Idag stötte jag av en tillfällighet på Desta Haregot som är pastor i en eritreansk församling. Det är många år sedan jag träffade honom sist. Vi känner inte varandra, jag och Desta. Men vid det tidigare tillfället var han tolk åt en broder från Eritrea, en profet, i en frikyrkoförsamling här i Stockholm. Vårt samtal idag värmde upp minnet och flera saker gjorde sig påminda. Hur ska jag kunna dela det med dig? Omöjligt. Jag gör ett försök. Varför det? Vad är mitt motiv? Följ med!

När Gud talar så säger han varken mer eller mindre av det han vill säga, i en situation. Jag har lärt mig det så väl. Får jag ta dig med mig in i två situationer då jag upplevt det så påtagligt.

Desta var tolk vid det här tillfälle jag nu refererar till och förkunnaren hade ett budskap att delge mig. Men det fanns nyanser i översättningen från tigrinja som jag ville få fatt i. Tolkningen till svenska flöt inte på så bra. Det behöver man inte sticka under stol med. (Jag kan för övrigt inte ett enda ord på tigrinja själv.) Nåväl.

När mötet var slut och det hade gått något år ville jag ringa till Desta för att fråga honom om översättningen. Då sa Gud till mig med övertydlighet: "Ringer du till Desta så kommer du inte att få något mer. Inget. Kom ihåg det. Men det du fick i budskapet var till dig." Men... Jag ringde likväl. Desta kom ihåg mig och det tillfälle som jag refererade till. Desta hade dåliga nyheter att ge mig. Så dåliga att om jag inte redan innan varit upplyst om hur samtalet skulle sluta, så kanske jag hade tappat alla sanningar kring budskapet. Det hade möglat fortare än manna! Vi avslutade vårt samtal och jag höll fast och behöll vad jag fått. Av Gud.

Det gick en tid. En väldigt gammal kvinna kom gående emot mig med rullator ute i Hässelby där jag då bodde. Jag hade aldrig träffat gumman förut. Gångvägen var två-tre meter bred, så vi kunde gott och väl mötas på vägen. När jag passerar kvinnan - som också färdades med tunga steg och i slow motion, så stannar hon till och tittar upp på mig och säger med ord som hade en helt annan betydelse än bredden på gatan: " Jag har berett en plats för dig." Fråga mig inte hur man sållar ut profetiskt tal ur en vanlig mening på svenska, men det var Gudstoner i dem. Prova att säg en mening med dignitet - det går inte! Här handlade det om ande. Den helige Ande! Kvinnan sänkte sitt huvud, sköt fram sina skynklade händer och rullade sakta vidare upp för Aprikosbacken med rullatorn. Jag blev stående kvar.

Jag måste bara få fråga henne om hon menar det hon menar, tänkte jag. Då kom samma starka förvissning: "Går du tillbaka och konfronterar henne om vad hon har sagt, då kommer du att få en platt allmänmänsklig förklaring, Thommy. Jag säger det till dig innan."  Jag lyssnade denna gång. Jag gjorde det inte. Jag stod kvar och tittade på kvinnan som försvann bakom krönet. Budskapet var kryptiskt. Jag hade inte kraft att deala med otron. Men det var ett budskap. Tveklöst! Jag fick lära mig att när man rotar i det Gud har sagt - då kan han omedelbart tala!! Jag som har så mycket annat jag gärna vill lyssna till Gud om, i realtid. 

Idag träffade jag Desta och jag fick konfirmera allt det som eritreanen hade fört fram där i frikyrkan för drygt 15 år sedan - det var sant! Jag berättade också om kvinnan. Desta sken upp. 

Desta avslutade också samtalet så fint. "Gud använder vem han vill, sa han. Om du tänker dig en trasig kaffekopp och du bjuder på ett utsökt bryggt kaffe, så är det innehållet som räknas. Inte koppen.", inflikade Desta. Det är så sant! Gud använder vem han vill. Jag tycker det är så fascinerande. Gud verkar över tid och rum.

Ja, den här förkunnaren som profeterade över mitt liv är tydligen satt på undantag. Vet du vad jag tänker då?

Gud är fenomenal att sända sina budbärare. Sina! När uppdraget är över så gömmer han dem - måhända - under dåligt rykte. Redskapet får vara ifred under smälek, kanske. När Gud behöver redskapet igen då sker det genom Herrens försorg.

- Det är så enastående stort !

 

Läs hela inlägget »

Ibland möter man företeelser som man inte riktigt kan förlika sig med. Livet är sådant. Jag bad idag till Gud att den här butiken borde kunna få en bättre outfit. Den grinade så illa, tyckte jag, med tanke på detta hus historia. Då fick jag syn på fåglarna man häktat upp längst med hela gatan och en sång kom till mig.

En dag skall de troende lämna den här världen. Då spelar det inte längre någon roll hur det ser ut. Huvudsaken att man inte själv blir kvar. Du är väl redo? Här är sången så fin.

 "När sommarn mot hösten sig vänder, Då samlas sig flyttfåglars rad. De längta till ljusare länder Med vårlika grönskande blad.

Kör: En dag lyfter tusende vingar För fjärran mångmila färd, Och flyyfågelsträcket sig svingar, Mot syd, mot en varmare värld.

De vet att när sommaren svalkas, Då närmar sig uppbrottets stund, De vet att när höststormen nalkas, Då väntar en varmare lund.

Guds folk är som flyttfåglars skara, De vänta på uppbrottets stund. De vänta Guds sommar den klara, Där högt ovan världarnas rund.

Kör: En dag lyfter tusende vingar för fjärran mångmila färd, Och flyttfågelstrecket sig svingar, Mot himlen Guds eviga värld."

 Lydia Lithell

 
Läs hela inlägget »

"Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! " Matteus 25.

Reduktion är ofrånkomligt i livet. Den griper in på livets många områden. Ordet har också en andlig verkningsgrad. Så är det också med reproduktion. Man förmerar något av samma sak. Man kan gott säga att när gudsmannen Mose la sina händer på Josua, då skedde en reproduktion. "Du skall lägga något av din auktoritet på honom", sa Gud till Mose. En märklig instruktion. En andlig dignitet som inte har med ledarskapsträning att göra. Josua var nog så tränad vid det laget - ur ett mänskligt perspektiv.

I den andliga striden finns det inga manualer från tidigare erfarenheter och tillvägagångssätt att tillämpa. Mose som aldrig hade gått runt en stad som Jeriko i samma syfte, skulle aldrig kunnat ge Josua det rådet. Det ligger inte inom räckhåll för fantasin ens en gång. Lika lite skulle svärfar Jetro kunnat instruera Mose där ute i öknen om hur Mose skulle ta sig över Röda havet. Genom att slå med en pinne!  Sela. 

Dagens text från en av liknelserna talar om förvaltarskap. Det handlar om mer än ett affärsmässigt förhållningssätt. Det är en liknelse. Vore jag talare skulle de många exempel som inte låter sig nämnas här av platsbrist och därför att det är så många, kunna räknas upp och nämnas. Det är alla de meningar som ligger till grund för ett troget tjänande. Gud som ser.

En arbetsgivare, hur väl ett arbete än förflyter, har alltid sina egna intressen att bevaka. Det gör i de flesta fall den enskilde umbärlig. Du är utbytbar på en kvart! Din spetskompetens ges åt någon annan. Men hos Gud är det inte så. Han har bara oumbärliga tjänare. Och han ser till deras trohet.

 - Åhhh...du som vaknade denna morgon för att utföra samma tjänst och syssla som igår, som dagen innan, som året innan, med en maskins pålitlighet, med valet att kunna avstå, med trött hand och med längtan att få slå dig ner, du som fortsätter oförtrutet - det finns en som räknar och värderar din trofasthet. Han har lovat förmera uppdraget. Den stora avkastningsdagen är inte inne ännu. Men den kommer!

Texten lovar oss att den som är trogen i det lilla, skall han sätta över mycket! Här är det inte längre frågan om en liknelse. Här handlar det om orsak och verkan. Om Guds logik. Varför? Gud är god! Det måste vi alltmer få syn på, för då skulle vi utföra vår tjänst som om vi tjänade Herren och inte människor, i allt större utsträckning.

I dagens text så har åtminstone jag nästan alltid stannat vid ordet "mycket", när jag under alla år läst den här texten. "Sätta dig över mycket ". Det ligger i livets natur och hela uppdrag att allt skall förmeras. Eller hur?

Men det finns ett slutord i liknelsen som man ofta inte når fram till i texten. - "Gå in i din herres glädje." Du får bli gudomligt glad. Gud är glad över din tjänst och arbete.

Kan det bli mer välsignat än så? 

 

Läs hela inlägget »

Jag kom idag att tänka på ett föredrag jag var på för flera år sedan med den tidigare överrabbinen för judiska församlingen i Stockholm, Morton Narrowe, när han talade om profeten Jeremia. Han hade utifrån sina förutsättningar mycket att säga om Jeremia. Han uppgav helt frankt att om han hade träffat Jeremia i verkligheten, så hade han nog inte tyckt om honom på ett personligt plan. Jag kom som sagt osökt att tänka på det idag och tyckte det var sorgligt. Jag lät därifrån fantasin skena iväg och bytte plats med Jeremia och Jesaja och lät dem utföra varandras tjänst och gärning. Det är också så att man lär känna både sig själv och andra i mötet med varandra. Därför blir en del mycket omtyckta. Andra tycker man bara om.

Nej, det gick inte att byta plats med portalfigurerna. De skulle inte klara av varandras uppgifter på ett personligt plan. Det är därför olikheterna finns. För att uppgifterna är olika. - Men, men.. om Jeremia fått tjäna istället för Natan då... inför kung David? Och vice versa... Jeremia var ju modig som Natan... Nej. Det hade aldrig David klarat av. Han hade inte lyssnat på Jeremia på samma sätt som på den djupt insiktsfulle Natan. Profeten Natan som visste att bedöva kung David genom en illustrativ anekdot innan "skottet föll". Det vore för Jeremia en sanningens omväg. 

Morton Narrowe har ett amerikanskt förflutet. De äger en öppenhet och en framåtanda i folkkynnet som inte Jeremia var bärare av. Narrowe som mycket fyndigt därför kallade Jeremia för norrlänningen. Anatot låg ju också norr om Jerusalem och hörde till annan provins. Hans karaktäristik är därför i det avseendet mycket träffande. Den kärve och oinsäljande norrlänningen från Anatot.

Är det inte så att Gud lägger ett avgörande syfte också i hur vi är beskaffade? Det måste också gälla för dig och mig, idag. Gud har i uppgiften vävt in de egenskaper som skall bära gärningen. Vi skall vara budskapet och rymma det.

Många människor blir förbisedda vid uttagningar och vid rekryteringar i livet.  De upplever sig inte vara vinnande. En del blir aldrig populära eller efterfrågade bland vänner. För en del är det alltid så. Jeremia var ingen sällskapsmänniska på det viset. Verkligen inte. Han hade inte passat för uppgiften att skriva sköna ord i konungslig närvaro. Hans tjänst var för en annan tid och syfte. Likaså, kunde inte Jesaja med all sin episka förmåga dikta fromma ord om Herren, djupt sänkt i en dyfull brunn med alla till ovänner, sett ur ett mänskligt plan. Det låter sig inte göras. Man gräver inte heller med skaftet på spaden.

Så betraktar Gud den som han utvalt för en tjänst. Den han kallar skickliggör han efter uppgiftens premisser. Vi ser ofta i relief till andra. Det är en alldeles för allmänt hållen bild.

Gud, han som ser till den särskilda bilden.

 

Läs hela inlägget »

Bäste följare av min blogg.  Jag har varit i Rom i veckan som varit. Därför har mycket legat nere. Men nu är jag tillbaka!

Det är en gång för alla så att vi har ingen som helst hjälp av vår samtid när det gäller eviga och andliga frågor. Inte alls. Tänk att det kan vara på det viset.

Nej, vi måste själva hämta upp vatten ur brunnen! Det som föll under särlaregnet. All vattenkonsumtion består ju inte av paraplyregn. Det vattnet är till för fänaden. För nutiden. Vi behöver hitta grundvatten resurserna, så att vi klarar oss för framtiden. De reservoarer som består av   s a m m a   friska vatten som paraplyregnet. Allt vatten kommer ju inte direkt uppifrån. Gud förser också med vatten i förtid men lagrar det i berggrunden. Vi kallar det för grundvatten. Gräv, drick och bjud din omgivning. Sitt inte i torka! Det är inte ens nödår ur den aspekten sett. Vid klippan Kristus finns det underjordiska sjöar. Drick dig otörstig. 

Ja, det finns både djupt borrade och grävda brunnar. De grävda kan visserligen sina emellanåt och är särskilt känsliga för omgivningar. Aktiviteter vid sidan om en grävd brunn är inte oväsentliga. De kan förorenas. Ett torrt år kan också slå hårt på en grävd brunn. Men alla kan gräva en brunn. Och hämta vatten där ur. Isac grävde upp sin fader Abrahams brunnar. Varför? Han visste att de bar på tjänligt vatten. Han grävde inte upp Lots brunnar. De var svavelbemängda. Gräv där du vet att det fanns rent, friskt vatten. Det är en god utgångspunkt.

Någon har mejlat mig och vill köpa annonsplats på min hemsidan, när jag varit bortrest. Vad skulle jag göra för de pengarna? Skulle jag ta in pengar för att min hemsida når ut, i en eller annan utsträckning? Nej, det är fullständigt oförenligt med mina intentioner. Att hamna i en tilltagande beroendeställning till ekonomiska resurser som sedan formar en helt annan verksamhet än från början, som sedan lever sitt eget liv och går under? Det har vi sett tillräckligt av i historien. Så har frikyrkorörelsen dukat under när matematik ersatt ett utgivande av bara rent och gott hjärta. Och inget annat. Det var så Judas gick under. Han tänkte på debet och kredit i allt vad Gud gjorde. Så befängt! Han som inte ens kunde hushålla med vinsten han sålde Jesus för - de dyrbaraste av pengar på jord. Han köpte en åker för pengarna som blev hans egen grav. Där brast hans buk itu och inälvorna strömmade ut. Den mänskliga krävan. Det är inte en apostels gärning. Guds rikes sämsta investering alla kategorier. Men Jesus stod upp - sveket och pengarna till trots!

Det här handlar inte om ekonomi. De frågorna har vi nog av i livet ändå. Resurserna. Eller bristen på resurser. De två mest tröttsamma parhästar människan överhuvudtaget stött på i trälgudars land. Här kommer inga postgironummer att präntas. Tiggeri, tiggera, snart tigger alla. Varför? Man har brist på olja i lampa och kärl. Och man vill bli stor. Gud har inga problem med storheten eller verksamhetsgraden. Han är störst! Vi kan tryggt slappna av.

En Frälsare dyrbar är Jesus Guds son. Han frälst mig och allting gjort väl. I urtidens klippa jag vilar så nöjd, Där svalkas min törstande själ.

I Urtidens klippa han gömmer mig väl. Och svalkar det törstande land. I  kärlekens mantel han sveper min själ. Och skyddar mig där med sin hand. Och skyddar mig där med sin hand.    

När slutligt jag får honom skåda en dag, då utom all fara jag är...     


Fanny J. Crosby




 

Läs hela inlägget »

"Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud.  Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud,  och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom. "  Matteus 3


Den kristna TV kanalen, kanal 10, har sändningar i Sverige, Norge och i delar av Asien. En dygnetrunt verksamhet som bygger på frivilliga bidrag, partnerskap och insända gåvor. Ibland så verkar det faktiskt som om programutbudet till sitt huvudinnehåll består av själva vädjan om mer ekonomiska resurser, än av evangeliet. TV produktioner som är motsvarigheten till fågellivets gökunge. Den slukar allas resurser och engagemang. - Ger du lite mer får du en CD skiva eller en bok... Vad är det för någonting? Det liknar Cafe`kvällar från Sundsvall på 1970-talet. Guds rikes representanter av historisk dignitet rodnar och skäms över tilltagen. Det skymmer budskapet! Om man har något.

Det sägs visserligen att C.H Spurgeon sålde de främsta sittplatserna i sitt Tabernakel i London som han byggde för att få ekonomi till sitt projekt. Ja, udda grepp eller rättare sagt affärsmässiga grepp har Guds rike begagnat sig av tidigare i historien. Men jag undrar; tog den ekonomiska biten en så stor plats i det som kan kallas för gudstjänstordning hos Spurgeon? Det tror inte jag. Det haltar. Betänkligt. Månglarna och affärsmännen har bytt plats med den lame mannen - i överförd mening - och tiggeriet har startat upp efter det som man själv saknar. Silvret och guldet. 

Min vän, tiggeriet har ingen ände. Himlens resurser är inte behjälpt av de fattigas väg och lott. Tiggeriets väg. Den är patetisk. Så verkade inte heller George Muller - den kanske till omfånget störste i att vara stor i projekt... men utan resurser.

Den rike mannen hade kunnat finansiera hela Jesus och lärjungarnas verksamhet. Bröd och fiskundret hade då sluppit bli till. Nej, Jesus bad den rike mannen att göra sig av med hela sin förmögenhet och ge till de fattiga. En oidentifierad och opersonlig grupp människor, det är de fattiga. Varför? För att tappa hela det ekonomiska perspektivet. Den rike mannen satt ju fast i det.

Det är ju sorgligt och beklagligt att höra alla dessa kampanjkvällar som handlar om ekonomisk brist - som om det var själva uppdraget och förutsättningen för evangelium. Något är fel här. Ett systemfel. Ett plagierat system. Att väckelse skulle komma genom tiggeri i en outömlig vädjan i brist av ekonomiska resurser, det är inte en himmelrikets ekvation.

Det kan jag tala om för dig.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: kanal10

Då sade Saul till sina tjänare: ”Hitta åt mig en man som är skicklig att spela och för hit honom till mig.” En av tjänarna svarade: ”Jag har sett att betlehemiten Ishai har en son som kan spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom.” Saul sände då bud till Ishai och lät säga: ”Skicka mig din son David som vaktar fåren.”  1 Sam. 16.

Vi vet inte hur lång tid som förflöt från det att Samuel hällde oljan från sitt horn över Davids huvud till denna tidpunkt i hans liv. Den tiden kan ha varit avsevärd. När vi blir trötta att vänta då är tiden avsevärd. Men en sak är säker och det är att David tänkte och levde i det ögonblicket oavbrutet. Kallelsens ögonblick. Guds kallelse och syften är kända av Gud långt innan de blir kända hos oss. Ja, vi som själva är näst intill osynliga innan befruktningsögonblicket, vi är då redan kända av Gud och vårt liv ligger redan då beskrivna inför honom. Och var så säker; han vakar också över dig.

Här, i dagens text, börjar egentligen Davids långa resa och han skall prövas många gånger och på många sätt. Han skall gå från att vara en oansenlig herde, ja, en pojke som vaktar får, till att bli ett konungsligt ämne. Vilken resa!

Har du tänkt på tjänarens beskrivning över David, de orden som banade väg för honom? Man kan gott kalla det för en arbetsgivares betyg efter en anställning, fast här kommer betyget innan han varit i tjänst. Han uppges inte vara jätteduktig på att spela. För då hade man sagt så. Men han kunde. Ja, så blir det också för oss ibland. Vi kanske nätt och jämt får vara med och vårt jag hålls nere av det mediokra intyget och de "äldre brödernas " invändningar. Men Gud för ändå honom fram. Genom otillräcklighet. Det är alltid Guds röda matta i tjänst inför honom. Gud är villig till att smörja men "ett huvud högre än andra " medför att Gud inte behöver sträcka sig så djupt ner mot vår jord. Det har han förkärlek till. Han som steg ner till avgrunden och tog fångar. Har du tänkt på att Jesus bästa vän förmodligen var Lasarus. Lasarus som dog men uppväcktes. Lasarus - precis som Paulus ögonsten Timoteus - inte säger ett enda jota i Guds ord. Oansenliga. Lasarus var anonym men Jesus umgicks med honom och Mariorna. Enkla och ringa människor men säkert oförställda och äkta. 

David var djärv. Varför beskriver en av Sauls tjänare honom sådan? Ja, "en djärv och duktig stridsman ". Så ovidkommande. Det hade jag inte tagit med i min jobbansökan och CV. I alla fall inte till detta jobb. För det var ett jobb. Att vara kulturarbetare och spela inför kungen kräver inga stridsmän. En speleman skall inte vara en stridsman. Det är felrekryterat. Men Gud kände Saul och hans fallenheter. Gud spelade på dem. David skulle rätt sticka ut bland de ansökande spelarna...även om David nu inte av denne tjänaren betraktades som en särskilt god trubbadur.

David var en begåvad talare... Vad har det med saken att göra, om du bara skall spela för begynnande tokig kung? Ja, säg det. Gud vet att bana väg för David. Men det är inte David som kämpar i egen kraft. - G u d    v e r k a r !

Vilka tankar rörde sig inte i Davids hjärta och sinne den här dagen. Och ändå vet vi med facit i hand att tvivelns moln strax tonade upp sig, då han fick fly hals över huvud från en mordbenägen kung. David som själv visste med sig att han skulle bli näste monark.

Min vän, dessa biografier över människor som Gud arbetat med och igenom, så ser vi inte alla enskilda pixlar i Guds väldiga arrangemang. De är alldeles för många. Guds väg med dem var och en är så komplicerade att det bara är den Helige Ande som kan vara regissören i ett sådant verk. Inte ens med facit i hand kan vi tränga in i alla Guds avsikter och moment med dem. Men en sak har vi att alltid eftersträva; det är att hur tvära kast det än kan se ut att bli från den ena stunden till den andra, så är det Guds arrangemang om vi låter oss ledas. 

Det heter om Jesus att han var lydig. Tänk ibland på det. Han som i varje ögonblick säkert visste hur man kunde göra slut på dåliga underlägen i livet. Han var lydig, ja, lydig intill döden på korset. Abraham likaså. Han är beredd att offra sin ende son. "Gud skall nog utse ett offer." Innebär inte ordet "nog " en viss osäkerhet och ett visst mått av tveksamhet? Jo. Gud lät inte heller trons fader vara tvärsäker. Varför? Gud verkar så. Genom tron som är en fast tillförsikt.

I våra liv får vi ofta veta av våra arbetgivare vilka "skyldigheter" vi har. De fackliga företrädarna lär oss å sin sida vilka "rättigheter" vi har och vill skona oss från ett orimligt hårt utnyttjande. Men i Guds skola står saken så mycket högre och härligare. Där handlar det om lydnaden. Ohhh...vad många som tappat kursen för att de inte bestod provet likt David gjorde och var följsam. Han som fick ägna sig åt att fly under hela sin konungsliga prinstid. Så bearbetade Gud hans hjärta och karaktär! Och när den stora examensdagen kom...då vägrade han att utöva en konungs rättighet, nämligen att döda sin antagonist med ett svärdslag. Han skar endast av en flik av Sauls mantel men ångrade det sedan.

Jag älskar inte Guds vägar alla gånger men jag åtrår hans höga syften. 

De är alltid goda.

 

Läs hela inlägget »

"Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem alldeles som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som sagts. Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända tills den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs." Jeremia 40.

Kung Sidkia var trängd. Hans fortsatta liv var utstakat men han fick likväl själv avgöra utgången. En utgång av två. Gud hade berättat om hans framtid genom Jeremia. Profetens liv var också villkorat. Sidkia hade tagit honom till fånga och lät honom vara fullständigt begränsad och nedsänkt i en brunn. Kungen talade med honom som till en underrättelsetjänst. En underrättelsetjänst till Gud. Men Jeremia hade Gud på sin sida. Det hade inte Sidkia. Den skillnaden är total - även om den inte är synlig i det mänskliga. De mänskliga hoten är timliga. Guds löften är eviga.

Tänk på Jeremia. Vet du att han vid ett tillfälle blev hudflängd. Förklaringen till hudflängd uppges vara när man blir piskad så huden, ja, just det - huden ger vika. Det som Jesus fick erfara. Ibland blir Herrens tjänare så vindpinad av ondskan att en sådan upplever sig fullständigt hudlös på själens område. Det är enormt försvagande "Men Herren var med mig ", skrev Paulus. Blev Jeremia piskad? Det vet vi inget om. Det kan också ha varit ordagrannt. Man kanske drog av huden på honom. Du vet; det ligger i ondskans väsen att slå mot Gud där han representeras. Så förundra dig inte. Fullfölj allt och behåll fältet!

När Jeremia blev hudflängd, vad tror du han sa inför Gud? Om livet, om tjänsten, om sitt eget liv och betydelsen av sin kontext? Kan man vara så i samklang med Gud att man kan genomgå vad som helst? Som Sadrak, Mesak och Abednego. Som Daniel bland lejon. Kan man bli så helgjuten att Guds vilja blir min, ifråga om ens eget liv? Här kommer det alltid att finna en dualism. Det är här vi måste segra!! Kristus i oss vårt härlighets hopp!

Här vill det till att man också äger en karaktär med profeterna. Oxens natur. Det är därför det står att vi skall särskilt ta deras exempel som förebild "i att uthärda lidanden". Uthärda! Inte primärt undvika. Jeremia hade säkert som vi, och det framgår på flera skriftställen, en annan åsikt om olika saker. Olik än Guds. Men han stod kvar i det Gud tänkt för i hans liv. Det kan verka heroiskt beskrivet men det är något väsentligt över det.

Jag tycker den här texten är så typisk. Profeten fick plötsligt förändrade förhållanden och lindring. Han fick komma upp ur en parasitfull, kall och sölig brunn, kan tänkas. Men han skulle inte släppas fri för att ta en sommarpromenad upp vid Anatots kullar för att där leta några solmogna fikon. Nej. Han skulle vara kvar på vaktgården. Vaktgården! Och han fick i alla lägen vara beredd på allt. Hesekiel kallade det för "hjulet". Att vara ledd och lydig. Att gå dit "hjulet" går.

Jag har skrivit en egen kommentar i min bibel till bibelorden; "Men Jeremia fick stanna kvar på vaktgården." Det är i en vidare bemärkelse ett frihetsberövande i sig, i Herrens tjänst. Vad har jag skrivit i min bibel?

Var annars - du väktare?! Om inte på vaktgården.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: jeremia 40

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Siri » Gå in i din Herres glädje:  ”Mer välsignat än så kan det inte bli!”

  • Märta » De säregna :  ”Frid Broder! Så befriande! Sällan utvald och bjuden kan säregenheten smärta unde..”

  • Claes » Kanal 10:  ”Kan vi komma och spela hos er. Tack på förhand// Claes Mård SOUND OF SCANDINAVI”

  • Märta » Drick vatten ur din egen brunn:  ”Välkommen hem och tack för svalkande och läskande tankar! ”

  • Märta » Kanal 10:  ”Så bra Thommy! TACK för att du säger ifrån!”

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

  • Thommy » Andetag:  ”-Tack Lennart! Herren skall vara med dig där du behöver det som bäst. Det önska..”

  • Lennart » Andetag:  ”Ja vi glömmer ibland vad vår rättfärdighet kommer ifrån och tror att det hänger ..”

  • Märta » Jeremia:  ”Ja, var annars! Tack för påminnelsen! ”

  • Thommy » Andetag:  ”- Tack Siri &Märta för ert stöd. Ni är vad två syrgastuber kan vara för en dykar..”