_DSC9211-2.Mobilen

Profetens pris

Bilden är tagen från en konstutställning i Köpenhamn jag besökte för några år sedan med målningar av Bob Dylan. Därinne rådde fotoförbud. Bilden är tagen från en konstutställning i Köpenhamn jag besökte för några år sedan med målningar av Bob Dylan. Därinne rådde fotoförbud.




Den amerikanska sångförfattaren Bob Dylan har tillägnats Nobelpriset i litteratur 2016. Det finaste pris man överhuvudtaget kan få... utan att ha skrivit en enda bok. Dylan har nu några veckor på sig att rätta till det. Han som vid 75 års ålder aldrig skulle komma på tanken att ens skriva en självbiografi, famös som han är. Men samtiden älskar honom så högt att han inte behöver det. Han får det finaste priset ändå. Robert Zimmerman, som han egentligen heter, verkar vara så djupt sårad att han ännu inte kommenterat det hela. Jag börjar förstå honom. Han kan kosta på sig det. För prissumman är han inte i behov av. Och berömmelse vill han finna på egen hand. Utmärkelsen slår också snett eftersom han aldrig författat något litterärt verk utifrån prisets anor, utan bara rimmat texter till visor som rört vid folk. Det retar självbilden. Det gäckar gycklaren. Omvärlden har härmed delats i två läger - precis som när den italienske dramatikern Dario Fo fick sitt Nobelpris i litteratur 1997. Dario Fo som likt Dylan betraktades stå vid sidan av samtiden och hymla om den, men samtidigt ansågs stå mitt i den och förklarade den. Likt ett ödets ironi avled Dario Fo samma dygn som priset till Dylan offentliggjordes. Vad betyder det? Ingenting. 

Det finns även kristna priser. Ja, priserna är inte kristnade men de riktar sig till särskilda kristna som har uppfyllt måttet av en god verksamhet. Stiftelser och stipendiestyrelser genomsöker den kristna världen i jakt på profiler med rätt inriktning och hållning. Där kompromissas det oavlåtligen. Den ene är nämligen inte den andre lik och de flesta förkunnarna är omaka. Få är andesmorda. För många är akademiker. De nya håller inte måttet. De äldre dör ut. De enstakas inriktning skall belönas. Och prisas. Stipendierna skall ses symboliska i symbolikens tidevarv. Annat är väl inte heller meningen. Men som om pengar överhuvudtaget hade med evangelium att göra. Och diplom... Bibeln är kliniskt ren i att blanda dessa element. Den egna äran eller andras berömmelse. Skriftens förkastelsedomar är därvid stenhårda. Men vi vill så gärna sätta på pedestal och själva göra oss ett namn. Istället borde prispengar för evangeliskt arbete betraktas för får och getter som bräker i kön bakom Saul. Tillspillogivet. Onyttigt. Egocentriskt. De främjar bara egenkärleken. Odla inte sånt. Fråga profeten Samuel om saken.

Jag kan i viss mån förstå Dylans arrogans. Han som blivit kallad för att vara text profetisk. Profetisk utan Gud. Är det överhuvudtaget möjligt? Nej, då får det vara.

Det är lika illa att kalla Bob Dylan för profetisk som det är att ge en evangelist diplom för god förkunnelse med några tusenlappar i pris. Att vara prisgiven är ett dåligt tema i skriften. Dylans företräde verkar ändå vara att han känner sig äcklad intill frånvaro av sina egna kommentarer. Tänk å sin sida att vinna pris för att man förkunnar evangelium bra eller föredömligt. Det måste bara vara fel på en sådan omnämning och utnämning. Förr skinnflådde man profeterna. Så närgånget. Fråga Jeremia. Han vet en hel del om att få det priset.

Blonde on blonde? Nej. Boldness on boldness.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln