_DSC7559Thommy4.MOBIL

2013 > 06

   



                   - GLAD MIDSOMMAR ! 

Läs hela inlägget »

"Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje."   1Pet. 1:5.

Låt er! Tillåt er eller ställ er till förfogande. Det är nyckelordet här i texten. Vidare övergår Petrus till bilden av en gemenskap likt uppförandet av ett hus. Han uppmanar oss att vara en sten i förhållande till andra levande stenar. En levande sten! Och levande i motsats till en död sten. Knepigt beskrivet men inte omöjligt att förstå.

Tågbanan, vår förtids stora genombrott och den tidens snabba väg för tung och kollektiv trafik. Man kom på att lägga rälsen på ett berg, ett söndersmulat berg. Stenarna också känt under namnet; makadam. Makadamen ger fäste åt slipers som bäddas in med kantiga och olikformade stenar under rälen . De utgör tillsammans ett fundament. De ligger inte där planlöst. De blir till en väg för tågen.

Men även makadamen blir efter en tid uttjänta. Belastningen och tyngderna som far fram över rälsen skapar stora påfrestningar på makadamen som gnider och nöts ner mot varandra. Med tiden kan hela banan bli ostadig. Åtgärder måste vidtas och makadamen bytas ut. Byter man inte ut makadamen  kan säkerheten äventyras och hela verksamheten gå om intet. En olycka kan då ske.

När Petrus uppmanar oss att vara en levande sten förutsätter det kvaliteer. De kvaliteer vi individuellt fått av Gud.  Huset behöver din kantighet, din karaktär och hållning. Det ger stadga åt de andra levande stenarna! I ett husbygge är varje del väl avmätt. Du är avmätt! Du passar in någonstans. Men är du en död sten, om vi lånar Petrus bild, då ger du dålig stadga. Därför betonar Petrus att det är levande stenar som uppbygger. 

Att låta sig uppbyggas och vara levande sker under frivillighet. Inte av nöd tvungen eller av tvång. "Att låta sig" har med ett eget valt beslut att göra. En kristen skall inte vara ett mähä. Karaktären, det är de hårda och vassa kanterna. Gruppen, gemenskapen skall sedan tillsammans utgöra ett heligt prästerskap. Vilka fina bilder och ord av Petrus. Han refererar till en gudstjänstordning som förbliver. Inte tält men byggnad. Det talar om varaktighet. Men då stenarna är döda, återstår bara en prästtjänstordning med rutin och ritual. 


 

Läs hela inlägget »

Gjorde ett trevligt fotofynd igår. Auktionsfirman höll sig god med en loppis av allt överblivet strul. Ett bordsstativ i ett sinnrikt konstruerat Leitz utförande låg och skräpade. Säkert plagiat men trevligt ändå, tänkte jag.  Stativet är funktionellt.

Man ville ha 25:- för stativet. Det får det vara värt, tänkte jag. Vid en närmare betraktning så kostar det 50 gånger mer än vad jag själv gav.

Det stod Ernst Leitz Wetzlar i botten på skruven.

 

Läs hela inlägget »

Nästan dagligen ser jag en duvhök vid min bostad. Nästan. Jag kan åtminstone se skymten av henne. Men nu har hon varit frånvarande sedan jag såg henne bli betäckt av hanen. Då låg snön kvar på sina håll.  Jag tänkte jag skulle utröna vart de har sitt bo. Ungarna borde vara relativt komna nu.

Jag drog till skogs. Rätt som det var, ett par hundra meter in i skogen blir jag omkörd av henne. Hon hade ett byte i klorna och flög ett par meter ovanför mig. Hon var hårt jagad av en duva som hade förlorat sin unge. Det förstod jag av sammanhanget. Det fanns inte en chans att svara upp med en bild så snabbt. Allt var över på ett ögonblick. Så jag satte efter i samma riktning med en barnslig iver och en medfödd oförmåga att kunna lyfta. Blicken kan inte heller vara fokuserad framåt i det läget. Det vore förödande i den typografin. Jag tappade naturligtvis fåglarna ur sikte.

Men hundra meter senare in i skogen ser jag henne sitta på en nedfallen fura, snett bakom mig. Vaksamheten är då total. Skall man se en duvhök och hinna plåta är det koncentration och vaksamhet som gäller. Nu var det bråttom med kameran. Hon hade redan sett mig. Hon skulle lyfta när som helst. Men det är själva sporten - att få en bra bild då hon blir överrumplad. Tänk att ta bilden utan gömsle eller andra atteraljer. Det är ljuvligt. Njut av bilden, skärpan, gracen och vitaliteten. Tyvärr är en gren i störande position bakom henne. Men vad gör det? Hon har ungduvan i klorna. Jag störde henne mitt i maten. 

 Att gå ut i tjugo minuter i skogen och tro sig få fota duvhök och sedan komma hem med en handfull fina bilder. Det är en underbar naturupplevelse. Lyckligtvis är den tagen med spotmätning. Det ger rättvisa åt fjäderdräkten och ger den friska färgen i löven. Brännvidden är 400 mm vid bl. 5,6. Nikon D4.  Visst håller bilden? 

Om jag hade en ljudfil skulle du få höra den enorma tystnad i kombination med koltrastarnas sång till den begynnande eftermiddagen, i den djupa skogen. Två figurer tävlade just då om den högsta koncentrationen. Duvhöken och jag.  ( klicka på bilden )

 

Läs hela inlägget »

Nu har jag anmält mig till Stockholm Marathon 2014. Man måste vara ute i god tid. Platserna tar fort slut. Nu är ribban satt och den 31 maj blir det av. Det blir mitt tredje Marathon - om man nu skall räkna med förra årets bravad. Det var i närmast en kustjägares insats, i regn och rusk. Om jag inte minns fel avbröt över 6000 löpare loppet. Men det är att gå i mål som räknas. Nästa år är det en avsevärt bättre tid som gäller.

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter