_DSC7559.Thommy1

Ibland vill inte livet stilla sig och sömnen uteblir. Då är det bara att gå upp igen. Ibland är allt fullgjort, ändå står förrättaren ensam kvar. Sök inte en förkunnarens väg. Den är alldeles ensam. Men har du ett kall att förkunna - gör då det. Du får ensamheten på köpet. Det är ditt säkra arvode i tiden.

Jag gick till min bokhylla för att hitta något trösterikt. För man blir inte starkare av att njuta av svagheten. Men då fann jag trösten för de moderlösa som låg i parameter med mina egna ord, de dagar som gått. Kan väl något vara mer moderligt än när Gud stryker en medhårs?  Jag fann en bok av F. B Meyer. Jag citerar honom här nedan:

" Vår Konung (läs Gud) måste ofta slå det inre livets gräs - våra erfarenheters smörblommor och tusenskönor, som vi är så stolta över, de styva stjälkarna, det blomrika gräset. Om han lämnade dem i fred, skulle alltsammans bli för strävt och för grovt för att användas. Fältet, där han älskar att vandra, skulle snart få sin mjuka matta förstörd.

Slåttern betyder död. Alla de vackra blommorna och de oräknerliga bladen ligga där i långa strängar för att strax föras bort till skräphögen. Myriader döende blommor andas ut sin sista suck i den milda vårvinden. Vi måste bereda oss på att dö från vår självbelåtenhet; från våra ljuvliga känslor och stämningar; från vår klagan och våra tröstekällor - om något av allt detta kommer emellan oss och vår Konung (läs Gud).

Men efter kungsslåttern följer en efterskörd. Det sägs, att det finaste och saftigaste gräset förekommer på sådana fält, som ofta slås. Sådant är det de späda lammen älska, om de får smak på det. Och visserligen är det kristna livet aldrig bättre, än när Guds lie gått fram över det upprepade gånger. När vi förlorat hälsan, vänner, pengar, och goda omständigheter, då växer det finaste skotten fram, kärlek, bön och helgelse. Var inte rädda för lien!  Konungen (läs Gud) älskar dig för mycket för att skada dig. Var vid gott mod; där skall bliva en efterskörd. 

 -Vad tänker du nu om Gud ?, frågade en bekant fritänkare en from man, som i tjugo år lidit svåra plågor. Svaret lydde:  - Om Gud förmår att mitt under sådana lidanden som mina bevara mig i full frid, så har jag högre tankar om honom än förr. Här var i sanning en efterskörd.

F.B Meyer

 

Läs hela inlägget »

"Stormen kommer från sina kammare, kölden kommer med nordanvinden. Gud sänder frost med sin andedräkt, och de vida vattnen fryser till. Han lastar skyarna med sin väta och sprider sina åskmoln vida omkring." Job 37.

"Vakna, du nordanvind och kom, du sunnanvind! Blås genom min lustgård så att dess dofter strömmar ut. Kom, min vän, till din lustgård och ät dess härliga frukter." Höga visan 4.


På hösten kommer stormarna. Den tempererade sommaren drivs iväg av lågtrycken. Gradantalen på termometern vidimerar det grönskan redan vittnar om och fåglarna flyger iväg. Långt bort. Vi får vinter.

Även mörkret hör den här årstiden till. Mörkret, som står för allt det som ondskan representerar och kan prestera. Höst, kyla, storm och mörker. Vi känner igen det. De ruggiga tiderna.

Jag löpte genom ett villaområde häromdagen. Det hade fallit av mängder av päron på båda sidor om en tomt. Hela och fina. Attraktiva och tjänliga. En del päron befann sig i ingemansland - där jag befann mig. Det fanns förvisso både bra och dålig frukt. Många hade krossats och gått under till oigenkännlighet. Jag stannade till och tog ett fint ett. Det minde mig om ett inlagt saftigt, sött något övermoget päron. Det var bara sockerlaget som fattades och en skvätt grädde i flytande form. Det doftade ljuvligt när den lilla brisen som fanns i luften tog med sig väldoften av trädgårdsfrukter och höljde mig i välbehag. Träden som släpper sina frukter. Naturen gör bokslut och en cykel är uppnådd. 

Vi längtar alltid till våren. Men vi glömmer ofta att det har sin förutsättning i höstens verkan och inverkan. Vinterns ofruktsamhet och träda. Kylans och tjälens obeveklighet. Ja, hösten är destruktiv på den här sidan av våren. Men det finns otaliga fruktträd som aldrig blir omvårdade. De måste skakas! Här har höststormarna sin uppgift. Den river av de gamla löven, döda grenar, det förbrukade - ja, det som om ett tag kommer att stå i vägen för nya skott och en ny vår, sommar och skörd. Fallfrukter som maskar, fukt och mögelsporer drar ner i jorden till gödsling. Processer vi inte alltid har för näthinnan men som ändå ger förutsättningar för något bättre. En bättre tid. Så är det med naturen.

Det finns säsonger också i Guds rike. Det blommar inte jämt. Först kommer nordanvinden sedan kommer sunnanvinden, för oss som har att tyda tidens tecken. Det finns tider då kyrksalarna töms på folk och bara en lokal står kvar. Höstlika, kusliga tidevarv då fienden både sår och skördar ogräs. Då estrader fylls av spektakel och underhållning. Inte ett spirande blad finns att uppbringa i de religiösas herbarium. Historien bär ofta det vittnesbördet.

- Kom du nordanvind! Ja, vakna du nordanvind och blås genom din lustgård. Ja, det är Guds ord som ropar så. 

Vi kan inte ta emot sunnanvinden förrän vi erfarit att nordanvinden skakat av allt löst, alla döda grenar och fördrivit alla döda löv in och ned i skrymslen och gömmor dit krattan osvikligt kommer att hämta upp dem. Ingen tycker om nordanvinden. Ingen. Men för att nå över till andra sidan om våren måste vi genomgå höstens verk. Ja, nordanvindens verk. Skriften säger att nordanvinden finns. Den sover. Och den kommer att vakna.

Skriften till och med uppmanar den att vakna och att komma.

 

Läs hela inlägget »

"En dag kom Elisa över till Shunem. Där bodde en rik kvinna som övertalade honom att äta hos henne. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. En gång sade hon till sin man: ”Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. Vi kan väl mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom? Så kan han ta in där när han kommer till oss.” Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. 2 Kungaboken 4.


I den här berättelsen kom gudsmannen Elisa att bosätta sig hos ett rik par. De byggde ett litet rum åt honom på taket - kanske som på den här bilden jag i veckan tog i Kroatien. ( Jag kom faktiskt att tänka på Elisa när jag såg det.)

När man läser om gudsmännen i bibeln blir man verkligen stärkt. Jag har försökt sätta mig in i Elisa situation och finna stråk. Viktiga stråk och eftersträvansvärda.

Elisa var Guds rikes representant i sin tid. Han verkar här ha varit bostadslös. Så allmänmänskligt utsatt och förekommande. Ja, Jesus själv ordade vid ett tillfälle att "rävarna har kulor och himmelens fåglar har nästen... men han själv hade ingen plats att vila sitt huvud. Att bo är elementärt. Men det är inte ur Guds rikes perspektiv extraordinärt att vara bostadslöst. Det har inget med fromhet att göra. Det är inte så det skall ses. Att bo är bara elementärt. Inget mer. Men här verkar profeten ha saknat det elementära. Det medför ur en mänskligt perspektiv svårigheter. Gudsmannen var bostadslös. Det kan vi kanske i någon mån förstå vidden av.

Det är intressant att följa den här berättelsen. Elisa som uppenbarligen får sin egen sociala fråga löst, blir så utom sig att han genom sin tjänare Gehasi undersöker kvinnans situation. Vad kunde han göra för kvinnan och vad kunde hon tänkas behöva som tack för besväret? En högst medmänsklig reaktion. Inget mer egentligen. - "Vad kan väl jag göra för henne ", sa Elisa. Ibland undrar jag: var går gränsen för en människas tanke och Guds tanke hos och i en människa, när den är driven av kärlek? Och hur särskiljer vi dem åt? Jesus förebrådde nämligen Petrus en gång att han bar på sämre tankar - ja, människotankar. 

Värdkvinnan i Elisa liv var barnlös och hennes man var gammal. - Kalla på henne! , sa Elisa. När jag sedan läser min bibel så får följande ord profetisk kraft och är så välsignade. Det står nämligen att: "Hon stannade i dörren, och Elisa sade: "Nästa år vid just den här tiden skall du ha en son i famnen". Vi kan vara ganska så säkra på att gudsmannen hade blivit bostadslös senast inom ett år - om han hade haft fel. Människor är människor. Överallt.

Mina vänner det här är Guds rikes politik! Det har inga behov av majoritetsbeslut eller rationella omdömesförklaringar i politiska utskott - ändå är det dit de kristna ger sin kraft idag - till politiken. Den mänskliga förmågan hör politiken till. Och politiken är hennes. Horisontalt och platt som en jordskorpa. Men Guds rikes resurser uppenbaras ifrån himlen. Med välsignande under!

Hur var det Jesus sa... "När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er. Stanna i det huset och ät och drick vad ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. Bota de sjuka i staden och säg till folket: Guds rike är nära er." Lukas 10:5.

Det var precis vad Elisa gjorde! När vi blir ett med vårt uppdrag och tjänst då kommer Gud att sanktionera så påtagligt att våra ord blir ord med fullmakt. Verkställande ord. Levande ord! När jag läser texten om Elisa hittar jag ingenstans att han ber och fastar över kvinnans infertilitet. Situationen och atmosfären är nämligen så laddad att när kvinnan står i dörren så är orden omistliga. De står i direkt parameter med behoven. Jag blir så gripen när jag ser kvinnan framför mig med en mångårig sorg, där sitter profeten och hon hinner inte ens in genom dörren av den atmosfär som måste ha funnits där i rummet. Var det Elisa kraft? Nej, Guds men förmedlad genom Elisas kärlek och tacksamhet! Hon stannar i givakt och profetord går över Elisa. - "Nästa år vid denna tid...!"  Han frågar inte ens efter hennes behov. Eller önskningar. Guds rike uppenbarades i vardagen.

Guds rikes bärare med gåvor till tjänst i överflödande kärlek till människor - där måste det börja! Kvinnan gjorde något för Gud. Inte sant? Hon säger ju själv till sin make: " ...jag har förstått att han som kommer förbi här är en helig gudsman."

Läs om de människor som bibeln presenterar för oss. Använd din egen förmåga att både psykologisera och socialisera kring deras liv. Mänskliggör gudsmännen och du skall se konturerna av Guds hand. Se deras bekymmer och tillkortakommanden och hur Gud kommer dem till hjälp. Det är en litteratur högt över all annan.

Guds rike vill bli synliggjort!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: elisa

"Om man in­te tar emot er el­ler lyss­nar till era ord, så lämna det hu­set el­ler den sta­den och ska­ka bort dess damm från era fötter. San­ner­li­gen, det skall bli lind­ri­ga­re på do­mens dag för So­doms och Go­mor­ras land än för en sådan stad." Matt.10

Det har blossat upp en debatt kring Birger Skoglunds profetia han framförde under en konferens i sommar. Skoglund som för ett antal år sedan talade om en eld som skulle gå över hela landet - från norr till söder - har så sent som i sommar talat om "att Guds tålamod med synden i Sverige är slut ". Vad uppgiften om en eld avsåg har med väckelsens eld att göra, har vi låtit oss förstå, under en sommar med många riktiga och svåra skogsbränder.

Den svensk-kanadensiske världsevangelisten Peter Ljunggren har öppet gått emot Skoglunds gudsbild i tidningen DAGEN. Han menar att Skoglund förmedlar "en obiblisk bild av en dömande Gud " (- om han är rätt citerad, vill säga. Man vet aldrig.) Ljunggren åberopar några medeltida munkar i sitt inlägg - som om de ägde en större auktoritet än Jesu undervisning i evangelierna. I kölvattnet av Skoglunds profetia har det också uppstått diskussioner om vad profetiskt tal är eller inte skall vara. Och inte minst om vilken gudsbild vi skall tillämpa. De teologiska experterna står på tå och vinkar för att vara med och korrigera bilden.

Mina vänner, bibeln har en alldeles enastående kunskap om vem Gud är i Kristus Jesus - genom skriften, genom skriftens tjänare, genom deras förkunnelse men också utifrån hur Gud handlat i historien. Det finns en väldigt hög tillämpad standard hos apostlarna och profeterna i bibeln. De, som uppträder likt ett verkställande utskott hos Gud.

I den text som jag här refererar till från Guds ord så är det ett distinkt förhållningssätt förordat åt Herrens vittnen. Ja, det är mer än en policy. Är den avstämd efter kärleken från Gud? Frågan är fullständigt felställd och texten står där fortfarande kvar. Hur mycket mer då när hela kulturer urartar! När skriften talar på det här sättet då är nådens tid utverkad. Är nådens tid förbi i Sverige? Det har jag inte sagt. Men jag frågar; hur många huströsklar, hur många av våra städer, hur många generationer av det svenska folket har inte fått evangelium sig predikat? Hur många besökelsetider? - Och vem trodde det budskap som predikades? Och för vem var Herrens arm utsträckt? 

Hur stor är nåden? Omätlig och stor! Hur långt räcker den? Oändligt! Hur länge? Tidsbegränsat. Tider och stunder som hör Gud till. Bibeln är bekant med mått. Tidsmått i relation till att fylla sitt syndamått. Då festen är slut. Så talade Jesus också om Kapernaum, Betsaida och Korasin. Han skickade dem till dödsriket i skarpaste ordalag och gav samtidigt Sodom och Gomorra besked om förmildrande omständigheter. 

Jag känner inte till Birger Skoglund profetia i detalj. Varken den visionära eller den uppdaterade. Men jag är övertygad om att antingen måste Jesus komma mycket snart eller också måste utvecklingen hämmas. Det har ingenting att göra med hur stor Guds kärlek är på en karismatisk barometer. Kärleken rymmer på omsorg. Det gör den. Och den kärleksfulla omsorgen kan ur ett gudomligt perspektiv sträcka sig väldigt långt. Hör! Man sår inte i fördärvad jord. Där finns inga växtbetingelser - lika lite som man skördar där inget utsäde kunnat slå rot. Där hjälper inte heller trädan. Inte ens i Afrika. Fråga Noa. Men fråga inte Lot. 

Bilden av en kultur i upplösning har med förrunnelsen att göra. En biblisk bild. När föruttnelsen gått för långt är det för sent att salta. Saltet - som vi skulle vara, det är till för att motverka förruttnelse och inte att salta samtidens vägar med. Det salt som kristna politiker genom kristen etik och moral urarmat så till den grad att evangelium i sin presentation mist sin sälta och kyrkan har dragits med. Vad säger bibeln... som är Guds ord... som rymmer på levande Guds intentioner...och är ett uttryck för Hans hållning... i nya testamentet? Då duger det till intet annat än att kastas ut och bli nedtrampat av hedningarna! Det är beskedet för salt som mist sin sälta. Vägsalt istället för salt i förruttnelsen. En sekundär uppgift bland de som slirar vidare i vinterlandet på väg mot ett evigt fördärv. Livet som för övrigt är en enda lång predikan om vad man gör med förruttnade element. I Egypten balsamerades man. Nej, man gräver ner det! 

Gud välsigne dig, Birger Skoglund. Du har ringt i klocktornet och får stryk därför. Det är en förkunnares lott. Ja, det är lättare att vara skarpordad på ålderns höst än mitt i tältkampanjer då bidragsgivarna är bosatta på bränd mark. Bry dig inte om de framlidna munkarna på medeltiden. De har uträttat sitt. 
Vi behöver en väckelse som skakar om. En väckarklocka. Ibland räcker det inte att jorden får ligga i träda. Ibland måste ett större ingrepp till. Ja, det har faktiskt hänt att jorden blivit så förstörd att man varit tvungen att schakta bort den. 

Jag låter möjligen hopplös. Ja, här gör jag det. Det är jag medveten om. Men det handlar inte om en dyster inställning till några väckelsekampanjer i Tanzania. 

Det handlar om tillståndet i Sverige.

 

Läs hela inlägget »

"Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen." Rom 1.

Två gånger i människans historia har Gud på ett särskilt sätt varit initiativtagare till katastrofer. Bibeln framhåller särskilt dessa händelser för vår tid. Det var de olyckor som hände på Noa och på Lots tid. 

Vid båda tillfällena så kom det något från himmelen. Bokstavligen. Vatten forsade ner från himmelen över Noa samtid och elden föll från himmelen på Lots tid och förgjorde allesammans. Men låt oss aldrig glömma att Gud hade en frälsningsplan vid varje tillfälle! Däri bevisade Gud sin kärlek. En båt i Noa tid och änglars assistens på Lots tid. Men Gud har satt en bortre gräns. Varför är det viktigt att säga? Jo, för Guds vrede är inte av mänsklig sort. Guds kärlek och vrede är inte polära. Det är inte som hos oss. Antingen eller. Bibeln uppmanar oss till och med "vredgens men synda inte " - om vi skulle vredgas. Det finns alltså en legitim harm. Huru inte mycket mer då hos Gud som är helig. "Guds vrede uppenbarar sig"... Lägg märke till tempus. Det är ett pågående tempus. Ett presens. Alltså något vi just nu kan räkna med. Och låt oss skynda fram i meningen; "..över ALL ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen."

Hur skall vi förstå det som Gud avskyr? Ja, ogudaktighet är problemet och är vad det låter som; man följer inte vad som är rätt inför Gud och man exkluderar honom ur den mänskliga samvaron. Man räknar inte med Gud och i vår tid är all sann kunskap om honom bortskaffad. Det får direkt genomslag i att rätt förhålla sig till varandra i de mellanmänskliga tillvägagångssätten. En ogudaktig och orättfärdig människa kommer att gå över gränser, gränser Gud lagt ner som en ordning. Ligger det inte både ett aktivt och ett dolt uppsåt i begreppet "undertrycka "? Varför står det inte istället att man inte ville veta av sanningen? Nej, man undertrycker den. Man skruvar på sanningen. Tummar på den. Behandlar den efter eget gottfinnande. Godtyckligt.

Det finns ett mycket centralt uttryck i den här redogörelsen. Det är just ordet "undertrycka ". Vi använder inte oss av det ordet i vardagligt tal. Hur skall vi förstå ordet? "Förtrycka" känner vi till. Eller när vi utövar "påtryckningar". Vi kanske bättre kan förstå kraften i ordet "undertrycka " om vi speglar det i de andra uttrycken i vår begreppsvärld. Det är ord med medvetet uppsåt bakom. Men de kan likväl utföras påtagligt eller mer subtilt. Det är en motkraft till något. Mot sanningen. Guds vrede uppenbarar sig från himmelen mot allt sådant!

Fram till Noa tid hade det inte regnat på jorden. Vattenförsörjningen kom underifrån. Förmodligen genom daggen. Det var ett helt nytt naturfenomen. Men Gud följde sitt ord och sände sin uppenbarade vrede från himmelen. Inte sant? Likaså på Lots tid då eld och svavel föll från himmelen. Synnerligen ovanligt och helt oväntat. "De visste av intet ", står det. Gud har fortfarande skapelsen i sin hand...från himmelen!

Grekiskan har två snarbesläktade begrepp för vrede. Orgé och thymós. I den här texten är det ordet orgé som beskriver Guds inneboende harm. Hos Gud utesluter inte kärlek och vrede varandra. De kan samexistera. Man kan gott flika in att Jakobs son Ruben, som just därför inte skulle bli den främste, "sjuder över som vatten " - alltså kokar över. Sånt sker oplanerat. Där har du thymós. Den vreden är obehärskad. Den är plötslig, impulsiv och räknar inte med konsekvenserna. Annat är det med orgé. Den ligger i slutet på Guds tidslösa långmodighet när hans vrede uppenbarar sig från himmelen. Det finns fem olika nyanser av det grekiska ordet orgé på svenska; vrede, harm, förbittring, ovilja och vredesdom.

Det finns i den yttersta tid vi lever i ett begrepp som är helt unikt för både nya och gamla testamentet. Det är begreppet Lammets vrede. I hela skriften så framstår lammet som medgörligt och viljelöst. "Som ett lamm fördes han bort för att slaktas och han öppnade inte sin mun ", skriver profeten. Texten handlar om Jesus, mänsklighetens offerlamm. Men här bär lammet på vrede. Lammets vrede. Så tvärt emot av vad vi är vana att tro om lammet. Det är samma vrede som ordet orgé står för i grundtexten. Gud är inte schitzofren. Men han nitälskar genom Kristus!

Varför skriver jag allt det här, som egentligen skulle behöva än mer noggrant redovisas och plats i kanske fem, sex sådana här texter? Därför att Guds vrede uppenbarar sig i tredje person singular och i presens. Vi befinner oss mitt i detta presens. Den framträder från himmelen! Vilken? Vreden!

Vår kultur lever farligt. Och jag är övertygad om att den väckelse som både önskas och manas fram på sina håll inte har något fotfäste. Inte alls. En väckelse av historiska mått har inga förutsättning idag. Låt mig få illustrera det.

Noa skickade ut en korp ur sin ark för att se om den fann något fotfäste efter att jorden hade dränkts. Så lär bibeln. Det står att den flög fram och tillbaka tills jorden hade torkat upp. Därefter skickade han ut en duva ur arken. Duvan som är en bild på den helige Ande. Den har också fått stå symbol för andliga utgjutelser. Varför föregås duvan av korpens uppdrag hos Noa? Är det viktigt eller oviktigt? Har det någon som helst betydelse när han har hela båten full av fågelarter att välja mellan? Varför kunde inte en och samma fågel utföra hela uppdraget? Förslagsvis turturduvan som vi gärna föredrar. Nej. Han skickade först korpen. Korpen, olyckans fågel. Olyckans symbol. Du offrar inte heller en korp på altaret. Det vore fruktansvärt. Fel fågel vid rätt tillfälle. Duvan, väckelsens symbol med sin melankoliska vädjande ton som griper syndaren till botfärdighet den utsändes när marken är torr. När det finns grogrund för väckelse. Du kan inte utgjuta något som inte har en motsvarande mottaglighet. Profeten sände inte duvan först. Han skickade korpen. Den som först av alla påvisar dödens faktum. En kuslig fågel. Väckelsen kommer aldrig med korpen och korpen kommer före duvan. I domen utmätes straffet. De är synonyma begrepp. Nåden ligger i ett senare skede.

Jag lämnar bildspråkets värld här nu och tänker bli mer påtaglig.

Jag tror Gud sörjer över de politiskt aktiva kristna i vårt land. Jag känner till arbetshypotesen bland kristna om att vara "salt och ljus i världen". Politiken är inte den ljusstaken. Det är fel forum. Saltet är inte heller en så billig vara i Gud, att vi skall salta vår samtidsvägar för att göra kulturen mindre slirbenägen. Saltet kommer bara att förtrampas av hedningarna! Nej, vi är ämnade att vara ljus och salt i förruttnelsen i en helt annan tappning och för annat ändamål. Avskilda och heliga. Politiken - är kompromissernas forum. Det forum som dränerat Himmelriket på tjänstegåvor och gåvor som var satta i hans rike. Det går stick i stäv med evangelium som alltid är ett glatt budskap med evigheten som sitt yttersta perpektiv. Guds rike har utomvärdsliga perpektiv. Politiken är inomvärdslig och är insnöad i fördelningsfrågorna - därför att ogudaktigheten råder. Hur skall du få bukt med orättfärdigheten utan att först lösa frågan om ogudaktigheten? En omöjlighet. Nya födelsen i Gud är inget politiskt reformprogram. Evangelium är ingen surdeg. 

Låt mig få avsluta så här. Jesus kallade Herodes för räven. "Hälsa den räven att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, men på den tredje dagen når jag mitt mål." En avgörande bisats också för oss att beakta. Nå målet! Vad är ditt mål? Evigt eller så långt näsan räcker under fyra år under en mandatperiod i de horisontalas rike? Vem skall i överförd mening göra Jesu gärningar då du arbetar med andra perspektiv bland de svekfullas löften? 

Här har du en verklig kardinalpunkt. En vagel i Guds öga. De som skulle utbreda Guds rike har blivit upptagna med politisk verksamhet, som handlar om idéer som inte når över horisonten. Kärlen som skulle vara i Guds tempel befann sig under Daniels tid vara i fel sammanhang. De var tillfångatagna. Dem betraktade Gud som heliga. De ville han föra tillbaka. 

Den väckelse vi nu väntar är av ett annat slag. Ett hårdare slag.

 

Läs hela inlägget »

Mina vänner, mycket går igen från tid till annan där människor rör sig förenade. Därför finns det formulerade sanningar som till synes kan byta karaktär och med tiden bli obekväma för oss. Vi har då genomgått en process som fjärmat oss från det vi en gång var och det utan att vi själva märkt det. Illustrativt starka uttryck som degenerering eller urartning pekar på allvaret.

Följande sanningar av skriftställaren A.W Tozer kom i min hand här ikväll. Ett par stycken från hans bok här nedan; "Guds profet i församlingen." Vilken passande titel för övrigt då han själv skriver profetiskt. Det var många år sedan jag läste den här boken. Det var som om jag fick hembesök. Boken gjorde mig glad och upplyft från djup som ropar till djup.

Här två brottstycken från boken: Guds profet i församlingen;

"Rädsla för gruppens åsikter tenderar att organisera medlemmarna i samfund och församlingar och tvinga dem in i total likformighet. Vår önskan att vara omtyckta inom vår egen grupp av religiösa vänner förstör orginaliteten och gör oss till imitatörer. Olika församlingar har sina godkända erfarenheter, sina religiösa accenter, till och med sina accepterade religiösa tonfall. Dessa blir normgivande för gruppen och är för den lokala gemenskapen vad omskärelsen var för Israel, en cermoniell symbol för att bli accepterad i stamgemenskapen.
---
Vägen ur denna dubbla snara är enkel. Överlämna dig helt och hållet åt Gud. Älska honom av hela ditt hjärta och älska varje människa för hans skull. Bestäm dig för att lyda dina egna övertygelser när de utkristalliseras inom dig som ett resultat av oavbruten bön och ständigt studium av skriften. Därefter kan du tryggt bortse från dina vänners förväntningar, liksom från dina fienders kritik. Det du först kommer att möta är chockartad förvåning hos den mönstertroende skaran, därefter deras motvilliga beundran. Och om du fortsätter att vandra kärlekens och modets väg kanske de tar efter ditt exempel och kastar rädslans ok och går ut som friköpta män och kvinnor, för att vandra i den ljuva frihet till vilken Kristus frigjort dem.
" A.W Tozer

- Gud, låt mig aldrig bli en organisationsskristen som vårdar strukturerna men som i realiteten vaktar på egna domäner. Men behåll mig också ödmjuk över det faktum att den insikten inte är ett ämne till självgodhet. 


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: a.w tozer

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

  • Thommy » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”- Tack för dina fina ord, S. Anderberg.”

  • S. Anderberg » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”Tackbroder för alla inlägg som jag läser med stor behållning. Tonen, som jag så ..”

  • Thommy » Efterskörd:  ”Så sant, Siri. Överlåtelsen lägger alltid Guds trofasthet i den tyngsta vågskåle”

  • Siri » Efterskörd:  ”Vi har alla ett vägval vad vi gör med Guds "treatment" .. några vägskyltar på vå..”

  • Siri » Nordanvinden:  ”Må vi stå fasta och orubbliga! Just nu känns som om allt håller andan inför hur ..”

  • Siri » Elisa och kvinnan i Sunem:  ”Amen!”

  • Siri » Birger Skoglunds profetia:  ”Vi är i en mycket allvarlig situation i Sverige idag. Vi ser ju i bibeln hur Gud..”

  • Siri » Likformigheten:  ”Jesus vi ber..”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

  • Thommy » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”- Tack för dina fina ord, S. Anderberg.”

  • S. Anderberg » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”Tackbroder för alla inlägg som jag läser med stor behållning. Tonen, som jag så ..”

Arkiv

Länkar

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

  • Thommy » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”- Tack för dina fina ord, S. Anderberg.”

  • S. Anderberg » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”Tackbroder för alla inlägg som jag läser med stor behållning. Tonen, som jag så ..”

Arkiv

Etiketter