_DSC7559Thommy4.MOBIL

- Ve dig, du Bromölla! Du skall själv få lära dig att tigga men utan under ett förbud. Tomhänt skall du inför alla nödgas gå därifrån. Tomhänt. Ja, tomhänt.


 

Läs hela inlägget »

"Mycket får den rättfärdige lida, men Herren räddar honom ur allt."  Psaltaren 34


Översättningen är från Svensk folkbibel. En mycket svag översättning i detta sammanhang. Jag tycker att uttrycket "mycket" som inledning på satsen andas distans till det som är budskapets mening; nämligen att den rättfärdiges normaltillstånd är att han måste och genomlider mycket. Varför då bygga bort nerven i ordet? Det står ju faktiskt i en annan översättning att han "måste lida mycket ". Lidanden som verkligen inte är en schablon. Lidandet är påtagligt och inte en skrivbordsprodukt - för den rättfärdige. Nej, bättre upp i den äldre översättningen från 1917 där översättaren vet vad han talar om. Om lidandet som inte bara är si eller så där mycket i största allmänhet utan verifierar ett måste.

"Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt.

Vi vill inte veta av lidanden och vi söker undkomma lidanden efter bästa förmåga. Det hör till självbevarelsedriften hos människan. Ja, var för all del rädd om dig. Var inte oförnuftig. Men skriften betonar ändå att den rättfärdige måste lida.  Det står också att Herren räddar honom ur allt! Har vi tro på att Gud är mäktig till det? Kan vår tro sträcka sig så pass långt att vi omfamnar löftet under brinnande svårigheter? Det är frågan. Ja, det är Guds egen ISO certifiering av vår karaktär, vår håg, vår hålling under prövningar, att vi får gå igenom dem alla och att Herren vid utpassaget lovat rädda oss ur ALLT! Vad är annars vår tro värd? Och vad har Kristus annars för betydelse för oss? En frälsning som endast har en evig betydelse för vår slutfrälsning, under statiska förhållanden, det är väl ingen beprövad tro? Nej, bättre upp du kristne. Bär också du ditt lidande!

Ibland blir vi intill döden tagna då stormar störtar emot våra sinnen och vårt liv. Våra egna kalkyler uppvisar då en katastrofal utgång. Men utgången äger Herren! Det är det fina. Han äger hela utgången! Han som är dörren.

Modern kristenhet har inte de djupa och rika erfarenheterna av att sätta sin tillit till Gud, sett ur många aspekter. Därför blir det kristna livet svagt och ljummet. Kristus får aldrig chansen att visa sin makt som han äger både i himlen och på jorden. Undrens Gud får aldrig chansen att gripa in eftersom vi själva banar våra komfortabla vägar.


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: psalm 34

" Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld."  1 Joh. 5:19

Den senare delen av satsen är nog mest ihågkommen ibland kristna. Den citeras lite nu och då. Den är den bibliska förklaringen till allt elände som sker på jorden och i världen. Och det är ett faktum; hela världen är i den ondes våld.

Men den första delen av meningen, hur ljuv är inte den?! Att vi inte bara är skapade av Gud. Vi är av Gud! 

En av hemligheterna till ett segerrikt liv - det är att tillbedja och lovsjunga Gud. Sjunger du illa som jag...sätt på en CD skiva eller hitta något streamat på nätet och dränk din röst i tydlig Guds tillbedjan. Det lättar! Det lyfter och din ande blir frigjord.

Varför är det så? Vad tror du? Jo, djävulen var en gång körledaren i himlen. Han står inte ut med den himmelska tonen nuförtiden och han har ett dåligt inflytande på tid och rum. Han kommer att fly ifrån dig. Då får du andrum. Skaffa dig ett andrum! Lova Gud med allt vad du har! Det lyfter.

Ja, det lyfter och frigör dig.

 

Läs hela inlägget »

Rektorn för Oklahoma Wesleyan University skrev för några år sedan ett öppet brev på sin hemsida. Jag tycker det är värt att lyfta fram det här. Det finns flera huvudsanningar i texten.

" Den senaste veckan kom det fram en student efter universitetsmässan och klagade på att han kände sig utsatt och som ett offer efter en predikan som handlade om 1 Korintierbrevet ,13 kapitel. Det förefaller som om denne unge forskare kände sig kränkt eftersom en predikan om kärlek gjorde att han mådde dåligt av att han inte visade sig kärleksfull. I hans inre gjorde talaren fel genom att han och hans kamrater kände sig obekväma.

Jag hittar inte på detta. Vår kultur har alltså lärt våra barn att bli så här självupptagna och narcissistiska. Varje gång deras känslor är sårade antar de en offerroll. Alla som vågar utmana dem och alltså får dem att "må dåligt" över något är "hatare", "trångsynta", en "förtryckare" eller en "förövare".

Jag har ett meddelande till denne unge man och andra som vill lyssna. Den känslan av obehag som du har efter att ha lyssnat på en predikan kallas för samvete. Det är meningen att man skall må dåligt efter altarrop. Man skall känna skuld. Målet med många bra predikningar är att man ska erkänna sina synder - inte vagga sig själv i säkerhet. Det primära målet med kyrkan och den kristna läran är din bekännelse - inte ditt självförverkligande.

Oklahoma Wesleyan är inget "safe space" utan en plats där man ska lära sig saker: lära sig att livet inte handlar om dig, utan om andra; att de obehagliga känslor du har när du lyssnar på en predikan kallas för skuld; att sättet att hantera det är att ångra allt du gjort fel istället för att skylla andra för allt som är fel på dem. Detta är en plats där du snabbt måste lära dig att växa upp. Detta är ingen förskola. Det är ett universitet.
"

Ur boken: Det stora könsexperimentet av David Eberhard

 

Läs hela inlägget »


Under hösten har jag läst David Eberhards bok: Det stora könsexperimentet som är utgivet på förlaget Bladhbybladh. Boken gör upp med extremfeminismen och den nya synen på barnen ur ett könsperspektiv. Dagens samhälle fostrar nu fram fler variabler på mänsklig identitet än den att vara man och kvinna. David Eberhard tar vetenskapen till hjälp. Med vederlagd torrfakta. Men halvvägs in i boken brister den akademiska hållningen och boken tar en mer polemisk form under slagfärdig indignation. Boken är ingen avhandling. Den är ett debattinlägg. En vidräkning.

Som titeln anger ropar Eberhard verkligen i motvind - för inte experimenterar vi väl med barnen i ett land där skolreformerna mer och mer antager trenderna i tiden... Omvärderingar av värdegrunder, betyg och pedagogik där kristendomen för länge sedan bytts ut mot religioner och fått lämna sin givna plats till förmån för yoga under sken av att vara en metod för koncentration och avkoppling. Utövad yoga i skolan som konsekvent har sina rötter i österländsk religion - samtidigt som den sista resten av ett kristet inslag lyfts ur den sista skoltimman på terminen, under tillämpad gudsfientlighet. Striden för rätten att på skolavslutningar få sjunga psalmer som kommit att bli en gravsten över den svenska kristenhetens politiska ambitioner med kristna förtecken och Kristdemokraternas tidiga vision om att återkristna Sverige igen. De kristna har inte lyckats höja moralen eller etiken hos befolkningen via de politiska instrumenten, eftersom Gud aldrig gått den politiska vägen. 

Titta på vårt land! Våldet och brottsligheten ökar. Föräldrar och skola saknar ett uppfostrande mandat. Är inte fostran i sina minsta uttrycksformer en släng av en kränkande upplevelse, så säg? Kränkning, som i vår samtid blivit ett juridiskt begrepp. Är det inte bättre att vägleda barn och ungdom i unga år, än att de förstör sina liv bakom lås och bom i vuxen ålder? Det samhälle vi också idag lägger grunden för får fullt genomslag imorgon.

David Eberhards bok har blygsamt uppmärksammats och förlaget får väl ändå tillräknas höra till ett av de mindre kända. Så typiskt. Den kunde ha blivit en kioskvältare eller åtminstone rört upp debatten men den har istället tigits ihjäl. Författaren bygger sina slutsatser på biologiska och vetenskapliga rön - skillnader män och kvinnor emellan - tvärtemot vad högröstade nu gör gällande. Biologi talar man inte tillrätta. Eller KBT behandlar. Den är nedärvd och möjligen vetenskapligt definierad. Nu ansatt och ifrågasatt.  

Igår blev det känt att MTM - (myndigheten för tillgängliga medier) som gett ut boken som ljudbok funnit inlästa meningar i ljudboken som författaren inte är upphovsman till. Det är inläsaren själv som har lagt in egna kritiska meningar i Eberhards textversion. En skandal. Ja, boken är kontroversiell.

David Eberhard äger inte den kristnes perspektiv. Han är överläkare i psykiatri. Men han står mitt i vår samtid och tittar på den från sidan och försöker få oss att tänka framåt ur ett mänskligt perspektiv. Boken ropar starkare till förmån för framtidens barn än vad ljumma kristna gör, för en och en annan utebliven psalmsång under svag bekännelse.

Den karismatiska kristenheten fortsätter betona njutningen av den helige Andes närvaro, men har tappat en annan sida av den helige Andes primära uppgift, nämligen att vara en hjälpare för oss att bli ett vittne under den helige Andes kraft.

 

Läs hela inlägget »

Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet bland liljor.

Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte. Jag vill stiga upp och gå omkring i staden, på gatorna och torgen, jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte.

Väktarna fann mig, där de gick omkring i staden. Har ni sett honom som min själ har kär? Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep tag i honom, och jag släppte honom inte...
Höga visan 3


Ett mellanmänskligt kärleksdrama. Men det är mer än så. Brud och brudgum är en illustration på Jesus och den troende. Hjorden är hans församling. Han som inte för hjorden på bete i staden. Det säger sig självt. Där finns inget bete.

Min vän, säger hon. Det hade väl räckt? Nej, min vän är min. Det talar om en orginell för att inte säga enastående och unik relation. Den relationen kan ingen annan ha eller äga på samma sätt. Jesus och du! Jag och Jesus.

Men ibland tappar vi bort vänner. Eller som i texten - vännen. Vi söker men finner honom inte längre på de platser vi mött honom tidigare. I världen. I staden. Ja, likt en lyckad resa som aldrig blir likadan andra gången man försöker uppleva samma sak, så hittade hon honom inte. " Jag vill stiga upp ", står det. Och "gå omkring i staden och på gatorna och torgen ". Men hon fann honom inte.

Vad står allmänningen för i texten, staden med gator och torgen, dit vi först tar vår kos för att leta rätt på den förlorade Jesus för vår frälsning?  Jo, det är platser där vi hittar allt annat i livet. Det hittar du där men inte vännen. Första gången, kanske. Men inte andra gången. Varför då leta där? Jesus är ingen stationär upplevelse. Han kommer till dig i egen person.

Istället hittade väktarna henne...Så typiskt.  Ja, på världens torg och gator och i denna världens städer som rymmer allt - där fångas vi av andra. Och annat. Av väktare. Vad står väktare för i denna värld med livsmönster och krav om likasinne och likformighet? Bli likasinnad eller drabbas av väktarens befogenheter. Vår samtids demoni.

Sedan kommer det...Knappt!  Ja, knappt. Knappt hade jag kommit förbi dem. Ja, bortanför denna tidens väktare, denna tids anda, samtidsanda - där fann jag honom!

Den som vill äga Kristus måste ta sig förbi de anspråksfulla demoniska krafterna.  De som vaktar denna tidens väsende av denna tidens Gud. Bortom fann hon honom som hennes själ hade kär. "Jag grep tag i honom". Vilken intensitet. "Och jag släppte honom inte!"

"Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill." 


Men när den själv vill - då hittar den fram till vännen framför allt annat.  Så talar den förnyade Kristusbruden som fått erfara hur det är att gå genom tiden.

 

Läs hela inlägget »

Ibland kan människan möta Gud under stor ensamhetskänsla. Det närvarande, det frånvarande eller det bakomvarande kan då inte hjälpa. Mänskligt beklämmande men hoppfullt. Då Gud framstår.

Precis som vi människor ibland behöver ensamtid, så behöver Gud egen tid med oss. Med var och en. Vi blir då välsignade. Så vill jag tro.

Denna dag vill den här sången bli sjungen. Det är ingen karismatisk slagdänga. Nej, den här är den ensamma stridsmannens bekännelse och jordnära tillförsikt till Gud. Sången vill komma till. Mitt bröst kan inte längre härbärgera texten. Då brister det. Då bryter vårfloden alla fördämningar. 

Sången är skriven av A.K. Rutström. Jag har ingen aning om vem sångförfattaren är, bara det att vi har samma tro och ande. Det räcker. Den helige ande som inspirerat till sången, förstår vad sången betyder. Där uppstår mötet med Gud i det inre av själens rum.

"När jag i tro min Jesus ser, Vad kan jag då väl önska mer? Jag ser de skatter, som han har, och ser hur Gud är underbar. Halleluja, Vad fröjd det är! Han över alla djup mig bär. Vad gör det då om jag är svag, då han mig leder dag för dag.

Av synd och sorg jag är ej böjd. Nej, i min Gud jag är förnöjd. Nu hela vägen han mig för, och då jag beder han mig hör. Halleluja, min bön han hör, ja, långt utöver han och gör. Det skall och du erfara då, när du vill helt från världen gå.

Hur tom och dystert allting var, då jag i synden än var kvar! Men då jag nära Jesus kom, försvann båd´fruktan, synd och dom. Halleluja, han kraft mig gav. Min synd försvann i glömskans hav. Jag är ej längre syndens träl, ty Jesus frigjort har min själ.

O, det betyder föga här. Om jag föraktad, hånad är. Jag allt igenom tron dock har, och himlens Gud är nu min far. Halleluja, min Gud min far mig troget följer alla dar. Då jag är svag, då är jag stark, ty jag nu står på löftets mark."


 

Läs hela inlägget »

Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de. Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt. Matteus 13:4


Det finns faror i livet. Olyckor som till synes bara sker. Gruvligt likt Titanic eller förlisningen av Estonia. Vindar som tar tag i träd och vräker omkull dem över allt och intet. Ohämmat och brutalt. Människor förolyckas. Olyckor hör livet till och de frågar inte om lov. Men straffdomar hör också till livet. Ja, straffdomar mot människor som gått för långt. Människor, ja, människor som gått för långt.

I den här berättelsen kring Jesus liv och hans möte med sin samtid så refererar han till en olycka som skedde vid Siloamdammen vid Josafats dal. Den är inte mer känd än så. Men Jesus nämner att 18 personer skall ha dött då tornet föll över dem. Jesus säger inte att de förolyckade var oskyldiga - om vi skall tala om synd och skuld. Han säger att de på intet vis var mer skuldtyngda än andra. Vad var de andra då, som inte drabbades? I lika illa dager! Det säger Jesus själv. Vi vet att 40 år senare brändes templet ner och staden invaderades. Varför? Ja, det sa han. Om ni inte omvänder er! Varför skulle han annars ta upp fallet om tornet i Siloam? När Siloamtornet rasar är det för sent och otidsenligt att bada i Siloam. Det kan jag försäkra dig. Då är det bara Betesdadammen som är öppen under ett ögonblick av nåd. Den som hinner först i har förstått nåden. Fly till Gud!

Varför stänger man av Kaknästornet i Stockholm som ligger någon kilometer utanför Stockholms inlopp - den har ju stått där fredligt sedan 1967? Frågan är än mer berättigad eftersom modern IT teknik medger direkt påverkan från servrar via andra och tredje land för att slå ut viktiga funktioner man bedriver där. Det är ju mer berättigat, menar jag, att inte släppa in folk i tornet under den analoga tiden - om nu analogt kan stå för den förra tidsepoken då allt behövdes göras i direkt kontakt med det som skulle oskadliggöras. Nu slår man i krigstider ut allt i fiendeland hemifrån och påverkar demokratiska val allt efter behag via facebook och andra tekniska plattformar.

Nej, det är något som inte stämmer. Där är en hund begravd. Den som vill skada något i Kaknästornet kan göra det från en annan kontinent och från sin sängkant. Det behövs inga tillträden via hissen och upp i tornet eller genom direktkontakt. Men om det föreligger ett hot, ett verkligt hot, vad grundar det då sig på, frågas? 

Omvänd er! Det är ett stående tema till den mänsklighet som ostyr rasar ohämmat mot avgrunden. Omvänd er! Här är inte ens Jesus nådig mot sin samtid och sin tids religiösa bärare. För om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt, sa han.

Vilken profetia 40 år innan Jerusalem totalförstördes under en belägring.

 

Läs hela inlägget »

Stöter man i en basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?  Amos 3

Profeterna genom historien är ingen homogen grupp. Profeter äger individualitet och en integritet som inga andra. De har också ett företräde - mer än andra människor. Det har sin förutsättning i deras kallelse att vara just sådana de är. Det företrädet kan de inte saluföra eller dra nytta av för egen del. Aldrig. Men de är profeter därför att de är det. Hur kommer det sig?

Det kommer sig av att Gud har gjort deras kallelse fast. Det sker individuellt och så till den svåra grad att det inte är människan som blir profet, det är profeten som är människa. Deras kallelse är så ett med deras liv att de tänker Gud, de tänker om Gud och de relaterar till Gud. Anspråksfullt? Absolut, för vem kan med förståndet i behåll säga; Så säger Herren - utan att mena det? Vem kan säga; Så här säger Herren - utan att först ha vetskap om vad Gud tänker och avser? Profeter är egenartade karaktärer som du aldrig kommer att förstå dig på. De äger olika bildningsgrad och härkomst där den enda gemensamma nämnaren är Herren - för Herren genom tjänsterna ! Men du kommer att förnimma Guds närvaro i det som sägs. Den äger inte människan i sig själv.

Amos i bibeln, som inte ens menade sig vara något annat än en jordbrukare, anför i sin polemik med prästen i Betel att han inte var någon profet. Ändå profeterar han. Han var så ett med vad Gud gjorde och skulle göra i ett rättspatos att han tillskrev olyckor i staden vara från Gud. För honom var Guds uppfattning ett med honom. Han skriver faktiskt en stad och inte staden. Allmängiltigt, alltså.

Om Gud skyddar en stad då gör han det suveränt. Men om en olycka drabbar staden, har Gud då övermannats av någon annan starkare och destruktivare kraft eftersom en olycka inträffar? Nej, inte för Amos. Han som är positionerad bland profeterna. För Amos är Guds beskydd av staden eller fråntagna beskydd av staden synonymt. Det är Gud som verkar oavsett. Då Gud handlar, således!

Amos frågor är retoriska. Vad betyder det? Det betyder att frågan rymmer svaret på frågan. Kan det hända en olycka i en stad - utan att Herren vållat den?! För profeten är det som Herren företar sig - för bortom vad det än må vara - så är det det bästa som kan ske utifrån tidsläget. Det skiljer lyckoprofeter från sanna profeter. Sanna profeter som inte graderar Guds händelser. De bara verbaliserar dem. Grundinsikten är att Gud alltid är god och handlar rättfärdigt. Gud genom Jesus sedd i nåd!

Klicka på bilden till denna blogg. Det är en skärmdump över hemsidan för Kaknästornet i Stockholm. Stängt! En turistattraktion som låtit besökarna en vacker dag kunna se så långt som sex mil bort. Tornet är från 1967 och har rymt både festlokal och restaurang. En utomordentligt lukrativ verksamhet med inträde och kommers. Plötsligt har den nu i dagarna stängts för allmänheten. Man skyllde först på en undermålig brandsäkerhet. Motspekulationer var bland annat att företagen som huserar i tornet ville ha hjälp med finansieringen av de nödvändiga förbättringarna. En stadens angelägenhet. En chimär.

Nu har det istället framkommit att tornet är en säkerhetsrisk för främmande makt. Vem har bedömt det? Och varför? På vilken förekommen anledning? Vem har dragit den långtgående analysen efter 50 år i drift och gett det avgörande direktivet att stänga tornet? Vem har mottagit så graverande uppgifter att det teknikbeklädda tornet som rymmer både radio och TV utsändningar - helt plötsligt är ett akut skyddsobjekt som det inte skall ägas tillträde till av allmänheten och samtidigt är man villig att avsäga sig de inkomsterna och den goodwill det ger för staden? Vem utgör hotet? Hot är väl reella? Eller skojar ni?

Militärer brukar inte delge befolkningen lika mycket information som man delger statsledningar. Den politiska ledningen i ett land har att parerar mellan åtgärder och risk för uppenbar panik. Det säger sig självt. 

Vårt land har nått till vägs ände. Det har sagts länge. Jag är ingen profet men Guds handlande både i historien och i skapelsen pekar på en svår och mycket allvarlig situation för Sverige. Vi är inte ensamma om den men vi är ett föregångsland. Nådens tid är en begränsad tid.

Jag har inte profeterat om vad som skall hända med Kaknästornet. Tornet är på det viset inte intressant i sig. Men det är typiskt nog en fallossymbol. Den korresponderar med obelisker och andra hedniska uttryck av mänsklig självhävdan i historien. De har alla fallit som symboler över kulturer som gått under. Nu har tornet stängt ner pga risk för intrång av främmande makt. Har jag verkligen läst rätt? Vems beslut är det och på vilka förekommande anledningar?

Det här är inte en isolerad händelse. Det är jag övertygad om.


 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter