_DSC7559Thommy4.MOBIL

"När någons vägar behagar Herren gör han även hans fiender till vänner." Ords. 16.

Om du slår på ordet fiender i bibeln så kommer du att få enormt många träffar hos kung David i psaltaren. Han verkar ha haft fler fiender än vänner. Åtminstone ser de antal fiender han har, ut att göra sig frekvent påminda. Varför skulle han annars skalda så ofta om dem?

Vi som kristna är ofta trängda. Jesus inskärper det också hos sina lärjungar och inkluderar det som ett normaltillstånd - allt för att vi inte skall ifrågasätta oss själva eller det som möter oss. Vi skulle då kunna tappa fokus och förlora kraften. 

Paulus beskriver också det här men på sitt sätt; "Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa. Förföljda men inte övergivna, nedslagna men inte utslagna". 1Kor.4

När Jesus föres mot korset och till en frivillig död, då är det Guds vilja. Det är intressant att följa varje aktion och aktör i detta drama. Jesus gärning var att ge sitt liv för oss. Men hur skulle det gå till? Förstå mig rätt; han kunde ju inte utgjuta blod genom ett självmord och det krävdes en upptrappning mellan ljus och mörker för att få det genomfört. Bevisligen var det inte i öknen när Jesus blev frestad som han kunde eller skulle dö. Det var inte djävulen som skulle ta hans liv. Då hade historiens största brott redan blivit begånget där i natten, i stallet, i Betlehem. Men visst försökte han, själens fiende. Han försöker alltid. Nej, det var människan som blev redskapet till Jesu offerdöd. För du skall taga ett felfritt offerlamm! Bestämd artikel.

Stora rådet bestod av en kategori av människor och sakkunskaper. Pontius Pilatus och de skriftlärda. Rikets första dam. Översteprästen. Folket och pöbeln. Den nära vännen och gudsmänniskan, Judas. Ja, han var en gudsmänniska. 

Vem är vän och vem är fiende när Saul driver spjuten genom draperade guld gobelänger under en ond ande uppviglad av Gud!? Spjutet som driver den smorde profeten på flykt och in i ett kommande kungadöme. Spjutet som avslutar en trubadurtjänst vid hovet. Där skall du inte sitta och nynna för jämnan! Vem är vän och vem är fiende då Gud agerar? Var följsam, du herrens tjänare. Han skall föra dig ut där du finner bete.

Vårt liv är ett skådespel. Men det kräver storsinthet och stort tålamod i att utstå lidanden. En stor portion pålitlighet till Gud att allt som sker - som utlovats, skall samverka till det bästa - för den som fruktar honom. 

Om Jesus fick lida nederlag på en nivå för att segra i ett mycket större sammanhang - då förstår vi att den väg han kan välja för våra liv kan rymma på samma tillvägagångssätt. Lidandets väg - om än inte nödvändigtvis till döds.

Hugg inte öronen av livvakterna - även om du skulle kunna. Som Petrus gjorde. Det är fel stridsfält och en alldeles för ynklig seger. Gud har bakom sin väldiga och avancerade plan tänkt att slå hela fiendens härsmakt. Då får du uthärda, min vän. Segern ligger inte i en öronsnibb.

Likväl! När någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner. Att vara ledd av Gud, att vara nöjd med det Gud ger, skall till slut visa sig ha varit ett oerhört stort komplext verk som han av nåd har utfört - för och igenom oss.

- Sela, du David. Ja, sela. 

 

Läs hela inlägget »

Någon har myntat att bakom ett pekande finger finns en knuten hand. Vilket nonsens. När skulle den knutna handen kunna klippa till med ett sårbart utsträckt finger, utan att det slår tillbaka på den som pekar?


 

Läs hela inlägget »




Jag stötte på den här boken om bibelns Simson på bokhandeln, häromdagen. Det är författaren, teologie doktor och kännaren av hebreiskan, Lina Sjöberg som har skrivit boken. En roman om Simson. Titeln gav boken legitimitet och fyllde mig med köplust. Och författarens gebit understödde mig. 

Var skall jag börja? Vad kan man vänta sig av en bok i romanform, skriven av en som påstår sig läst teologi?! Och dessutom förstår den ursprungliga berättelsen på grundspråket? Ja, det blev i alla fall incitamentet för mig att slänga köpeskillingen i sjön och köpa boken. Jag har bara läst halva än så länge och är redan uppbådad. Simson behöver upprättelse. Här och nu. Hans liv och gärning är så svårt misshandlad, att han med säkerhet hade sökt upp förlagsporten och frigjort den från gångjärnen redan på manusstadiet, om han känt till det. -  Ja, fånga rävarna, de små rävarna, vingårdens förstörare!

Hur kan man med hedern i behåll skriva en bok om en gudsman utan att knyta an till Gud i uppdraget? Att exkludera Herren från mannen? Hur kan man läsa teologi utan att äga den helige Andes lykta över bibeltexterna - till synes? Hur? Hur... Ben-Hur.  Jo, det går. Men det blir därefter.

Var är forna tiders söndagsskolelärare? De som fann guld i skriften, som underordnade sig skriften allena, som höll sig inom ramarna för det som Herren kunde uppenbara i realtid? Den helige Ande som var med då det begav sig kan lätta på slöjan och göra fakta levande och verkligt. Han som känner till behoven i detta nu och kan fylla det med sitt goda. Han som vet var källan i Lehi löper under ökensand och kan få en överkäke att finna den, vid att glappa rätt. Sela.

Jag har bara läst halva boken än. Men romanen har avancerat så långt in i berättelsen att den inte längre går att räta upp eller rädda. Det bubblar och brusar i bröstet på mig och mina ord vill bli till svärd. Ska det vara så svårt att få texttrogen förkunnelse på papper med skärpa och tydlighet - om än i romanform? Det är klart; om man läser en roman då får man vara beredd på det mesta. Romaner är den typen av litteratur som vältrar sig i mycket oväsentligt, detaljer som vi kan känna igen oss i men som till övervägande del är av ringa värde. Jag får skylla mig själv.

När jag med ivrig nyfikenhet och avtagande intresse närmar mig en bok med en sådan här hög bekännelse; dvs. att vilja framstå i att ha något att säga om Simson iförd doktorshatt, då vill det till. På sidan 106 skriver författaren och låt mig få citera specialisten på teologi:

" Raseriet är inte mitt. Det är inte jag som blir arg. Raseriet är sitt eget och kastar sig över mig, det är som grumligt vatten - sådant man skopar upp från botten av en grund pöl efter regn. Det som är jag grumlas när det sköljer över mig."

Den här meningen tillskriver Lina Sjöberg Simsons inre liv. Men står det inte på ett tidigt stadium i Domarboken över Simsons liv att "Herrens Ande började verka på gossen"... Där har du betoningen! Är det okey att dra ner den helige Andes verk på lägsta möjliga nivå som teologie doktor och författare, med den rika associationsförmågan? Det är inte okey. Refucering!

Lina Sjöberg har i realiteten beskrivit Simson som en missanpassad man med aspergers syndrom. Hon har karikierat sönder en biblisk gestalt till att bli en miserabel, asocial jätte.

I romanform kan man skriva om vad som helst. Lina Sjöberg har beskrivit ringaren i Notre Dame. Så blir det när inte skriften får råda. Då kan man hamna var som helst i analogin.

"Vakna du nordanvind och kom du sunnanvind och blås igenom din lustgård."

 

Läs hela inlägget »

Ibland vill inte livet stilla sig och sömnen uteblir. Då är det bara att gå upp igen. Ibland är allt fullgjort, ändå står förrättaren ensam kvar. Sök inte en förkunnarens väg. Den är alldeles ensam. Men har du ett kall att förkunna - gör då det. Du får ensamheten på köpet. Det är ditt säkra arvode i tiden.

Jag gick till min bokhylla för att hitta något trösterikt. För man blir inte starkare av att njuta av svagheten. Men då fann jag trösten för de moderlösa som låg i parameter med mina egna ord, de dagar som gått. Kan väl något vara mer moderligt än när Gud stryker en medhårs?  Jag fann en bok av F. B Meyer. Jag citerar honom här nedan:

" Vår Konung (läs Gud) måste ofta slå det inre livets gräs - våra erfarenheters smörblommor och tusenskönor, som vi är så stolta över, de styva stjälkarna, det blomrika gräset. Om han lämnade dem i fred, skulle alltsammans bli för strävt och för grovt för att användas. Fältet, där han älskar att vandra, skulle snart få sin mjuka matta förstörd.

Slåttern betyder död. Alla de vackra blommorna och de oräknerliga bladen ligga där i långa strängar för att strax föras bort till skräphögen. Myriader döende blommor andas ut sin sista suck i den milda vårvinden. Vi måste bereda oss på att dö från vår självbelåtenhet; från våra ljuvliga känslor och stämningar; från vår klagan och våra tröstekällor - om något av allt detta kommer emellan oss och vår Konung (läs Gud).

Men efter kungsslåttern följer en efterskörd. Det sägs, att det finaste och saftigaste gräset förekommer på sådana fält, som ofta slås. Sådant är det de späda lammen älska, om de får smak på det. Och visserligen är det kristna livet aldrig bättre, än när Guds lie gått fram över det upprepade gånger. När vi förlorat hälsan, vänner, pengar, och goda omständigheter, då växer det finaste skotten fram, kärlek, bön och helgelse. Var inte rädda för lien!  Konungen (läs Gud) älskar dig för mycket för att skada dig. Var vid gott mod; där skall bliva en efterskörd. 

 -Vad tänker du nu om Gud ?, frågade en bekant fritänkare en from man, som i tjugo år lidit svåra plågor. Svaret lydde:  - Om Gud förmår att mitt under sådana lidanden som mina bevara mig i full frid, så har jag högre tankar om honom än förr. Här var i sanning en efterskörd.

F.B Meyer

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Nina » Gud är inte oordningens Gud:  ”Mycket bra skrivet. Det kastade ljus över mina tankar kring vad bibelordet egent..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

  • Thommy » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”- Tack för dina fina ord, S. Anderberg.”

  • S. Anderberg » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”Tackbroder för alla inlägg som jag läser med stor behållning. Tonen, som jag så ..”

  • Thommy » Efterskörd:  ”Så sant, Siri. Överlåtelsen lägger alltid Guds trofasthet i den tyngsta vågskåle”

  • Siri » Efterskörd:  ”Vi har alla ett vägval vad vi gör med Guds "treatment" .. några vägskyltar på vå..”

  • Siri » Nordanvinden:  ”Må vi stå fasta och orubbliga! Just nu känns som om allt håller andan inför hur ..”

  • Siri » Elisa och kvinnan i Sunem:  ”Amen!”

  • Siri » Birger Skoglunds profetia:  ”Vi är i en mycket allvarlig situation i Sverige idag. Vi ser ju i bibeln hur Gud..”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Nina » Gud är inte oordningens Gud:  ”Mycket bra skrivet. Det kastade ljus över mina tankar kring vad bibelordet egent..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

  • Thommy » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”- Tack för dina fina ord, S. Anderberg.”

Arkiv

Länkar

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Nina » Gud är inte oordningens Gud:  ”Mycket bra skrivet. Det kastade ljus över mina tankar kring vad bibelordet egent..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Tack för att du försökte, verkar dom det går ev att köpa en skiva. Är till en ko..”

  • Thommy » Tiden är kort !:  ”Hej Jimmy! Det skulle vara om du hittar någon mindre kår hos Frälsningsarmen, p..”

  • Jimmy » Tiden är kort !:  ”Hej, blev ombed av en äldre norsk släkting att leta efter sången tro på gud av E..”

  • Thommy » Han kommer snart ! / Pelle Karlsson:  ”- Tack för dina fina ord, S. Anderberg.”

Arkiv

Etiketter