Den snikne aposteln

Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om. Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat den till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid ."

En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus, eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.
  Johannes 12:1-11

 
Knappt en vecka innan Jesus skall avsluta sin gärning och dö på korset inträffar denna händelse. Berättelsen är gripande och har många anknytningspunkter.

Visste Jesus vid detta tillfälle om att han skulle dö? Förvisso. Påsken är förebilden på Jesus död och uppståndelse. Jesus var förmodligen medveten om det redan som tolvåring att han skulle dö en påskhelg. Det var ju därför han kom. Och han säger det sex dagar innan den årligen återkommande påsken just detta år: ”Hon har sparat den till min begravningsdag.”  Hur många år hade hon sparat oljan? Hur många påskhelger? Det vet vi inte. Men Judas visste nog. Vilken samvaro det måste ha varit med den vetskapen i bakgrunden. Jesus hade ju talat mycket om sin bortgång och gjort sig trodd utan att för den skull vara dödssjuk. Så ödesmättat det måste ha varit. Påskalammet.

Det finns i denna berättelse så många sidor av Guds rikes närvaro. Så många uttryck för den enastående frihet som det för med sig att vara i det riket. Och å andra sidan denna världens sätt att mäta och väga som inte går att förena med Guds rike. Det finns överhuvudtaget ingen bro att hänga däremellan. Det är en oöverkomlig avgrund befäst där emellan.

Först vill jag nämna om Lasarus. Det är ju inte den Lasarus som jag tidigare skrivit om i mina texter. Det här är Lasarus som Jesus uppväckte från det döda. Denne Lasarus verkar faktisk vara en av Jesus personliga vänner. Vi vet inte så mycket om honom. Han säger aldrig något. Han skriver aldrig något. Evangelierna berättar stundom om honom och då i en mer alldaglig och vardaglig gemenskap med Jesus. Johannes, Jakob och Petrus tog Jesus med sig då han på ett särskilt sätt var verksam i sin gärning. Men om Lasarus läser man inte om sådant. Lasarus kallades inte till lärjunge. Han är inte med och förkunnar om Guds rike. Han botar inte sjuka. Han predikar inte. Men Jesus ligger ofta till bords och umgås med honom. Han verkar ofta vara tillsammans med Jesus. Lasarus, Maria och Marta. De var med Jesus men inte för att göra saker utan bara för att vara med honom. Jag tycker det är så gripande. Kanske de på ett mänskligt plan motsvarade de tre apostlarna: Petrus, Johannes och Jakob. Jag tror i och för sig inte man kan göra den jämförelsen men om du är med i en G12:a, så har du nåt att bita i och kan foga en mattetabell ytterligare till visionen. Du som går dig trött av människobud. Sela.

Har du tänkt på att Jesus helade en soldats öra när han greps i Getsemane. Men han återuppväckte inte Judas Iskariot i en förlåtande anda då han hängde på korset. Det kunde Jesus ha gjort! Judas hade ju fullbordat sin uppgift. Han var fördärvets man. Av fri vilja. Jag skriver det igen: A v   f r i   v i l j a. Jesus kom och han dör på ett kors med de iscensatta händelserna. Men nej, Judas förblev fördärvets man och uppvisar en otäck sida hos oss människor. Den är inte specifikt hans. Den är allmänmänsklig. Däremot uppväckte Jesus sin vän Lasarus. Jesus personlige vän. Aposteln Judas...jag tycker det skär sig så. Likväl var han en av de utvalda. Kallad. Utvald. En förrädare. Fördärvets man.

Maria tar i berättelsen en flaska nardusolja som hon sparat till Jesus begravningsdag. Äkta nardusolja. Judas Iskariot med sinne för affärer har tydligen redan kollat upp vad Marias egendom är värd. Han googlar inte på priset för flaskan för han vet redan vilket pris den betingar. Trehundra denar. Svensk folkbibel uppger att en denar motsvarade en dagslön för en arbetare. Värdet var alltså tio månadslöner för vanligt folk. En ansenlig summa. Nästan en årslön. Hur många gånger hade Judas tänkt på Marias egendom? Många gånger! Och relaterat den till de fattigas behov? Inte en enda gång. Men nu vågade han det. För nu var den förbrukad och nu kunde han ge utlopp för sin egen egoism väl kamouflerad av sina fromma utfästelser. Han är som vi andra. Vi ger och vi blåser i trumpet. Vi delar ut och vi låter den högra handen få veta vad den vänstra har gjort. Det är bara andra sidan av samma mynt. Vi är alla i stigande grad besudlade av penningens makt och av vår egoism. Silo.

Låt mig få lämna Maria för ett slag – även om jag vill dröja kvar vid hennes exempel. Hon struntar helt tvärt i Jesus begravning och fokuserar på Jesus medan han är i livet. Likt en som köpt en present men inte orkar vänta att få ge den vid rätt bemärkelsedag. Jesus säger ju att hon sparat den till hans död. Hon balsamerar istället honom mitt i livet och bryter med alla seder och bruk. Hon kunde ha balsamera Jesus enligt egyptiskt sed – vilket det enligt deras sed anstår en Gud - och det hade varit lika dyrbart och fint ändå. Jesus, konungarnas konung och Herrarnas Herre. Svindlande större än Faraonernas Faraon. Men han lever i evighet så hon gjuter oljan över hans fötter och torkar dem med sitt hår medan han är i livet. En Guds rikets gärning fri från rum och tid.

Nu säger Judas Iskariot att man hade kunnat sälja flaskan och delat ut pengarna till de fattiga.  Judas som tydligen hade hand om Jesus och lärjungarnas medel.

( Jag vill fortsätta min text i nästa blogg, så håll utkik. Texten blir annars för lång.)


 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Siri » Fader förlåt dem...:  ”Dit behöver vi alla komma om och om igen!”

  • S. Anderberg » Tack för mig:  ”Broder! Såg din sida för första gången idag. Hoppas att du ändå får detta mejl. ..”

  • Siri » Gud är inte oordningens Gud:  ”Amen broder Amen! ”

  • Claes Mård » Tack för mig.:  ”Det är tråkigt om din röst tystnar Tommy men jag förstår din känsla. Man blir t..”

  • Siri » Tack för mig.:  ”Om du känner frid över ditt beslut så är det ok,då har Gud nånting annat för dig..”

Bloggarkiv