_DSC7559Thommy4.MOBIL

I dag googlade jag på biografer säljes. Jag fann ett helt hus med en tillhörande biograf. I Ramsele, i Sollefteå. Men dit är inte jag kallad. Jag ska vara i Stockholm. Det kanske finns någon annan som också vill brinna för denna sak och blir inspirerad. Därför tipsar jag om det. Ett enastående pris, färdigt att prisförhandlas. Låt dig inspireras!

https://www.hemnet.se/bostad/ovrigt-ramsele-solleftea-kommun-nipvagen-2-16295996 

Men detta handlar i första hand inte om att förvärva en fastighet, om ett köp av ett utrymme. Det handlar om människor. Målet är inte en spektakulär fastighetsaffär med vidunderliga förtecken. Så är det sagt.

Här måste den enskilde kristne först gå igenom en process. Jag skulle vilja kalla det för det. Att bjuda människor till Gud är att älska dem som Gud gör. Intill döden och intill döden för sitt eget självliv. Man måste älska människorna så till den grad att Jesu kärlek får herravälde över dig - så att den förvandlar andra. Det är bara så man kan gestalta ett Guds verk. Genom kärlek. Ovillkorad kärlek. 

Är det inte det som Jesus tre gånger frågade Petrus om? Älskar du mig? Jesus replik till Petrus sätter genast andra i fokus. Medmänniskorna!

Åhhh...evangeliskt arbete är ett kall! Ett dygnet runt arbete där nyfödda till Kristus behöver omsorg - på deras villkor - och man måste vara beredd att vara en kanal för Guds kärlek som är oändlig. Ett fullständigt självutgivande krävs med ett passionerat tvång.

När jag tänker på denna vision har jag inte en enda människa som jag kan konkretisera alla mina tankar med, förutom Herren. Jag kan inte dela den med någon människa som inte själv fått den. Det är omöjligt. Jag skulle bara komma att slita ut en sådan person. Man måste själva vara driven! 

Någon frågade mig vad min särskilda uppgift blir. Det ska jag tala om för dig, under passion. Allt! Och allt vad jag kan. Jag ska börja med att sopa rent utanför gatan och sprätta bort gamla tuggummin ur mattan vid ingången. Jag ska demontera neonskylten ovanför entrèn och göra det yttre representativt. Jag ska olja in ekträet runt fasaden och skura stenväggen. Putsa mässingshandtagen till ytterdörrarna och göra fönstren skinande rena. Jag ska måla det slitna svarta golvet där framme vid draperiet och sätta armaturen i fullständigt skick. Jag ska kemtvätta varje stol och provsitta varenda en av dem. Varenda en! Sedan vill jag stå utanför biografen i dagar och nätter och bara dela flyers om mötena under ständig bön. Vilka möten? De som ska hållas! Detta är ingen teater eller dagdrömmeri. Det är en biograf och jag kommer inte att "spela någon roll". Jag ska bara vara mig själv och älska människorna till korset. Jag kommer inte att stå där ensam.

Några har varit och mätt min person. De har kommit, sett och gått. De vet så lite om Jesus resurser eller har bara glömt hur han är. Det är möten man får ta. Och man får ha förståelse för det. Det bekommer inte visionen. Inte det minsta! 


Jag brinner upp för detta och visionen har inte heller denna dag avtagit!

 

Läs hela inlägget »

En artikel i Dagens Nyheter idag som bekräftar läget. Be till Gud över saken att vi ska få en biograf som ingen vill ha. Eller en som alla vill ha. En som Gud valt!

Klicka på länken och läs artikeln i Dagens Nyheter idag.

Och ett nödvändigt upprop till alla som har ett förkunnarkall; Gå in i din kammare! Gå djupare och ivrigare in i ordet. Saker och ting kan gå mycket fort. Det behövs andliga förkunnare, fäder och mödrar. Gud välsigne dig.

https://www.dn.se/kultur-noje/biografkedjor-vi-klarar-oss-tva-manader-till/

 

Läs hela inlägget »

Jag bär som sagt på en vision om en biosalong för evangelisation här i Stockholm. Den har jag burit på länge nu och skrivit om det flera gånger här på bloggen.

Inte heller idag har jag fått någon biograf. Du skakar på huvudet och säger; hade du förväntat dig det? Nej, svarar jag. Men i morgon! Du förstår; man får vara hur ansedd som helst eller hur bränd eller klok som helst  - både i vad som gäller Guds verk eller inom ekonomi, tvivlen berör mig inte. 

Stockholm behöver en "nedre sal". En nedre sal på bottenvåningen. Jag kallar den så för att det fanns en gång en "övre sal" som lärjungarna skulle stanna i tills de blivit beklädda med kraft. För att travestera den lokalens namn så behöver vi en lokal i markplan som människor hittar till. Människor som framöver kommer att röra sig riktigt på bottenplan. På botten av livet.

När jag första gången skrev om detta så hade coronaviruset inte ens upptäckts i Kina. Nu så står de flesta biosalongerna avstängda i hela Sverige. Inte fler än 50 personer får vistas där samtidigt. Vem hade trott något sådant för ett halvt år sedan? Det kommer att slå sönder ägarstrukturer. Men det är ändå inte relevant för Guds verk i sammanhanget. Gud kan åt sig skaffa en biosalong för sitt verk när han vill. Det har ingenting med coronavirus att göra. 

Vi går också in i nödtider. Människor förlorar sina anhöriga. Företag går i konkurs och arbetslöshet breder ut sig. Socialförsäkringssystemen är för undermåliga. Många kommer att falla emellan stolarna och människor kommer att söka hjälp. Här har de kristna en stor uppgift att peka på sin frälsare och sin medmänsklighet! Gud harvar och plogar den hårda jordmånen - dig till fromma.

I Italien så är man till och med rädd för revolution. Bankerna är stängda och befolkningen får inte ut sina pengar. Vad ska de leva av? Italien som redan innan Greklandskrisen låg illa till såväl i tillväxt som nationalekonomiskt. Regeringen i Italien trycker nu upp matkuponger och de dör i tusental av viruset varje dag. Solidariteten och fördragen i EU kommer att kräva en ekonomisk utjämning där också Sverige står med. Också vi kommer att drabbas.

Mina vänner och läsare, om ni tror jag blivit tokig så har jag inte det. För det kommer att bli fullt av människor i salongen. Vi går mot nödtider!

Vi ska ha en biosalong! Men jag vet inte hur det skall gå till. Biosalonger betalar man hyra för. Eller? Elräkningen kan väl inte bli så hög... Det är ju skumraskbelysning på biografer... och filmkameran som säkert slukar en massa ström ska vara avstängd. (...)

Ja, jag raljerar inför alla som inte tror på denna vision. Jag kräver inte det heller. Inte för ett ögonblick. Verkligen inte. Jag förstår er å andra sidan. Men jag är inte beroende av det. Och jag kommer att vakna upp i morgon bitti och vara förväntansfull. Går jag till sängs även nästa kväll utan en biograf - då inväntar jag nästa dag.

Jag är som någon sa, en brinnande liten man.

- Men jag har en stor Gud! Hans vilja får ske.

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

"Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? Herren försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för? När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla. Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.

Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel.

Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig.

Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till Herren. Herre, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig!

Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig.
"    Psaltaren 27


Davids liv är verkligen intressant att följa i varje detalj. Boskapsherden som hade vaktat familjens boskap är vid detta tillfälle smord till kung men han jagas här av allt och alla. Så klart att mannen undrade över Guds vägar för honom. Är detta liv verkligen kungavärdigt? Men han hade tro på att Gud stod vid hans sida och att det timliga följde en annan rytm än hans samtida. Det är tryggt också för oss att veta detta i vår tid när allt ser ut att gå under. 

Vem skulle jag frukta? Vem skulle jag vara rädd för, skriver David. Ja, David är en skald och arbetar med ordflöden. Han visste säkert att man vid redigering inte låter omsägningar stå kvar. Ändå är David en av de främsta i bibeln på det, ofta hårt trängd.

Att frukta och att vara rädd för något är samma sak. Vi kan gått förstå att David ängslas extra mycket vid denna tidpunkt. Men han höll fast vid Guds löften till honom över hans liv. Han blir nästan för sårbar när han utgjuter sitt inre inför oss. Han verkar helt ensam och utsatt, jagad för sitt liv.

Så kan vi var och en av oss känna oss idag. Vi är alla utom fullständig säkerhet för det som går över världen. Viruset är den utlösande faktor. Arbetslöshet är en annan hotande påföljd i våra liv. Inkomstbortfall och undermåliga socialförsäkringar, då vi under många år kanske arbetat oss upp på olika stegar i livet. Plötsligt rasar allt. Vår bostad som är vår trygga borg är hotad. Våra bekvämligheter, vår bil, vårt hus eller vad det än kan handla om i ett liv står i omedelbar fara, ett företag och anställdas försörjning - för att inte säga livet själv! Människor är utsatta och saknar överlag en trygghet i Gud. Men den som lagt sitt liv i Jesus händer vet om att det finns en övergripande trygghet i det. - Gud tar hand om de sina! 

Vi kanske får gå igenom passage vi aldrig skulle ha valt själva och planerat vårt liv annorlunda om vi vetat om hur framtiden skulle se ut. Nu är framtiden här. Vi lägger ändå våra liv i hans händer. Vad som än sker. Oavsett vad som sker! Det är vad David kallar att bli förd upp på "klippan".

Vi har möjligen ett prov att genomgå. Det är att hålla fast vid Guds löften - även om vi inte får några omedelbart synliga tecken konfirmerade i realtid på Guds trofasthet. Vi vandrar ju i tro! Detta är vår tillförsikt. Det är den livsluft som tron på Gud rör sig i och vilar på.

Om du kunde stilla dig och invänta Guds väg för dig så skulle mycken oro stillas. Hans vägar är oförutsägbara. Och jag vågar knappt ge dig rådet för egen del:

- Låt Gud får det utrymmet med fria händer i och över ditt liv! Vi är hans barn. Han är vår far. "My life is in your hands..."

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

Vilka märkliga veckor som ligger bakom sedan jag sist var ute med evangelium. Hela världen har stannat upp för en mikroskopisk organism som man tror sig veta lever i fladdermöss, en till i Sverige fridlyst kusinart som brukar höra till rekvisitan i skräckfilmer. Att den skulle få så stor inverkan på hela mänskligheten är ofattbart. Spridningen har gått som en präriebrand och väldigt många har redan avlidit, trots att den inte nått kulmen än. Länder står nu inför svåra ekonomiska tider med arbetslöshet och en bostadsmarknad på skälvande ben. 

Mänskligheten har verkligen tvingats stanna upp både under utegångsförbud och med ovissa framtidsutsikter. De äldre beordras stanna hemma i sina hem. Äldre människor som relativt sett kanske inte har så lång tid kvar att leva blir än mer påminda om det. De existentiella frågorna knackar nu på mångas dörr och tar inga hänsyn till enskildas besöksförbud. Jesus knackar på vårt hjärtas dörr. Släpp in honom i ditt liv. Inga samhällsinstanser kan ta det ansvaret åt dig. Inte ens kyrkan och prästen på själens område. Frälsningen handlar om en personlig relation med Jesus utan ombud. Han ömmar för dig.

Människor verkar faktiskt också nu börja bry sig om varandra mer i samhället.  Våldet på våra gator tycks ändå har avtagit. Hela tillvaron har drabbats av en perspektivförskjutning. Åtminstone några positiva tecken.

Den här pandemin gör upp med mänskligheten. Vem är regissören? Det är skapelsen! Med sina givna gränser. Den av Gud givna. Där utöver hör Gud bön. Han som ser längre och mer övergripande än vi, mitt i vår oro, vår ängslan och rädsla över framtiden. Han möter oss individuellt. Evigheten är också en framtid. Den tänker vi mindre och sällan på i våra korta perspektiv under maktlöshet. Kanske vi nu fått hjälp med att göra det. Ung som gammal.

Jesus står idag vid varje sjuksäng, vid varje grusad framtidsutsikt, vid varje likviditetskris och hot om konkurs, vid varje misär och arbetslöshet, vid varje nygrävd grav och han erbjuder sin frid som övergår allt förstånd. Han ber dig komma till honom med ditt liv. Allt annat är timligt och i stort ersättligt. "För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?" Ta vara på den kunskap du har om Gud och var inte rädd. Detta är övergående. Åkalla Jesu namn och du ska bli räddad.

Så fort det är möjligt kommer jag att bege mig ut i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan och evangelisera igen. Men det är inte läge för det på överskådlig tid. Faran att bli smittad är alldeles för stor och har gått ifrån att ha varit ett perifert riskområdesrelaterat hot till ett nu globalt förekommande hot. Inte ens Thailand som är grannland med Kina betraktades som riskområde för en månad sedan. Nu är hela världen det! Ofattbart. Obegripligt ofattbart. 

Folkhälsomyndigheten uppmanar nu alla att ta detta i akt. Då följer man det. Men för er som möjligen undrat vart jag tagit vägen: jag har inte gett upp! Men just nu har natten kommit då ingen kan verka.

Jag tror ändå att detta är Guds tid. Detta är också allas vår tid att finna att livet rymmer större frågor än det timliga. Vi är bara på genomresa i livet. Och Guds folk har bett för vårt gudlösa land i tider och för en kultur med gudsfientliga värden som skadar oss, medan verkliga värden gått förlorade i en allt för njutningsinriktad och materialistisk generation. Nu hejdas hela mänskligheten svårt. 

Ta till vara på din kunskap om Jesus. Han är vägen, sanningen och livet!

- Jesus älskar dig!  https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hopp i mörkret

Jag har kanske varit otydlig med mitt exempel över David Wilkersons nästan självutplånande första tid då han började evangelisera i New York. Det är inget idealiserande från min sida. Men pionjärskap är att uppoffra sig och man får oftast gå ensam. Jesus själv offrade sig för mänskligheten. Han om någon uppoffrade sig. 

Människor mejlar mig och ber om förbön. Man är oroliga för Coronaviruset och dess följdverkningar. Med all rätta. Men allt vilar i Guds hand. Samtidigt kan vi se att gatuvåldet minskar. Detta har en återställande effekt i vårt samhälle. Viruset som verkligen inte ska glorifieras medför samtidigt att vi återgår till en slags ordning som inte polismakten lyckats upprätthålla. Människor börjar bry sig om varandra på ett nytt sätt och oroas för varandra. Det är dyrbara värden mitt i allt.

Det kan vara svårt att få förståelse för ett sådant resonemang just nu, men faktum är att skapelsen sätter oss på plats.

Skapelsen är ett Guds verk.

https://www.youtube.com/watch?v=ryA5cdRmTbo
 

Läs hela inlägget »

Jag blir mycket tagen av de bönämnen som man mejlar in till mig. Jag förbiser inte ett enda av dem. Verkligen inte. Jag kommer fortsätta att skriva upp dem i min bok så jag kan komma ihåg att be för alla. Gud hör bön! Gud välsigna er alla.

(Ett enda litet glöd av Curt & Roland)

Klicka på länken: https://www.youtube.com/watch?v=O3j2FlzuAvo

 

Läs hela inlägget »
Filmstaden stänger alla sina biografer - om än tillfälligt... Ur Expressen 17 mars 2020. Filmstaden stänger alla sina biografer - om än tillfälligt... Ur Expressen 17 mars 2020.


Som för en bunden tryffelhund som fått vittring på hela den omgivande terrängens nedgrävda tryffelbestånd, måste jag ändå hålla mig stilla och hemma ett tag. Gatorna gapar också tomma på människor, numera. Men det vore inget hinder! Att i sedvanlig ordning lämna Vasagatan och under proklamation gå hela Gamlabrogatan upp mot korsningen vid Drottninggatan är i sig en manifestation. Tiderna har på det viset blivit till det bättre. Förr i tiden var Gamlabrogatan en bilburen gata. Numera en gågata. Därför går jag triumfatoriskt mitt i vägen med mina plakat.

Uppgiften om att Svenska film nu stänger alla sina biografer i covid-19 tider, det tar jag med ro. Gud kommer på sitt sätt att ordna med en lokal. Jag kan säga dig att jag inte kommer att bli överraskad. I denna fråga har jag helt tappat omdömet. Omöjligt eller möjligt har här ingen inverkan på min uppfattning längre. Om så Gud skulle stänga en eller alla biografer samtidigt så har han den makten. Ibland gör Gud voluminösa mirakler under pompa och ståt. Andra gånger kliniskt kirurgiskt. Motsäg mig någon, som kan. 

Jag har sökt mig till bokhyllan och hittat Gary Wilkersons biografi över sin far, David. Varför just om honom? Ja, inte för att kopiera hans gärning. Det vore omöjligt. Visioner ärvs heller inte och de kan inte efterskapas med karbonpapper. Att på det sättet försöka plagiera en slags verksamhetsheroism är jag alldeles för klok för. Det vet alla som känner mig. Men Wilkerson var också buren av en vision. Det är brännpunkten här.

Jag vill känna in intensiteten av visionen hos mannen. Jag vill mäta bärvågen. Jag vill bese verkningarna av hans vision och lägga märke till de övertygande och trovärdiga uttryckssätten. Jag finner att de är kännetecknade som Höga visan beskriver det så väl, om när vännen hade stoppat in handen genom luckan - och sedan försvann! Bruden blev väckt av honom som doftade gott och som blev efterlängtansvärd. Så är det med visioner från Gud. De har en enorm dragningskraft och de sätter fart på budbäraren. Det är som ett uppvaknande.

Så här skriver Gary i en biografi om sin far David Wilkerson:

"Medan allt detta pågick bodde pappa ( David Wilkerson )i en liten kommunalt subventionerad lägenhet i Staten Island, på Victoria Boulevard. Hans arbete i staden med hektiska dagar och nätter hade blivit en heltidstjänst och han behövde säga upp sin pastorstjänst i Philsburg. Vi barn och mamma vi flyttade då hem till hennes föräldar, familjen Carosso, i Turtle Creek - en tillfällig lösning som inte var särskilt bra, tills pappa kunde hitta en bostad åt oss i staden.

Hans liv i New York var spartanskt. För min far kretsade allt - varenda minut, varenda tanke, varenda slant - kring Guds verk. Han använde lägenheten som både sovplats och kontor. Hans bror Jerry, som hade tagit värvning i flottan, hade genom familjen hört vad pappa höll på med och bestämde sig för att hälsa på honom på nästa permission. Min farbror blev chockad av vad han såg.

"Han hade en tältsäng och en kokplatta, och det var allt", säger Jerry. " Jag trodde att han skulle bo på ett fint och flott ställe, men han hade inga pengar. Jag sa inget till honom men jag tänkte: Han är tokig. Vad i hela världen sysslar han med? Jag trodde verkligen att det var något fel på honom."

------
"Han tog aldrig hand om sig själv", konstaterar farbror Don. " Han åt inte bra mat, och han bara plockade lite i maten." Mer än en gång hände det under den där pionjärtiden att pappa blev alldeles utmattad. Då hände det att han kollapsade, ibland mitt i en predikan, och fick föras till sjukhus.

------
"Och i en pionjärinsats som Davids handlade det om arbete dygnet runt." *


Att få sådana karaktärer stillasittande under en beslutsfattande vald styrelse där allt först ska fördras och penetreras fram och tillbaka är naturligtvis en omöjlighet. En bärare av en vision skulle förgås under tiden. "Glädjebudbäraren", som kommer över bergen, som psalmisten talar om - springer! Det står visserligen att "han kommer över bergen."  Ja, han tar sig över bergen som är hindren, men springer det gör han! Därför att det är glada nyheter. Evangelium är ett glädjebudskap. Men styrelser och kollegiala beslutsfattare lider av trögdjurets mentalitet. Och de lider av ekonomins kalkylerande förbannelser på trons område. De vandrar som sengångaren upp och ner över trädstammen och betraktar den på nytt varje gång och ur olika perspektiv. Ett på stället marsch. Det har inte budbäraren tid med då det inre livet brådskar.


 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

* (Ur boken: "Korset, stiletten, och mannen som trodde att allt var möjligt" av Gary Wilkerson. Förlaget: Bornelings.)
 

