_DSC9211-2.Mobilen

Sergels Torg idag

Anne delar ut frukostpaket Anne delar ut frukostpaket

"Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida .
 
Även den rike dog och blev begravd. I helvetet , där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.
 
Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."
                 
                                                                                                                        
Lukas 16.

Sergels Torg i morse. Bulgariska och rumänska romer men även några fattiga från Ungern har intagit plattan. Det har dom gjort sedan i somras.
För den som vet hur det ser ut mellan Sergels Torg och de ytor som finns under glaskupolen och fontänen mot Gallerian, kan få en föreställning om hur det ser ut när upp till hundra människor sover längst med skyltfönstren i kylan. Imorse bjöd vi på frukost. Som en droppe i havet. Om två timmar är dom hungriga igen...

Jag vill skynda till texten i Lukas.

Varför ber den rike mannen som namnlöst får stå prototyp för orättfärdigheten - rätt in i vår tid - om att just Lasarus skall komma och låta svalka hans tunga med en droppe vatten? Varför just Lasarus och med så låga anspråk? Vad förslår en droppe? Har du också läst om vilken eskort Lasarus får till paradiset. Men den rike mannen dör och blir begravd utan någons mottagande. Han plågas svårt.

Har du tänkt på att det är Abraham som är referensen här. Det är inte Moses. Då vore omständigheterna huggna i sten. Han är lagens representant. Inte heller någon annan framstående profil omvittnas. Det är inte heller Jesus som tar emot Lasarus. Det beror naturligtvis på att det är Jesus som berättar händelsen på denna sidan av evigheten. Och om Jesus berättar något så är det både viktigt och äger relevans. Men det är Abraham som relateras till händelsen och skapar förbindelsen in i nya testamentets förbund. Varför? Därför att "Vi är Abrahams barn enligt samma löfte". Det skapar auktorisation och giltighet. Det gör också berättelsen trovärdig. Abraham är en historisk person.

Det står om Lasarus att han önskade äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Alltså åt han från den rike mannens bord men inte tillräckligt mycket för att bli mätt. Han låg vid porten. Förmodligen låg han i den rike mannens närhet och blev utfodrad. Står det inte i en annan översättning att "han åt smulorna som föll från den rike mannens bord?" Det är hur som helst en omskrivning för samma sak.

Vi uppmanas i skriften att dela vårt bröd med den fattige. Det må då vara skillnad på att dela det man själv behöver och det lilla överflöd som faller ner som smulor. Jag vill inte pressa texten men överflödet klarar vi av att dela med oss utav. Det utgör smulorna. 

När nu den rike mannen ber om att just Lasarus skall komma med ett finger doppat i vatten så beror det på att han korresponderade med Lasarus erfarenhet av att lida. Och det faktum att Lasarus i någon mån stod i skuld till den rike mannen. Enligt honom. Han åt ju smulorna som föll från hans bord! Han ville vända sig till någon som förstod hans lidande i evigheten. Han tyckte inte att han kunde göra mer anspråk på lindring än det han själv hade gjort gott för andra i tiden. Han var lika snål där som här. Vilket hemskt scenario! Debet och kredit. Utan nåd! I helvetet finns det ingen nåd.

Jag avslutar denna tunga berättelse som på någotvis får liv och kastar mig rätt in i den rike mannens position. I jämförelse med de romer vi delade vårt bröd med idag, så är vi rika jag och Anne. Rika på mycket. Ur ett strikt etiskt perspektiv har vi endast gjort avkall på våra smulor. Det är ingen självgodhet i det. Så är det sagt. Vi har inte delat vårt bröd med den fattige. Vi har inte fått vårt liv inskränkt av att hjälpa till med en frukost. Men det ger också den fina insikten att fortsätta att ge till de behövande. Det är meningsfullt.

Det är Abraham som är föreståndare för mottagandet i berättelsen. Därför får vi vandra i tro! Vi får tro att de få bröden i bildlig mening skall välsignas åt alla håll. Det är en kulturprotest och det är en mission.

En kvinna frågade imorse vilken religion vi tillhörde. Ingen religion. Jesus! Det räckte.

Den dagen Gud söker henne vet hon till vem hon skall gå.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv