_DSC7559Thommy4.MOBIL

2020 > 02

"Vakna, vakna! Klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad, för ingen oomskuren eller oren ska mer komma in i dig. Skaka av dig stoftet, res dig och ta din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion, för så säger Herren: Ni blev sålda för ingenting, och ni ska också bli återlösta utan pengar. Så säger Herren Gud."
Jesaja 52

Det här blir min sista text på någon vecka då jag kommer att vara upptagen med annat. Men jag kommer tillbaka!

Dagens text uppmanar oss att skaka stoftet av oss. Den säger att vi ska lösa banden från vår hals. Sion är förknippat med sång, med lovsång. Israels barn ville inte sjunga sina sånger i Babylon. De resignerade, med all rätt. Texten talar om att "klä sig i styrka ". Ta på dig din högtidsskrud! Det handlar om tillbedjan.

Det är så många kristna som är nedstämda, deprimerade och sänkta i själen. Många gånger handlar det om att den helige Ande som bor i den kristne inte kommer till och får utföra sitt arbete igenom oss. När lovsången tar vid förminskas de personliga problemen, som vi alla har. Tänk att man kan bedröva den helige Ande men man kan också pacificera honom i ett ljumt kristet liv. Så tragiskt! Klart att vi mår dåligt därinne då.

Nu tar jag med mig min vision om en biosalong och försvinner in i annat, för ett slag. Om du inte tror att jag är rätt man för denna sak om en före detta biograf, så har du rätt. Min position som för övrigt är sämre än den var för Gideon. Men Jesus är projektledaren. Han ska genomföra allt! Så tror jag.

Delar här nedan länken till en kör och en sång. Är denna kör sinnebilden för min vision? Varför inte? Tänk dig att vara pastor i denna församling och bära fram ett budskap. Du leviterar av smörjelse fram till talarstolen! Omöjligt annat. Budskapen behöver då inte vara uppskrivna på lappar för torra andar och tröga minnen. Du talar då under verbalinspiration och meningarna välsvarvas under stor skärpa genom den helige Andes ledning. Omöjligt annat! Smörjelse i en talarstol har inget med skrivna tal att göra. De är kryckor och käppar till sin motsvarighet. Profetissorna och profeterna står i kö för att få tala i sådana här mäktiga uppslutningar, där behoven kryllar, allt eftersom det finns människor där. Andens gåvor kommer då i bruk. "Alla kan få profetera men en i taget ", säger Paulus. Därför en i taget. Men det är knappast vårt ordningsproblem idag.

Det här är atmosfär för den helige Andes gåvor och Jesu närvaro. Detta är tillbedjan. Hur länge ska vi vara hänvisade till ungdomsprofilerade trendsättande kristna möteskulturer eller till konceptuell teologisk intellektualism som bara föder proselyter som sedan dör ut av nedstämdhet?! Säg mig det!

Det finns inga ekonomiska resurser, säger du? De sista pengarna gav vi till Karisma center... Det gör det visst det! Det kommer nya hela tiden och detta är inget missnöjesprojekt under fräna nyfrikyrkliga manèr. Det är det inte. Detta är ett skriande behov, egentligen. En vison så trygg i Gud som allra helst. Med eller utan pengar. Men det finns så mycket pengar att om alla gjorde vad de trodde på skulle en biograf kunna invigas till pingst. Herren behöver den och det för länge sedan! 

Öppna den här länken på din dator. Har du smart-TV kan du få upp den i större format. Dra upp volymen tills himlen ramlar ned över dig.

Varför tror du att det är lovsång i himlen? Därför att Gud tronar på vår lovsång.

"My life is in your hands":


https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

Flera spännande kontakter och samtal förs om evangelisation och om behovet av ett andligt hem. Många saknar det och vill känna sig hemma och välkommen. Det gör man ju i ett hem.

Jag skrev till en läsare så här. Det vill jag dela med mig till alla:

"Min tanke just nu är att dela ut flyers så ofta jag hinner. Nu blir det visserligen ett avbrott i två veckor, men sedan kommer jag att kasta mig över uppgiften igen.

Jag tänker så här; om en lokal skulle dyka upp imorgon så skulle den gapa ganska tom. Därför är det bättre - medan vi väntar, att evangelisera. Gud jobbar med de svåra bitarna och vi går ut på stan med flyers och når människor. Är det inte så evangelium alltid har nått ut?

Vad ska man säga därute på stan? Man ska vara sig själv och peka på Jesus. Det klarar vi med den helige Andes hjälp.

Ett fantastiskt givande arbete!
"

Thommy
 

Läs hela inlägget »
loading...

Mina vänner och läsare. I dag när jag gick genom stan passade jag på att fota de biografer som jag passerade. Och det fanns många bara inom några hundra meters avstånd. Halvfulla biografer... det kan väl aldrig vara lönsamt? Det bådar gott! Gud ska utvälja en åt sig.

När jag kom hem och laddade ner de här bilderna från mobilen till datorn och alla rationella tankar for igenom rummet om hur omöjligt detta är att kunna förvärva en biolokal (men ingen av de där tankarna biter på mig) så slog ett bibelord ner i mig - från ingenstans. Jag var tvungen att söka efter versen i lexikon för jag hade ingen koll på vart det stod eller i vilket sammanhang. Det är en enda mening. Så hittade jag den och det blev lugnt i rummet igen. Jag fick så jobba i fred. Kontexten är överväldigande.

Det är ett mening som Josef säger till Farao i Egypten. Josef som var en drömmare. Han kunde också tyda drömmarna. Annars är det meningslöst. Gud är god!

Men vad sa Josef till Farao? " Inte jag men Gud kan ge Farao ett gynnsamt svar ". Här har du det! Gud bygger själv sitt verk. Och han gör det gynnsamt. Det går inte alltid smärtfritt men Guds folk kom ut på andra sidan av Röda havet och in i landet. Det var målet.

Jag har varit inne i några av de här biograferna som är på bild. De är helt oskyldiga till min vision. Den ena har bättre förutsättningar än den andra. Men det är en annan sak.

Vill du vara med och be för den här saken? Gud behöver en gudstjänstlokal dit människor vill komma, ett andligt hem. Dit människor går med glädje och där engagemanget inte vet av några gränser.

Det är bara jag som förfäktar denna vision, vad jag vet. Jag har inga resurser och det finns ingen lokal ledig, än så länge. Gud älskar sådana här uppslag! Det vet jag. Och jag bär på en tro att han kan ställa det till rätta.

Jag har satt mig i rörelse och jag känner inte igen mig själv i det här. Det upptar mig varje dag och det med tillförsikt.

Du ska få se det med egna ögon. Så vill tron tala och den kan inte vara tyst!

 

Läs hela inlägget »

" Herren svarade mig och sade: Skriv upp synen och rista in den på skrivtavlor, så att den lätt kan läsas. Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte. Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst, den skall inte utebli." Habackuk 2:2-3

Jag är bärare av en vision. Men jag vill inte ge mig på att försöka beskriva den i detalj. Det kan jag inte. Då skulle jag också låsa mig till givna riktlinjer. Vi människor har våra föreställningar om hur saker och ting skall läggas till rätta och när det handlar om entreprenörskap så finns det många som har goda råd att ge. Ekonomin som också har sina självskrivna lagar och sina proffs. Men detta är inget upprop för mänskliga prestationer och lösningar. Detta är en vision!

Jag bär i mitt inre en före detta biosalong. Den ska bli ett andligt hem framöver. Vad är ett andligt hem? Det är en plats där människor samlas till gudstjänst. Där kan det finnas än det ena och än det andra. Där ska det också finnas ett kafè. En plats där vem som helst kan slå sig ner och träffa kristna människor. Jag har sett det och jag bär det ständigt inom mig. Jag är havande. Tro inget annat.

Är detta ett upprop? Nej, det är det inte. Men jag sjösätter min vision. Och jag ska påminna oss alla den dagen den står där. Orden av Habackuk i dagens text glöder i alla översättningar. Är detta en form av hybris? Nej: "Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser."

Hur ska detta finansieras? Jag hör många tänka så. Vem ska driva och vem ska förkunna? Vem ska sjunga och styra och ställa? Vem ska diska och vem ska täcka upp schemat så kafèt kan hålla öppet enligt skylten på den f.d. biografdörren? Och åter igen; hur ska den köpas? För ägas ska den. Jag vet inte detta. 

Jag måste på nytt ta mig in i bibeltexterna om Jeriko och hur ett nytt folk intog den staden. De intog den spektakulärt. Ett utopiskt intagande om du hade frågat Abraham och Mose. De var då döda sedan länge. Åtminstone hade det varit en enastående bedrift också i deras ögon och öron. Det skedde inte heller med förutbestämda insikter och strategier. Nej, det skedde genom ett under och genom tron! Jag får återkomma med den bibelutläggningen.

Jag upplever att mina första steg på Gamlabrogatan - Drottninggatan hör till denna vision. Det kan jag inte heller förklara. Blygsamma som de är. Jag är ju ingen given evangelist. Jag är heller ingen entreprenör. Likväl rör jag mig rätt in i denna vision utan en enda aning om nästa steg. Det låter mer än anspråksfullt.

Det är det också.

 

Läs hela inlägget »

I dag har jag stått i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan mellan kl. 11.00 -16.30. Det är så meningsfullt!

Några börjar känna igen mig också och en kom fram och sa att han hade sett mig tre gånger bara den senaste tiden. Nu, den fjärde gången vågade han sig fram och prata. Det är detta jag så gärna eftersträvar. Jag är inte där för att bli av med en hög flyers och sedan gå hem och känna mig nöjd. Nej, jag är där för att väcka och skapa gudsrelationer!

I dag är jag därför mycket glad. Fyrahundra personligen givna flyers med det mest centrala man överhuvudtaget kan delge en människa - gudsrelationer som är så personliga och djupgående. Tyvärr fick jag avbryta efter fem och en halv timma när det började regna ordentligt. Annars hade jag stått kvar ett tag till. Jag upplever ju hur jag bryter mark!

Nu kommer jag inte att kunna stå där i korsningen på tre veckor. Det är sorgligt. Jag kommer att längta ut under den tiden och jag lovar att komma tillbaka.

Det här är ett andligt jordbruk där jordmånen bearbetas. Frimodigheten kommer att gå jämna steg med tron och det kommer att ge avtryck.

Det är jag övertygad om.



 

Läs hela inlägget »

Nu är jag på väg ut! Det känns så rätt.

Gå gärna in på flikarna "Att bli frälst, "Dopet", "Andedopet" här på min hemsida. Där finns det nu lite vägledning och kunskap att ta del av. Jag ska lägga upp lite bibelrelaterad kunskap också i de olika flikarna.

Väl mött därute!


 

Läs hela inlägget »

I morgon har jag för avsikt att gå ut med evangelium igen. I korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan. Det känns angeläget då jag vet att det är en strid ström av människor varje dag som går förbi där i city utan tro och hopp i världen. Det gör det viktigt att skynda dit. Men det är något bortkastat att stå där redan klockan 10.00, har jag märkt. Särskilt när det är så kallt. Vid 11.00 - tiden rör sig fler människor, man når fler. Frågan att gå ut till människorna har blivit maktpåliggande.

Jag vill säga till dig/er som skickat in ditt bönämne till mig; jag tänker och ber för era behov varje dag. Jag bär dem med mig. Det är inte heller viktigt för mig att få veta vad saken gäller i detalj då Gud vet om allt. Det är det väsentliga. Gud ömmar för oss. Det är Gud som hör och svarar på bön.

Jag får ibland frågan om det är klokt att genomföra denna evangelisation utan någon organisation eller kyrka som står bakom mig. Vad är klokt och mindre klokt när så många människor är på väg in i evigheten utan kunskap om Jesus? Människor går förlorade av okunskap. Jesus måste göras känd. Det är mitt ärende. När blev ett nödläge strukturellt hanterbart, så säg? Heter det inte på ett bibelställe att Kristi kärlek "tvingade" dem ut med budskapet om honom?

Om ni undrar vad jag säger där ute så är det väldigt lite. Jag har ingen megafon. Jag ropar inte. Nej. Jag säger bara: "Varsågod." eller "Varsågod, min vän." eller " Gud välsigna dig." Sedan ger jag traktaten eller flyers. Jag genomför inte heller något teaterstycke med kristet innehåll. Så fånigt. Varför förställa sig? Sedan blir det alltid några samtal med människor som kommer fram och pratar. Det är givande. Jag har inget behov av att föreställa något. Jag representerar mig själv. Jag är där som Jesu representant och ändå är han med! 

Tack alla ni som hör av er! Tack alla ni som ber för detta. Tack Gud, att du som ger växten vakar över skörden. Hjälp att varje steg är taget av dig och att vi inte springer före dig av olika anledningar. Till det har vi fått trons vila som känner tillförsikt.

Ja, tillförsikt.

 

Läs hela inlägget »

Även i dag blev det fem timmar därute. Det är så outtömligt meningsfullt! Mellan kl.10.00 -15.00 stod jag i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan och delade ut flyers. Men idag blev bara hälften av dem utdelade. 250 stycken. Men det är gott nog. Detta är ett långsiktigt arbete, som sagt, och det var kallt. Andligt arbete går heller aldrig att mäta statistiskt. Det ska man komma ihåg.

Mycket berodde på att det var flera långa samtal med människor. Och några mycket korta och skräniga monologer. Det är märkligt. Det slår aldrig fel. De demoniska krafterna avskyr namnet Jesus och de kan då inte föra sig. De demaskerar sig själva. En besatt människa skrek rakt ut; " Jesus har aldrig funnits! Dra åt helvete! " Ja, det är deras kännetecken. Irrationalitet och plågsam ondska. Om Jesus aldrig har funnits då finns heller inget helvete. Inte sant? Det är följdriktigt. För Gud har bestämt en dag och en plats att slutförvara de onda krafter som terroriserar i människan. I helvetet. Den platsen är inte ämnad för människan. Det är det allvarliga.

Därför fick jag också säga till flera som led av all ondska som förekommer i världen att det kommer ett slut på den. Och det med besked! Fram till dess så ska alla människor få ta ställning till Jesus. Det är uppdraget. Bibeln anger bildspråket av en brud och brudgum när den talar om gudskontakten människan och Jesus emellan. Det handlar om kärlek. Kärleken måste besvaras. Ingen vill ingå ett förbund med någon av tvång. 

Så fungerar kärleken. Även Guds.

 

Läs hela inlägget »

På arbetsmarknaden och i samhället i stort mäts du oupphörligen. Dina prestationer och dina insatser. Suget efter dem är omättliga. Vi blir på så vis också konkurrensutsatta. Nöjesbranschen, som inte heller kan få nog i sina talangjakter... Men hos Gud är det annorlunda! Till honom får vi komma som vi är.

Jag tycker den här kören gjort ett så fint framträdande med enkla medel där ingen är stjärna på någon annans bekostnad. De framför bara sitt budskap. Så skall det vara.

Sången var en vanligt förekommande inledande gudstjänstsång på söndagar när jag växte upp. Men den håller för mer. Den tar tag i människoanden och släpper ut den. Långt bortom och över tidens krav.

Jag har lagt in den här på min sida tidigare, men gör det idag igen. 

https://www.youtube.com/watch?v=3ajY-xEw6ZU

 

Läs hela inlägget »


Det kommer också in flera verkliga böneämnen till mig. Jag vill säga till er som skickat in bönämnen, men även till er som jag möter på stan; jag tar era bönämnen på största allvar.

Jag kände att jag därför ville konfirmera det på något sätt. Eller kanske mer konkretisera det omhändertagandet. Jag har därför skaffat en bönebok. Det är kort och gott en anteckningsbok som bara jag har tillgång till. Där kommer jag att anteckna alla bönämnen och era namn för att komma ihåg er i bön. Det blir annars en mängd mejl som sedan kan falla i glömska om jag inte håller rätt på dem. Jag är ju rädd om vart och ett av dem!

Se den här böneboken som ett konkret uttryck för att jag bryr mig om er. Vi kan inte göra så mycket i oss själva - men Gud kan! Han som också har tillgång till det jag skriver i den. Boken har ingen sakral roll överhuvudtaget.

Den understryker bara seriositeten och boken är på riktigt.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: bönebok


I dag anlände ett nytt paket med 2.000 handaffischer. I morgon bär det av och ut igen till korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan där jag kommer att stå större delen av dagen. Jag känner att det är bråttom men under stort lugn. Jag ivrar.

Varför gör jag då detta? Därför att jag känner mig manad. Vad är det att vara manad? Ja, det är något helt annat än att vara manisk eller bipolär som blivit en populär samtidsdiagnos. Att vara manad det är något mycket särskilt och som den "erfarne" kristne ( läs: den som lärt känna igen Guds maning ) känner igen i sitt liv med Gud. Man kan då få genomföra saker som kan te sig väldigt märkliga. Men detta är inte särskilt märkligt. Att dela ut några flyers iförd ett plakat det gör även människor i en profan verksamhet då man kanske vill få in fler bordsgäster till dagens plankstek under lunchtid. Men jag upplever mig manad.

Jag kan berätta om en man som var sjöman. Han var också troende. Gud sa åt honom att kasta sin bibel i vattnet när han var ute till havs. Han lydde. Det var en inre maning. Många år senare så kom han till Sjömanskyrkan i Göteborg. Där stod en man och berättade hur han långt ute till havs hade hittat en bibel som låg och guppade i vattnet. Han tog upp den, torkade den och började läsa. Så kom han till tro på Gud och vittnade nu själv om sin frälsning! Sjömannen som då fick höra berättelsen kände igen sig och berättade att det vara han som hade kastat bibeln i vattnet. En sann och otrolig historia. Så fungerar den helige Ande i en människas liv. Han talar och leder. 

Så vägledde också Gud Filippus som fick gå ut på en gata, tom på folk. Han fick uppmaningen att gå dit "mitt på dagen ". Mitt på dagen - när är det? Ja, den italienska bibeln är tydligare på den punkten. "Alzati e và verso il mezzogiorno, sulla strada che da Gerusalemme scende a Gasa essa è deserta." Han skulle gå ut klockan "mezzogiorno ". Klockan tolv. Det är mitt på dagen det. Då är det lättare att passa tiden. Vidare så skulle Filippus skynda sig fram till den etiopiske hovmannens vagn när han väl fick se den. Han skyndade sig. Så leder Gud!

Den som är manisk kan inte låta bli. Han gör massa saker av tvång. Men den som är manad kan låta bli men väljer att göra. Det är den väsentliga skillnaden. Du gör ett medvetet val. Guds Ande är en vägledare och följer man hans maningar då är det i höga syften men inte alltid helt överblickbara. Det är det dyrbara. Det har inget med självmedvetenhet att göra. Det handlar om lydnad och en inre drivkraft som övervinner hindren.

I morgon kommer jag att dela ut femhundra flyers igen. Det tar minst fem timmar med brake för lunch.

Jag känner mig buren av mångas förböner och uppburen av den kraft som Gud ger. Det här är större än jag och det är ännu större i ett framtida sammanhang. 

Till dess genomförs det. Gud välsigna alla läsare!

 

Läs hela inlägget »

Jag väntar just nu på att en ny sändning av flyers skall komma. Sedan går jag ut igen till gatukorningen utan tillstånd och avgifter. Det är den urbana allemansrätten när man går ensam.

För er som kan tänkas följa efter så har jag använt mig av flyers i A6 format - exklusivt matt papper. Fint är det! De kostar ca.30 öre/st. Det går säkert att få till ett bättre pris. Styvheten i pappret och formatet gör att mottagarna inte knölar ihop och kastar det. Det är bra! De viker istället ihop det och stoppar det i fickan. Jag kan rekommendera upplägget. A5 flyers i tunt utförande är otympliga, omedgörliga och lätta att knöla ihop. De blir mat för papperskorgar.

Jag kommer att lägga in några flikar i övre kanten (längst upp till höger på mobilversionen) på min hemsida med grundkunskap och vikten av att bli frälst. Och annat. Sedan håller min webbleverantör på att omforma sidan helt och hållet. Det blir spännande och se hur de lyckas med det.

Frälst är ett bra begrepp i fliken. Lika bra att både behålla det gamla "kristna fackuttrycket" men också att sprida ut vad det betyder. Det betyder kort och gott att man lämnar sitt liv till Jesus och låter honom rena själen. Det betyder att man får sin synd förlåten. Låter det abstrakt? Det är det inte. Det är ett gripande möte, kan jag berätta. Det gör Jesus på momangen när du känner och bekänner med ett uppriktigt hjärta att du har behov av det. Frälsningen är ju en hjärtesak och inte en förnuftsfråga i första hand, men vi måste naturligtvis ta beslutet genom vårt förstånd. Då förnyas också vårt sinne genom det mötet.

Det är förödande att inte bli frälst.  Ingen vill gå evigt förlorad! Det kan jag försäkra dig.

När man sedan blivit frälst, döps man och anropar Gud om ett rent samvete. Det har man redan i omvändelsen och genom frälsningen men man vill också göra ett avslut på det "gamla livet" i biblisk mening. Det sker i dopet som är en begravning av det gamla livet och en uppståndelse i ett nytt liv. Mäktiga saker!

Det kommer alltså att dyka upp texter under olika flikar i övre kant som det redan nu gör om dopet.

Evangelisationen är i en spännande fas då jag också får många fler besökare till min hemsida via mina flyers. Men som jag säger därute på stan; det är inte syftet. Verkligen inte! Mitt syfte med min hemsida är att man ska kunna få tag på mig. Och att man ska kunna be om hjälp. Jag har inget att komma med i mig själv. Men Jesus!  

Han som lämnat evangelisationens stora uppgift på entreprenad.

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

  • Siri » En kristens karaktär:  ”Underbart!”

  • Märta » Guds kroppsspråk:  ”Andefylld, levande undervisning ger du oss Thommy. Tack för det och all välsigne..”

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

  • Siri Åkesson » När frikyrkan rekryterar:  ”Man blir mörkrädd. ”

  • Märta » När frikyrkan rekryterar:  ”Så väl reagerat och skrivet, broder! Man blir ju mörkrädd inför den sortens efte..”

  • Thommy » Förbönstjänst:  ”Tack själv, Märta! Du som fått en gåva att öppna himmelens fönster utifrån. Så v..”

  • Märta » Förbönstjänst:  ”Tacksamt läser jag vad du skrivit här. Jag blev själv påmind - blev uppmärksam p..”

  • Märta » Herrens ord:  ”Gud välsigne den som inte tiger när det är dags att tala!”

  • Leif Backman » Den blekgula hästen del.2:  ”Som av en händelse såg jag i TV-tablån att det går en deckare som heter ; Den gu..”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

  • Siri » En kristens karaktär:  ”Underbart!”

  • Märta » Guds kroppsspråk:  ”Andefylld, levande undervisning ger du oss Thommy. Tack för det och all välsigne..”

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

  • Siri » En kristens karaktär:  ”Underbart!”

  • Märta » Guds kroppsspråk:  ”Andefylld, levande undervisning ger du oss Thommy. Tack för det och all välsigne..”

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

Arkiv

Etiketter