_DSC9211-2.Mobilen

Guds styrka är dold.

" HERRE, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. HERRE, låt ditt verk få liv igen i våra dagar, låt det bli känt i vår tid. I din vrede må du tänka på att förbarma dig".

"Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Sela. Hans härlighet övertäcker himlen, av hans lov är jorden full. Hans glans är som ljuset, strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold".

"Framför honom går pest, och brinnande feber följer i hans spår. Han träder fram och jorden skakar, för hans blick bävar hednafolket".

"Urgamla berg splittras, eviga höjder sjunker ner. Hans vägar är eviga." Hab. 3.

 

Habackuk är en nästan helt okänd profet. Detta är hans bön. Behöver sådana bedja? Ja. Hur skall de annars kunna höra? Bönen är deras hörselorgan. "Herre, jag har hört!" Så börjar han. "Och jag bävar", som resultat. Gudsmannen hade hört om Herren och fattats av oro. Ja, jag kan skönja att det rister i mannen, för Herren fattas honom i hans samtid. Gapet är för stort! Hans själ kan inte rymma Gud och i hans omgivning syns inget av Guds gärningar. Guds resurser pockar på mannen. Och mannen på dem! De "retar" honom. De eggar honom. Bibeln kallar det för att Gud "uppväcker" profeter och nasirer. De blir retade i en positiv bemärkelse. Habackuk är havande med Gud och finner ingen ro. Där har du en gudsmans stora tjänst: att dra ner himlen över sin samtid! Jesaja ropar: "Oh att du lät himlen rämna och kom hit ner, så att bergen skakade inför dig".  Jes. 64:1. 

 

"Herre låt ditt verk få liv igen i våra dagar", så skriver Habackuk. Profeten tar sikte på Gud och inte på omständigheter. Att vara omständig är att vara krånglig, inte sant? Det är synonymt med omständigheter. Omständig och omständigheter. Jag gör dem härmed till singularis och pluralis. Inför Gud är det så! Inför den allsmäktige finns ingen begränsning. Tron den ser möjligheterna i Gud, inte omständigheterna. Tro på Gud, människa! Det behöver vi också få hjälp med.

 

Vad säger Habackuk? "Strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold".

 

Vilken ljuvlig beskrivning. Och viktig! Har Gud dolt sin styrka i sin hand? Javisst! Det ser du väl? I omständigheterna!! Omständigheter och i vår omständighet. Gud vill gemenskap. Det förutsätter något mer än "ett mellan mänskligt" kallprat i ett alltmer sakralt kyrkoliv och förvriden kultur. Gud kan göra allting nytt! Det förväntar vi, det förbidar vi, det påskyndar vi, intill hans tillkommelses stora dag. 

 

"Strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold". Påminner inte det om Jesus spikmärkta händer? Det är ett ord att vila på. Det är ett ord att gå på. Det är mer än en förtröstan. 

 

Det är en väldig utmaning!

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln