_DSC7559Thommy4.MOBIL

Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. 4 Mosebok


Ledarskap som jag sysslar med dagligen är ett stort ämne. Att få människor med sig. Det kräver förtroende, det kräver tillit, det kräver insikt, tålamod, uthållighet och så kan vi fortsätta att ringa in alla de egenskaper som i ett levande material skall harmoniera för att ha framgång. Att leda människor är verkligen en konst. Gud har alltid haft svårt att leda människan. Det beror på människans fria vilja som Gud aldrig kör över. Vilken fin hållning.

- Kom, sa Jesus, till Petrus, så skall jag göra dig till en människofiskare! Det svåraste uppdraget av alla. Ja, att fånga och leda människor.

Mose var en av de största ledarna vår värld skådat - förutom Jesus - vår Mästare. Men Jesus klagar; Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna, och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta ville jag inte samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Jesus klagar ur en position där framgången uteblev. Där han själv var ifrågasatt och där alla gick sin egen väg, likt ostyra, omdömeslösa kycklingar. Texten om Kaleb är så fin. En trofast efterföljare. Med en annan ande. 

Kaleb och Josua som var de två som ledde folket in i landet. De utmärkte sig på ett tidigt stadium. Jag undrar hur det lät den dagen då de tolv spejarna kom tillbaka och det bara var de två stycken som trodde på och var positivt inställda på ett intåg eller angrepp. Två av tolv. Tio stycken är motvals. Två är för. Vid ett styrelsemöte hade de två blivit utröstade efter demokratiska principer och fått pyssla med annat i tiden.

Men Gud var på deras sida! De var burna av en annan ande. Det var det avgörande! Nog behöver vi av den ande som är tidlös, nämligen Josua och Kalebs ande. Den är för det första övervinnande men den är också segervinnande.

Allt däremellan är ett kompakt motstånd som övervinns och besegras, efter Guds goda vilja.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: kaleb, josua,

"När någons vägar behagar Herren gör han även hans fiender till vänner." Ords. 16.

Om du slår på ordet fiender i bibeln så kommer du att få enormt många träffar hos kung David i psaltaren. Han verkar ha haft fler fiender än vänner. Åtminstone ser de antal fiender han har, ut att göra sig frekvent påminda. Varför skulle han annars skalda så ofta om dem?

Vi som kristna är ofta trängda. Jesus inskärper det också hos sina lärjungar och inkluderar det som ett normaltillstånd - allt för att vi inte skall ifrågasätta oss själva eller det som möter oss. Vi skulle då kunna tappa fokus och förlora kraften. 

Paulus beskriver också det här men på sitt sätt; "Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa. Förföljda men inte övergivna, nedslagna men inte utslagna". 1Kor.4

När Jesus föres mot korset och till en frivillig död, då är det Guds vilja. Det är intressant att följa varje aktion och aktör i detta drama. Jesus gärning var att ge sitt liv för oss. Men hur skulle det gå till? Förstå mig rätt; han kunde ju inte utgjuta blod genom ett självmord och det krävdes en upptrappning mellan ljus och mörker för att få det genomfört. Bevisligen var det inte i öknen när Jesus blev frestad som han kunde eller skulle dö. Det var inte djävulen som skulle ta hans liv. Då hade historiens största brott redan blivit begånget där i natten, i stallet, i Betlehem. Men visst försökte han, själens fiende. Han försöker alltid. Nej, det var människan som blev redskapet till Jesu offerdöd. För du skall taga ett felfritt offerlamm! Bestämd artikel.

Stora rådet bestod av en kategori av människor och sakkunskaper. Pontius Pilatus och de skriftlärda. Rikets första dam. Översteprästen. Folket och pöbeln. Den nära vännen och gudsmänniskan, Judas. Ja, han var en gudsmänniska. 

Vem är vän och vem är fiende när Saul driver spjuten genom draperade guld gobelänger under en ond ande uppviglad av Gud!? Spjutet som driver den smorde profeten på flykt och in i ett kommande kungadöme. Spjutet som avslutar en trubadurtjänst vid hovet. Där skall du inte sitta och nynna för jämnan! Vem är vän och vem är fiende då Gud agerar? Var följsam, du herrens tjänare. Han skall föra dig ut där du finner bete.

Vårt liv är ett skådespel. Men det kräver storsinthet och stort tålamod i att utstå lidanden. En stor portion pålitlighet till Gud att allt som sker - som utlovats, skall samverka till det bästa - för den som fruktar honom. 

Om Jesus fick lida nederlag på en nivå för att segra i ett mycket större sammanhang - då förstår vi att den väg han kan välja för våra liv kan rymma på samma tillvägagångssätt. Lidandets väg - om än inte nödvändigtvis till döds.

Hugg inte öronen av livvakterna - även om du skulle kunna. Som Petrus gjorde. Det är fel stridsfält och en alldeles för ynklig seger. Gud har bakom sin väldiga och avancerade plan tänkt att slå hela fiendens härsmakt. Då får du uthärda, min vän. Segern ligger inte i en öronsnibb.

Likväl! När någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner. Att vara ledd av Gud, att vara nöjd med det Gud ger, skall till slut visa sig ha varit ett oerhört stort komplext verk som han av nåd har utfört - för och igenom oss.

- Sela, du David. Ja, sela. 

 

Läs hela inlägget »

Någon har myntat att bakom ett pekande finger finns en knuten hand. Vilket nonsens. När skulle den knutna handen kunna klippa till med ett sårbart utsträckt finger, utan att det slår tillbaka på den som pekar?


 

Läs hela inlägget »




Jag stötte på den här boken om bibelns Simson på bokhandeln, häromdagen. Det är författaren, teologie doktor och kännaren av hebreiskan, Lina Sjöberg som har skrivit boken. En roman om Simson. Titeln gav boken legitimitet och fyllde mig med köplust. Och författarens gebit understödde mig. 

Var skall jag börja? Vad kan man vänta sig av en bok i romanform, skriven av en som påstår sig läst teologi?! Och dessutom förstår den ursprungliga berättelsen på grundspråket? Ja, det blev i alla fall incitamentet för mig att slänga köpeskillingen i sjön och köpa boken. Jag har bara läst halva än så länge och är redan uppbådad. Simson behöver upprättelse. Här och nu. Hans liv och gärning är så svårt misshandlad, att han med säkerhet hade sökt upp förlagsporten och frigjort den från gångjärnen redan på manusstadiet, om han känt till det. -  Ja, fånga rävarna, de små rävarna, vingårdens förstörare!

Hur kan man med hedern i behåll skriva en bok om en gudsman utan att knyta an till Gud i uppdraget? Att exkludera Herren från mannen? Hur kan man läsa teologi utan att äga den helige Andes lykta över bibeltexterna - till synes? Hur? Hur... Ben-Hur.  Jo, det går. Men det blir därefter.

Var är forna tiders söndagsskolelärare? De som fann guld i skriften, som underordnade sig skriften allena, som höll sig inom ramarna för det som Herren kunde uppenbara i realtid? Den helige Ande som var med då det begav sig kan lätta på slöjan och göra fakta levande och verkligt. Han som känner till behoven i detta nu och kan fylla det med sitt goda. Han som vet var källan i Lehi löper under ökensand och kan få en överkäke att finna den, vid att glappa rätt. Sela.

Jag har bara läst halva boken än. Men romanen har avancerat så långt in i berättelsen att den inte längre går att räta upp eller rädda. Det bubblar och brusar i bröstet på mig och mina ord vill bli till svärd. Ska det vara så svårt att få texttrogen förkunnelse på papper med skärpa och tydlighet - om än i romanform? Det är klart; om man läser en roman då får man vara beredd på det mesta. Romaner är den typen av litteratur som vältrar sig i mycket oväsentligt, detaljer som vi kan känna igen oss i men som till övervägande del är av ringa värde. Jag får skylla mig själv.

När jag med ivrig nyfikenhet och avtagande intresse närmar mig en bok med en sådan här hög bekännelse; dvs. att vilja framstå i att ha något att säga om Simson iförd doktorshatt, då vill det till. På sidan 106 skriver författaren och låt mig få citera specialisten på teologi:

" Raseriet är inte mitt. Det är inte jag som blir arg. Raseriet är sitt eget och kastar sig över mig, det är som grumligt vatten - sådant man skopar upp från botten av en grund pöl efter regn. Det som är jag grumlas när det sköljer över mig."

Den här meningen tillskriver Lina Sjöberg Simsons inre liv. Men står det inte på ett tidigt stadium i Domarboken över Simsons liv att "Herrens Ande började verka på gossen"... Där har du betoningen! Är det okey att dra ner den helige Andes verk på lägsta möjliga nivå som teologie doktor och författare, med den rika associationsförmågan? Det är inte okey. Refucering!

Lina Sjöberg har i realiteten beskrivit Simson som en missanpassad man med aspergers syndrom. Hon har karikierat sönder en biblisk gestalt till att bli en miserabel, asocial jätte.

I romanform kan man skriva om vad som helst. Lina Sjöberg har beskrivit ringaren i Notre Dame. Så blir det när inte skriften får råda. Då kan man hamna var som helst i analogin.

"Vakna du nordanvind och kom du sunnanvind och blås igenom din lustgård."

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Siri » I Kaleb är en annan ande:  ”Amen!”

  • Nina » Gud är inte oordningens Gud:  ”Mycket bra skrivet. Det kastade ljus över mina tankar kring vad bibelordet egent..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

  • Thommy » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”- Tack för dina fina ord, S. Anderberg.”

  • S. Anderberg » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”Tackbroder för alla inlägg som jag läser med stor behållning. Tonen, som jag så ..”

  • Thommy » Efterskörd:  ”Så sant, Siri. Överlåtelsen lägger alltid Guds trofasthet i den tyngsta vågskåle”

  • Siri » Efterskörd:  ”Vi har alla ett vägval vad vi gör med Guds "treatment" .. några vägskyltar på vå..”

  • Siri » Nordanvinden:  ”Må vi stå fasta och orubbliga! Just nu känns som om allt håller andan inför hur ..”

  • Siri » Elisa och kvinnan i Sunem:  ”Amen!”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Siri » I Kaleb är en annan ande:  ”Amen!”

  • Nina » Gud är inte oordningens Gud:  ”Mycket bra skrivet. Det kastade ljus över mina tankar kring vad bibelordet egent..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

Arkiv

Länkar

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Siri » I Kaleb är en annan ande:  ”Amen!”

  • Nina » Gud är inte oordningens Gud:  ”Mycket bra skrivet. Det kastade ljus över mina tankar kring vad bibelordet egent..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

Arkiv

Etiketter