I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman." Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare. Luk. 4.


Jesus bekräftar och påtalar att det var torka i Israel i tre och ett halvt år. För en mans bön! Elia bön. Gud svarade på bönen. Då gäller det verkligen att man vet vad man ber om. Det gäller att man då är i samklang med Gud! Elia bad inte om tre och ett halvt års torka, men han säger - med mindre jag säger det, dvs. uttalar att det skall regna igen. 

Vid ett påtalat tillfälle var Jesus hungrig. Han gick då samtidigt förbi ett fikonträd som inte bar på någon frukt. Då förbannade Jesus fikonträdet och det vissnade med ens, står det. Med ens! Aldrig mer skall frukt komma ifrån dig!  Var det rätt att göra så? Var det fel av Jesus att göra så? Ingenting av det! Fel resonemang. Ett fikonträd förväntas bjuda på frukt. God frukt. Och mycket frukt. Det vet varje trädgårdsmästare. Sjuka tillstånd i trädet som hämmar ordningen. Vilken ordning? Den rimliga naturens ordning att fikonträd ger fikon. Vår kultur är sjuk.

Låt oss läsa textsammanhanget:

När Jesus tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. Han såg ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig mer ska det komma frukt från dig." Och genast vissnade fikonträdet. .... Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Om ni har tro och inte tvivlar, så kan ni göra inte bara sådant som med fikonträdet. Ni ska till och med kunna säga till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och det ska ske. Matt. 21.

Hur skall vi komma dit hän att vi blir apostoliskt kristna, önskar några högljudda? Har du hört det förr? Ack! Ack. Karismatiska funktionärer som vill erövra himmelrikets resurser för egen vinning skull. Med rökmaskiner och effekter. Bluffmakare! De dyker upp lika fort som de försvinner. De vill bli mer framgångsrika och få mer resurser - för Guds skull. Många människor renderar stora offer och gör predikanterna mäktiga i världen och på världens vis. Fnys! Du kommer inte få se bestående resultat - för du rör dig på fel plan. Ditt eget.

Men det finns resurser när så behövs för EN enda änka i Sarepta. Och det finns läkedom för EN enda spetälsk i Syrien - när seriositeten med Gud står i samklang. Ja, då kan du få vara med och bedja ner nöd över vårt land. Ett reningsbad mot synden och ondskan. Det behöver vi.

Försök, min vän, att bedja om traditionell väckelse. Du kommer inte att lyckas. Du kommer att jobba dig alldeles trött. Du är fel ute.

En förbedjare som fortfarande är i livet men som nu är riktigt gammal, sa en gång till mig; När jag beder och jag vet att jag blir hörd - då tar det!  Det tar!! Himlen tar emot det. För det är en bön efter Guds vilja. Hon satte ord på hur den Helige Ande sa sitt ja och amen inom henne. Bed om väckelse - så mycket du vill. Lycka till!

Men vi behöver nöd över vårt land. Det är det enda som återstår.

Tyvärr.

 

Läs hela inlägget »

Idag har USA:s president Donald Trump deklarerat att man erkänner Jerusalem som Israels huvudstad. Man påbörjar härmed en flytt av sin ambassad från Tel Aviv till huvudstaden. Det här är politik och gör ingen skillnad i sak. Men det finns ingen annan huvudstad i Israel än Jerusalem. Det är så befriande att höra någon stå upp för något som vi vetat om i många, många årtusenden. Jerusalem var Israels huvudstad redan på biblisk tid.

Det var glädjande att höra!  

- Grattis Israel!!

 

Läs hela inlägget »

"När Ahab fick se Elia sade han till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?" Elia svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus. Ni överger ju Herrens bud och följer efter baalerna." 1 Kung. 18:17


I min förra blogg hävdar jag att Gud inte talade om någon torrperiod med Elia. Det borde stått i texten i så fall. Gud brukar meddela sig med sina tjänare. Det kan du se om du läser om profeterna. Men det är också viktigt att påminna om att vi inte kan göra någonting i oss själva. Det vet vi ju. Allt måste ske efter Guds vilja. Men i Elia fall så var hans synsätt nära Guds sätt att se på saken - för vem har gett människan hennes syn? Ibland kan vår uppfattning vara i samsyn med Guds syn på saker och ting! Då är vi rätt ute.

I den här versen där kung Ahab möter Elia, talar en av Israels mäktiga kungar till Elia och påstår att det är Elia som drar olycka över landet. Hur kunde Elia vara upphovet till det?! Nyckelfrågan var ju regnet. Det uteblivna regnet. Det kunde inte Elia påverka? Än idag rår människan inte särskilt mycket över väderleken. Vi kan inte befalla ner en enda droppe vatten, vare sig vi vill eller inte. Än mindre avvärja ett skyfall. Men hur kan det då komma sig att en framstående kung kan hysa en sådan uppfattning? Därför att det fanns fog för det. Elia var en man inför Gud som med hela sin närvaro blev nedslagsplatsen för Guds samsyn. Elia var under Guds sanktion.

Min vän. Vi har till vår egen höga bekännelses skull lärt oss att en man med Gud är i majoritet. Eller hur? Annars skulle vi förminska Guds allmakt. Men det gäller naturligtvis alltid någon annan och från en annan tid. Jag kan inte längre - utifrån det läge som är rådande be om väckelse utifrån gamla kända kriterier. Det kan jag inte. Nej. Om du i din bönekammare ber Gud om att han skall välsigna vårt land, då är jag rädd för att du inte når fram till Gud. Jo, du når fram men jag är inte längre säker på att Gud delar ditt fokus. Guds vrede uppenbarar sig nämligen över all ogudaktighet ! 

Vi är i behov av en djupgående nöd. Den saken hör Gud till. Men om något kött skall bli frälst framöver då måste ondskan adekvat bromsas upp med en svår nöd i folkdjupet. Människan är så hårt ansatt idag av synden att det snart inte finns chans till räddning. Upp har blivit ned. Vänster är numera åt höger. Dårskap har blivit dygd och sanningen är under förbud. Sanningen är undertryckt!

Jag vet inte vad min nästa text skall innehålla men jag upplever att det inte är väckelsens särlaregn vi nu väntar på. Det gör vi inte. Inte jag i alla fall.


Vi väntar på en ohygglig torka. Den kommer att råda bot på ogräset i åkern.

 

Läs hela inlägget »

"Så sant HERREN, Israels Gud lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det." 1 Kon.17


Jag är alltmer klar över att vårt land och folk är i trängande behov av nödtider. En djupgående kris. Vi går under som folk annars. Jag tänker inte beskriva det utförligare än så. Vi har blivit så gudlösa och vi har snart sagt tappat alla riktlinjer för vår existens och samvaro, att inget reformarbete längre kan återföra oss. Vi lever i en så ond tid och så förfärligt svår, att jag alltoftare önskar mig bort härifrån. Det handlar inte primärt sett om den senaste tidens debatt. Den är bara symptomatisk för det gudlösa liv vi lever. Man löser inte orsaker genom att strukturera om ibland symptomen. Grundorsakerna är så djupgående att vi inte ens kan reda ut dem längre. Det är min bild.

Vi behöver nödtider. Hur? Gud vet.

Låt mig få citera några ord från Elia från texten - för han är extrem. Ja, han är så påtagligt säker på sin egen sak att han på egen hand talar å Guds vägnar, men utan formell täckning. Motsäg mig om du kan. Hur kunde han göra det? Vi ser ingenting i texten att Gud hade talat till honom om torkan. Eller har jag missat något textavsnitt? Han profeterar inte. Ändå gör han det. Han går i god för och han vidhåller att det inte skall regna med mindre att han själv säger det ! Så vågat. Så självsäkert. Hade han täckning hos Gud? Ja, framtiden fick utvisa det. Han fick täckning. Det är profetens kännetecken. 

Har du märkt att Elia inte säger att det skall vara torka i tre och ett halvt år. Det bekräftar ändå Luk. 4:25 och Jak. 5:17, att så skedde. Nej, han säger "under dessa år ". Det är mer än ett. Tider och stunder vet Gud. För den som lyssnar är det avgörande och viktigt. Har du lagt märke till att så fort han profeterat så talar Gud till honom om vad Elia själv skall göra och bibeln är snar att citera Gud. Men Gud talar inte initialt till Elia om torkan vad jag kan se i texten. Det gör Elia. Och Gud möter upp! - Och HERRENS ord kom till honom, står det senare i texten. - Gå bort härifrån, säger Gud till honom och som svar på hans proklamation inför kungen. En man med Gud.

Jag vill påstå att vår kultur inte har någon annan lösning längre än en fullständig kris. En nödtid. På djupet. Får vi inte genomgå det så kommer vi att gå under. Talar jag efter eget förstånd och huvud? Det är möjligt. Det är fullt möjligt. Men det ändrar ingenting. Vi behöver en djupgående nöd över vårt land. Talade Elia i egen sak? Ja, det gjorde han! Han var en del av sitt folk men en gudsman. Gud ställde sig bakom orden. Och mannen.

Domen kommer. Det är jag övertygad om.

Läs hela inlägget »
Etiketter: dom över sverige

Det är nu många år sedan jag sista gången besökte Rörstrandskyrkan i Stockholm eller Filadelfia som kyrkan också så klingande kallas. Ja, inte sista gången men senaste gången. Det är skillnad på det. Jag tror jag har nämnt om det besöket tidigare här på bloggen, hur Gud sa till mig att gå ut därifrån. Jag gjorde också så.

Men nu får jag dagligen påminnelser i mitt inre att besöka en gudstjänst där igen. Är det något att skriva om? Det vet man aldrig. Det är min upplevelse och jag tar den för vad den är. Ja, jag tänker gå dit inom kort för att stämma av den andliga nivån. Är det förmätet upplevt och sagt? Säkert. Säkert.

Det heter i Uppenbarelseboken och det är en enorm uppmaning; Skriv till församlingens ängel. Skriv! Ja, skriv. Och låt mig få stanna upp där ett slag.

Finns det någonting änglar behöver veta förutom det som Gud instruerar dem om - från jordelivet? Och hur skriver man till änglar? Vilken postadress har de? Ja, jag har läst hundratals olika bibelutläggningar om just den här uppmaningen. Den ena är fyrkantigare än den andra. Hur skriver man till en ängel som har som sitt livselixir att synas så lite som möjligt och ila fortare än kvickt hem och tillbaka till Gud, efter att man skickades ut av honom i tjänst?! Svara mig på det! Likväl. Skriv till församlingens ängel! Vi rör oss på ett andligt område och ett andligt plan där himmel och jord samverkar. Den som har öron - han hör!

Ja, jag skall gå dit. Jag skall sätta mig på bänken likt en stämgaffel och lyssna av verksamhetslådan och höra efter de andliga tonerna. Om de genljuder. Jag är egentligen inte det minsta intresserad av verksamheter. Inte ett dugg. Varken församlingsprojekt eller andra lägerspecifika särarter - innanför eller utanför läger. Det är jag inte. Jag kommer att skala av formen och skärskåda den. Jag tänker leta efter Kristus i förkunnelsen och jag tänker se efter fragment av Jesus - så många de eventuellt är. Det tänker jag. Mitt inre kommer att likt en stämgaffel leta efter den inre ton jag fått med mig i min Gudstro. Den vill jag leta efter!

Den allra största faran för församlingsliv vet du vad det är? Föreningsivrarna. Makthavarna som vill framstå. Tjänstemännen. De betalda arbetarna i Guds hus. Idealisterna. Verksamhetsmakarna. Artisterna. Idolerna. De begåvade. Dessa vattenbärare som ständigt vårdar rörelsen men som saknar den andliga bärvågen. Det går nämligen att ersätta äkta församlingsliv med föreningsliv - om så Gud dog! Men den Helige Andens påtagliga närvaro kan du aldrig imitera. Aldrig.


Den har med smörjelsen att göra.

 

Läs hela inlägget »

Imorse vaknade jag som jag brukar vid 04.00 - tiden. Jag gick upp och kände egentligen inget mer än den vanliga trögheten och nödvändigheten av att möta upp livets plikter så tidigt. Vilken dag som helst, egentligen.

Jag kommer ut till vardagsrummet i mörkret inte mer upplyst än vad månen kan erbjuda en sen natt. Där kom det över mig en nöd men mer som en stark, stark längtan. Jag kände ett sådant behov av att överlåta dagen åt Gud på ett särskilt sätt. Dagen och mig. Livet och existensen. Det kändes bara enormt angeläget. Varför vet jag inte. Jag tänkte; jag borde böja mina knän där i soffan. Inte borde men jag ville. Ville! Varför vet jag inte. Det var ett trängande behov, helt enkelt. Jag har ju inte det som rutin.

Plötsligt slår det mig att där jag tänkt böja knä där brukar jag sitta och se på TV. Där brukar jag sitta och läsa och allt möjligt annat mellan himmel och jord. Där brukar jag sitta för att koppla av. Och koppla på. Där samtalar vi och möter våra vänner. Platsen kändes allt annat än en plats där man vänder på hela sig med ansiktet nedåt för att be till Gud. Det var nästan som att bära soffan på huvudet. Så brukar jag ju inte göra. Men jag hade det behovet. Jag ville böja mina knän inför honom av behov. Okända behov. Platsen kändes inte bara ohygienisk - helt plötsligt, utan väldigt ohelig. Det kändes ändå som att Gud sökte mig på det viset att jag längtade efter honom i överlåtelse av min dag. Jag kan inte beskriva det bättre än så.

Ja, jag upptäckte samtidigt att jag inte har någon given plats där jag kan möta Gud på. Men låt mig också säga; det behöver man inte. Gud är inte knuten till särskilda utrymmen eller positioner. Man behöver varken kompass eller karta för den sakens skull. Så det är inte en religiös form jag efterlyste, helt plötsligt. Nej.
Men jag fann att jag har platser för precis allting i livet. Var jag äter. Var jag sitter när jag har ätit. Var jag ligger och vilar. Och var jag sitter och skriver mina fromma bloggar. Men jag har ingenstans där jag kanske lika rutinmässigt möter Gud. Hela denna upplevelse varade mindre än under en minut och jag hann känna de andliga behoven krocka med de jordiska, timliga livets behov och anspråk och det påtagligt. En frontalkrock där jordelivet visade sig äga mig under nästan all tid. 

Men jag kände också en stor frihet i det. Det gjorde jag. Och det vill jag komma till. Jag kände där och då mig älskad av Jesus! Trots all analys jag genomsköljdes av. Jag kände hans närvaro - som inte bytte karaktär bara för min usla hållning skull, min underlåtenhet eller min dåliga rutin att söka gemenskapen med honom. Här mötte Jesus mig likt en som har någon kär! Då frågar man inte efter dåtid. Då förebrår man inte. Då är stunden som inne är så dyrbar att allt annat mister sin betydelse, hur ojämnt fördelat allting annat än kan vara bakåt i tiden.

Gud kallar oss inte in i nya fångenskaper under dåligt samvete eller under religiösa riter. Vi behöver inte blidka Gud. Han älskar oss! Det har ett högre värde.

Han som mer än gärna kallar oss ut i frihet och gemenskap.

 

Läs hela inlägget »

Två saker har jag sett få en alldeles särskild betydelse för den som en gång i tiden ägt liv i Gud, men som förlorat gemenskapen med honom av en eller annan orsak. 

Rockkonserterna - som ersätter tillbedjan av Gud i en tidigare församlingsgemenskap och vinet som hänför bortom en förutsägbar och slitsam tillvaro. Så naket beskrivet. Ja, det är naket också.

Så klart; när tillbedjan av Gud avtagit och när den helige Andens beröringar slutat att hänföra, då måste människan ta till substituten. Protesterna och alkoholen.

 - Min vän, du lär aldrig bli tillfredsställd i långa loppet.

 

Läs hela inlägget »

Tack! Tack, och tack igen för hjälp i förbön - ni som gått in för det. Bön är ett arbete. Bön är en kamp. Bön är att engagera sig med nerv och tråd - "för mycket förmår en rättfärdig mans bön när den beds med kraft", står det inte så?

Idag åkte jag fram och åter till min vän i Köpenhamn. Det låter lite fånigt när jag skriver så. Som om han bara var min vän. Eller som om jag ville lägga rabarber på honom. Så är det ju inte. Men han är min vän likaväl och även om han har många vänner. Jag talar bara för mig.

I förrgår när jag talade med honom låg han isolerad på infektionskliniken på Herlevs Hospitale i Köpenhamn med andningsproblem, hög feber och oidentifierad virus. Han var verkligen illa däran. Men jag sa till honom: - Jag kommer inte även om jag borde. - Nästa gång vi träffas skall du vara på benen! Du vet - vi är inga mähän bara för att vi ber till Gud. Gud behöver profiler som vill något, som pantsätter sig. Det här var ett sådant tillfälle. Och låt mig skynda att säga; Jag har ingen som helst del eller ära i det här! Det förstår ni väl? 

När jag likväl under gårdagen kände mig mindre stursk utifrån min troshållning, kände jag att jag behövde åka ner till Köpenhamn för egen del, i alla fall. Allt annat vore fel. Sagt och gjort.

När jag kom ner i morse och när jag öppnade dörren till hans rum, då kommer han emot mig gåendes. Han var visserligen på väg i ett ärende men ändå. Och jag som utmanat verkligheten med att säga: - Nästa gång vi möts då skall du vara på benen! Vi påminde varandra om det och gladde oss.

Jag kan säga dig som stått med i den här påtagliga uppgiften; Gud hör bön och han svarar på bön! Låt oss träna oss i att vara noggranna när bönesvaret kommit och tacka Gud för det. Så dyrbart det är att också ta hand om varje rörelse från himlen som är tydliga tecken på att Herren är med. Han vinkar till oss med fina rörelser. Det är kärlekens språk det.

Ett dygn efter att jag talat med min hustru om att jag kommer bära svarta kläder rakt igenom på nästa begravning, så får jag ett dygn senare se min vän på benen, det första jag får se. Jag som trodde att jag skulle få fem - tio minuter för ett sista avsked eller audiens idag. Du förstår!

Gud är god och vi skall vara rädda om bönesvaren. Gud ser sånt. Han vaktar på vår iakttagelseförmåga, i tron!

Vi vandrar här i tro och inte i åskådning.

 

Läs hela inlägget »

Vad gör man när en vän fortfarande är mycket sjuk? Man fortsätter och ber. Det gör man. Tider och stunder äger inte vi. Vi har bara att observera hur tiden obönhörligen fortsätter framåt. Men Gud har allt i sin hand.

Idag meddelar min vän att han i ett avseende mår bättre. Men det är inte nog! Hjälp mig att bedja för honom! Om bön någon gång har ett värde så är det nu.

Den Israeliske kung Hiskia blev sjuk på Jesaja tid. Profeten kom med bud att han skulle dö. Men Gud gav kontraorder. Hiskia fick leva ytterligare 15 år då Gud lät skuggan på trappan backa tio steg. Det var tecknet för att kungen skulle få leva ytterligare en tid. Tio steg på trappan eller tio dagar med penicillindropp. Det gör detsamma för mig. När Gud styr då kan vi vara trygga i att det som sker samverkar till det bästa.

Imorgon hastar jag iväg till Köpenhamn över dagen för att träffa min vän. Jag vet inte hur dyrbara dina vänner är. Men en del av mina är ovärderliga. Det finns helt enkelt ingen pris på dem. De icke prisgivna. De är oersättliga. Också det ett utsatt läge givetvis. Förlusten står då i proportion. Jag är inte unik. Inte heller mitt liv.

Du kan säkert känna igen dig.

 

Läs hela inlägget »

Vad gör man när en god vän blir allvarligt sjuk? Man beder. Vad beder man? Man ber om ett tillfrisknande. Man beder om ett påtagligt och skyndsamt ingripande av Gud. Hjälper det? Självklart! Annars är det ingen mening att bedja. Eller hur?!

Det händer att människor inte kommit upp i hög ålder utan avlider. Men det finns också en annan aspekt. Att arbeta övertid. På övertid! 

Min vän som är sjuk har inte kommit upp i hög ålder men behöver förbön. Vill du vara med och be för honom? Vi kan ställa oss mellan himmel och jord och ropa till Gud som hör bön.

- Gud grip in, jag ber dig!!

Och han skall svara. Det vill jag tro.

Amen.

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Claes mård » Kris, djupgående kris!:  ”Ja tyvärr har du rätt Thommy ! Det kommer bli en fruktansvärd torka i vårt land..”

  • Thommy » När en vän blir svårt sjuk...:  ”-Tack för din medverkan och hjälp, Lennart! Blir glad över att du är med. / Thom”

  • Lennart » När en vän blir svårt sjuk...:  ”Beder för Din vän. Det ligger enorma välsignelser i att bedja med och för varand..”

  • Thommy Jakobsson » - Se våra lampor slocknar!:  ”Tack, detsamma, Daniel! Glöm inte Amos ord: "Ve eder som längtar efter HERRENS ..”

  • Daniel Stigh » - Se våra lampor slocknar!:  ”Guds fridTommy! Det var så länge sedan jag använde mig av det uttrycket (sorglig..”

  • märta » Sållad som vete:  ”Underbart! Tack broder! Som jag har väntat! Dina infallsvinklar berikar mig och..”

  • Märta » För de trötta:  ”Tack Thommy! Tack!”

  • Märta » Gudslängtan den obotliga:  ”Ja! Det ska bli värt sitt pris. Kom Herre Jesus!”

  • Thommy Jakobsson » In med förkunnelsen:  ”Kyrkan, är ett samlingsord för en byggnad i regel. En byggnad med kristen verksa..”

  • Daniel Stigh » In med förkunnelsen:  ”Ja du Tommy, det känns dessvärre som om ovan nämnda symptom är ett alltmer veder..”

  • Lennart » De andesmorda!:  ”Du har vunnit mitt öra Thommy! Detta var så otroligt bra skrivet. Jag har mycket..”