av den helige Ande från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen. Fyrtio dagar senare står det att han i  Andens kraft vände tillbaka till Galileen. Tillståndet beskrivs med olika prepositioner. 

Strax därefter går Jesus in i templet och läser de kända orden av Jesaja och identifierar sig med dem: Herrens Ande är över mig. Varför står det inte i  mig? Om Simson står det att Guds Ande började verka honom. Varför står det inte i honom? De båda exemplen är av samma slag. Men på och över!

Ohh... min vän! Det här är olika tillstånd av smörjelsen. Smörjelse till tjänst. Det handlar om ett inre och ett yttre inflytande från Gud - samtidigt. 

Uppfyllelsen av den helige Ande rår vi i mångt och mycket över själva. Nya testamentet som uppmanar oss att "uppfyllas av den helige Ande". Men när det står att Herrens Ande var över honom - då är det något mer men av samma slag. Det är maktpåliggande när Guds Ande verkar över eller .

Ja, då handlar det mer om kraft till särskild tjänst, än om kraft till att vara ett vittne. Prepositionen visar på inverkan och påverkan, skulle man kunna säga. I samma Ande.

Gud vare lov!

 

Läs hela inlägget »

Sent nu på eftermiddagen har jag tagit beslutet att avvakta med att evangelisera i citykärnan. Det beror på att vi kom hem från Thailand så sent som i måndags förmiddag. Det har bara gått tre dagar.

Thailand är inget riskområde för Coronavirus. De hade visserligen 40 stycken insjuknade i norra delarna av Thailand, norr om Bangkok, men inga i mellersta delarna där vi uppehöll oss.

När man sitter i ett flygplan med tre hundra människor som kommer från samma område och är instängda i över elva timmar så är det stor risk att bli smittad - om någon mött någon annan i Thailand som burit på Coronaviruset. Vi vet ju inte om någon varit i Bangkok-trakten under sin resa eller via någon annan olyckligt nog drabbats. Det är mycket möjligt.

Jag ser genom massmedia att bland de som insjuknat så genomföres en minutiös genomgång av vilka man har varit i kontakt med, efter att man visat på symptom. Skulle jag i detta läge, mot förmodan, vara smittad så ter det sig mer än ansvarslöst att ställa sig på stan och möta människor på det viset.

Jag är inte rädd för Coronaviruset. Jag tror också på Guds beskydd men här handlar det om respekt för andra människor. Det vore fruktansvärt att i det sammanhanget när jag evangeliserar, smitta ner människor, om så skulle vara att jag bär på smittan.

Det får därför dröja någon vecka till innan jag exponerar mig bland andra. Man talar ju om en karantän på ca. 14 dagar när man varit i drabbade områden.

Jag väljer att göra så - även om det tar emot. Jag tänkte inte på dessa saker så sent som i går ens. Men det handlar om att vara ansvarsfull.

 

Läs hela inlägget »

Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder över dalen. Och se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: ”Människobarn, kan de här benen få liv igen?” Jag svarade: ”Herre Gud, du vet det.

Då sade han till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren Gud till dessa ben: Se, jag ska låta ande komma in i er så att ni får liv. Jag ska sätta senor på er och låta kött växa ut på er och täcka er med hud och ge er ande så att ni får liv. Och ni ska inse att jag är Herren.”

Jag profeterade som jag blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett ljud, det blev ett rassel, och benen kom tillsammans så att ben fogades till ben. Medan jag såg på, växte ­senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

Då sade han till mig: ”Profetera till Anden, ja profetera, du männi­skobarn, och säg till Anden: Så säger Herren Gud: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna så att de får liv.” Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.

Han sade till mig: ”Människo­barn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: ’Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.’ Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska öppna era gravar och hämta upp er, mitt folk, ur era gravar och låta er komma till Israels land. Ni ska inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för upp er, mitt folk, ur dem. Jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.”  Hesekiel 37


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hesekiel 37



I dag blev det ingen evangelisation i city för mig. Det var omöjligt i detta väder. Min kropp är också just nu präglad på + 35 grader i Asien. Jag fryser till och med inomhus här hemma, just nu. Men det är av underordnad betydelse. Regnar det så går det inte. Man når inga människor. Ingen vill ha en blöt flyers. Men på fredag så kommer jag ut! Man har lovat uppehåll.

Gick förbi en biograf på Birger Jarlsgatan på förmiddagen i dag. Av begär. Tog denna bild. Texten på fasaden grinade illa åt mig. Det tål jag. Just därför.

Är detta en bra plats? Är Birger Jarlsgatan en bra samlingspunkt? För vilka? Jo, för alla de som i sin mån möter och senare har mött Gud. För de som behöver gemenskap och in och utlopp för ett levande kristet liv. Där unga människor som kan sjunga och tycker om att sjunga får leda sången. Där äldre kan få vara en tillgång för de unga. Dit de slagna och sargade till kropp och själ kan få hjälp. Så ska ett Guds hus vara. Tillbedjan och förkunnelse, lovsång och förbön. Vad mer kan man förvänta sig av en Gudstjänst och en uppenbarelseplats? Där ska det finnas predikan och förkunnelse som är erövrad och av Gud given. Där ska dop utövas och andens gåvor vara i bruk. Dit vill man gå så till den grad att man styr om mindre väsentliga punkter i sin almanacka. Där ska ett cafè ligga i entrèn. Det är min dröm!