Läs hela inlägget »

Coronaviruset slår nu med full kraft mot hela mänskligheten. Viruset som sitter i sekretet tar sig djupt ner i lungorna och biter sig fast i organet på cellnivå och förökar sig av proteinet i cellerna. Kroppen - intet ont anad, reagerar först inte, tills smittan blivit till ett sjukdomsfall. Då kommer reaktionen med feber, värk och försvårande komplikationer. Viruset har hittills dödat ett tiotusental människor över hela världen. Än vet vi inte hur många som kommer att dö totalt sett.

Viruset påminner om synden. Man är bärare av det utan att veta om det. Det syns inte. Det känns inte. Åtminstone inte initialt. Synden, däremot, kan trigga igång välbefinnande. "Stulna äpplen smakar bäst." Din kärlek till din nästas man/kvinna är inte lovlig för den skadar kärleken till din äkta man/kvinna. Däri ligger det förvridna och svåra. Även om den upplevs som kärlek så skadar du din äkta relation. Kärleken som till sitt väsen inte vill något ont. Här blir det ont!  Vi som följer våra inspirationer och våra begär som en slagruta, vet inte om att vi då är berusade av synd. Så stör synden en harmoni och en förordning. Skadorna visar sig senare. Som virus. Syndaren erbjuds dock nåd till omvändelse och att få komma till himlen. Men inte med synden. Han erbjuds nåd!

När vi reste in i Thailand för fyra veckor sedan hade man riggat upp en värmekamera mot alla som kom in i landet. Vi screenades. En siffra dök upp på skärmen som visade varje inresandes kroppstemperatur. Febersatta resande togs åt sidan och fick inte komma in i landet. En omutbar gräns. Inte ens visum hjälpte - som kan liknas vid religiösa bekännelser utan verklig omvändelse till Gud.

Terminalbyggnaden är här i sin motsvarighet döden i min jämförelse. En gräns. Det är en bra bild på den människan som inte blivit renad från synden. Han eller hon kommer inte in i himlen. Precis som länder nu stänger sina gränser för att man inte vill ha in virus i landet, på samma sätt är det med Guds nya eviga plats för oss. Ingen synd ska komma in där! Gud är god och han vill sätta punkt för synden som skadar oss och andra. Det har han ordnat med återlösaren - Jesus Kristus. Han är vårt botemedel. Du måste välja honom som du väljer att vaccinera dig. Det är helt frivilligt och förståndigt gjort. Hans vaccin är det oskyldiga blod som han lät rinna för oss. Korsdödens brutala och dramatiska omständigheter som visar på allvaret. Allvaret med synden. Jesu blod renar från all synd. Den som åkallar Jesus namn ska vara räddad.

Egentligen är synden mycket, mycket mer komplicerad än vi tror. Synden är en del av vår natur. Den är ett med oss. Som jag sagt tidigare;" Vi är inte syndare för att vi syndar. Vi syndar för att vi är syndare." Vi gör inte. Vi är.

Det senaste året har barnen i västvärlden blivit utsatta för ångest över miljöfrågorna. Olyckligt på många sätt. En börda barn inte ska behöva bära och hetsas av. Nu slår Coronaviruset mot en värnlös mänsklighet där inte bara välståndet står på spel. Men det finns evighetsfrågor vi måste konfronteras av - oavsett hur det går med vår miljö. Vi är evighetsvarelser. Det är lika säkert som att vi alla har en avgränsad och unik personlighet. Den är odödlig. 

Den kan gå evigt förlorad och då får du obönhörligt följa med! Var din situation vuxen och ta ditt ansvar över dig själv. Ingen annan kan ta det ansvaret åt dig. Antingen kommer du hem till Gud i ett evigt välbefinnande eller till en plats dit djävulen skall fängslas för evig tid. Den platsen är inte avsedd för dig.

Vart är du på väg? 

 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

" En vision sträcker sig framåt med en oerhörd intensitet. En vision brinner trots avsaknad av resurser. Den äger forsens kraft och bergets tyngd. Den äger vindens framfart och behöver inte legitimera sig. Den lever sitt eget liv och rör sig mot sin fullbordan."                                                                            
                                                                                                  
    Thommy Jakobsson

 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter