_DSC7559Thommy4.MOBIL

Han har medlidande

"Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd." Hebr. 4

Tydligen så hade översteprästen svårt med mänskliga svagheter. Eller svårt för dem. Kan man tolka texten så? Ja, för bibeln sätter Jesus som är vår överstepräst inför Fadern i motsats till andra i prästfunktionen och deklarerar att Jesus kan ha medlidande med våra svagheter. Översteprästen kunde kanske inte ha medlidande för sin professions skull. Synden behövde stå där i fullt fokus och fördömas. Förklaringen är inte otänkbar. Översteprästen var den högste inom den mänskliga kulten, Guds hus förvaltning. Han borde egentligen ha stort medlidande. Med vad? Med synden? Nej. Med svagheterna! De kan vara många och på olika plan i livet.

På ett annat ställe heter det att "människorna var illa medfarna ". Är inte det många gånger vår lott? Vi drabbas av livets tillfälligheter - som med tiden visar sig vara bestående och långsiktiga. Själafienden är en verklig strateg. Han vet hur vi fungerar och han gör allt för att fälla vårt mod och grusa vår framtid.

Alla bär vi på en karaktär, en natur, med egenheter och själsliga särskildheter. Ja, någon är för impulsiv. Någon är för hämmad. Sättet vi förhåller oss till vår natur - vare sig vi forcerar vår personlighet eller vi önskar att vi vore annorlunda, det kan försätta oss i trångmål. Ohhh... vilka rika ämnen för Guds ömhet! Jesus som såg och hälsar till Petrus innan hanen gol. Han använde en tupp som tidskronologiskt riktmärke. Det är medlidande och ömhet det.

Nyckelordet är frestelse. Jesus var också frestad - fast utan synd. Vår natur en insjö av frestelserna. Det är våra reella svagheter. 

Elia var svag vid ett flertal tillfällen. Då sände Gud ängeln. Han sände också korparna. Varför då? I det ena fallet är det övernaturligt. I det andra fallet som med korparna är det onaturligt men inom ramen för Guds ordning. Det är så fantastiskt! För när såg du senast korpar komma och mata dig, de svarta fåglarna med eget skarpsinne, som ständigt vakar över stora områden för en mumsbit för egen del? Sällan. Nej, aldrig.

Vi behöver ibland Guds änglars hjälp. Ibland behöver vi något mer närliggande men med Guds särskilda omsorg inbakad i lösningen, på våra problem. Då kan Gud sända en korp med kött och bröd. Det är ju lika stort!

Vi behöver tillkortakommanden. Vi kommer att frestas över vår förmåga - och falla. Det är ingen fin rubrik. Men hur skulle vi annars vinna frälsning? Om inte nåd fanns? Hur ofta har inte Herren mött upp med sin stora förståelse och lyft varje uppriktig själ tillbaka till hans hjärta igen? 

Vi har inte en Överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln