_DSC7559Thommy4.MOBIL

"Tag och kasta mig i havet så skall allt bli lugnt. Jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er." Jona 1.

Livet bjuder på stormar för alla människor. Även för trons människor. Det kan vara helt eller delvis självförvållat. För andra helt oförklarligt uppkommet. Och vi drabbas alla någon gång av det övermäktiga. Stormar är en vanlig illustration på när omständigheter drar in över ett liv och kastar allt omkull och över ända.

I Jona`s liv var det en konkret och verklig storm och ingen metafor för annat. Den var självförvållad. Men Gud var trofast och han inte bara räddade de oskyldiga. Han räddade också Jona. Gud gav honom en ny chans med förnyat uppdrag. Det är det stora här.

Jona säger att stormen drabbat sjömännen och inte honom. Han säger ju inte att "denna storm har drabbat oss, på grund av mig." Nej, han ser osjälviskt till de andra och räknar bort sig själv. Men stormen var lika verklig och farlig för honom.

Det är något mycket dyrbart i denna berättelse och det ligger på trons område. Gud sa aldrig till Jona att han sände stormen. Det står visserligen i skriften att det var så. Men Jona och Gud har inget utbyte i frågan. Icke. Stormen var bara en storm och den ökade. Men för Jona var den i en överbevisande kontext.

Är det inte så i allas våra liv att där tron vill göra sig gällande så finns det också naturliga förklaringar som otron brukar hänvisa till? I Jona`s fall var det en kraftig storm, ett naturfenomen, men som var ett tydligt Guds finger för Jona. Men ändå inte helt självklart sänd av Gud. En storm är en storm. Är inte det stort? Stort att kunna se det så.

Hur är det i våra liv när det ser ut att vara förklarbara omständigheter bakom en tragedi, kan vi då som Jona tro att bakom alltsammans så finns det en Frälsare som inte bara råder över den uppkomna situationen, utan också en god Gud som kan fånga upp oss om vi så än skulle falla handlöst igenom? Det kan ske på många livets områden och på många sätt.

Även om Gud skulle ha talat till Jona att han hade sänt stormen för hans skull, så kunde han ändå ha tvivlat och varit ensidigt skräckslagen av naturfenomet. Av stormen i sig. Nu sa inte Gud något om saken till Jona. Men Jona`s tro var stark! Han liksom visste om och förtröstade på Gud. Han ser Guds finger i det uppkomna och så till den grad att han är beredd att kastas i djupet.

Så agerar en människa med en beprövad tro. Vilken förebild Jona är här! Vill du som jag äga en så stark förtröstan till Gud att vad vi än möter eller genomgår så är Guds räddning större än själva problemet? Och vi får kasta oss och våra bekymmer på honom! Tänk om Jona hade gett alltsammans en naturlig förklaring, tagit på sig en flytväst, vinkat på förbidrivande skepp eller kastat i en livbåt för egen del. Då hade inte undret skett med hans liv och stormen bara varit en förskräcklig storm, naturligt förklarbar.

Har vi möjlighet att växa också i vår tro på att Gud leder oss till seger? Här visar Gud sin oerhörda nåd mot en olydig Jona. Hur hade vi gjort? Är vår tro så stark att den ser Guds handlande även om den tillfälligt ser ut att gå oss emot? Välgång, framgång och välsignelser från Herren har lite andra profilbilder än stormar, enligt gängse sätt att se det. Inte sant? Har vi tro på att Gud kan häva vår livs storm? Det är frågan! Jag tror Gud vill föra oss dit. Till välsignelsens hav där vattnet delar på sig och vi kan gå torrskodda över på andra sidan. Det har också skett en gång.

Jona är så tydligt medveten om att det är en god Gud bakom stormen. Han tänker på de andra och han låter sig kastas överbord. Vilken troshandling! Ja, det har engagerat liberalteologer i alla tider och gjort Jona i valfiskens buk till en legend. En sagofigur. Man missar därför essensen av berättelsen och fixerar sig vid fisken, som omöjligen kan ha funnits som en farkost för en människa vid liv under tre dygn... Likväl var det så! Varför? Därför Gud är spektakulär i bönesvaren!

Tänk om Jona hade tvivlat i oförtröstan. Då hade han aldrig låtit sig kastas i vattnet. Då hade Gud aldrig kunnat gripa in som han gjorde och räddat honom. Då hade stormen bara varit som en av alla andra stormar där fartyg går sönder eller där en eller annan klarar sig med nöd och näppe i land.

Ibland låter Gud oss lägga något i andra vågskålen för att han skall gripa in. Backar vi omöjliggöres det. Här strandar tretton på dussinet. Därför blir vi inga verkliga profiler eller troshjältar. Därför blir det inga Gudsmänniskor av oss. Vi hamnar bara inom ramen för det förklarbara och där går vi under i resignation.

Vill du som jag få fatt i tron som ser Gud och där Han kan utföra sina gärningar?

Det jag kan säga om Gud är att han är mycket spektakulär. Han skapar förutsättningar där de inte finns.

Det är och har varit hans signum i alla tider.



 

Läs hela inlägget »
"Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?» Han svarade den; »Jag är en hebré, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.» Då betogos männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är det du har gjort!» Ty männen fingo genom det han berättade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte. Och de sade till honom: »Vad skola vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?» Ty havet stormade mer och mer. Då svarade han dem: »Tagen mig och kasten mig i havet, så skall havet stillas för eder; ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över eder.» Och männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.
Då ropade de till HERREN och sade: »Ack HERRE, låt oss icke förgås för denne mans själs skull, och låt icke oskyldigt blod komma över oss. Ty du, HERRE, har gjort såsom dig täckes.» Därefter togo de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. Och männen betogos av stor fruktan för HERREN, och de offrade slaktoffer åt HERREN och gjorde löften.
" Jona 1.


Profeten Jona har alltid levt ett illa beryktat liv i predikstolarna. Den olydige profeten, som han gott kunde ha kallats. Och gör det säkert. Det är inte så konstigt. Han flydde från sitt uppdrag och sin uppgift som Gud hade gett honom. Det framgår klart och tydligt i bibeln.

Men jag ser andra sidor hos Jona som jag tycker mycket, mycket om. Och jag förstår att Gud såg dessa sidor hos honom. Därför räddade Gud också hans liv.

Jonabok handlar mycket om Jona karaktär. Inte om hans lydnad. Mitt i hans olydnad som höll på att föra hela skeppet på grund i stormen, under flykt, så fanns det en uppriktighet hos honom. Den är mer än hederlig. Han säger som det är och han litar på Gud i allt. "Tagen mig och kasta mig i havet, så skall havet stillas för er; ty jag vet att det är för min skull denna starka storm har kommit över er. "

Men var inte Jona lika mycket drabbad? Satt han inte i samma båt? Jag tror inte för ett ögonblick att Jona skulle ha varit suicidal eller en fatalist när han ber dem kasta honom i havet. Här är han ju faktiskt lika mycket profet som Paulus då han i sin tur säger att alla kommer att bli räddade, under en seglats på medelhavet.

"Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka. Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall förlora sitt liv; allenast skeppet skall gå förlorat." Apg 27.

Vad vill jag ha sagt? Jo, jag vill säga det som aldrig annars blir sagt. Jona vann männen på båten! Står det inte så? Jona den olydige profeten. Men han uppvisar en utomordentlig karaktär som är avgörande för Guds fortsatta handlande med och igenom honom. Han förblir en gudsman mitt i scenförändringen. Det är kvalitativt. Det är karaktär. Det är karaktärt!

Ohh...att vi alla vore bärare av en sådan helgjuten karaktär att vi täcker upp i situationer för Guds rikes sak, när helst så behövs!  Det är vår lärdom här.

Vad som för övrigt inte står ordagrant i texten det är att han litade på Gud - för det måste man om man skall kastas överbord under svår storm. "Tagen mig och kasta mig i havet ", säger han. Varför hoppade han inte i själv när han hade lösningen på problemet? Det är att vila i Gud, det. Det går nämligen fortare att hoppa i själv än att övertyga andra om en lösning. Det är sannerligen ett högriskprojekt i sig att låta andra övertygas under böljande hav, när båten är på väg att brytas sönder. Men trons vila låg spegelblank på stormigt hav. Storleken på undret stod i proportion till besvärligheten.

Så var det också för Elia på Karmel; "ropa högre till Baal, han kanske bara har gått lite åt sidan, eller kanske han sover... " Så raljerade Elia med sin samtid och pantsatte sin egen värdighet i behovet av ett lika stort gudsingripande.

Det är den bergfasta karaktären och tilltron till Gud det handlar om. Det är en gudsmänniskas karaktär. Det är den som vilar tryggt i Gud om att han kommer att gripa in. 

Och det långt innan någon annan överhuvudtaget har sett det!


 
Läs hela inlägget »

I dag har jag bett för och smort en böneduk med olja och adresserat till en vän. Jag gör det i tro till Gud. Gud hör bön! Detta är varken ett försök att plagiera någon helandetjänst eller att odla någon personkult. Jag skriver inte heller detta för att framhäva mig själv eller något annat än att det är Jesus som kan gripa in och hela från sjukdom. Det vill jag tydligt framhålla. Och det förstår vi alla.

Flera av de som tidigare lagt fram sina omständigheter har det gått bättre för. Vi är på god väg. Det tackar vi Gud för!

Vad är ett bönesvar, egentligen? Det är ett svar. Det är en mottagares gensvar på tidigare förfrågan, inte sant? Vi människor bönhör inte, alltså är det vi som måste sätta oss i rörelse mot bönesvaret. - Jesus som svarar på bön!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: böneduk

Under sommaren har jag varit uppe i Norrland några dagar. Jag hade naturligtvis med mig mina flyers. Vi har varit till Mora, till Karlstad. Vi har varit till Östersund och Borås. Och mindre orter däremellan.

Att ha en bunt flyers liggandes i bilen och stanna till vid någon stormarknad och dela ut, är ett ypperligt sätt att påminna människor om evangelium. 

Det är egentligen inte helt optimalt att lappa på bilar. Det är jag medveten om. Det är något av integritetskränkande för svensken att hitta en lapp placerad på vindrutan på sin bil. Men det kan inte hjälpas. Covid-19 förhindrar oss att verka man till man. Vid undantagstillstånd råder andra lagar.

Nu går en ny beställning med flyers snart iväg. 

Det är välsignat!

 

Läs hela inlägget »
Mannens naglar blev till klor. (Klicka på bilden!) Mannens naglar blev till klor. (Klicka på bilden!)


 

Detta får bli min sista bild och inslag från Boltziushemmet.

En bild på människonaglar. Den är berättad av författaren Karl Linge. Jag har skrivit av texten i montern ovanför naglarna, på bilden som följer här nedan:

" Carl Hedman Säfsnäs född 15 september 1839. Död 2 maj 1892. Tjänade som dräng. Vid ett tillfälle välte hans sädeslass. Han förmådde inte räta upp lasset. I sitt raseri förbannade han sina lemmar och sin Skapare. 

Samma år insjuknade han. På fingrar och tår växte i naglarnas forts., ut förhårdnader likt rovdjursklor, benen styvnade och synen försvann. Han betecknades som krympling i 19 år. 

Han fördes till Boltzius vid midsommartid 1886. Stannade där i 11 månader och vårdades där av en särskilt anställd sköterska.

Efter någon tid föll förhårdnaderna bort och huden blev vit och len. Han återvände sålunda till hemorten som ett vittne om vad tro verksam i kärlek kan uträtta.
"

Jag har tidigare hört att Boltzius omnämt att detta var ett mycket svårt fall, som han kämpade med i bön. Han skall också ha sagt att synen fick mannen inte tillbaka. 

En god vän till mig berättade att Boltzius vid ett annat tillfälle knäböjde 50 gånger utanför en mans hus och bad om frälsning för den mannen. Efter den 50:e gången så vann han honom för Jesus. Mannen blev en kristen.

Vi är inte i närheten av en själavinnares glöd, nit och karaktär.

- Men låt oss ta de första stegen!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: f.a boltzius
loading...

Här ett bildreportage från F. A Boltzius museet. Tyvärr så är det svårt att kunna göra en bildutställning i detta format. Det är åtminstone ett bildbevis.( Klicka på bilden så bläddras de fram.)

1. Huset i Skåre ligger mitt i ett nutida villaområde på en hörntomt. Det är ett under i sig att huset och tomten inte övergått i annan verksamhet, utan att museet fått stå kvar. Ett fint vittnesbörd.

2. Farstukvisten. Här har människor stått på kö för att få hjälp av Gud.

3. En minnessten av Boltzius restes i slutet av 1990-talet på tomten.

4. Fredrik August Boltzius med tysk härkomst. Här vilar ingen inställsam eller karismatisk image. Här är det allvarsamt - även om också det kan vara en image bland människor. Jag tror nog att anletet mer än nog står i proportion till allvaret.

5. En bild tagen 1887. Här sitter han med sin bibel. Troligen den som jag fick hålla i. Finns där inte ett stråk av medlidsamhet i blicken? Fattas bara. Hur ska en nådegåva kunna fungera om inte genom kärlek?

6. F. A Boltzius kök. Inget indraget vatten. Huset hade ingen toalett. Till höger i bild kom man in i huset. Trappan upp ledde till hans privata del av huset. I nedervåningen hade han sin praktik eller mottagning.

7. Överallt i huset hittar man käppar. Varje käpp motsvarar ett lidande och en människohistoria. När Gud grep in och helade från krämporna blev käppen kvar hos Boltzius - likt en synlig trofè i andens värld.

8. Boltzius bibel med smörjelseflaskan. Möjligen den bibel som vi såg på portättet av honom. Detta porträtt togs 23 år innan han avled. Det är en lång tid och han kan ha skaffat en bibel senare, vilket skulle kunna vara denna, men förr i tiden var man av fattigdom säkert mer rädd om sina saker, vilket gör att det med största förmodan är samma bok som finns på museet.

9. Boltzius väl använda bibel. Boken saknade Jakobsbrevet. Så välläst var boken. Signifikativt eftersom det är i Jakobsbrev vi läser om att smörja med handpåläggning och bön för sjuka. Teorin gick över i praktik!

10. Käppar med inristade diarienummer. Möjligen kan de härledas till de verkliga personerna bakom, på Värmlands museum.

11. Här hade Boltzius sin mottagning. Här har många lidanden fått stå givakt inför en som tog allt på sig. Det gäller än idag. Vi är bara så dåliga på att tro och söka oss till det.

12. Boltzius bibliotek. 

13. Precis när man kommer upp för trappan till andra våningen möts man av käppar. På väggen med vit bakgrund fanns redskap för sjuka med åderbrock. En åkomma man förr inte klarade av att medicinskt åtgärda. Här blev de botade och kragade av sig det besvärliga redskapet man burit som lindring.

14. Boltzius skrivbord. Orört sedan han lämnade jordelivet. Skrivbordet var inte hans verksamhetsområde. Det behöver inte vara någon motsättning i det.

15. Boltzius bibliotek och hans resväskor. Wikipedia benämner honom som en särling och resandepredikant.

16. Här är soffan i Boltzius studierum. Här kunde han dra sig tillbaka och vila ut. Här sägs han också ha avlidit efter ett besök i Stockholm där han uppges ha blivit påkörd och aldrig riktigt hämtade sig från olyckan. Han blev trots allt 74 år gammal.

17. Proteser av alla de slag. Skon i mitten vittnar om en kraftigt låghalt dam. Ett ben måste ha växt ut på stående fot till sin rätta längd. Det är inget att hymla om. För en människa var det till befrielse.

18. Käppar, var man än gick i huset. Det säger mig att tron växte hos gudsmannen. Tron blev alltmer trosviss.

19. En broderad tavla. 



 

Läs hela inlägget »


Strax utanför Karlstad i Värmland ligger Skåre. Där, inte så långt ifrån järnvägsstationen ligger på en hörntomt i ett modernt villaområde, den lilla stuga som Fredrik August Boltzius ( 1836 -1910 ) bodde och verkade i. Boltzius hem är idag ett museum som fövaltas av Skårekyrkan. Till Skårekyrkan kan man vända sig för att göra ett studiebesök och få höra berättelsen om Boltzius. 

Jag kontaktade Skårekyrkan och möttes av Anders Daleskog som tog av sin tid och visade mig runt under ett par timmar. Så tacksamt! Det är inte helt obetydligt att handledas av en troende museiintendent när man skall få en sådan livsgärning presenterad för sig. Boltzius var ju en trons människa och vi vet att "tron är en fast tillförsikt om ting vi inte kan se ". Det är trons väsen. Därför är det av stor vikt att bli lotsad i samma anda. Hoppfullhet när det är som mörkast! Men i Boltzius hem fattas det inte trons bevis - för den som söker det. Det står kryckor och käppar, mistlurar och proteser i varje rum.

Ja, det var tacksamt att få träda in i en stugmiljö och möta all den sjukvårdsrekvisita som de tillresande lämnat kvar i Boltzius hem, av de som blev botade. Jag vet inte hur många kryckor där fanns. Men säkert ett hundratal. Dessutom; alla kom väl inte till Skåre för att man var låghalt eller hade höftproblem i önskan om att bli botad. Det visar i alla fall de mistlurar som talar för att många också fick sin hörsel tillbaka. De flesta av de sjukdomar en människa kan drabbas av kräver ju inte en käpp eller krycka för att stadga upp vandringen. Ibland är det inre störningar i våra kroppar. De är nog desto fler. Så på varje synlig atrapp så kan man förstå att också bakom de 33.000 brev som tillsändes Boltzius och som Värmlands museum förvarar, så är det tusentals människor som fick se ett gudsingripande genom en man som överlät sig åt Herren. 

Tron har inget med statistik eller numerär att göra. Inte heller med förklarbarheter eller med naturvetenskap. Det får andra fakultet syssla med. På trons område räknar man bara med Gud. Han råder över alla räknesätten och låter sin välsignelse råda över dem alla. Här finns inte rum för tvivel. Ja, det var faktiskt också ett av Boltzius motfråga när människor kom till honom. Han brukade fråga; "Har du troa? ", berättade Anders Daleskog.

Vad kan Boltzius ha menat? "Har du tron? " Ja, naturligtvis tron på att Gud kan gripa in i en sjuk kropp. Vi känner igen det från Jesus. Han sa en gång till en lam; "Vad vill du jag skall göra för dig? " En märklig fråga att öppna upp ett samtal med om man heter Jesus som vet allt. Gud knyter an till engagemanget och ger oss andra ett exempel. Den helige Ande är verksam genom de andliga nådegåvorna som bäres av medmänniskor. Här kan brister och fel uppkomma. Men det är inte avarterna eller felstegen vi förkunnar. Nej, vi skall lyfta fram de exemplen som finns på bibelns blad och praktisera förbönens makt i våra liv. Det vill Gud!

Jag ska lite senare lägga upp lite bilder som jag fick fotografera inne på museet. Jag har faktiskt fått hålla i Boltzius bibel och sett hans lilla bibliotek. Jag har stått vid hans skrivbord och stått i det rum dit Herren kom för att hämta Boltzius, för mer än 110 år sedan. Det kändes stort - även om vi på intet sätt odlar helgon och relika föreställningar. Inte ens änglarna på bibelns blad är så tillvända. Vi är bara som de - Guds sändebud. Inget mer.

Stort tack till Anders Daleskog och Skårekyrkan som gjorde detta möjligt. Var rädda om uppgiften. Rätt som det är så kommer det sökare dit till museet. De kan vara bärare av en kallelse från Gud som vi inte kan ana omfattningen av. Låt varje stavelse i berättelsen om Boltzius vara präglad av trons hopp till Gud att han förmår allt  - också genom svaga människor. Då berättas livet om Boltzius på det sätt jag tror han skulle vilja. Äran tillhör Gud och ingen människa. 

Jag återkommer med bilderna från museet och jag kommer att ställa mig till förfogande om någon kostnadsfritt vill beställa en böneduk för sin sjuka kropp. Jag kommer som skriften säger smörja duken med olja, skicka den till dig och be till Gud för din sjukdom. Så har gudsmänniskor gjort genom historien och Gud har handlat! Jag är inte Boltzius. Och Boltzius var inte jag. Men detta handlar inte om en personkult. 

- Herren är densamme!! Det är på honom det beror.

 

Läs hela inlägget »


Jag vet inte om jag uppfyller några som helst kriterier för att bära upp en vision. Vid större utförda brott brukar omdömet prövas. Men detta är inget brott. Det är ett uttryck för en vision för att tillmötesgå ett behov. Vilket behov? Behovet av att få en samlingsplats för ett evangeliskt arbete. En f.d. biograf.

Det finns ett tema i skriften om en kropp. "En kropp beredde du åt mig." Det är tanken på Guds församling. Kristi kropp. En kropp behöver komma tillsammans.

Jag har funnit biograf Capitol på St:Eriksgatan som en sinnebild för detta. Jag har ännu inte varit inne där eller sett efter. Den kan vara för liten eller för stor. Den kan vara lönsam eller olönsam. Och jag skriver inte detta för att verka suspekt eller möjligen intressant. Men det behövs en samlingsplats i Stockholm där Guds folk kan samlas.

Jag tänker på F. A Boltzius. Han har varit död i 110 år nu. Hans gärning är avslutad. Men Guds gärningar är inte avslutade! De fortsätter ibland de som vill uppkallas efter hans namn. Herren skall ju inte uppbära vårt namn - för att överföra hindersprövningen in på ett andligt område. Vi skall uppkallas efter Honom!

Hur började F. A Boltzius sin tjänst, han som samlat ihop inte mindre än 33.000 brev från hela Europa med akuta bönämnen tillsända honom. Jo, det började med att han fick ont i foten...Här vill jag ställa mig upp och ropa till er! Är vi endast en stukad fot ifrån att Gud kan få börja verka ibland oss?! Är det så nära inpå?

Jag kastar ut frågan. 

Boltzius vrickade foten. Han bad till Gud och foten blev helad. Där började hans tjänst som betytt så mycket för Guds rike. Han började be till Gud för andra som var sjuka och Gud svarade honom. Det är det allt väsentliga.

Låt oss skyndsamt vricka både höger och vänster fot, vänner, om det är den utlösande faktorn, så att Guds härlighet åter igen får närvara. Behoven är ju enorma.

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Siri » En förmedlad tro:  ”Halleluja och Amen!”

  • Thommy » Gräv upp!:  ”Robert! Jag skriver med utropstecken, fastän det är av innerlighet. Skriftspråk..”

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

  • Siri » En kristens karaktär:  ”Underbart!”

  • Märta » Guds kroppsspråk:  ”Andefylld, levande undervisning ger du oss Thommy. Tack för det och all välsigne..”

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

  • Siri Åkesson » När frikyrkan rekryterar:  ”Man blir mörkrädd. ”

  • Märta » När frikyrkan rekryterar:  ”Så väl reagerat och skrivet, broder! Man blir ju mörkrädd inför den sortens efte..”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Siri » En förmedlad tro:  ”Halleluja och Amen!”

  • Thommy » Gräv upp!:  ”Robert! Jag skriver med utropstecken, fastän det är av innerlighet. Skriftspråk..”

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Siri » En förmedlad tro:  ”Halleluja och Amen!”

  • Thommy » Gräv upp!:  ”Robert! Jag skriver med utropstecken, fastän det är av innerlighet. Skriftspråk..”

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

Arkiv

Etiketter