Stefanus och Filippus - andesmorda!

Apostlagärningarna 6 är en intressant läsning. Den uppvisar allt det som är så typiskt. Mänskligt typiskt. Texten beskriver inte en grupp vargar som håller på att socialisera sig. Inte heller primater i Brasilien. Det är människor. Jag hör till dem.

 

De tolv lärjungarna till Jesus hade framgång. Evangelium hade framgång. "De förökades", står det. Men de grekiska änkorna i gemenskapen kände sig förbisedda vid "den dagliga utdelningen" av de judiska kvinnorna. De tolv sammankallade församlingen som kände ett starkt behov av att organisera serveringen. Det vill säga; få ordning på kivet. Man kan vid första läsningen av denna text, förundras över att Gud tagit med den i sitt ord. Bespisningsundret? Ja. Men inte det här! Så ovärdigt, lågt och oandligt. Och just de grekiska kontra hebreerna. "Här är inte jude eller grek"... " Så och för juden, så och för greken"... Bibeln är fylld av texter som vill riva ner de gamla barriärerna mellan juden och hedningen – i Kristus förstås.

I f ö r s a m l i n g s l i v e t. Men här är det tvärtom.

 

Jag vet inte vad som gick fel. Blev de grekiska änkorna - som förövrigt borde ha en särskild omsorg i menigheten enligt Mose lag, hänvisade till det som blev kvar i karotterna, eller fick de för lite grönsaker? Spelar mindre roll. Nivån är densamma och det skaver i den vackra egendomsgemenskapen från kapitel två. Så långt från det andliga bespisningsundret du kan komma. Nu slåss man om maten! Man var förbisedd. Förbisedd?! Gud som ser allt!! Han som snart skall skynda till din undsättning vid bordet. Eller till dig du utslagne under bordet. Ja, till och med till dig utanför bordet! Herren förbiser ingen! Och han har sina tjänare. Vill också du vara en?

 

Församlingsledarna tillsätter då sju stycken män för att servera. De var inte vilka som helst. Och samtidigt var de det! Men de skulle ha gott vittnesbörd om sig. Fulla av ande och vishet. Pastorerna fick styra upp det hela. De utvalde då Stefanus, Filippus, Prokuros, Nikanor, Timon, Parmenas, och Nikolaus – en proselyt. Behöver Gud proselyter för att betjäna sitt folk. Nej. Men han har det ofta. Och för att det står så. Nikolaus var en proselyt. Troligtvis var han ironiskt nog en grek i sammanhanget. Eller just därför. Han kunde de kulturella frågorna. Lynne, kynne och etikett. Och grekiska... Så utväljer vi människor! Inte Gud.

 

Vart vill jag komma? Jag vill komma fram till Stefanus och Filippus! För vart försvinner de andra i den bibliska historien? Var inte de också uttagna på samma premisser!? Som du! Som jag. Tro och helig ande. Fulla av tro och helig ande!

 

Stefanus, den första martyren. Han som får bli förblixten till det sken Saulus av Tarsus drabbas av på Damaskusvägen. Herren slog honom med blindhet. Ja, Herren. Och Filippus som blir en mäktigt använd Herrens tjänare. Vi känner respekt på grund av vördnad för Gud. Jag försöker sätta mig in i deras utväljelse. Att bära karotter och disk till och från grekiska änkor och förfördelade hebreiska kvinnor. Över allt ruvar den helige ande i en annan dimension. Och i samma dimension!!

 

Låt mig göra en mikrodykning i mänskligt. Ja i mänskligt. Diskaren vill lämna disken och få ett bättre jobb som servitör. Inte sant? Få uppvakta och ståta med ena armen bakom ryggen då pavan korkats upp. Eller hur? Med pressveck i kostym. Kyparen, han vill gärna slippa ryggbesvären av alla de tunga brickorna. Han vill planlägga menyn likt kocken. Och kocken, han vill bli VD för matstället bredvid. Så här är människan. Det kallas för karriärstege. Och alla vill vidare. Så här är det rent mänskligt.

 

Men i denna mänskliga värld vill Gud komma in. I det mänskliga. Genom det mänskliga. Med det gudomliga! Tänk om Filippus hade varit fin i kanten. "Ska jag plocka av grekernas tallrikar." Ja, det handlade om det! Eller Stefanus; "Varför skall jag alltid byta dukar och blåsa ut ljusen?" "Uppgiften avsjälar mig." "Jag vill ägna mig åt bönen och ordets tjänst." Vänta du bara! Stenarna, morgondagens stenar de ropar redan. Tig var stilla. I sinom tid skall också du få frambära din kropp till ett Gud heligt och välbehagligt offer. Din andliga tempeltjänst.

 

Gudsmännen fann sig i uppgiften. Ska gudsmän hålla på med sådant? Tjäna vid borden? Den helige andens låga var starkare än ögonblickets triviala tjänst att hålla gummorna i schack. Grekiska änkor och judiska kvinnor. Tänk att en konfrontation om matskålarna av det simplaste slag, kallade fram Filippus och Stefanus på scen, om du så vill. Vi känner andra konfrontationer. Martin Luthers tvist med en urartad kyrka. Och Jesus konfrontation med Saulus. Brytpunkter. Konfrontationer. Livet bryts mot varandra och en ny väg bryter fram. Den höga gudstjänstens väg. Den ena cellen slår ut den andra vid delning och livet går vidare. Brytningstider som är segertider!

 

Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken. Och plockade av borden. Vi behöver bli fulla av nåd och kraft. Vad betyder det att bli full av nåd och kraft? Det är då du kan säga med Jesaja; "Herrens ande är över mig ty Han har smort mig". Man kan aldrig uppleva det utan att först bli fylld. Helt fylld! 

 

Vad menas med att "Herrens ande är över mig?" Jo, det är när du är så full av nåd och kraft, att smörjelsen får ta plats också utanför dig. Över dig! Herrens ande är då över dig. Det är då bara tyngdlagen som håller kroppen kvar på jord. Varför finns tyngdlagen där? För att hålla Filippus kvar på jord. Annars hade inte kraftgärningarna blivit utförda. Kraftmätningen då det gudomliga möter bristerna i det mänskliga.

 

Jo, en gång försvann han och blev sedd i Asdod, förflyttad med hjälp av den helige andes kraft. Uppståndelsekraften. Du tyngdlag!

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln