Equmenia

Det är snart fyra år sedan inte mindre än tre klassiska frikyrkosamfund gick samman och blev en enda kyrka. (Snart är ordet frikyrka förbrukat. Ingen vet längre vad det stod för en gång.) Metodistkyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan. Man döpte sin gemenskap till Equmeniakyrkan. 

Utan att hemfalla åt satir låter Equmenikakyrka som en semantisk konstruktion. Är det något latinskt eller grekiskt begrepp? Jag värderar det inte. Jag bara beskriver hur jag uppfattar det rent språkligt. 

När trosbekännelsen blir den största gemensamma nämnaren i en formel där teologiska meningsskiljaktigheter utesluts, är man inte då en samling som i praktiken exkluderar människor med tydlig biblisk trosuppfattning och odlar en strikt och särskild hållning till läran, i ekumenikens namn? Det man menar sig vilja ta avstånd från befäster man i praktiken - på bekostnad av tydliga bibliska skiljelinjer. Ja, det tål att tänkas på. Den allmänna kyrkan... Den ekumeniska kyrkan. Ett fullständigt främmande ord i bibeln. Ett konstruerat ord. En konstruktion. Ett människobygge.

Ett namn är ett namn. Det kan genom brist på identifikation bytas ut. Som vid en skilsmässa. Eller som någon gjorde. Man bytte ut sitt efternamn och tog initialerna från de närmaste medlemmarna och limmade ihop ett eget efternamn av bokstäverna. När det inte längre är noga med identiteten eller ursprunget. Eller då man vill markera distans från den man varit. Även samfundsnamn kan låta finare på latin. Ipse dixit.

I dagarna har Equmeniakyrkan haft sin årliga sammankomst i Göteborg. Jag förundras över dagordningen. Temat för sammankomsterna har varit "Förändra världen". Det är en gammal ide. Att göra världen god och människorna fromma. Ett hopplöst projekt som inte ens Jesus ställde upp på då Djävulen försökte rekrytera honom i öknen. Jesus, vilkens rike inte var av denna världen. Jesus verksamhet bestod i att frälsa från denna världen. Inte förändra den. Så elementärt.

Låt mig få göra ett nedslag i den bibliska historien i några korta meningar.

När patriarken Jakob, som väl ändå får anses som en förebild, kom till staden Lus  och fick möta Gud döpte han om platsen. Han kallade den för Betel. Det betyder "Guds hus". Så rörd och berörd var han. Det är det signifikanta och typiska. Det har med den religiösa människan att göra. Men låt oss inte klaga på Jakob. En hel generation kristna har till Jakobs minne uppkallat sina Missionshus och Kapell för just Betel - "Här bor Gud" eller "Guds hus" eller Betelkyrkan. Det har då varit en önskan bland människor att tillhöra och identifiera sig med Gud och hans närvaro. Det himmelska. Men man har då varit mindre upptagna med varandra. En framtidsvision kan aldrig sätta människan i fokus. Om än så många. Den måste ha Jesus i centrum.

Equmeniakyrkan. Var kommer detta uttryck ifrån? Och varifrån hämtar man sina manifest? Man talar om att "Förändra världen". En annan fråga har varit att uppnå "konsensus". Att komma överens. "Att förändra världen och komma överens". Ett renodlat politiskt språkbruk. Kristna talar också alltmer om "värdegrunden". En kristen värdegrund. Och man uppkallar sig med konstruerade namn med relationsutslagsgivande betydelser. När blev då den kristnes perspektiv primärt inomvärldsligt, jordiskt och politiskt? Ja, det är en lång process påskyndad av ett matrialistiskt välstånd. Men inte bara. Vi skriver också profetisk historia på ett särskilt sätt. Bibeln är bekant med utvecklingen och inget kan hejda den.

När Baptistkyrkan uppstod på 1800-talet var det en biblisk sanning som gav namn åt verksamheten. "Dopkyrkan" eller "The Baptistchurch". Det var likadant 1907 när Pingströrelsen kom till Sverige. Andens dop och gåvor stod i fokus. Pingstens vänner eller Pingstkyrkan kallades man. Det är åtminstone inombibliskt. Fråga företagsledare vad en logotype eller ett varunamn kan vara värt och betyda. Det står för inriktning, goodwill och renome. Det bibliocentriska är signifikativt för ett Guds verk och kommer så alltid att vara. När det himmelska visar sig och en stege firas ner - ja, då definierar man händelsen efter vertikala erfarenheter och namnger dem. Inte efter horisontella och sekundära. Sådana kyrkor finns redan. Gå upp i dom!

Equmenia. Equmeniakyrkan... "Låt oss bygga ett torn"... med säker teologisk vall omkring...en vattenvall...en gemensam dops vall... Men talar inte det om en mänskligt bygge? Var det inte Guds verk prästerna skulle bära? Hand bära. Den ark som en gång ramlade av en vagn på Levi söners tid och dräpte mannen som var fel ute i att hjälpa Gud och Guds verk. Verksamhetsvagnar efter Egyptisk modell med hjul på. Som om Guds verk var en kanoniserad instutition med bristande himmelska resurser!? Equnomika och synergieffekter med minsta gemensamma nämnare.

Vagnen. Verksamhetsvagnen... Prästerna skulle bära arken! Varför? Därför att om de inte bar arken skulle de plottra bort sig i det timliga och assimilera sig. De skulle bli kvar på vägen och slå sig till ro. De var ju på väg. Arken var helig. Komforten vid att Guds rikes sak kördes på en vagn skulle profanisera verksamheten och ohelga prästerna. Samtidsintresset. Förändra världen intresset. Det horisontala synsättet. På bekostnad av vad? Det vertikala. Det himmelska! Arken representerade Guds närvaro. Han som vill föra oss hem! Sela.

De kristna har tappat sältan. Därför behöver de varandra mer än Gud. De tappar Guds ords fasta grund och talar istället ett politiskt språk. " Värdegrund". Är det ett bibliskt talesätt? Nej. Bibeln är kategorisk. Himmel eller helvete! Varm eller kall! Synd eller mottagen nåd. "Lilla bibeln" - allt vad ni vill att människor skall göra er, skall ni också göra dem - är inte budskapet. Det är frukten! Har du inget liv i Gud saknar du frukt. Guds ord är inget politiskt manifest!

Konsensus. Värdegrund...Equmenicka. Förlåt mig alla. Jag tror att om Jeremia hade levt i våra dagar, hade han uppmanat kristenheten att ta ett helt kliv och konvertera. Den katolska kyrkan äger den politiska inriktningen i ett mycket bättre och tydligare format. Den har slagkraft och arbetar långsiktigt med ett horisontellt perspektiv. Den har alla tänkbara humanitära resurser och värdegrunder. Den har kapaciteten. Är då allt ekonomi, politik, samförstånd och ett blödande intresse att rädda den alltmer sekulariserade världen? Gå då samman med den Katolska kyrkan! Den kan tillfredställa alla de inriktningar som konsensus behöver på ett internationellt, inomvärldsligt och på det verksamma politiska planet. Ta klivet fullt ut och självmant. Du kommer ändå att dragas med dit med tiden. Ge dig då bättre frivilligt. Det blir då din straffdom. Själv köpte Jeremia en åker. I landet. 

"I ären jorden salt, sa Jesus, men om saltet mister sin sälta då duger det inte till annat än att kastas ut och nedtrampas av hedningarna".

Den nedtrampade skaran av kristna. "Om" saltet mister sin sälta..., sa Jesus. Han var betydligt mer orolig för om han skulle finna någon tro när han skall komma tillbaka. "Om"... ger ändå ett visst hoppfullt utrymme om förekomst. Förekomst av sälta.

De kristna tappar alltmer sin identitet. Det beror på många saker. Men tänk på Jakob. Tänk om han - och det legitimt eftersom han var patriark, hade kallat staden Lus för "Citadellet alla Patriarcalicum" - ja, då hade många kapell i vårt land haft en annan gudstjänstbild och varit mer upptagna med sekundära frågor, än med Guds rikes sak.

Låt mig få avsluta med några ljuva ord, trots allt.

Så kom Jakob till Lus. Där uppenbarade sig Gud för honom i en dröm. En stege sänktes ned från himlen. Jakob sov. Med en sten till kudde. Okomfortabelt. Budbärare gick upp och ner för stegen. Av änglar i dun. Det var ingen horisontal uppvisning eller mänskligt arrangemang. Det var himlasända uppenbarelser från Gud med ett evigt budskap.

Jag tycker det är så stort! Trons ögon ser alltid framtiden med hopp! En framtid och ett hopp.

Men under tiden får vi inte blunda för verkligheten.



 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Stina » Skriv till församlingens ängel :  ”I den kyrkliga liturgin är lila sorgens färg. Den enda färg som passar till den ..”

  • Märta » Skriv till församlingens ängel :  ”Läser och tar om det igen... Min enda vokabulära möjlighet Oj oj oj! Inte som en..”

  • Märta » Guds närvaro:  ”Tack käre bror för ännu en uppmuntran! "Han är med Han är med Vilken tröst! Han ..”

  • Märta » Vintappare:  ”Oerhört stark och skakande text! Jag läser den om och om igen. Tack Thommy!”

  • Lennart » Försvarsmakten kallar in civila fordon:  ”Thommy! Jag liksom Du har ingen önskan om krig men inser ändå att tiden är kort ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln