Mina vänner, mycket går igen från tid till annan där människor rör sig förenade. Därför finns det formulerade sanningar som till synes kan byta karaktär och med tiden bli obekväma för oss. Vi har då genomgått en process som fjärmat oss från det vi en gång var och det utan att vi själva märkt det. Illustrativt starka uttryck som degenerering eller urartning pekar på allvaret.

Följande sanningar av skriftställaren A.W Tozer kom i min hand här ikväll. Ett par stycken från hans bok här nedan; "Guds profet i församlingen." Vilken passande titel för övrigt då han själv skriver profetiskt. Det var många år sedan jag läste den här boken. Det var som om jag fick hembesök. Boken gjorde mig glad och upplyft från djup som ropar till djup.

Här två brottstycken från boken: Guds profet i församlingen;

"Rädsla för gruppens åsikter tenderar att organisera medlemmarna i samfund och församlingar och tvinga dem in i total likformighet. Vår önskan att vara omtyckta inom vår egen grupp av religiösa vänner förstör orginaliteten och gör oss till imitatörer. Olika församlingar har sina godkända erfarenheter, sina religiösa accenter, till och med sina accepterade religiösa tonfall. Dessa blir normgivande för gruppen och är för den lokala gemenskapen vad omskärelsen var för Israel, en cermoniell symbol för att bli accepterad i stamgemenskapen.
---
Vägen ur denna dubbla snara är enkel. Överlämna dig helt och hållet åt Gud. Älska honom av hela ditt hjärta och älska varje människa för hans skull. Bestäm dig för att lyda dina egna övertygelser när de utkristalliseras inom dig som ett resultat av oavbruten bön och ständigt studium av skriften. Därefter kan du tryggt bortse från dina vänners förväntningar, liksom från dina fienders kritik. Det du först kommer att möta är chockartad förvåning hos den mönstertroende skaran, därefter deras motvilliga beundran. Och om du fortsätter att vandra kärlekens och modets väg kanske de tar efter ditt exempel och kastar rädslans ok och går ut som friköpta män och kvinnor, för att vandra i den ljuva frihet till vilken Kristus frigjort dem.
" A.W Tozer

- Gud, låt mig aldrig bli en organisationsskristen som vårdar strukturerna men som i realiteten vaktar på egna domäner. Men behåll mig också ödmjuk över det faktum att den insikten inte är ett ämne till självgodhet. 


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: a.w tozer

Något år innan Frank Mangs gick bort ringde jag honom i ett ärende. Det var då en mycket gammal och trött Mangs jag talade med. Men han tog sig tid och han avslutade vårt samtal med att be med och för mig i telefon. Det var en bön utan övertoner. Men den var full av tillförsikt. Hans meningar formade sig till böneord utan hävdelse.

Jag har många gånger satt ihop bandupptagningar och de många skrifter han lämnade efter sig och funnit att han var en oerhört ensam man. Ja, han var inte bara ensam i sitt slag men också ensam som människa. Men ensamhet är ett för ofullständigt ord. Bibeln känner till ett bättre begrepp - det är att vara avskild för Gud. Det är ett mer heltäckande ord. Att vara avskild har också ett pris. Ett mänskligt pris.

Är det verkligen normaltillståndet att en gudsman får gå i tjänst ensam? Min vän, det är mer regel än undantag. Hur skall du annars kunna vara en kanal för Gud? Den ström som kabeln rymmer kan visserligen ha olika styrka men den måste ändå vara isolerad. Oavsett volt och ampere. Tillvaron skulle snart kortsluta strömmen och kraften gå förlorad om inget kablage fanns. Kraften skall bort till lampan som skall lysa i rummet! Lys, människa. Stå upp. Var ett ljus!

Ohhh...du Herrens tjänare som vet att öppna himlens fönster för din samtid - hur skulle du kunna undgå avskildhetens ensamhet - som andra gudsmän i trohet fått bära och uppleva? Ensamheten som den definieras här, den är ju faktiskt ditt inre tempel dit bara du har tillträde. Där uppenbarar sig Herren vid sin nådastol för dig.

En annan gudsman hade, berättades det, änglabesök vid ett tillfälle. Det var en väldig sång från himlen som fyllde rummet och kvällen där han befann sig. Pastorn blev överväldigad och utom sig. Han ringde genast en nära vän för att han skulle komma och få höra samma outsägliga sång. Men så fort vännen kom fram till pastorns bostad tystnade all sång i rummet.

Det finns gudsupplevelser vi inte kan dela med någon. Det finns i överförd mening teknisk utrustning där kablaget måste vara osynligt och isolerat för omgivningen. Det finns ett arbetsmoment för översteprästen i templet att utföra, dit de andra av samma art och sort inte kan gå med. Han måste gå in och ut ensam. Det bara är så! Men väl framme vid nådastolen möter Herrens härlighet.

Jag träffade aldrig Frank Mangs. Jag var för ung. Men jag har förstått att en förkunnare alltid är ensam. Ensam med Gud. Det är ofrånkomligt så.

Man hade i ett sammanhang beslutat sig för att ha en temavecka. Man skulle utifrån olika infallsvinklar bemöta en teologisk sanning. Man fördelade mellan sig de olika rubrikerna för att temaveckan skulle bli så slagkraftig som möjligt. Åhh...min vän. Det går inte till så. Den helige Ande är en enastående regissör och kompositör på egen hand. Låt honom ta vid. Han skall nog få fram ett fullödigt ackord utan våra organisationssträvanden. Att vara avskild är ensamt - om än så bland många.

Jag kan se likheter mellan Frank Mangs gärning och översteprästens. De måste utföra sin tjänst ensamma. Och det är inga små saker det handlar om. Det handlar om andliga offer. Hur offrar man? Ja, något måste besegras och dö först. Inte sant? Självlivets död. Övervinnarens seger över legio ting i tillvaron. Det vet varje förkunnare om som bär på ett budskap. Elementen reser sig i protest och gastkramar tjänsteutövaren. Det är en strid man måste vinna själv. Inför Gud, med Gud och inför människor. Upplevelser med Herren är till för den han ger dem. De är till för att lite längre fram i en särskild situation föra himlen ner till folket. 

Tänk på Jesus. Han som varje kväll fick gå igenom det han hade varit med om under dagen - som människa. Han pratade inte oavbrutet med änglar. Han fick aldrig frestas att gå utanför den tjänst Gud gav honom. Han fick bära den själv. Han kunde inte heller delge sina vänner eller lärjungar vad han gick igenom och bar på. Dessutom visste Jesus vad som fanns i människan, därför anförtrodde han sig aldrig åt någon, står det. Vi kan av det förstå att han hade behov av det. Annars skulle det inte stå så.

Min vän, är tjänsten tung och svår? Gläd dig att du funnits vara förtroende värd! Du bär ditt efod med de tunga stenarna inför Herren på bröstskölden. Den tyngden kan ingen bära åt dig. Snart får du lämna mörkret som du upplever det och komma ut på tempelgården. Där skall stenarna gnistra i fullödig färgskala.

Gnistra, likt en Herrens härlighet.

 

Läs hela inlägget »

Forskningen inom DNA öppnar upp dörrar som ingen förr skulle kunnat tro vara möjligt. Ja, för er som är troende och läst om Hesekiel och benen i dalen - som fick liv - har väl tro för att det kan ske på ett andligt plan. Så har också skett med Israels folk i det naturliga. Frågan är om man inte snart kan väcka liv i riktiga, döda ben.

Jag har gjort ett DNA test. Jag har skrivit om det förut. Det visade sig till min stora glädje att jag hade 2 procent arabisk bakgrund, 1 procents härkomst från Storbritannien och hela 97 procents arvmassa från Norden. Men idag fick jag nya besked från Ancestry som uppdaterat mitt test. I det förra testet förelåg 3000 motträffar som gav det förra beskedet. Men den här gången har man jämfört med 16.000 DNA givare och här blir utfallet ett helt annat. 

Jag är nu istället 51 procent norrman, 48 procent svensk och 1 procent finländare. Ancestry uppger att ju fler man speglar sitt DNA gentemot - ju säkrare resultat uppnår man. Vad skall man säga. Man kan ju undra om jag åt cous-cous den dagen jag skickade in provet. Hur kan man komma till så vitt skilda resultat? 

Men att jag nu framstår till övervägande del vara norrman... det måste väl då bero på den större mängd fjordlax från Norge som jag åt till cous-cousen.

Undrar vad som blir min nästa bakgrund. Man blir lite skeptisk.


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: ancestry, dna

Det har gått höga vågor i Island i kölvattnet av en befarad blåval som skjutits till havs. Blåvalen är fridlyst och det medför skarpa rättsliga efterspel om en sådan dödas. Men det har efter en snabb handläggning via DNA prov visat sig att det var en korsning mellan en blåval och en sillval. Nu går meningarna isär huruvida den del eller korsningen av blåvalen som är indragen i avskjutningen, juridiskt skall betraktas som ett brott. Det var ju ändå en blåval. Om än utspädd.

Jag tänker naturligtvis osökt på Jona där valfisken står som illustration på omständigheter i profetens liv. Omständigheter kan vara svårigheter. Svårigheter som vi gärna vill para ihop med en lyckosammare utgång. Ett förmildrande av omständigheterna. En hybrid. En korsning. Stormar kan vara svåra. Valar också. De är båda övermäktiga människan i Jona kläder. Vår tillvaro, uppmätt av Gud, är fridlyst. Han som valde, utvalde och kallade. Han har ensamrätten på sina vägar. Det är trosbekännelsen för den som förtröstar på Gud.

Finns det någon motvikt till förtröstan på Gud? Gör det det? Något som ger tyngd eller valör åt förtröstan. Många har gjort Jona val till en salig figur i förkunnelsen. Valen kommer liksom en gamla förbundets sagohjälte och frälser Jona. Så var det naturligtvis inte. Valen var för Jona ett lika stort hot som stormen. Den stora fisken upplevdes som slutet för Jona. Valar är nämligen inte manöverdugliga av människor. Åtminstone inte från insidan av deras väldiga käftar. Därinne råder inte viloläge under kabintryck och det hänger inga syrgasmasker längst med revbenen. Valen, det är en bild på dödsriket. En profet, med omständigheter likt till döds.

När Jona sover nere på däck så är det ingen fatalist du möter. Det är det inte. Det är en man med en djupt beprövad tro. Så har jag lärt känna Jona. För nog bevisar han det när han säger till sjömännen att kasta honom i havet; "det är för min skull ni hamnat i sjönöd."  Varför hoppade han inte omedelbart i själv, han som hade lösningen på problemet som Gud skapat för dem alla? Jona överlät fullständigt allt till Gud som var mäktig att styra omständigheterna dit han ville, så till den grad att han inte motsatte sig att vare sig bli ikastad eller att dyka i själv. Du vet; det är sådana karaktärer som bevekar Gud. De förtröstansfulla. Förtrösta också du på Gud. Han skall finna en utväg.

Gud ruskade om havsdjupen med hjälp av en storm för att få dit en trögsimmande val att hämta upp Jona. Vem kunde ana det när vågorna gick höga? Så kan det också vara för oss. I själva turbulensen har Gud gömt en lösning. Det har han gjort förr! Han som lät ett helt folk vandra torrskodda på ett annat hav. Vi har att lära oss att förtrösta. Men vi vill istället både skjuta valen och stilla stormen - för säkerhets skull. Vi ser inte Guds okonventionella lösningar, alla gånger. Vi ser inte Guds hand bakom. 

Min vän, förtröstan på Gud måste alltid ha något i andra vågskålen. Det är så svårt att stilla själen till ro utan den vetskapen. Förtröstan på Gud måste liksom en hiss ha en tyngd som åker ned då hissen skall upp, en tyngd som far ned med hast till avgrunden! Förtröstan är din hisskorg och det som jagar dig är dina omständigheter - förtröstans motvikt. Vad är förtröstan annars värd? Gud är god. Det är mer än ett santförhållande! 

Jag vill hälsa dig med dessa ord och är i lika stort behov själv av trösteorden;
Omständigheter står i proportion till förtröstan och de båda banar väg för Guds ingripanden.

Det är förtröstan till Gud och hans stora avsikt här i livet.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: jona, förtröstan

"Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! " Matteus 25.

Reduktion är ofrånkomligt i livet. Den griper in på livets många områden. Ordet har också en andlig verkningsgrad. Så är det också med reproduktion. Man förmerar något av samma sak. Man kan gott säga att när gudsmannen Mose la sina händer på Josua, då skedde en reproduktion. "Du skall lägga något av din auktoritet på honom", sa Gud till Mose. En märklig instruktion. En andlig dignitet som inte har med ledarskapsträning att göra. Josua var nog så tränad vid det laget - ur ett mänskligt perspektiv.

I den andliga striden finns det inga manualer från tidigare erfarenheter och tillvägagångssätt att tillämpa. Mose som aldrig hade gått runt en stad som Jeriko i samma syfte, skulle aldrig kunnat ge Josua det rådet. Det ligger inte inom räckhåll för fantasin ens en gång. Lika lite skulle svärfar Jetro kunnat instruera Mose där ute i öknen om hur Mose skulle ta sig över Röda havet. Genom att slå med en pinne!  Sela. 

Dagens text från en av liknelserna talar om förvaltarskap. Det handlar om mer än ett affärsmässigt förhållningssätt. Det är en liknelse. Vore jag talare skulle de många exempel som inte låter sig nämnas här av platsbrist och därför att det är så många, kunna räknas upp och nämnas. Det är alla de meningar som ligger till grund för ett troget tjänande. Gud som ser.

En arbetsgivare, hur väl ett arbete än förflyter, har alltid sina egna intressen att bevaka. Det gör i de flesta fall den enskilde umbärlig. Du är utbytbar på en kvart! Din spetskompetens ges åt någon annan. Men hos Gud är det inte så. Han har bara oumbärliga tjänare. Och han ser till deras trohet.

 - Åhhh...du som vaknade denna morgon för att utföra samma tjänst och syssla som igår, som dagen innan, som året innan, med en maskins pålitlighet, med valet att kunna avstå, med trött hand och med längtan att få slå dig ner, du som fortsätter oförtrutet - det finns en som räknar och värderar din trofasthet. Han har lovat förmera uppdraget. Den stora avkastningsdagen är inte inne ännu. Men den kommer!

Texten lovar oss att den som är trogen i det lilla, skall han sätta över mycket! Här är det inte längre frågan om en liknelse. Här handlar det om orsak och verkan. Om Guds logik. Varför? Gud är god! Det måste vi alltmer få syn på, för då skulle vi utföra vår tjänst som om vi tjänade Herren och inte människor, i allt större utsträckning.

I dagens text så har åtminstone jag nästan alltid stannat vid ordet "mycket", när jag under alla år läst den här texten. "Sätta dig över mycket ". Det ligger i livets natur och hela uppdrag att allt skall förmeras. Eller hur?

Men det finns ett slutord i liknelsen som man ofta inte når fram till i texten. - "Gå in i din herres glädje." Du får bli gudomligt glad. Gud är glad över din tjänst och arbete.

Kan det bli mer välsignat än så? 

 

Läs hela inlägget »

Jag kom idag att tänka på ett föredrag jag var på för flera år sedan med den tidigare överrabbinen för judiska församlingen i Stockholm, Morton Narrowe, när han talade om profeten Jeremia. Han hade utifrån sina förutsättningar mycket att säga om Jeremia. Han uppgav helt frankt att om han hade träffat Jeremia i verkligheten, så hade han nog inte tyckt om honom på ett personligt plan. Jag kom som sagt osökt att tänka på det idag och tyckte det var sorgligt. Jag lät därifrån fantasin skena iväg och bytte plats med Jeremia och Jesaja och lät dem utföra varandras tjänst och gärning. Det är också så att man lär känna både sig själv och andra i mötet med varandra. Därför blir en del mycket omtyckta. Andra tycker man bara om.

Nej, det gick inte att byta plats med portalfigurerna. De skulle inte klara av varandras uppgifter på ett personligt plan. Det är därför olikheterna finns. För att uppgifterna är olika. - Men, men.. om Jeremia fått tjäna istället för Natan då... inför kung David? Och vice versa... Jeremia var ju modig som Natan... Nej. Det hade aldrig David klarat av. Han hade inte lyssnat på Jeremia på samma sätt som på den djupt insiktsfulle Natan. Profeten Natan som visste att bedöva kung David genom en illustrativ anekdot innan "skottet föll". Det vore för Jeremia en sanningens omväg. 

Morton Narrowe har ett amerikanskt förflutet. De äger en öppenhet och en framåtanda i folkkynnet som inte Jeremia var bärare av. Narrowe som mycket fyndigt därför kallade Jeremia för norrlänningen. Anatot låg ju också norr om Jerusalem och hörde till annan provins. Hans karaktäristik är därför i det avseendet mycket träffande. Den kärve och oinsäljande norrlänningen från Anatot.

Är det inte så att Gud lägger ett avgörande syfte också i hur vi är beskaffade? Det måste också gälla för dig och mig, idag. Gud har i uppgiften vävt in de egenskaper som skall bära gärningen. Vi skall vara budskapet och rymma det.

Många människor blir förbisedda vid uttagningar och vid rekryteringar i livet.  De upplever sig inte vara vinnande. En del blir aldrig populära eller efterfrågade bland vänner. För en del är det alltid så. Jeremia var ingen sällskapsmänniska på det viset. Verkligen inte. Han hade inte passat för uppgiften att skriva sköna ord i konungslig närvaro. Hans tjänst var för en annan tid och syfte. Likaså, kunde inte Jesaja med all sin episka förmåga dikta fromma ord om Herren, djupt sänkt i en dyfull brunn med alla till ovänner, sett ur ett mänskligt plan. Det låter sig inte göras. Man gräver inte heller med skaftet på spaden.

Så betraktar Gud den som han utvalt för en tjänst. Den han kallar skickliggör han efter uppgiftens premisser. Vi ser ofta i relief till andra. Det är en alldeles för allmänt hållen bild.

Gud, han som ser till den särskilda bilden.

 

Läs hela inlägget »

Bäste följare av min blogg.  Jag har varit i Rom i veckan som varit. Därför har mycket legat nere. Men nu är jag tillbaka!

Det är en gång för alla så att vi har ingen som helst hjälp av vår samtid när det gäller eviga och andliga frågor. Inte alls. Tänk att det kan vara på det viset.

Nej, vi måste själva hämta upp vatten ur brunnen! Det som föll under särlaregnet. All vattenkonsumtion består ju inte av paraplyregn. Det vattnet är till för fänaden. För nutiden. Vi behöver hitta grundvatten resurserna, så att vi klarar oss för framtiden. De reservoarer som består av   s a m m a   friska vatten som paraplyregnet. Allt vatten kommer ju inte direkt uppifrån. Gud förser också med vatten i förtid men lagrar det i berggrunden. Vi kallar det för grundvatten. Gräv, drick och bjud din omgivning. Sitt inte i torka! Det är inte ens nödår ur den aspekten sett. Vid klippan Kristus finns det underjordiska sjöar. Drick dig otörstig. 

Ja, det finns både djupt borrade och grävda brunnar. De grävda kan visserligen sina emellanåt och är särskilt känsliga för omgivningar. Aktiviteter vid sidan om en grävd brunn är inte oväsentliga. De kan förorenas. Ett torrt år kan också slå hårt på en grävd brunn. Men alla kan gräva en brunn. Och hämta vatten där ur. Isac grävde upp sin fader Abrahams brunnar. Varför? Han visste att de bar på tjänligt vatten. Han grävde inte upp Lots brunnar. De var svavelbemängda. Gräv där du vet att det fanns rent, friskt vatten. Det är en god utgångspunkt.

Någon har mejlat mig och vill köpa annonsplats på min hemsidan, när jag varit bortrest. Vad skulle jag göra för de pengarna? Skulle jag ta in pengar för att min hemsida når ut, i en eller annan utsträckning? Nej, det är fullständigt oförenligt med mina intentioner. Att hamna i en tilltagande beroendeställning till ekonomiska resurser som sedan formar en helt annan verksamhet än från början, som sedan lever sitt eget liv och går under? Det har vi sett tillräckligt av i historien. Så har frikyrkorörelsen dukat under när matematik ersatt ett utgivande av bara rent och gott hjärta. Och inget annat. Det var så Judas gick under. Han tänkte på debet och kredit i allt vad Gud gjorde. Så befängt! Han som inte ens kunde hushålla med vinsten han sålde Jesus för - de dyrbaraste av pengar på jord. Han köpte en åker för pengarna som blev hans egen grav. Där brast hans buk itu och inälvorna strömmade ut. Den mänskliga krävan. Det är inte en apostels gärning. Guds rikes sämsta investering alla kategorier. Men Jesus stod upp - sveket och pengarna till trots!

Det här handlar inte om ekonomi. De frågorna har vi nog av i livet ändå. Resurserna. Eller bristen på resurser. De två mest tröttsamma parhästar människan överhuvudtaget stött på i trälgudars land. Här kommer inga postgironummer att präntas. Tiggeri, tiggera, snart tigger alla. Varför? Man har brist på olja i lampa och kärl. Och man vill bli stor. Gud har inga problem med storheten eller verksamhetsgraden. Han är störst! Vi kan tryggt slappna av.

En Frälsare dyrbar är Jesus Guds son. Han frälst mig och allting gjort väl. I urtidens klippa jag vilar så nöjd, Där svalkas min törstande själ.

I Urtidens klippa han gömmer mig väl. Och svalkar det törstande land. I  kärlekens mantel han sveper min själ. Och skyddar mig där med sin hand. Och skyddar mig där med sin hand.    

När slutligt jag får honom skåda en dag, då utom all fara jag är...     


Fanny J. Crosby




 

Läs hela inlägget »

"Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud.  Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud,  och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom. "  Matteus 3


Den kristna TV kanalen, kanal 10, har sändningar i Sverige, Norge och i delar av Asien. En dygnetrunt verksamhet som bygger på frivilliga bidrag, partnerskap och insända gåvor. Ibland så verkar det faktiskt som om programutbudet till sitt huvudinnehåll består av själva vädjan om mer ekonomiska resurser, än av evangeliet. TV produktioner som är motsvarigheten till fågellivets gökunge. Den slukar allas resurser och engagemang. - Ger du lite mer får du en CD skiva eller en bok... Vad är det för någonting? Det liknar Cafe`kvällar från Sundsvall på 1970-talet. Guds rikes representanter av historisk dignitet rodnar och skäms över tilltagen. Det skymmer budskapet! Om man har något.

Det sägs visserligen att C.H Spurgeon sålde de främsta sittplatserna i sitt Tabernakel i London som han byggde för att få ekonomi till sitt projekt. Ja, udda grepp eller rättare sagt affärsmässiga grepp har Guds rike begagnat sig av tidigare i historien. Men jag undrar; tog den ekonomiska biten en så stor plats i det som kan kallas för gudstjänstordning hos Spurgeon? Det tror inte jag. Det haltar. Betänkligt. Månglarna och affärsmännen har bytt plats med den lame mannen - i överförd mening - och tiggeriet har startat upp efter det som man själv saknar. Silvret och guldet. 

Min vän, tiggeriet har ingen ände. Himlens resurser är inte behjälpt av de fattigas väg och lott. Tiggeriets väg. Den är patetisk. Så verkade inte heller George Muller - den kanske till omfånget störste i att vara stor i projekt... men utan resurser.

Den rike mannen hade kunnat finansiera hela Jesus och lärjungarnas verksamhet. Bröd och fiskundret hade då sluppit bli till. Nej, Jesus bad den rike mannen att göra sig av med hela sin förmögenhet och ge till de fattiga. En oidentifierad och opersonlig grupp människor, det är de fattiga. Varför? För att tappa hela det ekonomiska perspektivet. Den rike mannen satt ju fast i det.

Det är ju sorgligt och beklagligt att höra alla dessa kampanjkvällar som handlar om ekonomisk brist - som om det var själva uppdraget och förutsättningen för evangelium. Något är fel här. Ett systemfel. Ett plagierat system. Att väckelse skulle komma genom tiggeri i en outömlig vädjan i brist av ekonomiska resurser, det är inte en himmelrikets ekvation.

Det kan jag tala om för dig.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: kanal10

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Siri » Likformigheten:  ”Jesus vi ber..”

  • Thommy » Bär också du ditt lidande!:  ”- Så sant, Siri! När Mose mötte Gud i törnbusken - var han ensam och ännu längr..”

  • Siri » Bär också du ditt lidande!:  ”I 2 Mos 33 står det om att Mose gjorde iordning ett uppenbarelsetält långt utanf..”

  • Siri » Gå in i din Herres glädje:  ”Mer välsignat än så kan det inte bli!”

  • Märta » De säregna :  ”Frid Broder! Så befriande! Sällan utvald och bjuden kan säregenheten smärta unde..”

  • Claes » Kanal 10:  ”Kan vi komma och spela hos er. Tack på förhand// Claes Mård SOUND OF SCANDINAVI”

  • Märta » Drick vatten ur din egen brunn:  ”Välkommen hem och tack för svalkande och läskande tankar! ”

  • Märta » Kanal 10:  ”Så bra Thommy! TACK för att du säger ifrån!”

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

  • Thommy » Andetag:  ”-Tack Lennart! Herren skall vara med dig där du behöver det som bäst. Det önska..”