Jag känner till tusen förnuftsmässiga invändningar som ligger färdiga i luften att formuleras. Rationella motsägelser till ett vansinnighetsprojekt. Jag bryr mig inte om det. Ska man göra ett upprop i frågan? Starta upp ett insamlingskonto med swishfunktion? Pengar kommer in på momangen. Nej, det har provats så många gånger förr. Att organisera efter mänsklig förmåga. 

Skulle det vara så svårt för Gud att låta en ihålighet i en fastighet få vara en återkommande samlingsplats för sina barn?! Säg mig det! Ja, säg mig det. Han som strött ut stora planeter och himlakroppar i universum utan till synes någon som helst funktion och där ingen gör anspråk på något enda hörn av dem! Skulle inte han kunna fridlysa en före detta biograf för en genuin kristen gemenskap dit människor kan få komma som de är och gå därifrån förvandlade utan krav? Jag tycker frågan är pinsam. Gud kan!  Och om Gud vill - då går han före. Jag tycker inte det är något stor sak att erövra en biosalong. Inte det minsta - även om jag vet om de stora ekonomiska anspråken som åtföljer. Det är inte mycket större och svårare än de hus vi själva bor i och vårdar ömt. Varför skall då Guds hus stå tomt och öde?

Jag vet inte varför jag hela tiden brinner för detta. Jag måste ut och arbeta med att nå människorna med mina flyers först. Det är ett långsiktigt arbete. Men jag är visionär. Det står att "en kropp beredde du åt mig ". Att "bereda" tar ibland lite tid. Detta utrymme kunde bli "en kropp", ett utrymme för Guds folk.

Jag bär inom mig en så enfaldig tro att någon till och med skulle kunna komma med nycklarna till salongen till mig på stan. - Varsågod!  Varför skulle jag inte kunna tro det? 

Två män hade tro på att föra hela Israels folk ut ur Egypten vid ett tillfälle. Det var Mose och Aron. På Guds befallning. Två stycken! Och två stycken hade tro till att föra folket in i Israels land. Det var Josua och Kaleb. Den ena var värre än den andre. Han begärde bergsbygden. Det var Kaleb. Då ska väl en före detta biosalong på sikt kunna tömmas och sedan fyllas med människor som saknar ett andligt hem? 

Bed om detta. Ha tro för detta!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: biograf överlåtes

I dag blir det ingen evangelisation. Vädret tillåter inte det. Köld och vind är en sak men nederbörd förstör flyers. De blir ju blöta.

Men det är ingen bekvämlighetsursäkt! Jag kommer igen så fort jag kan och vädret tillåter det. Jag meddelar mig här.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: torgmöte


Jag har varit i Asien i två veckor. Därför har alla aktiviteter legat nere. Men nu är jag tillbaka.

På onsdag har jag för avsikt att evangelisera i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen. Jag måste bara få ordning på dygnsrytmen då vi först har rest med bil i fyra timmar mitt i natten och sedan vidare med flyg i elva och en halvtimma i ett streck. Vi landade i Sverige idag. Man blir groggy av sådant.

Jag har under min resa tänk på evangelisationen. Varje dag. Och längtat dit. Och gripits av att det ska få bli gjort. Eller rättare sagt; Guds maning griper mig i att få det utfört. Jag har bett för varje flyers som kommer att delas ut och för de av er som mejlat in era bönämnen. Inget får slarvas bort. Allt är viktigt och allvarligt för mig. 

Ja, det är fortsatt så att den helige Ande manar mig till detta. Det finns då i Gud outgrundliga resurser till förfogande. Jag är inte dirigenten. Det ska den helige Ande vara. Då går det inte tungt. Då går det lätt och smort. Och kan du tänka dig; hans röst manar mig att bege mig dit: - Snart, fort, länge och ofta. Den korsningen är min, säger jag och Herren.

Här en bild jag tog i Thailand för någon dag sedan. Det är två enkla fiskare som fångar fisk genom ett runt nät som har en kätting fäst i ytterkanten. Det är för att nätet snabbt ska sjunka till botten och så fångas fisken nätet och havsbotten emellan, innan de hinner fly. De här är enkla fiskare. De äger förmodligen inte ens en liten båt. De får gå i grunda vatten och fånga fisk efter sin utrustning och förmåga. Men fisk fångar de!

Gud välsigna er alla! Jesus lever fortfarande och Se han gör allting nytt!!

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

  • Siri Åkesson » När frikyrkan rekryterar:  ”Man blir mörkrädd. ”

  • Märta » När frikyrkan rekryterar:  ”Så väl reagerat och skrivet, broder! Man blir ju mörkrädd inför den sortens efte..”

  • Thommy » Förbönstjänst:  ”Tack själv, Märta! Du som fått en gåva att öppna himmelens fönster utifrån. Så v..”

  • Märta » Förbönstjänst:  ”Tacksamt läser jag vad du skrivit här. Jag blev själv påmind - blev uppmärksam p..”

  • Märta » Herrens ord:  ”Gud välsigne den som inte tiger när det är dags att tala!”

  • Leif Backman » Den blekgula hästen del.2:  ”Som av en händelse såg jag i TV-tablån att det går en deckare som heter ; Den gu..”

  • S. Anderberg » Den blekgula hästen del.1:  ”Wow! Vilken insikt. Tiderna manar till gudsfruktan, bön, omvändelse och bibellä..”

  • Siri Åkesson » Den blekgula hästen del.1:  ”Allvarligt..verkligen allvarsord..”

  • Jonas Stenlund » Tvehågsna:  ”Tack för ett ord i rätt tid. ”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter