_DSC9211-2.Mobilen

Inget tidigt fikon

Låt oss gå till Mika bok. Varför? Därför.

"Ve mig! Det är med mig som när frukten är insamlad om sommaren, som när efterskörden efter vinbärgningen är slut. Ingen druvklase mer finns att äta, inget tidigt fikon som jag har längtat efter. De fromma är försvunna från jorden, ingen bland människorna är ärliga. Alla ligger de på lur efter blod, var och en vill fånga den andre i sitt nät. Deras händer är skickliga att göra det onda. Fursten begär gåvor och domaren mutor. Den mäktige kräver öppet vad han har begär till. Så gör de gemensam sak. Den bästa bland dem är som ett törnsnår, den ärligaste värre en törnhäck. Det kommer en dag för dina väktare, din räkenskapsdag. Då grips de av förvirring. Tro inte på någon min vän, lita inte på någon förtrogen. För henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar. Ty sonen föraktar sin far, dottern trotsar sin mor, sonhustrun sin svärmor, och var och en har sin egen familj till fiender".  Mika 7.

Profeten? Igen? -  Ja, profeten. Han, dystergöken har fått orda. Ännu och ytterligare. Hans pessimism vet ju inga gränser och hans okvädesvisor har inget slut. Inget verkar duga åt honom.

Men låt oss istället ta tid och lyssna på honom. Låt oss låna ut vårt intellekt för att försöka förstå mannen som sjunger så i otakt med oss andra. Han som verkar ladda ur sin egen förstärkare och spräcker våra trumhinnor och stör oss i vår fallenhet till förströelse. I vår outtalade resignation. Varför välja profeten? Måste man inte ha tillstånd att tolka en sådan? Nej, lika lite som han själv gavs tillstånd till detsamma – av andra! För frukten är insamlad och den är usel. Och ingen av de fromma finns längre kvar. Sanningsskrift har ingen åsikt om sin brevbärare. Bara portot är betalt. Portot är för evigt betalt av avsändaren - Jesus Kristus. Gå därför ut och gör alla folk till lärljungar.

Den som upplevt katastrofen sysslar inte med etikettsfrågor vid de likgiltigas och besviknas invändningar. Hör på Mika! Han blöder. Han ser ut. Han ser in. Han vänder och vrider på förhållanden och ser dem genom sin egen upplevelse och Guds givna uppfattningsförmåga. Då går ingen fri. Alla drabbas. Men alla erbjudas också nåd.

Låt mig få rada upp hans upptäckter. De fromma är borta. Sommaren är över. Skörden är bärgad. Ingen druvklase finns kvar. Alla ligger på lur – efter sitt. Fursten begär. De mäktige kräver. De bästa är som törnsnår. De ärligaste värre än en törnhäck. Tro inte någon vän. Mellanmänskliga problemen söndrar alla normala förhållanden. En rätt så dyster iakttagelse.

Missade jag inte något i Mikas sökande efter något ordinärt? Och  g e n u i n t .  Ja, det gjorde jag. Och det medvetet. Jag vill lägga det på en egen rad i denna krönika. Den är beskriven i negation och hopplöshet av Mika. Profeten uttrycker ett behov. Och han formulerar den för dig och mig. Vi kan göra den till vår. Det får vi göra. Vad skall vi annars med Guds ord till? Det talar ju till oss och inte till sig själv.

Mika hade längtan till den andliga gemenskapen – som inte längre fanns. Gemenskapen som blivit likt fallfrukt. Stött, rutten och likt avfall. Fruktavfall. "Förbliver ni i mig, bär ni mycken frukt", sa väl Jesus? Att bära är en pågående form. Inte avslutad. Gudsmannen längtade efter de första fikonen vid den tidiga skörden. Primörerna de dyraste och godaste.

Låt mig få lyfta upp meningen som bokstaverar den längtan Anden har i Gud - bland människor. Den rymmer så mycket. Den är formidabel och rör sig åt många håll - av liv. Men fastna inte i att profeten inte fann tidiga fikon. Förstå hans av Gud givna pedagogik till självdiagnos. Och omvärldsanalys. Han sätter ord på din längtan. Din Gudslängtan. För Gud kan under natten låta nya skott slå ut och solen drar fram knoppar under morgondagen. Vid morgondaggen. Det är det stora! Men här fann han inga. Hör hur han ropar och längtar. Skulle inte Gud bönhöra en sådan längtan? Det kan du lita på! Gud är god. Den som längtar, har ännu inte gett upp hoppet.  En enastående förutsättning för Gud!! I Gud.

…”inget tidigt fikon som jag har längtat efter.”  Mika 7:1.

Vackrare kan det inte uttryckas.


Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln